Stina Wollter for president

Stina Wollter hade fått kritik på Insta. För att hon var ”för mycket”. Och att hon ”borde ge sig”. 

Hon ställde en fråga tillbaka. 

”Vem har byggt ditt fängelse? Någon annan? Eller har du gjort det själv? Har du kollat om dörren är låst? Den kan gå att öppna!”  

Det var det bästa jag hört på länge. 

I ❤ Stina. 

Man behöver bara vänta lite

Jag vet vet att jag sagt det förut. Men det tål att upprepas. För min egen skull. 

Du vet när allt känns lite hopplöst och man inte vet vilket håll man ska åt. När man känner att man aldrig någonsin kommer att se eller känna en riktning igen. Och man tänker att man lika väl kan lägga sig platt och stirra rakt upp resten av livet. 

Inget allvarligt, men lite hopplöst. Och lite kört. Och som att jaha ja, jag kommer ingen vart. Det är här jag förblir nu. Okej då. Inte bra alls. Men okej då. 

Då ska man bara ligga kvar. Stirra rakt upp. Eller blunda. Och det kommer att bara tråkigt. Tjatigt. Och kännas lite meningslöst. 

Men rätt som det är slår blixten ner. När man minst anar det.  

Och man fattar precis vart man ska. 

Sen är det bara att sätta igång. 

Och undra hur man kunde vara så korkad och inte fatta detta smarta redan från början. 

Igår var det min man som kom på det smarta. Som jag borde tänkt ut för länge sen. 

Men ibland behöver man hjälp på traven. Om hjärnan går för trögt. 

Eller om man bara inte är tillräckligt mogen ännu. 

Så kan det också vara.

Man måste mogna. 

Och vänta. 

Så kommer det till en. 

Trevlig lördag. Till dig. Och dig och dig och dig. Och dig. 

Att göra egen halloumi

Du vet Mandelmanns Trädgårdar. Deras program som går på TV nu. Fantastiskt Förra veckan gjorde de ju fjälloumi. Halloumi fast med mjölk från en fjällig ko. Vi har ju ätit den när vi varit hos dem och jag har alltid undrat hur man gör.

I torsdags fick vi ju se när de gjorde sin fjälloumi och jag kollade på klippet både en och sju gånger och sen googlade jag lite och jag blev väldigt förvånad över hur enkelt det är.

Så jag gick och köpte fem liter röd mjölk, en liter naturell yoghurt, en liter fil och en flaska löpe. Allt fanns i kyldisken på ICA i min lilla stad. (Ja mjölk finns där jämt, men löpen blev jag lite impad över att de hade.)

Sen satte vi igång!

Mandelmanns fjälloumi

(vi gjorde en halv sats)

  • 10 l mjölk
  • 1 dl filmjölk
  • 1 dl yoghurt
  • 3 ml löpe (jag tog ½ msk till en halv sats ost, förklarar varför längre ner i inlägget)
  • havssalt

Gör så här

  1. Värm mjölken till 36 grader i en stor gryta. Tillsätt filmjölken och yoghurten. Låt stå i ca 20-30 minuter. Rör i löpen och låt blandningen stå med lock på i 45-60 minuter. Nu har mjölken stelnat.
  2. Bryt massan med kniv eller en ballongvisp så att den delar sig i ca 1 cm stora bitar. Värm massan till 42 grader under omrörning och ta kastrullen från värmen. Rör om då och då under 30 minuter.
  3. Fånga upp massan med en trådsil och lägg den i ett durkslag (gärna i en ostduk). Obs! Låt vasslen vara kvar i grytan. Lägg en tyngd på ostmassan (eller häng upp ostduken) och låt stå i minst 30 minuter, men gärna 1–2 timmar. Vänd massan efter halva tiden.
  4. Värm vasslen i grytan till 85 grader. Skär osten i bitar och lägg ner dem i den varma vasslen. Låt grytan stå på värmen så att den håller runt 85 grader i ca 30 minuter, eller tills ostarna flyter upp. Ta upp dem och gnid in dem med salt.
  5. Lägg ostarna på sval plats och låt dem rinna av i 24 timmar. Förvara sedan i kylen (du kan också frysa dem).
  6. Stek ostarna i olja i en het stekpanna någon minut på varje sida. Den proteinrika fjälloumin är en bra ersättare till tallrikens kött.

Receptet kommer från Köket.

Inget man ska göra är svårt, men det tar ganska lång tid. Från mjölkpaket till kylskåp tar det cirka 5 timmar. Men vi skyndade oss inte nämnvärt och vi hann se både På spåret och äta fredagsmiddag under tiden. Så det tar tid men är varken svårt eller jobbigt. Och det enda du behöver är ingredienserna, en stor gryta, en termometer, ett durkslag och en kökshandduk. Fantastiskt. Minimalt med disk och inget kladd.

Varken jag eller min man har lagat något liknande förut, så vi tänkte lite att vi kanske inte kommer att lyckas så bra såhär första gången. Men allt gick som en dans. Det stelnade och det gick att skära det i bitar…

Vi hängde upp vår ost i en handduk över diskhon. Där hängde den och droppade i ungefär 2 timmar.

Om det var något som blev lite misslyckat så var det formen på vår ost. Den var rund när vi stoppade ner den i handduken, men när den hängde där och droppade formade den sig till stor droppformad klump med lite strån högst upp.

Så våra fyra bitar som vi sen valde att skära ut, blev inte så vackra. Nästa gång ska vi absolut göra osten i en form. Kanske en typ av matlådeburk som vi gör hål i botten på. Vi får se.

Vi skar fyra bitar som sagt, kokade enligt anvisningen, saltade in dem och la dem i ett durkslag med plast över. I kylen. Sen fick de ligga där i nästan 24 timmar. Eller nä, tills vi inte kunde vänta längre. Kanske 18 timmar.

Ja och så skar vi upp en av bitarna och stekte i rejält med smör. För så gör man.

Och jag ska säga en sak nu. Och det är att detta var ett av de mest lyckade projekten vi tagit oss för. Det var otroligt spännande och kul och det blev så löjligt gott att vi blev så malliga att vi ville ringa på hos alla grannar och skrika rakt ut att vi gjort den godaste osten i världshistorien.

Fast det gjorde vi inte. Vi bara åt och åt.

Vi kommer absolut att göra detta igen och vi kommer att testa andra sorters ost också. Om man låter bli att koka osten och sen bara lagrar den ett tag (3 månader eller 3 veckor… Minns inte, får kolla på klippet igen!) så har man en god gårdsost. Och jag ha även läst recept på mozzarella som jag måste testa.

Men detta. Fjälloumi-Halloumin. Den blev sådär gnisslig och salt och ljuvlig.

Vi gjorde en halv sats som sagt. På fem liter mjölk. Vi fick fram fyra ostar som väger ca 180 gram var. I affären väger en halloumi i vanlig storlek 200 gram.

Så otroligt kul!

(Att sen Mandelmanns själva skrev ”Heja” till mig på Insta under tiden vi gjorde osten gör ju inte saken sämre!)

Och då detta med varför jag tog en halv matsked löpe när det skulle vara 3 ml till hel sats. Ja, jag trodde det stod fel i receptet. 3 ml är otroligt lite och hälften av det går ju knappt att mäta. Så jag googlade lite och kom sen fram till att jag skulle testa med en halv matsked till halv sats. Och det blev ju bra. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag chansade och det blev bra. Haha. 

Städtips

Ja, inte trodde man väl att det första inlägget 2017 skulle handla om städning. Men det gör det sörru. Och inte vilken städning som helst utan en av de svåraste. I alla fall tills nu.

Vi har glasdörrar i vår dusch. Eller som stänger till vår dusch. Helt klara, ingen frostning eller nått sånt. Jag tycker att de är jättefina. Men när vi bott här ett tag så såg jag plötsligt att de var helt vitfläckiga. Som att jag sprayat med vitt vatten och låtit det torka. Vita vattendroppar på hela dörrarna.

Jag överdriver lite nu, men det blir ju så mycket roligare då. Så jag fortsätter.

Jag har testat alla tänkbara medel jag hittat för att få bort fläckarna. Jag har till och med stått och gnidit dörrarna med en trasa dränkt i ättika. Där stod jag i stanken och det sved som eld på händerna efter en stund. För inte orkade jag gå ut ur badrummet, gå fram till städskåpet och hämta ett par handskar. Nej, nej.

Men så skrev jag en liten text på Instagram om mitt svåra kalkproblem. Och vad händer? Jo, som en skänk från ovan kommer det en förpackning till mig, med något för mig helt okänt. Det damp ner i brevlådan från snälla vännen Malin. TACK!

Jag gjorde som hon skrev. Dränkte en bit svamp i vatten och började sudda dörrarna.

Och det gick bort DIREKT! Jag behövde inte ens ta i.

Nu är de skinande rena hela tiden utan vita droppar från golv till tak.

Otroligt.

Jag åker inte precis förbi Gekås varje dag precis, men jag googlade lite och hittade några andra varianter. Och då såg jag att några av de här grejerna har jag sett när jag varit och handlat på ICA och sånt, men inte har jag trott att det var så otroligt bra grejer. För jag tänker att de från ICA och andra ställen är lika bra som de från Gekås?

Eller? Vet du? Har du provat?

 

Nu finns bloggen på Insta

Härom dagen tänkte jag lägga ner bloggen. Sen kom jag på att jag istället ska uppdatera den varje dag i december. 

Och nu ba. Instagram. 

Välkommen att följa mig och Le Blogg på Instagram. 

Vi heter Plate of cupcakes där. 

plateofcupcakes

Herre jäklar. 

Det går bra nu. 

Imorgon kanske jag går med i Facebook. Skaffar Twitter. Och kokar dillkött. 

Vem vet. 

Lyckopost

Jag vet att jag skrev om det för en tid sen. Att jag via Instagram köpte en liten väska personligen av Lotta Kühlhorn. Men jag tror aldrig att jag visade den. Vilket jag inte kan fatta. Men jag var väl vara för mallig helt enkelt.

Väskan är ljuvlig. Precis som allt hon gör.

Och jag vet inte vad som slår högst hos mig. Att äga en väska som hon har gjort eller att få ha kontakt med henne under själva köpet.

Hemmagjorda ostbågar, av brie

Nu ska jag lära er något som ni kommer att önska att ni lärt er för länge sen. Jag sörjer nämligen själv alla år jag gått omkring i ovisshet och inte vetat.

Att man kan göra egna ostbågar. Bollar. Av brieost.

Ljuvliga saker.

Man gör såhär.

Köp en brieost. Président.

Den ser ut ungefär såhär:

Sen öppnar du osten, skär bort allt det vita och tärnar osten i centimeterstora kuber. Dessa stoppar du sen i knäckformar.

Och sen skjuts in i mikrovågsugnen. 750 Watt. Testa först 2-3 minuter och sen tar du det väldigt försiktigt med en liten stund i taget. Ha inte för många formar på tallriken. Inte fler än 20.

De kan gärna få lite färg men får inte bli brända.

Låt dem svalna, låt dem eventuellt flotta av sig lite på ett hushållspapper. Häll upp. Njut!

Fantastiskt gott. Som ostbågar. Fast av brie. Och otroligt goda.

Och bli inte förskräckt om du tänkte att vadå ostbågar, det vill man ju ha en stooor skål av. Ja, det vill man. Men de här är mycket mer mättande. Det är ju ändå ost.