Gotland – äntligen ses vi igen

För 150 år sen cyklade jag med en kompis på Gotland. För 154 år sen var min man på Gotland på mc-semester.

Ingen av oss har varit där sen sist.

I 140 år har jag tjatat om att jag vill åka dit igen.

I år åkte vi.

Eller rättare sagt, andra veckan i juli åkte vi.

Den bästa veckan på väldigt, väldigt länge.

Jag sa till min man, innan vi åkte, att jag var rädd för att detta nu skulle kunna bli som ett gift. Att jag trodde att vi skulle bli frälsta.

Vi blev frälsta. Gånger tusen.

Vi valde att bo på Clarion Hotel Wisby. Dels för att vi gillar kedjans hotell och dels för att vi är medlemmar och fick ett rätt hyffsat pris. Och för dig som gillar att jag berättar om rummen där jag bor, så vill jag berätta att vi bodde på rum 261.

Vi är oerhört nöjda med vårt val av hotell och kommer absolut att bo där igen. Och vårt rum var så fint så hälften vore nog. Vi valde ett vanligt standard dubbelrum och bodde såhär fint. Tre minuters promenad till havet och havsutsikt och allting. Det kunde faktiskt inte bli bättre. Åker vi dit en kortare period någon gång, 2-3 dagar, kommer vi att lämna bilen hemma. För det kanske tar 15-20 min att gå från färjan till hotellet. Högst. Och då behöver man ingen bil.

Visby är ju en fantastiskt fin stad med sina gulliga små hus, sin häftiga ringmur och med närheten till havet. Det finns oändligt mycket fint att titta på och det kryllar av mysiga restauranger. Överallt där vi åt var maten sanslöst god. Det var rent och fint överallt och personalen på alla ställen var väldigt trevlig. En toppenstad! Och sen gjorde det ju inget att solen strålade på oss varenda dag.

En av de första utflykterna vi gjorde var till det populära stället Kutens Bensin. Ja, ni vet den gamla skrotiga bensinmacken som är ombyggd till restaurang. Det var mycket folk när vi kom och det tog tid innan vi fick vår mat. Men stället var förstås väl värt ett besök.

Vi åt en Kerouac (min man) och en Miss Taylor (jag). Hur gott som helst!

När vi ändå var på Fårö besökte vi lite raukar. De här har man ju sett på bild många gånger. Väldigt stora och häftiga. Och fina.

Eftersom vi gillar mat och eftersom jag gärna tipsar om bra ställen, visar jag här en liten (eller stor kanske den blir?) kavalkad av god mat vi åt på trevliga ställen. Håll i dig. Nu öser jag ut det.

Supergod pizza på Mille Lire. Ganska bra service, inte så kul personal, sanslöst smarrig pizza.

Donners Brasserie låg strax intill vårt hotell. Där åt vi två gånger. Fish and chips ena kvällen och lite tapas med rökta räkor, friterad brysselkål, sötpotatispommes en kväll. Man kan säga att bryssekålen fick mig att ramla av stolen. Så otroligt överraskande gott. Mycket trevlig personal. Verkligen urgulliga. Rätt personer på rätt ställe.

Mitt på Stora torget i Visby ligger en tapasrestaurang som heter Eden. Dit gick vi en dag när vi var lite sugna, men inte så himla hungriga. Jag åt pommes med bbq-dip och lamm med asiatisk touch. Lammet var så gott att jag ville skrika. Mycket gullig personal!

Av en slump fick min man syn på en skylt utanför en bar. Att de hade en innergård. Det tyckte vi lät mysigt och gick in. Baren heter Brygghuset och dem skulle jag kunna besöka varje dag i veckan. Otroligt trevlig personal (bjussig och social!), fin innergård och väldigt god mat.

Den dagen vi valde att äta där hade vi glömt bort att äta något utöver frukost. Så när vi väl skulle beställa mat var vi så hungriga att vi överbeställde. Men det var så gott och prisvärt så det gjorde verkligen inget.

Vi delade en ”kolesteroltallrik” med friterade grejer (lökringar, kyckling, ost) och en skål med baconlindade dadlar. Efter det tryckte jag i mig en portion fish and chips. Så det så.

En dag gjorde vi en utflykt till Folhammar för att titta på fina raukar…

… strax intill låg Ljugarn. Där hade jag hört att det skulle finnas ett häftigt våffelställe. Det gjorde det verkligen. Våffelmagasinet.

Först blev vi lite deppiga över att det inte fanns några lediga platser ute, men sen förstod vi att vi dragit vinstlotten. Vi hamnade på deras övervåning och där var hur fint som helst. Och våfflan? Sanslöst god!

En dag hade vi den stora äran att få besöka Tektor Cigars. I Stenkulla Gardungs. Man får ju förstås tycka vad man vill om tobak, men jag är så otroligt impad över att en helt vanlig svensk kille gjort sig världsberömd på att på egen hand producera helt svenska cigarrer. Han gör alla cigarrer helt själv. Från frö och planta till färdig produkt. Och kanske ännu mer impad blev jag av att han tog sig tid att ge oss en helt privat och egen visning. Där min man till och med fick prova att rulla en egen cigarr. Så generöst och bjussigt. Tack Joakim! Så otroligt generöst!

Det var verkligen fantastiska dagar. Det fanns så mycket fint att titta på överallt på Gotland men det var också otroligt härligt att stanna i Visby och bara gå omkring och mysa. Vi brukar bli rastlösa efter några dagar på samma ställe, men här hade vi kunnat stanna i säkert en vecka till. Nästa år kommer vi tillbaka!

Jag har förstås tusen bilder till att visa, men du kanske är lite trött efter över 40 bilder. Så jag slutar nu.

Men en sak till. En kväll. När vi gick hem till hotellet. Då fick min man syn på ett virkat gosedjur på en mur och sa ”Men titta, den där har bergis du gjort…”

Ha ha. Så gulligt! Men nej, just det där kan jag inte ta åt mig äran till.

Tack Gotland! Vi ses snart igen!

Stina Wollter for president

Stina Wollter hade fått kritik på Insta. För att hon var ”för mycket”. Och att hon ”borde ge sig”. 

Hon ställde en fråga tillbaka. 

”Vem har byggt ditt fängelse? Någon annan? Eller har du gjort det själv? Har du kollat om dörren är låst? Den kan gå att öppna!”  

Det var det bästa jag hört på länge. 

I ❤ Stina. 

Man behöver bara vänta lite

Jag vet vet att jag sagt det förut. Men det tål att upprepas. För min egen skull. 

Du vet när allt känns lite hopplöst och man inte vet vilket håll man ska åt. När man känner att man aldrig någonsin kommer att se eller känna en riktning igen. Och man tänker att man lika väl kan lägga sig platt och stirra rakt upp resten av livet. 

Inget allvarligt, men lite hopplöst. Och lite kört. Och som att jaha ja, jag kommer ingen vart. Det är här jag förblir nu. Okej då. Inte bra alls. Men okej då. 

Då ska man bara ligga kvar. Stirra rakt upp. Eller blunda. Och det kommer att bara tråkigt. Tjatigt. Och kännas lite meningslöst. 

Men rätt som det är slår blixten ner. När man minst anar det.  

Och man fattar precis vart man ska. 

Sen är det bara att sätta igång. 

Och undra hur man kunde vara så korkad och inte fatta detta smarta redan från början. 

Igår var det min man som kom på det smarta. Som jag borde tänkt ut för länge sen. 

Men ibland behöver man hjälp på traven. Om hjärnan går för trögt. 

Eller om man bara inte är tillräckligt mogen ännu. 

Så kan det också vara.

Man måste mogna. 

Och vänta. 

Så kommer det till en. 

Trevlig lördag. Till dig. Och dig och dig och dig. Och dig. 

Att göra egen halloumi

Du vet Mandelmanns Trädgårdar. Deras program som går på TV nu. Fantastiskt Förra veckan gjorde de ju fjälloumi. Halloumi fast med mjölk från en fjällig ko. Vi har ju ätit den när vi varit hos dem och jag har alltid undrat hur man gör.

I torsdags fick vi ju se när de gjorde sin fjälloumi och jag kollade på klippet både en och sju gånger och sen googlade jag lite och jag blev väldigt förvånad över hur enkelt det är.

Så jag gick och köpte fem liter röd mjölk, en liter naturell yoghurt, en liter fil och en flaska löpe. Allt fanns i kyldisken på ICA i min lilla stad. (Ja mjölk finns där jämt, men löpen blev jag lite impad över att de hade.)

Sen satte vi igång!

Mandelmanns fjälloumi

(vi gjorde en halv sats)

  • 10 l mjölk
  • 1 dl filmjölk
  • 1 dl yoghurt
  • 3 ml löpe (jag tog ½ msk till en halv sats ost, förklarar varför längre ner i inlägget)
  • havssalt

Gör så här

  1. Värm mjölken till 36 grader i en stor gryta. Tillsätt filmjölken och yoghurten. Låt stå i ca 20-30 minuter. Rör i löpen och låt blandningen stå med lock på i 45-60 minuter. Nu har mjölken stelnat.
  2. Bryt massan med kniv eller en ballongvisp så att den delar sig i ca 1 cm stora bitar. Värm massan till 42 grader under omrörning och ta kastrullen från värmen. Rör om då och då under 30 minuter.
  3. Fånga upp massan med en trådsil och lägg den i ett durkslag (gärna i en ostduk). Obs! Låt vasslen vara kvar i grytan. Lägg en tyngd på ostmassan (eller häng upp ostduken) och låt stå i minst 30 minuter, men gärna 1–2 timmar. Vänd massan efter halva tiden.
  4. Värm vasslen i grytan till 85 grader. Skär osten i bitar och lägg ner dem i den varma vasslen. Låt grytan stå på värmen så att den håller runt 85 grader i ca 30 minuter, eller tills ostarna flyter upp. Ta upp dem och gnid in dem med salt.
  5. Lägg ostarna på sval plats och låt dem rinna av i 24 timmar. Förvara sedan i kylen (du kan också frysa dem).
  6. Stek ostarna i olja i en het stekpanna någon minut på varje sida. Den proteinrika fjälloumin är en bra ersättare till tallrikens kött.

Receptet kommer från Köket.

Inget man ska göra är svårt, men det tar ganska lång tid. Från mjölkpaket till kylskåp tar det cirka 5 timmar. Men vi skyndade oss inte nämnvärt och vi hann se både På spåret och äta fredagsmiddag under tiden. Så det tar tid men är varken svårt eller jobbigt. Och det enda du behöver är ingredienserna, en stor gryta, en termometer, ett durkslag och en kökshandduk. Fantastiskt. Minimalt med disk och inget kladd.

Varken jag eller min man har lagat något liknande förut, så vi tänkte lite att vi kanske inte kommer att lyckas så bra såhär första gången. Men allt gick som en dans. Det stelnade och det gick att skära det i bitar…

Vi hängde upp vår ost i en handduk över diskhon. Där hängde den och droppade i ungefär 2 timmar.

Om det var något som blev lite misslyckat så var det formen på vår ost. Den var rund när vi stoppade ner den i handduken, men när den hängde där och droppade formade den sig till stor droppformad klump med lite strån högst upp.

Så våra fyra bitar som vi sen valde att skära ut, blev inte så vackra. Nästa gång ska vi absolut göra osten i en form. Kanske en typ av matlådeburk som vi gör hål i botten på. Vi får se.

Vi skar fyra bitar som sagt, kokade enligt anvisningen, saltade in dem och la dem i ett durkslag med plast över. I kylen. Sen fick de ligga där i nästan 24 timmar. Eller nä, tills vi inte kunde vänta längre. Kanske 18 timmar.

Ja och så skar vi upp en av bitarna och stekte i rejält med smör. För så gör man.

Och jag ska säga en sak nu. Och det är att detta var ett av de mest lyckade projekten vi tagit oss för. Det var otroligt spännande och kul och det blev så löjligt gott att vi blev så malliga att vi ville ringa på hos alla grannar och skrika rakt ut att vi gjort den godaste osten i världshistorien.

Fast det gjorde vi inte. Vi bara åt och åt.

Vi kommer absolut att göra detta igen och vi kommer att testa andra sorters ost också. Om man låter bli att koka osten och sen bara lagrar den ett tag (3 månader eller 3 veckor… Minns inte, får kolla på klippet igen!) så har man en god gårdsost. Och jag ha även läst recept på mozzarella som jag måste testa.

Men detta. Fjälloumi-Halloumin. Den blev sådär gnisslig och salt och ljuvlig.

Vi gjorde en halv sats som sagt. På fem liter mjölk. Vi fick fram fyra ostar som väger ca 180 gram var. I affären väger en halloumi i vanlig storlek 200 gram.

Så otroligt kul!

(Att sen Mandelmanns själva skrev ”Heja” till mig på Insta under tiden vi gjorde osten gör ju inte saken sämre!)

Och då detta med varför jag tog en halv matsked löpe när det skulle vara 3 ml till hel sats. Ja, jag trodde det stod fel i receptet. 3 ml är otroligt lite och hälften av det går ju knappt att mäta. Så jag googlade lite och kom sen fram till att jag skulle testa med en halv matsked till halv sats. Och det blev ju bra. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag chansade och det blev bra. Haha. 

Städtips

Ja, inte trodde man väl att det första inlägget 2017 skulle handla om städning. Men det gör det sörru. Och inte vilken städning som helst utan en av de svåraste. I alla fall tills nu.

Vi har glasdörrar i vår dusch. Eller som stänger till vår dusch. Helt klara, ingen frostning eller nått sånt. Jag tycker att de är jättefina. Men när vi bott här ett tag så såg jag plötsligt att de var helt vitfläckiga. Som att jag sprayat med vitt vatten och låtit det torka. Vita vattendroppar på hela dörrarna.

Jag överdriver lite nu, men det blir ju så mycket roligare då. Så jag fortsätter.

Jag har testat alla tänkbara medel jag hittat för att få bort fläckarna. Jag har till och med stått och gnidit dörrarna med en trasa dränkt i ättika. Där stod jag i stanken och det sved som eld på händerna efter en stund. För inte orkade jag gå ut ur badrummet, gå fram till städskåpet och hämta ett par handskar. Nej, nej.

Men så skrev jag en liten text på Instagram om mitt svåra kalkproblem. Och vad händer? Jo, som en skänk från ovan kommer det en förpackning till mig, med något för mig helt okänt. Det damp ner i brevlådan från snälla vännen Malin. TACK!

Jag gjorde som hon skrev. Dränkte en bit svamp i vatten och började sudda dörrarna.

Och det gick bort DIREKT! Jag behövde inte ens ta i.

Nu är de skinande rena hela tiden utan vita droppar från golv till tak.

Otroligt.

Jag åker inte precis förbi Gekås varje dag precis, men jag googlade lite och hittade några andra varianter. Och då såg jag att några av de här grejerna har jag sett när jag varit och handlat på ICA och sånt, men inte har jag trott att det var så otroligt bra grejer. För jag tänker att de från ICA och andra ställen är lika bra som de från Gekås?

Eller? Vet du? Har du provat?

 

Nu finns bloggen på Insta

Härom dagen tänkte jag lägga ner bloggen. Sen kom jag på att jag istället ska uppdatera den varje dag i december. 

Och nu ba. Instagram. 

Välkommen att följa mig och Le Blogg på Instagram. 

Vi heter Plate of cupcakes där. 

plateofcupcakes

Herre jäklar. 

Det går bra nu. 

Imorgon kanske jag går med i Facebook. Skaffar Twitter. Och kokar dillkött. 

Vem vet. 

Lyckopost

Jag vet att jag skrev om det för en tid sen. Att jag via Instagram köpte en liten väska personligen av Lotta Kühlhorn. Men jag tror aldrig att jag visade den. Vilket jag inte kan fatta. Men jag var väl vara för mallig helt enkelt.

Väskan är ljuvlig. Precis som allt hon gör.

Och jag vet inte vad som slår högst hos mig. Att äga en väska som hon har gjort eller att få ha kontakt med henne under själva köpet.