Tittatillbakatisdag #4

Det är tisdag min vän. Och du vet ju precis vad det betyder. Vi tittar tillbaka.

Den här gången till hösten 2018.

I början av 2018 hände en grej som fick oss att bestämma oss för att bli bättre. Bland annat på att få saker gjorda.

Alltså roliga saker.

Sånt man drömmer om.

En sån sak har för mig varit att få besöka Alcatraz. Och för att kunna besöka Alcatraz behöver man åka till San Fransisco.

Vi hade inte hört talas om San Fransisco så mycket innan. Vi kände ju till spårvagnarna förstås, Golden Gate, Alcatraz såklart och att det ligger vid havet. Vi visste att det låg på helt andra sidan än New York och vi hade sett på ett program på TV att de gillar surdegsbröd där.

Det var väl ungefär det vi visste.

Och med detta i bagaget så åkte vi dit.

Vi flög Köpenhamn – London – San Fransisco på vägen dit och San Fransisco – Frankfurt – Köpenhamn på väg hem. Den långa flygturen som tog oss till och från målet tog 10-11 timmar. Och så plus mellanlandningar och resten av resandet. Det var långt men gick så bra så.

Vi bodde på ett hotell som heter The Mosser. Ett hotell vi fått rekommenderat men inte alls kände till. Vi visste inte ens var det låg på kartan. Men det visade sig ligga väldigt bra till på själva kartan och det var ett rent och fräscht och trevligt hotell. Ganska basic, men väldigt rent och fint. Vi kan rekommendera det för dig som inte kräver så mycket lyx. Men ändå önskar ett tryggt och trevligt hotell. Det var som sagt basic. Men bra. Vi är supernöjda.

Vi fick rum 719. Det var ett rum. Rent och fint och trevligt. Fläkt i taket och bra badrum. Amerikanska fönster. Som i Vänner. Det vill man ju ha. Och skön säng.

Vi stannade i åtta nätter. Det var länge men lagom. Vi hann göra allt vi ville göra och vi hann njuta och ta det lugnt. Vi hann med både sena kvällar och sovmorgnar och att sitta och glo i en park. Vi hade gott om tid till allt vi ville göra och vi hade lugna stunder då vi bara vilade oss. (Eller vilade, jag knarkade matlagnings-TV så fort jag kom åt!).

Vad gjorde vi då? Jo, vi gick och gick och gick. Backe upp och backe ner. För backigt är det! Imponerande backigt! Mitt backigaste ever.

Jag minns inte i vilken ordning vi gjorde saker och det har ju såhär i efterhand noll betydelse.

Men vi tog ju båten i Alcatraz. Vilket vi åkte dit för att göra. Det var ju det som var grejen.

Man fick absolut inte röra något på själva ön eller ta med sig något där ifrån. Men när preskriptionstiden har gått ut så ska jag berätta om ifall jag tog en liten sten från innergården eller inte. Den där internerna fick ta sina löjligt små promenader.

Jag tycker att det är en märklig känsla att besöka så berömda och välkända ställen som t ex Alcatraz. Det är svårt att känna att man är där på riktigt. Man har sett så mycket på TV, läst så mycket om det och så vidare, så när man väl är där så känns det så otroligt bekant. Som att man varit där förut. Samtidigt som att det är svårt att förstå att det är det riktiga stället man är på. Svårt att förklara, men det var som att jag var på ett låtsas-Alcatraz. Märkligt.

För att inte tråka ut dig fullständigt ska jag nu dra upp tempot lite och fatta mig kort.

Vi åkte spårvagn…

Vi var på en diner…

Vi drack öl och åt mac and cheese på Mikkeller Bar…

Vi såg sjuuukt höga träd i Muir Woods…

… ja faktiskt så sjukt höga att man var tvungen att hålla i sig när man böjde huvudet bak för att se trädtopparna. Annars ramlade man!

Där finns träd som är 260 feet höga. Alltså typ 79 meter. Sveriges allra högsta träd är visst 49 meter. Svenska tallar brukar tydligen bli cirkus 40 meter.

På väg hem från höga-träd-skogen stannade vi till i Sausalito. Där valde vi att röra oss så lite som möjligt. Vi ville nämligen inte missa en enda sekund av solnedgången över San Fransisco. Kanske den vackraste och häftigaste synen jag sett.

Plutten till vänster på bilden är Alcatraz.

Ja… och vad gjorde vi mer? Jo, vi hängde i pir-området…

Åt på Bubba Gump där Forrest Gump hängde en gång i tiden…

Vi hängde vid Union Square och handlade julsaker (som de verkar erbjuda året runt) på Macy’s…

Ja, det var en fantastisk resa. På så många sätt. Men som nästa alltid så är det de oväntade saker som imponerar mest på en. Som en amerikansk man som frågade var vi kom ifrån och som visade sig ha bott i vår grannstad. Eller som tjejen i en bar som sa ”Jag har bott i Sverige i ett år” och pratade fin svenska med skånsk brytning. För att hon hade bott i Helsingborg. Eller som familjen från Tyskland som vi träffade på spårvagnen. Som åker till Sverige nästan varje år och går på Astrid Lindgrens värld. Ett stenkast från där jag bor. Och alla TV-program  jag såg på nätterna när jag inte kunde sova. Matlagningsprogram i alla tänkbara versioner. Och konserten på TV med Joe Bonamassa. Och den gamla mannen från Asien som stolt visade sig Fjällräven-rygga. Och alla skor och kläder och möbler som låg lite här och där som folk skänkt och lämnat att ta för sig av, till alla de som inga skor, kläder och möbler har.

Jag minns också att jag tänkte att det var ju väldigt vad olikt New York detta var. (New York är det enda stället jag varit på i USA förutom San Fransisco) tills jag kom på att Ystad och Jokkmokk inte heller påminner så mycket om varandra.

Jag är så glad och tacksam över att vi kom iväg. Att vi såg till att uppfylla den här drömmen. Så värt all väntan och allt pengasparande.

Och tack. För att du läst och tittat på detta.

Klänningen blev en väska

Först vill jag säga till dig som är besviken över att detta blivit en shoppingblogg: Det har det inte. Det här händer nu. Knappast igen.

Och till dig som jublar över att detta väldigt tillfälligt blivit en shoppingblogg: Passa på att njuta. Det här blir inte långvarigt.

Jag fick syn på en väska när vi var i Piteå i somras. En stor väska som fick mig att häpna. En stor väska från Eduards. En sån väska behöver inte jag för jag har superfin grön Teacher från Jumperfabriken. Som jag fått i present.

Ja, jag fick en väska i present alltså. Inte hela Jumperfabriken.

Snålt ändå.

Men jag slängde ett getöga på Eduards sortiment i alla fall och hittade en liten söt juvel som jag inte kunde släppa riktigt. Men som jag heller inte kunde försvara när det kom till ett eventuellt inköp.

För är det något jag har så är det små handväskor. I olika färger och av olika slag. Men ingen som jag häpnar över. Ingen som är the shit. Jag har köpt dem när jag kommit över dem. När jag behövt dem. När jag tänkt att en liten belöning i form av en väska ju ändå varit på sin plats.

Ingen av dem har varit dyr. Alla har varit helt överkomliga. Men även lite tråkiga. Lite blaha blaha liksom.

När jag blev mer och mer minimalistisk tänkte jag att en enda liten fin handväska skulle kunna vara lösningen. Adjöken med alla de där jag samlat på mig och hej till en ny liten väska som skulle kunna följa mig vart som helst. Hur länge som helst.

Sen hände det där med branden. Hälften av det vi ägde, eller kanske mer än det, försvann. Gick upp i rök.

Poff borta.

Fast utan poff. Jag tror inte det smällde så mycket.

Hur som helst så har vi fått ersättning från försäkringsbyrån nu. Vi är väl lite nöjda men inte överösta och det som verkligen var värt något fick vi noll kronor för. Foton, minnen och annat superviktigt tyckte försäkringsbolaget var värt noll kronor.

Noll.

Eller noll komma noll för att var exakt.

En sak jag däremot fick en slant för var min ljuvliga brudklänning. Som min ännu ljuvligare kompis sydde åt mig en gång så att fingrarna blödde och svetten rann.

För den fick jag en slant.

Och vad kan vara bättre än att förvandla de sorgliga pengarna till något som jag verkligen vill ha och något som jag verkligen önskat mig.

Som absolut inte är lika fint som klänningen, men som ändå är något som kommer att följa med mig och som kommer att få stanna i all evighet.

För som om inte min ljuvliga brudklänningssyende kompis skulle räcka så har jag nu köpt mig en kompis till. Att ha vid min sida. I nöd och lust. I evighet. Amen.

Säg hej till Näver mini.

Vi är sååå lyckliga.

Sådär ja

När man är hos vänner och kollar en viktig grej på nätet, då kan det hända att de visar en en cool grej. Som man i och för sig sett flera gånger förut men som man inte registrerat. För att man inte hade tentaklerna ute eller hjärnan på ”on”.

Min kompis tog fram en datorgrej. Och jag frågade om det var en dator eller en iPad. Hon sa att det var kanske lite båda. Både och. Och att det var hennes jobbgrej.

Ha!

För några ynkliga stålar köpte jag igår ett tangentbord till min iPad. Och nu har jag en bärbar dator. Eller i alla fall allt det jag önskade mig av en bärbar dator.

Jag dånar.

Och när jag berättat detta i förväg, att jag ska köpa en sån grej, för folk, så har de lagt huvudet på sned och tittat på mig som om jag vore en liten hundvalp. Liksom tänkt att jag är lite dum i huvudet men ändå omtyckt. Och en ganska bra människa ändå.

Här har jag köpt flera iPads i mina dagar. Och varje gång envisats med att köpa ett helt värdelöst men kanske snyggt fodral till. Liksom fodral som varit helt döda. Fodral som inte haft några som helst andra funktioner än att fodrala mina iPads.

Så värdelöst.

Och jag tror att varje sånt fodral har kostat mer än det här funktionella fodralet MED TANGENTBORD I.

Så blåst och lurad jag varit.

Jag skäms lite men är också lite förbannad för att världen inte visade mig detta lite tidigare.

Okej, jag har sett det. Men jag har ju inte fattat.

Finns det ingen regel som säger att man måste kolla så att alla fattar? Att alla förstår sitt eget bästa.

Så istället för att köpa en bärbar dator, köpte jag mig ett tangentbord till min iPad. Som är ett fodral. Och som nästan inte kostade mer än lunchen vi åt strax innan. Trots att det var buffé.

Tack kära kompis B för att du visade mig din jobbgrej.

Här ska bloggas.

Rött hjärta x 3

Om du undrar varför jag inte bloggat på länge så är det för att jag har hamnat i svår chock.

Jättesvår.

På ett bra sätt.

Jag har nämligen fått ett ”gillade din kommentar” på Instagram från en av mina absoluta favoriter. Eller fabbosar, som vi som hängde i den här bloggen för många år sen sa.

Jag fick en kommentar från en vän på favoritens konto. Hon tyckte att jag skulle uppmärksamma inlägget han gjort. Jag svarade min vän på ett väldigt trevligt, korrekt och intelligent sätt. Alltså genom att skicka alla mina favorit-emojis. En del gånger tre. Det är ju så man gör. När man verkligen vill tala om vad man tycker. Och understryka det som verkligen är viktigt. När man vill få fram sitt budskap. På ett tydligt och smart sätt.

Och det har min favorit nu gillat. Mina väl utvalda emojis. Han gillade min kommentar.

Skrattande smiley med skratttårar som rinner

Rött hjärta

Rött hjärta

Rött hjärta

Glad smiley med hjärt-ögon

Skrattande smiley med skratttårar som rinner

En tumme upp

Detta hade min fina favorit Björn Ling gillat. Med all rätt.

Jag skrek rakt ut och kontaktade min vän och vi svimmade tillsammans. Och förstod att vi inte skulle kunna gå till jobbet på några dagar. Vi blev helt enkelt FÖR tagna. Från den här stunden förändrades vi och våra liv för alltid.

Vi bokade tid för parterapi och vi torkade våra pannor.

En kvart senare såg hon att hon också fått ett gilla från honom.

Pölsa i Smala Sussie.

@thebjornaling

Har gillar våra kommentarer.

Våra liv är fulländade.

En av deltagarna i vår favoritpodd ”Fem i Topp” har gillat oss. Våra kommentarer. På riktigt. I det verkliga livet.

Alltså inte i vår fantasi.

Jag gjorde nästan på mig.

Fast det vill jag inte skriva om här.

För sånt gör inte vi.

Vi som fått ”gillade din kommentar” av @thebjornaling.

Vi vet hur man för sig i de dina salongerna vi.

Vi vet att man ställer klockan en kvart tidigare på morgonen för att hinna föna håret. Och att man kan göra eget vin som är kryddat med pizzakanter.

För vi har sett Smala Sussie.

Och vi vet vilka som är de fem bästa dagarna och vilka fem tyska hits som rockar bäst.

För vi har lyssnat på alla avsnitt av Fem i Topp.

Ja jäklar.

Och detta skriver jag. Som förmodligen är den som sett Smala Sussie flest gånger. I världen. Och som i somras lyssnade på deras pod från mitten av Småland till korvkiosken i Jokkmokk. Och tillbaka.

Det är jag som skriver detta.

Och som nästan gjorde på sig av lycka.

Vi, alltså min vän och jag, vi undrar nu om detta inte till och med är större än den där dagen för hundra år sen, när mannen med husvagnen bad oss flytta oss och bilen på rastplatsen. För att han skulle kunna komma fram med ”sitt ekipage”.

Nu är våra liv fulländade.

Tack Björn.

Tack Pölsa.

Ska jag betala fakturan eller inte?

I mitt velande fram och tillbaka har jag nu ändå kommit fram till att jag betalar fakturan och att jag kör vidare.

Få saker är så roliga som att skriva. Ändå skriver jag ingenting.

Så jag ska nu gladeligen betala för ett år till med min kära blogg. Kanske blir det årets viktigaste fakturabetalning. Mina viktigast spenderade stålar.

Eller hur man nu säger.

Jag vet inte alltid hur man säger.

Men ibland blir det som en propp i skrivandet. Att jag börjar ifrågasätta varenda bokstav. Kan jag skriva om vädret? Kan jag tjata om årets glögg i år igen? Folk har ju knappt svalt förra årets. Vill någon verkligen veta vad jag gjorde förra torsdagen?

Men nu bestämde jag mig.

HÄR SKA BLOGGAS!

Passa dig noga.

Nu ska du få läsa om väldigt viktiga saker, om sånt du aldrig trodde du skulle få läsa om samt saker som är så banala att du undrar om jag inte skäms för någonting över huvud taget.

Nu fick jag lite livslust.

Och tänk om jag kanske någon gång i höst eller i början på nästa år, skulle lyckas skriva något som kanske skulle kunna ge dig lite glädje eller lust. Då skulle jag bli så glad.

Passa dig nu.

För nu drar jag igång igen.

I egen skola

Jag tänkte att jag skulle börja smaka på min egen medicin. Gå i min egen skola. Lära mig av mina egna misstag. Gräva en grop åt mig själv.

Eller bli det som kallas ”smart”.

Eller få arslet ur vagnen.

Ungefär så.

Jag köpte till exempel för cirka 100 år sen, ett lite för dyrt tyg som jag skulle sy en gardin av.

Men sen bestämde vi oss för att inte ha några gardiner. Så då blev tyget över. Och jag kom på att kuddfodral, det är ju enkelt att sy. Det tar ju inte så lång tid. Det gör jag på ett kick.

Och ja. Det gjorde jag.

Jag hade rätt.

Två kuddfodral.

Att sy: tidsåtgång cirka 45 minuter inklusive ta fram symaskin, städa bort symaskin. Samt plocka upp tappade trådar från golvet.

Mental förberedelse: cirka ett och ett halvt år. Nästan två.

Så nu vet jag det. Det som tar nästan två år att förbereda mentalt, kan ta 45 minuter att åtgärda.

Jag har nu även tagit bort två batteriljus från bordet på balkongen. Handling: 5 minuter inklusive borttagning av batteri och sopsortering i förrådet. Mental förberedelse: cirka tre månader.

Nu är jag på g.

(Tyget heter Florette Classic och är designat av Louise Videlyck).

The Body Shops julkalender 2017

För hundratrettio år sen började jag drömma om att köpa The Body Shops julkalender. Av olika anledningar och andra orsaker så har jag inte köpt någon. Men i år, efter en slitig höst, bestämde jag mig för att göra slag i saken.

Den strider mot allt jag tror på. Jag menar, vem köper grisen i säcken för 1.295 kr (tror det var så den kostade) när man redan har allt man behöver. Och vem fyller badrumsskåpen med massa nya saker när man precis har rensat ur allt som man inte använder. På grund av stress orsakad av överfulla skåp.

Men jag ställde ultimatum. Jag utlyste köpstopp, jag rensade i skåp, förråd och i själ och jag gjorde en hel del jobbiga saker. Enligt en lista som jag bestämt.

Och strax före midnatt till den 1 december var jag klar. Jag klarade alla mina uppdrag och jag var stolt som en OS-medaljör.

Jag är rätt imponerad över vilka bra grejer jag fick i kalendern. Trodde det skulle bli mycket smågrejer. Små duschtvålar, miniversioner av deras krämer och så vidare. Men tji fick jag. Fullsize och bra. Någon liten duschtvål var det, men i övrigt tror jag att allt var fullsize.

Jag är supernöjd. Dubbelt så nöjd som jag förväntade mig. Faktiskt.

Här kommer några bilder. På fabbosar.

Matte Lip Liquid – Nairobi Camellia 034.

Body Cream Hawaiian Kukui

Och här kan du se en bild på allt som var med. Jag gillar också borsten, som ligger bredvid handskarna. Jag älskar glittret i de stjärnformade burkarna.

Lådan får 5 bodybutter av 5 möjliga av mig. Och det är förmodligen så att en kalender av version 2018 kommer att stå hemma hos mig när det blir första december nästa gång.

 

Såhär skriver The Body Shop själva om den här kalendern.

25 DAYS ULTIMATE ADVENT CALENDAR

En speciell adventskalender med skönhetsprodukter som bjuder in till sång och dans. Med den här spännande blandningen av klassiker och nya favoriter säkrar du en skön nedräkning till jul.
Lägg vantarna på allt möjligt som Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och vår klassiker Vitamin E Night Cream 50ml.
När du öppnat lucka 25 på juldagen kan du använda den som ett quiz!
Denna kalender innehåller:
Shower Gel British Rose 60ml,Bunny Headband,Moisture Cream Vitamin E 50ml,Hand Cream Almond 100ml,Lip & Cheek Stain Vineyard Peach 010 7.2ml,Gentle Eye Make Up Remover Camomile 60ml,Night Cream Vitamin E 50ml,Gloves Bath White,Glitter Dust Pink 1g,Liner Star Stamp 1ml,Matte Lip Liquid Nairobi Camellia 034 8ml,Brush Foundation Buffing,Body Scrub British Rose 50ml,Hand Cream Coconut 30ml,Hand/Nail Treatment Almond 1.8ml,Shower Cream Shea 60ml,Strawberry Body Polish 75ml,Eye Definer Black 1.1g,Glitter Dust Gold 1g,Drops Of Youth™ Youth Concentrate 30ml,Spa Of The World™ Body Cream Hawaiian Kukui 50ml,Camomile Cleansing Butter 90ml,Body Butter Almond Milk & Honey 200ml,Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och Wooden Dice.

Det finns ingenting vi inte kan. För vi har varann.

Vi har varit iväg på en härlig helg. En helg vi sett fram emot i sju år. Eller om det var sju månader.

En helg i vårt tecken.

Det som drog var Bo Kaspers Orkester. De har dragit i oss mången gång förut. Men av någon anledning drog de hårdast just den här gången. Kanske för att jag behövde bli lite dragen i. Lite uppryckt. Lite upplyst. Och ny.

Vi tog tåget till Göteborg på fredagen. För att Bo Kaspers just nu spelar på Rondo. Så det var ju bra att tåget fick dit.

Vi checkade in på Clarion Post Hotell. Där jag bott en och två gånger förut. Den här gången fick vi rum 5127. Ett litet och trevligt rum. Exakt likadant som en annan gång och med lika fin utsikt. Rent och trevligt och fint.

Efter incheckning och sånt är grejs gav vi oss ut på stan och flanerade. Jag köpte några krämer på BodyShop och min man handlade lite andra grejer som är livsviktiga för honom. Eller i alla fall viktiga. Eller i alla fall kul.

På fredagskvällen var det show på Rondo och detta ska jag säga var nog det bästa jag sett. Jag förväntade mig 100% lycka. Och 100% eufori. Men de slog alla mina förväntningar med hästlängder. Jag hade trott att de skulle stå på scenen och spela och sjunga. Och det skulle bara det ta mig till himmelriket. Men detta var ju en show. Vilket jag ju kunnat läsa mig till men inte riktigt tänkt på.

Så de nockade mig totalt. Jag ville lägga mig platt på golvet med kinden tryckt mot heltäckningsmattan och ligga där tills stället ska renoveras. Men det gjorde jag inte. Men nästan.

Ja det var en konsert som inte gick av för hackor. Jag tyckte att de spelade alla sina bästa låtar och jag är så nöjd och mallig att jag nästan brallar på mig. Tack Bo Kaspers Orkester och tack för musiken. Ni kommer alltid att leva. Ni kommer aldrig att dö.

Resten av helgen gick vi omkring och hade det bra. Tog en fika här, ett glas vin där, en vilopaus när vi behövde och drog av skratt som förlängde livet så att vi borde leva tills vi blir 184 år.

Det var ju en hemsk helg i Göteborg på många sätt. Eftersom folk med väldigt märkliga och otäcka åsikter ville demonstrera. Men det var en väldigt fin och varm helg på andra sätt eftersom det var många som ville visa att de känner och tänker precis tvärt emot. Men nog märktes det att det var otäcka vibbar i stan. Även om vi inte såg någonting alls. Förutom snälla saker.

Och mitt i allt det tråkiga såg vi TV4 reporter rapportera. Från torget utanför vårt fönster.

På lördagskvällen åt vi middag på Brasa. Ett väldigt trevligt och bra ställe om man gillar kött. Efter det blev det ett glas i baren på hotellet. Sen blev det god natt jord. Jösses så trött man blir av att springa på stan och låtsas att man är ung.

En fantastisk helg som jag sent ska glömma. Kanske inte mänsklighetens finaste helg, men en fin helg för mig.

Gotland – äntligen ses vi igen

För 150 år sen cyklade jag med en kompis på Gotland. För 154 år sen var min man på Gotland på mc-semester.

Ingen av oss har varit där sen sist.

I 140 år har jag tjatat om att jag vill åka dit igen.

I år åkte vi.

Eller rättare sagt, andra veckan i juli åkte vi.

Den bästa veckan på väldigt, väldigt länge.

Jag sa till min man, innan vi åkte, att jag var rädd för att detta nu skulle kunna bli som ett gift. Att jag trodde att vi skulle bli frälsta.

Vi blev frälsta. Gånger tusen.

Vi valde att bo på Clarion Hotel Wisby. Dels för att vi gillar kedjans hotell och dels för att vi är medlemmar och fick ett rätt hyffsat pris. Och för dig som gillar att jag berättar om rummen där jag bor, så vill jag berätta att vi bodde på rum 261.

Vi är oerhört nöjda med vårt val av hotell och kommer absolut att bo där igen. Och vårt rum var så fint så hälften vore nog. Vi valde ett vanligt standard dubbelrum och bodde såhär fint. Tre minuters promenad till havet och havsutsikt och allting. Det kunde faktiskt inte bli bättre. Åker vi dit en kortare period någon gång, 2-3 dagar, kommer vi att lämna bilen hemma. För det kanske tar 15-20 min att gå från färjan till hotellet. Högst. Och då behöver man ingen bil.

Visby är ju en fantastiskt fin stad med sina gulliga små hus, sin häftiga ringmur och med närheten till havet. Det finns oändligt mycket fint att titta på och det kryllar av mysiga restauranger. Överallt där vi åt var maten sanslöst god. Det var rent och fint överallt och personalen på alla ställen var väldigt trevlig. En toppenstad! Och sen gjorde det ju inget att solen strålade på oss varenda dag.

En av de första utflykterna vi gjorde var till det populära stället Kutens Bensin. Ja, ni vet den gamla skrotiga bensinmacken som är ombyggd till restaurang. Det var mycket folk när vi kom och det tog tid innan vi fick vår mat. Men stället var förstås väl värt ett besök.

Vi åt en Kerouac (min man) och en Miss Taylor (jag). Hur gott som helst!

När vi ändå var på Fårö besökte vi lite raukar. De här har man ju sett på bild många gånger. Väldigt stora och häftiga. Och fina.

Eftersom vi gillar mat och eftersom jag gärna tipsar om bra ställen, visar jag här en liten (eller stor kanske den blir?) kavalkad av god mat vi åt på trevliga ställen. Håll i dig. Nu öser jag ut det.

Supergod pizza på Mille Lire. Ganska bra service, inte så kul personal, sanslöst smarrig pizza.

Donners Brasserie låg strax intill vårt hotell. Där åt vi två gånger. Fish and chips ena kvällen och lite tapas med rökta räkor, friterad brysselkål, sötpotatispommes en kväll. Man kan säga att bryssekålen fick mig att ramla av stolen. Så otroligt överraskande gott. Mycket trevlig personal. Verkligen urgulliga. Rätt personer på rätt ställe.

Mitt på Stora torget i Visby ligger en tapasrestaurang som heter Eden. Dit gick vi en dag när vi var lite sugna, men inte så himla hungriga. Jag åt pommes med bbq-dip och lamm med asiatisk touch. Lammet var så gott att jag ville skrika. Mycket gullig personal!

Av en slump fick min man syn på en skylt utanför en bar. Att de hade en innergård. Det tyckte vi lät mysigt och gick in. Baren heter Brygghuset och dem skulle jag kunna besöka varje dag i veckan. Otroligt trevlig personal (bjussig och social!), fin innergård och väldigt god mat.

Den dagen vi valde att äta där hade vi glömt bort att äta något utöver frukost. Så när vi väl skulle beställa mat var vi så hungriga att vi överbeställde. Men det var så gott och prisvärt så det gjorde verkligen inget.

Vi delade en ”kolesteroltallrik” med friterade grejer (lökringar, kyckling, ost) och en skål med baconlindade dadlar. Efter det tryckte jag i mig en portion fish and chips. Så det så.

En dag gjorde vi en utflykt till Folhammar för att titta på fina raukar…

… strax intill låg Ljugarn. Där hade jag hört att det skulle finnas ett häftigt våffelställe. Det gjorde det verkligen. Våffelmagasinet.

Först blev vi lite deppiga över att det inte fanns några lediga platser ute, men sen förstod vi att vi dragit vinstlotten. Vi hamnade på deras övervåning och där var hur fint som helst. Och våfflan? Sanslöst god!

En dag hade vi den stora äran att få besöka Tektor Cigars. I Stenkulla Gardungs. Man får ju förstås tycka vad man vill om tobak, men jag är så otroligt impad över att en helt vanlig svensk kille gjort sig världsberömd på att på egen hand producera helt svenska cigarrer. Han gör alla cigarrer helt själv. Från frö och planta till färdig produkt. Och kanske ännu mer impad blev jag av att han tog sig tid att ge oss en helt privat och egen visning. Där min man till och med fick prova att rulla en egen cigarr. Så generöst och bjussigt. Tack Joakim! Så otroligt generöst!

Det var verkligen fantastiska dagar. Det fanns så mycket fint att titta på överallt på Gotland men det var också otroligt härligt att stanna i Visby och bara gå omkring och mysa. Vi brukar bli rastlösa efter några dagar på samma ställe, men här hade vi kunnat stanna i säkert en vecka till. Nästa år kommer vi tillbaka!

Jag har förstås tusen bilder till att visa, men du kanske är lite trött efter över 40 bilder. Så jag slutar nu.

Men en sak till. En kväll. När vi gick hem till hotellet. Då fick min man syn på ett virkat gosedjur på en mur och sa ”Men titta, den där har bergis du gjort…”

Ha ha. Så gulligt! Men nej, just det där kan jag inte ta åt mig äran till.

Tack Gotland! Vi ses snart igen!

Stina Wollter for president

Stina Wollter hade fått kritik på Insta. För att hon var ”för mycket”. Och att hon ”borde ge sig”. 

Hon ställde en fråga tillbaka. 

”Vem har byggt ditt fängelse? Någon annan? Eller har du gjort det själv? Har du kollat om dörren är låst? Den kan gå att öppna!”  

Det var det bästa jag hört på länge. 

I ❤ Stina.