Februaris tjugotredje dag

Jag vet inte var som hände här igår. Jag hade typ 10 gånger fler besökare än vanligt. Helt otroligt. Bloggen skickade ett meddelande till mig om att besökasantalet blomstrade.

Välkommen du som är ny här och välkommen även du som är här titt som tätt. Skulle vara roligt att veta vem du är. Har du Insta är det enklare att lämna ett meddelande där än i bloggens kommentarsfält där man ju får fylla i så himla många fält. På Insta heter jag @plateofcupcakes om det skulle vara så att du inte känner till det.

Jag hittade små tallrikar med guldkant för några kronor styck igår. Sprang sen hem och kladdade ner dem allt vad jag orkade. Det finns nämligen ingen hejd på hur roligt detta är.

Jag skulle gärna vilja ha förslag på vad som skulle kunna skrivas på tallrikarna. Har du nått kul förslag? Ju knäppare desto bättre tänker jag. Har fått önskemål om ”Du kan va frisyr” till exempel. Hur kul som helst. Ska bara åka och handla upp alla lämpliga tallrikar som finns i stadens loppisar. Jag ska ha som ett eget lager tänker jag. Stora högar med oritade tallrikar som jag kan rita på.

Jag tror inte att det ritade tål maskindisk och jag tror inte att det är lämpligt att äta varm mat på dem, men man kan ju gott och väl lägga en bulle eller några härliga snittar på dem. Eller kanske några gem eller ett hårspänne. Man gör ju som man vill tänker jag.

Det enda jag själv vill just nu är att klippa håret. Som tur är ska jag få göra det i kväll. Det jag vill näst mest är att köpa ett eller två nagellack från Essie. Nått nytt som jag läst om som ska hjälpa trasiga och bedrövliga naglar. Vilket osökt får mig att tänka på mina egna. De lämnar mycket kvar att önska just nu. Precis frisyren.

glow & shine

neutralize & brighten

Annars har jag inte så mycket mer att komma med idag. Men har jag lovat ett inlägg om dagen i februari så har jag. Då får det blir lite såhär på den tjuotredje dagen.

Japp.

Golvljusstakar

För en tid sen så visade jag några golvljusstakar på Instagram, som min man och jag pysslat ihop. Jag fick sen lite frågor kring dem och önskemål om att jag skulle berätta hur vi gjorde dem.

Och det ska jag nu göra.

Varsågod.

Jag köpte två stycken ”stolphattar” på ByggMax.

Sen köpte jag rundstavar från samma ställe. Jag minns inte tjockleken på dem men jag försökte få dem så nära själva ljusen som möjligt. Vilket jag inte direkt lyckades med eftersom de bara hade en storlek i just den butiken.

(Här kom vi på efter många om och men att vi hade kunnat köpa kvastskaft istället. De är mycket billigare och är lagom tjocka. Finns där krattor och sopborstar för utomhusbruk säljs. 20 kr per styck typ.)

Och så hade jag redan några ljuskoppar hemma… men såna finns att köpa i pysselaffärer. Panduro t ex…

Bör vara såna med hål i botten så att man kan skruva fast dem. Men annars får man väl limma tänker jag. Det funkar bergis det också.

Ja, sen är det bara att skruva fast rundstaven i stolphatten (en skruv underifrån bara, glöm inte att förborra!) och så på med ljuskoppen i andra änden. Och lite målarfärg.

Jag köpte väggfärg på Biltema. En liten burk för 32,90 räckte till två ljusstakar. Jag tänkte att vägg och ljusstake är ju ungefär samma sak så det borde funka.

Och så rätt jag hade.

Jag har batteriljus i mina ljusstakar för de står i hallen där vi inte alltid håller hus. Och så har jag inget som samlar upp eventuellt rinn av stearin. Vill du ha levande ljus i dina ljusstakar så bör du nog ha en liten grej som stoppar rinnande stearin mellan ljuskopp och pinne.

Jag gjorde mina ljusstakar 100 respektive 80 cm höga. Det tycker jag blev fantastiskt lagom.

Jag älskar ljusstakarna och vill absolut göra flera. Men då kommer jag att använda kvastskaft. Dels billigare, dels enklare att få hem i bilen och så vidare. Och varför göra saker krångligare när man kan göra dem enklare.

Men rundstav/kvastskaft, stolphatt, ljuskopp, två skruvar (per ljusstake) och målarfärg. Det är vad du behöver.

Lycka till.

En hälsning utifrån

Jag har ju tidigare berättat att jag har fixat med superhemliga saker. Strukit mig längs väggarna och spelat osynlig på Eriksjhjälpen. Köpt lite glas och fat och dukar som jag sytt om till skynken. Ja, men du vet ju. Det är ju inte som att du har slarvat med din läsning här i den livsviktiga bloggen. Det skulle du ju aldrig göra.

Hur som helst.

Jag fick en hälsning härom kvällen. Från en gästtoalett mer än två timmar här ifrån. Där hänger nu mitt ena skynke. Med min egna [oransch]-lapp i nedre högra hörnet.

Det är så roligt. Att få se. Det man sytt och fixat och som hamnat där det hör hemma.

På samma ställe, på samma toa, bakom vattenbehållaren på bilden, hänger en grej som toalettägarna fick i present när de precis byggt toan. Ett foto av kungaparet.

Eller foto och foto.

Men kungaparet i alla fall.

Nu längtar jag efter att få låna den där toaletten.

Yta går före allt annat

På grund av skithemlig anledning (jag borde anställas av SÄPO!) har jag hängt en del på Erikshjälpen den senaste tiden. Jag stryker runt där och aktar mig för alla hostiga 70plusare och letar efter särskilda saker.

Särskilda saker som jag kanske hittar. Och kanske inte.

Säkert är ju i alla fall att man alltid, på såna ställen, hittar saker man inte räknat med. Eller tänkt.

Det är ju lite det som är grejen.

Nämligen.

Jag köper inte mycket. Jag köper inte en grej per gång jag är där och stryker omkring. Långt ifrån. Och om man räknar grejer jag skänkt i förhållande till köpt så tror jag, på allvar, att det står 500-10. Fördel skänkt.

Som om jag behövde ursäkta mig.

Det behöver jag verkligen inte.

Men jag kan i alla fall inte visa något jag köpt sådär direkt. Eftersom det är så innuta hemligt. Jag har låst igen munnen och svalt nyckeln.

Hur nu det är möjligt.

Men! Jag sneglar alltid på hyllorna med blomkrukor när jag är på Erikshjälpen. Dels för att jag blivit en blomnarkoman (jag HÖRDE att du tänkte ”Nä men säger du DET!?!”) men också för att det är så onödigt att köpa nya när det finns så många som knappt är använda.

Dock är det mest tråkiga som finns på vår loppis. Vita, tråkiga. Vitt är fint och vitt är inte alls samma som tråkigt, men de som finns är till 99% tråkiga. Oavsett färg.

Men! Idag fick jag se en skymt av en kruka som jag föll pladask för. Jag fullkomligt sprang fram till den, trots att den delen av lokalen bara befolkades av mig just då, och slet åt mig den.

45 kronor är dyrt för en blomkruka på Erikshjälpen i min stad.

Men vem bry sig?

Dock blev jag lite ledsen när jag kom hem och hålet i krukan visade sig inte vara större än att man får ner en Majblomma i det. Det var ju lite osmart och konstigt.

Men jag har den i min ägo i alla fall. Och det räcker ju så.

Majblomman ja. Jag hörde att de i år fått in 7 miljoner jämfört med vanliga 67. Där får vi skärpa oss. I år kan man ju köpa dem digitalt.

Nu skärper vi oss. Och skänker en slant.

Det klarar vi.

Nu måste jag titta vidare på ”Normala människor” på SVT Play. Jävlar vad bra det är.

Pärlpyssel med garn

Jag efterlyste tips på Insta (@plateofcupcakes) om vad man kan göra med överblivna pärlor. Ganska stora pärlor av porslin. Som är målade med dålig färg som lätt skavs av. Och därför inte kan användas till smycken.

Jag fick bra tips. För mina besökare på Insta är bra. Det fattar man ju. Don efter person liksom.

Ampel och servettringar var två av förslagen och ett annat var att skrapa av färgen, måla om den och sen lacka. Som ett helt husprojekt.

Jag säger inte att jag kom på ett bättre förslag. Men jag kom på ett förslag i alla fall.

Att göra garnfjädrar och sätta pärlorna på.

Jag har spanat på de där fjädrarna jättelänge på Pinterest men liksom aldrig satt igång. Men nu var det väl dags.

Jag tog ett garn jag hade hemma men valde nog ett för tunt garn för den storleken på fjäder. Den blev ca 15 cm lång och lite för bred för sitt eget bästa.

Jag var inte heller särskilt säker på hur jag skulle forma den och saxen jag satt och höll på med var rätt slö.

Men nu har jag gjort en fjäder av gammalt garn och så har jag använt en pärla. Så långt, så bra.

Jag tänker nog göra fler och jag tänker nog utveckla detta lite, men för nu får detta vara okej. Jag är nöjd. Och det var sjukt kul att göra fjädern.

Nästa gång blir det nog en smalare fjäder och fler färger. Och fler pärlor. Svårt dock att göra den smal från början för det är rätt så pilligt att knyta. Men det går ju alltid att klippa efteråt. Förstås.

Har sett att många har gjort flera fjädrar och hängt på en pinne som en väggbonad. Det är jag lite sugen på. Ska fundera lite mer på det och se om jag har garn. Jag har rätt mycket grejer så jag vill inte köpa mer.

Den här knöt jag med två trådar åt gången. I varje knut är det alltså fyra snören. Två åt vardera håll.

Vill du göra såna här fjädrar så googla på ”how to make yarn feathers” så hittar du en massa.

Krukan

Jag tänkte att jag måste dra mitt strå till stacken. Bidra med stålar till samhället.

Jag har bestämt mig för att köpa så lite som möjligt i år och det tänker jag stå fast vid. Men jag tänker ändå att om det är någon gång vi ska köpa det där vi önskat oss och sparat till, så är det nu.

Så jag gick och köpte den där krukan som jag visade på Instagram (@plateofcupcakes) för ett tag sen. Du vet, the Kruka. Krukornas kruka. Lord of the Kruk. Kruka vid första ögonkastet. Lilla Krukan på prärien. Här kommer finaste krukan, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsan-sa.

Den krukan.

Nappula.

Jag hade lite svårt att välja färg men valde till slut den jag tror heter beige. Men det finns en sand också. Och den är det inte. Nej, beige heter den. Så är det. Den är lite åt det ljusrosa hållet ibland. Det gillar jag.

När jag såg Iittalas reklam på Insta, som jag föll pladask för, planterade de en bonsaiodlad citronfiskus i den och jag ville ha det exakt så. Och som den som söker ska finna, så… eller nähä… jag sökte inte ens, jag fick allt serverat. För min svägerska skickade ett meddelande om att såna gick att köpa på ÖoB. Så jag drog dit och blev blotta 79 kronor fattigare men ofantligt mycket lyckligare. Me and my fikus.

Så nu har jag både en fikus och en kruka. Och jag älskar det.

Vi har blivit de bästa av vänner och ska så förbli.

Ibland går det att köpa lycka för pengar.

Tack till @lussekattgavle för att du berättade för mig vad växten heter. Du har en del i den här nya vänskapen. 🙂

Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

En konstig tavla

Idag har jag ledig dag. Jag har gett mig själv det i present. Jag gör så ibland. Frågar om jag får vara ledig. Och det får jag nästan alltid. Så idag är jag ledig. Och gör vad jag vill.

När jag gör vad jag vill brukar jag sy lite. Idag har jag försökt mig på att kopiera en favorittunika. Jag klippte sönder den och ritade av den och sydde en ny.

Jag vill inte prata om hur det gick.

Man kan väl säga såhär: Jag har den inte på mig nu i alla fall.

Så nu skiter vi i den.

Och pratar om något roligare.

En tavla som vi pysslat med till exempel.

För en tid sen, när vi var i Göteborg, såg jag en cool tavla i affären Bolia i Arkaden. Den bara hängde där i luften. Det var inget de sålde, det var något de pyntat med.

Jag ville ju inte vara sämre så jag bestämde mig direkt för att göra en likadan.

Så vi gav oss av till Erikshjälpen för en tid sen. Köpte en tavla (som föreställer Montmartre står det på baksidan) och en burk sprayfärg och åkte sen hem och täckte tavlan.

Vi täckte över tavlan med plastpåse, gladpack, folie och packtejp (med logga därav det övermålade fula).

Det var ju inte precis det smidigaste, men det funkade. Och blev knöligt.

Den blå tejpen är sån där maskeringstejp som man använder när man målar. Den sitter inte så hårt och det var ju bra för jag ville ju inte att målningen skulle förstöras när vi tog bort tejpen.

Ja, sen sprayade vi.

Eller vi och vi, min man sprayade. Jag fotade.

Det var ju läskigt att ta bort tejp, plast och folie sen förstås, men det blev näst intill perfekt alltihop. Så vi är nöjda.

Ett mycket knäppt projekt som var väldigt roligt att göra. Väldigt. VÄLDIGT. Jag är jätteglad över att vi tog tag i det och att det var så enkelt. Och blev så bra.

Kanske gör vi en till en vacker dag.

Och vi ser fram emot att någon gäst ska säga ”Ursäkta, vad är det här?”. Det har inte hänt ännu. Men det kommer det nog att göra. Ha ha.

Söndag

Jag tyckte ju inte att det var så jobbigt att börja jobba efter semestern. Det gick bra. Jag hade ingen direkt ångest. Knappt någon alls. Men jag satt och sa till någon i telefonen i veckan att jag är rädd att ångesten kommer över mig ändå. När jag inte är beredd.

Och den kom nog lite i dag.

Men jag vet inte riktigt vad ångesten beror på. Om det är att jag har haft en så bra helg och att den nu är slut, eller om det är för att vi sa både hej och hej då till långvägt resta vänner idag. Eller om det är semestern som är slut.

Jag tror mer på de två första alternativen. Och allra mest på det i mitten.

Igår hade vi besök av vänsläktingar. De bjöds på lunch (pasta med köttbullar i tomatsås) och focaccia.

Efter maten åkte vi på utflykt till vårt nya fabbo-ställe Två röda hus. Som jag skrivit om förut. Ännu trevligare den här gången än den förra eftersom vi den här gången stannade och fikade. Och hade sällskap med oss.

En jättetrevlig dag med många gapskratt. Tack L, T och F! Kom snart tillbaka!

Idag hade vi varit på en annan utflykt. Träffat våra kära vänner från Sundsvall. De är på Öland på semester just nu och till Öland har vi inte så långt. Ännu närmare till Kalmar. Så vi stämde träff på Kullzénska Caféet klockan 12.00. Värsta lyxen.

Vi var tidiga så vi satte oss och väntade på en bänk. Och skylten ovanför våra huvuden förklarade precis känslan av att sitta och vänta på några som man har längtat ihjäl sig efter.

Väl inne så smaskade vi i oss en massa gott och gav varandra presenter. Man får ju en lyckochock av blotta tanken på detta.

Vi tog sen en promenad på stan och shopade lite livsviktiga saker på TGR (eller heter det Flying Tiger?) och Åhléns. Jag hade ett presentkort från Åhléns som brände i fickan. Köpte mig en bok jag länge velat ha.

Det var sen en i vår trevliga grupp som ville till en affär i Giraffen. Så vi drog dit. Men där var vi tvungna att fika lite innan vi handlade. Inget konstigt med det.

Min man och jag säger alltid att vi typ aldrig går på café. Men den här helgen har vi gjort det tre gånger på två dagar. Så säg inte att vi är dåliga på att fika.

Ja, och eftersom vi inte har semester så var vi sen tvungna att åka hem. Medan fina familjen fortsatte sitt semesterfirande.

Och det var sen i bilen på väg hem som den där ångesten kom över mig.

Separationsångesten.

För det är vad de handlar om. Jag klarar inte separationer. Det är min sämsta gren. Bryter liksom ihop inuti. Höll låda i bilen hela vägen hem. Två timmar och tjugo minuter. Om hur jag vill leva mitt liv och vad jag inte tänker ägna mig mer åt.

Det var en intressant utläggning. Jag sa en del grejer som jag reagerade på. Som överraskade.

När jag kom hem satte jag in en av presenterna jag fick i en ram som jag köpte i Kalmar.

Blänket i glaset bjuder jag på.

Fokuset hamnade på elefanten istället för tavlan.

Men hellre fel fokus i kameran än i livet.

Kort vecka

”Du verkar ha funnit inre frid” stod det i ett sms jag just fick. Jag skrattade så att tårarna rann. Nä, någon inre frid har jag inte sett röken av, men att skratta är ju rätt rofyllt.

Det här är en kort vecka och det tackar jag lite extra för. Jag har ingen arbetslust just nu utan vill mest vara ledig och göra sånt man gör när man är ledig. Slappar, vilar själen, skrattar, hälsar på, får besök. Ja, sånt. Sånt där ni vet.

Min själ må sakna inre frid, men just nu mår den bra. Mister Carrack har släppt en ny skiva fick jag mail om från Spotify och jag kastade mig på play. Och vem älskar inte en man som gör en skiva som ser ut såhär?

Jag har så mycket jag vill visa och mycket jag vill skriva om så det blir lite som korvtoppning nu känner jag. Men jag river av lite bilder så att jag kommer i kapp lite. Det blir bra va? (Stoppar fingrarna i öronen nu så att jag inte hör om någon skriker NEEEEJ!)

När vi var hemma hos mina föräldrar för några helger sen hittade jag min gamla docksäng i klädkammaren. Och jag visste exakt vem skulle få den av mig.

Tummen och Hästen bor och sover bra i den även fast det saknas både madrass, täcke och kuddar. Men de kanske inte gillar sånt. Jag har aldrig sett en häst ligga på madrass förut, så vem vet. Det är kanske så här det ska vara.

Hon som fick sängen har en pluttig syrra. Jag skulle vilja stoppa ner henne i docksängen när ingen ser. Men jag vågar inte. För av någon konstig anledning så behövs sängen limmas ihop nu för tiden. Det behövde den inte när jag lekte med den för 40 år sen. Verkar som att trät hade torkat och krympt. Redan. He he. Limmade så långt limmet räckte innan vi lämnade ifrån oss sängen. Men någon lillasyster stoppade jag inte ner där. För så får man inte göra. Det är inte politiskt korrekt.

I påskas blev jag sugen på inkokt lax. Jag vill gärna bli det. Mest hela tiden. Men jag får dåliga vibbar när jag tänker på fiskben och rensning så jag gör det inte så ofta som jag borde för mitt eget bästa. Men jag skärpte till mig i påskas. Började med att köpa en fryst firre och en kruka med dill. Bland annat. När jag dagen efter inköpet skulle tillaga härligheten såg dillen ut som sju svåra år och stank ännu värre. Man undrar.

Men jag hittade en ask med frusen dill i frysen och räddade laxen med detta. Jag stoppade i purjo, skivad citron, salt och peppar. Och så dill.

Sen packade jag in allt i silverpapper (aka folie) och stoppade in i ugnen. Höftade lite och slog till med 200 grader i 45 minuter och det visade sig vara genialiskt.

Otroligt god lax som räckte i flera dagar och som vi åt med kokt potatis och kall sås ena dagen, på mackan den andra dagen och så vidare. Superbillig, nyttig och asgod mat. Detta måste jag göra oftare. Och det är verkligen inte svårt att få bort skinn och ben efter att man tagit den ur ugnen. Verkligen inte. Urlätt.

Ni som hängt med ett tag vet ju att jag har fredagsfika på jobbet. En anrik klubb som bjuder på kaffebröd till fikat på fredagarna. Vi är ca 30 personer och förra veckan var det min tur. Jag bakade vetebullar med hallon och vaniljkräm i. Jag blev den mest populära på jobbet den dagen kan jag säga. Och det med rätta. Jäklar vilka goda bullar. Jag slog mig själv med häpnad.

Jag ska ge er receptet en annan dag. Måste skriva ner det även för mitt eget bästa. (Här kan man dock se en liten bild av receptet) Och detta kan jag nog bjuda på fler gånger på jobbet. Nästa gång kan jag ju stoppa i något choklad-aktigt. Lägg ägg liksom.
(En annan gång bjöd jag på detta. Ytterligare en annan gång detta.)

I helgen som just varit var vi i Stockholm en snabbvisit. Min kusin med fru undrade om vi kunde komma och hjälpa dem med lite trädgårdsarbete. Såklart vi kunde. Jag blev silikon- och måleriarbetare och min man blev jordbrukare. Vi hade en fantastisk dag i det fina vädret och även om vi arbetade ganska mycket så hann vi med att fika ihop med mina föräldrar…

(Beprövad dumlekaka som jag hade med mig eftersom jag utsågs till fikaansvarig)

… skåla med ursöta champagneflaskor som gav mig dåndimpen av blotta åsynen…

Har aldrig sett maken till gullig champagne. Visste inte att sådant ens fanns…

.. och så hann vi äta väldigt god grillad korv till lunch, sanslöst god grillad mat till middag OCH så hann vi pusta ut och njuta av kvällen i växthuset som jag varit med och målat knutarna på.

En fantastiskt rolig visit. Det är verkligen underskattat att hjälpa varandra och att göra saker tillsammans. Att måla hemma hos andra är tusen gånger roligare än att måla hemma hos sig själv och att hjälpas åt gör allt så mycket enklare.

Vi borde skämmas som inte hjälper varandra mer i livet tycker jag.

Nu får det räcka för idag och nu ska jag kolla på min favoritserie Arvingarna.

Men innan jag lägger på luren (?) vill jag berätta att minichampagnen kommer från Grays & Feather och att lamporna kommer från David Trubridge och heter Coral (Tack Anne!). Lamporna finns att köpa här. Bland annat.

Tack för idag.