Kicki Olsson vaknade av att det skramlade till i brevinkastet i hallen men eftersom väckarklockan inte ringt än var det inte dags att gå upp än och hon öppnade inte ögonen utan vände sig om i sängen. Men något konstigt var det, hon hörde inte sin man Lasse bredvid sig. Hon öppnade sina ögon och såg att sängen bredvid var tom och bäddad. Hon upptäckte också att den bleka decembersolen sken in mellan springorna i persiennerna och hon vände sig om och fick till sin fasa se att klockan var halvelva och inte halvfem som den borde vara när tidningen kommer. Hon insåg att hela hennes schema för dagen raserats genom att hon sovit fyra timmar för mycket. Ilsken klev hon upp ur sängen, satte på sig morgonrocken och slet till sig telefonen och slog numret till sin man.
-”Olssons mekaniska, det är Lasse.”
-”Varför i hela friden har du inte väckt mig?” Kicki skrek ut sin fråga så att saliven träffade den i vanliga fall välputsade hallspegeln.
-”Det gjorde jag men du ville sova vidare, jag försökte väcka dig tre gånger men du ville ligga kvar eftersom du inte kände dig pigg.”
-”Vad du hittar på! Kunde du inte hitta på någon bättre ursäkt när du glömt att väcka mig?”
-”Nej men lilla vän, jag försökte verkligen att…”
Kicki slängde på luren så hon hörde inte hur Lasse försökte förklara varför han inte väckt henne på morgonen.
”Dumheter, skulle jag ha sagt att jag ville ligga kvar?” tänkte Kicki ”Fullständigt omöjligt, han vet ju hur väl jag planerat denna vecka.” Och planerat denna dag och vecka hade Kicki verkligen gjort, och inte bara det, hela december var i stort sett detaljplanerat sedan länge. Detta var något hon gjort under många år och efter varje jul justerade hon planeringen så att den blev lite bättre. Schemat började redan under tidig höst när de åkte ut i skogen och bestämde vilken gran de skulle ha. Det var en gammal kompis till Lasse som hade lite skog och där fick de hämta en gran varje år. Kicki gick länge och valde mellan de olika granarna och när hon väl bestämt sig knöt hon ett sidenband i granen så att den skulle vara lätt att hitta. Lasse brukade också lägga in i sin GPS var granen stod men Kicki litade inte på den utan gjorde också en skiss så att det skulle vara lätt att hitta tillbaka. I början av november åkte de sedan till en lantgård med gårdsslakteri och valde ut en gris som de skulle få julskinkan från. Ett år hade lantgården försökt att lura Kicki och ge henne en annan gris än den hon valt ut men sådant gör man bara en gång. Efter att ha hotat med Hälsovårdsmyndigheten, Sverker Olofsson och Hin Håle själv så fick hon bra rabatt och dessutom så skickar de alltid en låda med kött till Midsommar. Ju närmre julen Kicki kommer desto mer detaljerad blir hennes planering och sista veckan är hela dagarna indelade i timmar och varje timme är fylld med en aktivitet och därför får ingenting gå snett för då ruckas hela planeringen. Detta år hade det dock varit lite lättare att planera sista veckan då företaget Kicki jobbade på hade stängt och därför fanns det fler timmar mer dag att fylla med aktiviteter. Kicki jobbade i vanliga fall som receptionist på ett företag och ju närmre jul desto mer jobb var det som skulle skötas. Förutom det vanliga att ta emot kunder och svara i telefon så ansvarade hon dessutom för att alla kunder fick ett julkort och att vissa kunder även fick en julklapp. Dessutom ansvarade hon för företagets godisförråd som så här runt jul var mer välfyllt än vanligt. Företagets VD var nämligen en riktig gottegris och han hade bestämt att alla julgåvor som kom till företagets inköpare skulle fördelas mellan alla anställda och allt godis skulle lämnas till Kicki i receptionen som sedan fördelade ut godiset i lunchrummet och i receptionen i lagom stora portioner. De flesta inköparna hade accepterat detta men en grät nästan varje gång han fick lämna ifrån sig något. Sista dagarna för julledigheten hade Kicki funnit inköparen på alla fyra på golvet i receptionen när han letade efter godis som han visste Kicki hade gömt under sitt skrivbord. När Kicki hittade honom där så skämdes han och dessutom fick han leva med skammen hela dagen eftersom han hade satt sitt knä rakt på en nougatbit som gjorde en stor brun fläck på hans ljusa chinos.
Efter att ha slängt på luren i örat på sin man gick hon in i badrummet för att duscha och sminka sig för förutom att vara detaljplanerande i jultider så var hon fåfäng och skulle aldrig få för sig att gå ut på stan utan att ha tvättat och fönat håret och sminkat sig. Efter en snabbare dusch och enklare make-up än vanligt gick hon ut i köket och gjorde sig en kopp kaffe och en smörgås med skinka och tomat. Det var dock inte julskinka då den enligt schemat inte skulle kokas och griljeras förrän på tisdagen. Medan hon tuggade på sin smörgås startade hon upp sin laptop där hon skrivit in inköpslistan som hon enligt planen skulle gått till affären med redan klockan åtta när de öppnade. Denna inköpslista hade Kicki filat på i ett år, den var från början en kopia av förra julens inköpslista som gjort ändringar och tillägg på så att det absolut inte skulle missas något som hon senare skulle tvingas handla i panik dagen före julafton. Förr hade hon alltid kunnat skicka barnen på sådana ärenden men nu hade de blivit så stora så de var inte intresserade av sådant längre. Medan hon läste listan som för året hade nyheten att den var sorterad i sådan ordning så att hon slapp gå fram och tillbaka i affären märkte hon att hon hade lite svårt att svälja smörgåsen, det kändes svullet i halsen men hon skyllde på att hon inte haft sin vanliga morgonrutin. Listan var hon inte speciellt orolig för eftersom hon testat den i affären för en månad sedan när hon en lördagseftermiddag hade haft ”general repetition” av julmatshandlandet och kollat att alla varor verkligen stod på de platser som de brukade. När hon frågat en kille som stod och lade upp ny frukt om de tänkte flytta några varor fram till jul hade han bara tittat förvånat på henne. Det som däremot oroade henne lite just nu var att det skulle vara mer folk i affären än hon ursprungligen räknat med när planen var att hänga på låset när affären öppnade.
Bilen som stod utanför huset hade en hård isskorpa på rutorna och det tog Kicki en bra stund att få bort den innan hon kunde sätta sig i bilen och åka till affären. Precis som hon befarat var det mycket bilar på parkeringen och hon fick köra flera varv innan hon hittade en ruta som var tom. Bilarna stod inte på parkeringen utan någon anledning utan i affären var det väldigt mycket folk och Kicki insåg redan från början att hennes tidplan aldrig skull hålla. Trängseln i affären gjorde att Kicki blev väldigt varm och hon började känna sig väldig irriterad på alla människor som var i vägen när hon kryssade fram med kundvagnen som fylldes mer och mer. Till slut var hela listan handlad förutom några saker som retligt nog varit slut, bland annat krustader och dadlarna. Visserligen var det aldrig någon som åt av dadlarna utan de fick slängas efter helgerna men de hade alltid funnits på gottebordet och så skulle det vara. Köerna till kassorna var långa och trots att alla kassorna var öppna tog det väldigt lång tid. Kicki kände att hon svettades mer och mer och blev alltmer irriterad och när person efter henne i kön körde på hennes hälsenor med kundvagnen för fjärde gången vände hon sig om och fräste vresigt ”Nu får du allt ge dig, det här är inte Ullared”. Den gamla tanten backade skräckslaget några steg tillbaka och höll sig därefter på behörigt avstånd. Efter att ha packat ner alla varorna i kassar och ställt dem i kundvagnen gick Kicki ut på den hala parkeringen bara för att upptäcka att någon parkerat sin bil väldigt nära Kickis så att hon knappt fick in sina kassar i baksätet. Väl inne i bilen började Kicki inse att hon frös lite men hon tänkte att det berodde nog på att hon svettas och de fuktiga kläderna nu kylde ner henne. ”Förkyld har jag minsann inte tid att bli. Och svininfluensan tror jag inte på, det är bara skapat av läkemedelsindustrin”. Besöket i affären hade tagit mer tid än Kicki planerat och för att spara lite tid beslöt hon sig för att hoppa över den lagade lunchen och hon stannade till vid korvkiosken på vägen hem och köpte sig en grillad med bröd och en Pucko. Maten gjorde att hon kände sig lite piggare men nu började hon svettas istället. ”Det är väl för märkligt, ena stunden kall och nästa varm. På med fläkten i bilen så blir det nog bra.”
Hissen i det gamla huset knarrade när den förde upp Kicki och alla hennes kassar upp till översta våningen. Som tur var mötte hon ingen av husets gamla tanter som skulle uppehålla henne med en massa prat om hur kallt det var och vem som skiljt sig från vem. I tamburen mötte henne en salig röra, tydligen hade hennes dotter kommit hem från skolan och tagit med sig några kompisar. Kicki hade absolut inget emot att hennes barn tog med sig kompisar hem men de kunde väl för guds skull hänga upp sina kläder och ställa sina skor i raka led. Anna satt i köket med två tjejkompisar och köksbordet var fyllt med bullpapper, kexpaket och mjölkglas.
-”Hej mamma, har du vaknat nu,” flinade Anna, ”tog du sovmorgon idag?”
-”Det gjorde jag inte alls! Det var din pappa som glömde väcka mig.”
-”Visst, säkert.”
-”Så var det visst. Och som ni stökar till! Skall ni vara här så får ni gå ut. Jag måste packa upp alla varorna.”
Flickorna tittade på varandra, himlade med ögonen och tog med sig bullpåsen och mjölken och gick in på Annas rum. Kicki torkade snabbt av bordet som snart fylldes med allt hon köpt. Allt ställdes sedan in i skåpen efter en förutbestämd ordning så att det såg snyggt och prydligt ut. Trots att hon kunde sitt schema helt utantill så tittade hon på det och konstaterade att under resten av eftermiddagen skulle hon baka pepparkakor och torka ur alla skåp med porslin och glas. Pepparkaksdegen hade stått i kylen sedan torsdags kväll. Hon hade gjort degen efter att ha kommit hem från körövningen inför helgens konsert. Hon var väldigt stressad eftersom övningen dragit ut på tiden så hennes make hade föreslagit att hon skulle använda köpedeg istället men på detta hade Kicki svarat med en fnysning och därefter börjat blanda smör, socker och sirap. Degen var helt perfekt och Kicki började känna lugnet komma när hon stod och kavlade ut degen till en tunn, tunn brun film som hon sedan tryckte ut hjärtan ur. Bara hjärtan förutom en gumma, en gubbe, en bock och en gris som familjen traditionsenligt åt efter risgrynsgröten på julaftonsmorgon.
Traditionsenligt var det ord som Kicki mest förknippade med julen. ”Man gör som man alltid gjort” var hennes måtto. Problemet var bara att Kicki fyllde på med jultraditioner hela tiden vilket gjorde att det blev mer och mer saker som skulle hinnas med på samma tid. Julafton var exempelvis planerad i stort sett ner på minutnivå och det var sannolikt årets mest stressade dag. Dagen började med att barnen väcktes med paket på sängen och sedan skulle hela familjen äta frukost tillsammans oavsett hur trötta barnen var. Efter avslutad frukost kläddes hela familjen och de gav sig ner på stan för att se stadens lilla blåsorkester spela julmusik på kyrktrappen. Därefter var det dags att sätta sig i bilen efter att ha burit ner en mängd kassar i bilen med paket och annat som skulle tas med till släkt och vänner. Första anhalten var kyrkogården där de tände ljus på nära och käras gravar och sedan var det en bilfärd som om vädret inte var alltför dåligt tog en och en halv timme. De var då hos Lasses syster där även Lasses föräldrar var. Där var det jullunch och julklappsutdelning som totalt inte fick ta mer än två timmar för sedan var det åter dags för en bilfärd på ungefär en timme för att se på Kalle Anka och julfika hos Kickis syster och svåger. Efter Kalle och fika var det åter dags att ge sig ut på vägarna, nu tillbaka till Staden där de först hämtade Kickis mamma på ålderdomshemmet och sedan åkte till kyrkan för att gå på julbön. Detta var egentligen det enda som Kickis mamma begärde på julafton och Kicki hade inte hjärta att ta bort denna aktivitet trots att det förstörde hennes schema lite. Efter julbönen åkte de hem till Kicki, Lasse och barnen och åt ytterligare ett julbord. Efter att ha ätit julmaten, tittat på Karl-Bertils Julafton på tv och ätit klenetter till kaffet var det dags att köra hem Kickis mamma. Detta var egentligen Lasses uppgift men eventuellt skulle uppgiften istället läggas på sonen Erik som i år tagit körkort. Nu var det endast en punkt kvar på Kickis julaftonsschema, nämligen öppnandet av julklappen som var köpt till hela familjen. Den öppnades alltid när allt annat var avklarat och Kicki äntligen kunde lugna ner sig. Samtidigt som klappen öppnades drack man kaffe, te, Samarin eller vad man nu var sugen på och man öppnade även Alladin asken de alltid fick av vaktmästaren i huset, Kurt Seldén. Just öppnandet av Alladin-asken innebar ytterligare en tradition som dock inte var med på Kickis planeringsschema. Lasse och barnen brukade nämligen slå vad om när Kicki skulle få sitt traditionsenliga ymniga näsblod som alltid kom när hon var som mest stressad. Den som gissade bäst fick den stora äran att välja första biten ur chokladasken. Skulle hon mot förmodan klara sig undan näsblodet hade de bestämt att Kicki fick vara den som valde först. Kicki var lyckligt ovetande om denna vadslagning men hon hade alltid misstänkt att det var något konstigt eftersom det alltid antecknades tidpunkt när hon fick sitt näsblod.
Men det var än många dagar kvar till julafton och Kicki hade som sagt var fullt upp med att baka pepparkakor som hon garnerade med kristyr. Efter bak, dekorerande och disk gav hon sig på att börja diska allt porslin och glas som stod i skåpen och det var just det som hon höll på med när Lasse kom hem från jobbet.
-”Nej men vad du ser trött ut” sa Lasse direkt när han fick se sin hustru uppflugen på en stol för att sätta in soppskålen längst upp i skåpet. ”Är du inte frisk, du är alldeles blank i ögonen”
-”Nej då, ingen fara, bara lite varm efter baket och allt diskande.”
-”Oj!” utbrast hon trött, ”jag har glömt att vi måste ha något att äta till kvällsmat.” Paniken spred sig i ögonen när hon upptäckt att hon började tappa greppet.
-”Kan vi inte hämta pizza då?”
Trots att pizza inte ingick i de Olssonska jultraditionerna så gav Kicki med sig och var tvungen att erkänna att det varit ganska skönt att slippa laga mat eftersom hon kände sig alltmer hängig. Lasse hade sett detta och erbjöd sig att diska efter maten om Kicki ville gå och lägga sig och vila lite. Så kunde de hjälpas åt med bestyren på Kickis schema när hon sovit en stund. Efter en stunds övervägande tackade Kicki jag till erbjudandet efter att även Anna lovat att hjälpa till. Efter att Lasse fått lova att han skulle väcka henne efter en halvtimme gick hon och lade sig och omgående föll hon i djup sömn och snart kom även feberdrömmarna där en rödklädd man med skägg rev sönder att-göra-listor i småbitar och spred i lägenheten med han skrek tipp tapp.
Skrivet av: Mats
Life is a plate of cupcakes 