New darlings

Hur går det med köpstoppet undrar ni ju säkert. Jo, tack. Det går bra.

Men målet är ju inte att helt sluta handla. Målet är ju att handla mycket färre grejer och att de grejerna som ändå handlas ska vara bra. Och rejäla. Inget krafs och inget småskit. Bra grejer som håller och som jag verkligen vill ha.

Det började ju med ryggsäcken

… som jag ääälskar och använder precis hela tiden. Till vardag och fest.

Och så har det nu blivit ett par skor. Som jag önskat mig i en evighet. Och som jag tänkte väntat till hösten med egentligen. Men sen behövde jag nya skor redan nu och då slog jag till. Det blev ett par drömskor.

Jag är kär i skorna. På riktigt. Och de gör mig väldigt glad. Särskilt efter att jag satte i de gula snörena.

Annonser

Men köpstoppet då, hur går det med det?

Ja, köpstopp sa jag. Men jag skrev inte direkt några tydliga regler.

Och jag vet inte heller om jag vill ha så tydliga regler. Jag är inte så sugen på att ge mig själv en fotboja. Men jag borde skärpa mig. Och det tycker jag att jag har gjort.

Jag avslutade året med att köpa en ryggsäck. Som jag älskar. Den köpte jag på nyårsafton. Och använde julklappspengar som delbetalning. Så det gills inte. För det var ju förra året. Men ändå. Såhär blev det.

Och jag älskar min nya ryggsäck. Jag har använt den hela tiden sen jag köpte den och den är bra till allt. Fantastiskt. Vi är BFFs om man säger så. Det blev vi direkt.

Sen råkade jag köpa en poncho när vi var i Gävle. De bara hängde där och min vän Anna köpte en och jag ville inte vara sämre. Och jag tycker hemskt mycket om ponchon. Tyvärr hittade jag den inte på nätet så jag har ritat den. Vilket gör att du förstår exakt hur den ser ut. Den har bara fransar på ena sidan fram och andra sidan bak. Men det ser du ju på bilden. Baksidan sticker fram lite till höger på bilden. Men det ser du ju själv.

Köpstoppet jag har, har inget med kläder att göra. Jag har verkligen inget problem med shopping av kläder. Snarare tvärt om. Jag skulle behöva lite mer. Så ponchon var ett bra köp. Och jag tycker jättemycket om den. Användbar och härlig.

Sen kommer vi till ett känsligt ämne. En jobbig punkt. Och det hände på grund av att jag helt utan att ta ett djupt andetag råkade gå in på Designtorget på Stockholms Central. På väg till Gävle. Och så kikade jag in i deras glasskåp med smycken. Och blev svag. Och så låg den där. Ringen. Och skrek sig hes om att den ville bli köpt av mig. Och snart skulle vårt tåg mot Gävle gå och jag hann inte tänka så mycket.

Så jag föll som en fura och betalade den utan att blinka.

Sen skänkte jag pengar till Stadsmissionen. För att skapa jämnvikt.

Ringen kommer från Sägen. Det finns väl typ inget smycke de har gjort som jag inte vill ha.

Men nu är det bra. Nu ska jag ta tag i mig själv igen. Skärpa mig.

Nästa steg i processen är att göra ordning i skåp och lådor. Lägga alla saker ihop. Alla halvfulla handkrämer på ett ställe, alla nagellack på ett ställe, alla smycken på ett ställe. Nu är det lite oordning i förvaringen. Det är sen flytten. Saker som lades in utan någon plan. Och sen kom ingen plan sen heller.

Kanske ett projekt för helgen.

Nu är det snart slut.

Ja, nu börjar det lida mot sitt slut. Inte bara hela året utan även mitt uppdrag att blogga varje dag i december.

Det har varit superkul att blogga varendaste dag. Jag mår bra av att tvingas göra saker, för annars blir det sällan gjort. Men nu blev det gjort. Och det var kul. I alla fall för mig.

Men året ja. Det nya. Det som står i farstun och trampar. Hur tänker du om det? Är det välkommet in eller vill du att det står och torkar av skorna på mattan en stund till innan det kliver på?

För mig är det välkommet. Det är det nästan alltid. För jag har alltid höga tankar om det nya. Tänker att nu jäklar, nu blir det drag och fest och konfetti. Och räkmacka. Nu får världen passa sig jädrigt noga för nu kommer jag här med ny luft under vingarna.

Sen lagom tills det har gått 2-3 dagar av nya året så överraskas jag på ett väldigt dåligt sätt av hur likt förra året det ändå är. Och så kommer jag på att jag ju släpar runt på mig själv fortfarande. Att det händer inte nya grejer automatiskt bara för att det blir nytt år. Passar man sig inte blir det nya året i stort sett identiskt med det gamla. Och det vill inte jag. Jag vill att det händer nytt. Jag vill att det doftar fräscht. Inte en unken stank av gamla sopor.

Det är jag själv som måste stå för det nya. Det vet jag. Och det suger. Men så är det.

Jag har lite planer på ett köpstopp light 2017. Det är 8 år sen jag hade det sist och det var så otroligt intressant. Dock skulle inte samma regler funka nu som då, men med lite finjusteringar tror jag minsann att det skulle gå fint.

Reglerna jag hade 2009 passar inte helt in nu. Där ingick att jag skulle säga upp mitt kundnummer hos Yves Rocher, att jag inte skulle köpa fler DVD- eller videofilmer, att jag inte skulle köpa fler möbler och att jag skulle säga upp alla prenumerationer på tidningar som jag hade då. Och att jag skulle kolla upp om det skulle löna sig att ha kontantkort på mobilen.

Men jag tänkte även ut saker som passar ännu. Som att böcker går att låna på bibblan, att det blir billigare om man gör matsedel och så vidare.

Syftet är nog annorlunda då och nu. Nu känns det mer som ett litet test för att se hur det går, om vi kommer uppleva att vi sparar mycket, om jag kommer att sakna något väldigt mycket och för att sluta ta hem nya grejer hela tiden. För att slippa köpa nya tandborstar för att sen komma hem och se att det redan ligger sju oanvända i ett skåp i badrummet.

Och jag behöver inga nya böcker. Jag har redan massor som jag inte har läst.

Jag behöver inget nytt smink. Jag kan sminka hela stan med det sminket jag har. Varje dag i en månad.

Och spar jag in på småtjaffset kan jag ju istället köpa de saker som jag verkligen vill ha. Så som väskan från Littlephant och skorna från Dr. Martens.

Det jag minns bäst från förra gången jag hade köptstopp är hur viktiga sakerna som jag redan hade blev. Jag tyckte mycket mer om mina saker helt plötsligt. Och jag hittade saker i skåp och lådor som jag hade glömt. Plus att det kändes befriande att använda allting som var ”sparat på hög”. Jag är dålig på att använda saker jag får för jag vill gärna spara till ett bättre tillfälle. De finaste strumporna blir liksom inte använda. Det är ett otroligt sorgligt drag jag har. Och det skulle det bli ändring på om jag hade köpstopp. Får jag inte köpa nya strumpor så måste jag använda de jag har. Även de som är lite för fina för en vanlig sketen tisdag.

Vad kan jag göra av garnet jag har hemma? Kan raggsockorna som tydligen inte blir klara kanske repas upp och bli något annat istället? Kan gardintyget som aldrig blev gardiner kanske bli en väska? En shoppingkasse? En necessär att ge bort istället för en blomma? Kan mjölslattarna i skafferiet bli ett gott bröd som jag kan bjuda en kompis på? Och kan det blir betydligt fler portioner köttfärssås av ett kilo färs än vad jag tror?

Jag känner mig sugen på att testa. Och jag kanske kommer att fråga här i bloggen om det är någon som har en sån eller en sån om jag behöver det. Så kan jag köpa begagnat istället för nytt.

Och när hösten kommer så köper jag drömskorna. Och när jag fyller år önskar jag mig pengar så att jag kan köpa väskan.

Och de nagellack jag har som jag inte använder kan jag ju ge bort. Så kanske någon kan ge mig en redan läst Femina som tack.

Ja, jag tror att jag ska göra detta. Jag känner att det kan bli min grej 2017.

Dels för att jag skulle kunna andas lättare, men också för att spara pengar till viktigare grejer än småskit och pryttlar.

Saker som jag bör akta mig för är:

  • strumpbyxor
  • nagellack
  • ögonskuggor
  • pennor
  • träskor med kurbitsmålning från Dalarna
  • garn
  • servetter
  • ljus
  • strössel och andra fina bakgrejer
  • tyger
  • tidningar
  • böcker om mat, bak och pyssel
  • hårprodukter

Ja, det var väl allt om det för en stund.

Blev du inspirerad? Vilka grejer bör du akta dig för? Bör du över huvud taget akta dig alls?

Och du råkar inte ha ett par Dr Martens-kängor i storlek 38 som ligger hemma och dräller? Som du vill sälja?