Musikhjälp och helgstök

Ja, så  var det söndag. Dan före dan före dan före… Äsch. jag vet inte. Det är söndag. Och på torsdag är det julafton. Så kan man säga. Några dagar kvar. För att vara exakt.

Det känns bra tycker jag. Att vi har sill och ledighet i sikte. Och en och annan utflykt. Hit och dit. Förra julen minns jag som middag hos vänner och ett tjockt äckligt täcke av tandvärk. Men vännerna var fina. Och (l)ju(v)liga.

I år blir det jul med släkt och helt utan tandvärk. Har jag bestämt. Så våga inte ändra på det. För tjyvingen.

Igår var det Musikhjälpen och granklädning på schemat. Allt blev bra. Jag har länge velat ha en sparsmakad (?) gran. Men nästa år blir det nog ändring. Då vill jag nog gå all in. Less is inte alltid more.

Vi har inte heller julpyntat så mycket i år. Det är lätt sparsmakat överallt när jag tänker efter. Men krubb-gänget är framme…

Lucian har fått komma ut ur skåpet och har åkt in igen (Hon ser hängig ut? Kanske trött efter allt lussande?).

Och nu kom jag att tänka på hennes lussekompis. Som flyttat till Amerikat. Undrar hur hon har det.

Idag blir det en promenad hem till svärmor, isterband till middag, TV på kvällen och lite julkalender där emellan. Idag handlar det om 70-talet. Det snyggaste talet om ni frågar mig.

Ha en fin söndag. Fjärde advent. Minsann.

Vårryck

Sådär. Nu har jag vårstädat lite. Plockat undan lite grejer som blivit pinsamt bortglömda.

Till exempel så har jag plockat bort julkrubban och ersatt den med en vårmuffin.

Tagit ner papperspynt från taket…

Torkat av lite här och där…

Haft Hissen i bakgrunden medan jag dammat…

… och tänkt på hur det var när jag och en kollega fastnade i en hiss i 1-2 timmar någon gång på 90-talet. Vi hade haft kräftskiva på kontoret och dagen efter skulle vi ta hissen ner i soprummet med svarta sopsäckar fulla med kräftskal och annat småäckligt. Där fick vi sitta i stanken. Men vi satte oss ner och hade det ungefär så som de har det i TVprogrammet. Ingen av oss var rädda. Det var det första vi frågade varandra. ”Är du rädd?”. Båda svarade ”Inte alls!”. En snäll hissfarbror hjälpte oss ut efter lång väntan. ”Det kommer dunka över huvudet på er, det är jag som kryper på hisstaket” sa han. Inget jobb jag vågar ha.

Jag har även slängt lite tidningar och klippt ut viktiga saker. Ett recept på surkål, en fin ljusstake av gammalt porslin och fin mobil…

Jag skulle göra som Ernst tipsat om i sin nya tidning. Ett litet, litet växthus…

… men min påse med jord på baksidan (ute) var ju genomfrusen förstås. Hur tänkte jag här nu? Får köpa ny jord i morgon. Som inte är genomfrusen. (Påsen har även frusit fast, så jag kan inte ta in påsen och tina upp den inne…).

Och så har blomman fått en värdig plats. Nu får den stå där fint och vara ensam på tronen. På ett avtorkat bord. Utan skräp.

Ikväll är det dubbelavsnitt av Kontoret. Jag tycker inte att det är världens bästa program. Men jag fullkomligt ÄLSKAR Britt-Marie! Åh vad jag önskar att hon jobbade på mitt jobb! 🙂

Jag är fårdig!

Nu är jag fårdig (!) med krubban! Den blev klar i torsdags klockan 21.53. Projektet tog typ nästan ett år och var otroligt segdraget. Eller så var det jag som var segdragen. Så kan det också vara.

För att göra allt i rätt odning ska ni nu få se den sista figuren. Fåret.

Söt som fasen om Du frågar mig. Min favorit i krubban.

Om exakt en timme presenterar jag hela gänget. Jag ställer in tiden och förbokar (?) inlägget. Medan tiden räknas ner ska jag tapetsera.

Hoppas att inte det tar nästan ett år det också.

 

Nu är det nära

Om jag inte blir färdig med min krubba före första advent så har min lillasyster utlovat (?) ett straff.

Som det ser ut nu så har jag alla förutsättningar att hinna färdigt.

Jag är lite nyfiken på det där straffet. Man kan tänka sig att det är att gå ett varv runt huset med lampskärm på huvudet. Det är nämligen vårt favoritstraff från vår favoritserie Sunes Jul. Det kan också vara att hon förbjuder mig att snooza det kommande halvåret.

Hua.

Tur att jag snart är klar. Bara ett litet lamm kvar.

Detta blev min favoritviseman.

 

Projekt Avslut

Det här är veckan när jag gör färdigt. Som jag skrev igår. Det här är veckan då jag blir klar med gamla projekt och är förbjuden att påbörja nya.

Det här är även veckan då jag inte stressar upp mig på jobbet. Jag stressade inte en enda sekund idag på jobbet. Jag gick hem 16.44. Visserligen 14 minuter för sent, men ändå. Det var inte 19.30 jag gick hem. Jag gick hem före 17.00. Bara en sån sak. Och det var ljuvligt. Och nu har jag suttit här och fixat med bilderna från New York i över en timme. Och klockan är bara 19.09 och jag har ätit middag, dragit på mig mysbrallorna, fixat, donat och gjort färdigt till i morgon.

Och klockan är bara 19.09.

Nu fattar jag vilken tidstjuv jobbet är.

I går gjorde jag färdigt en vis man till krubban.

En vis man och ett får kvar. Eller den sista visa mannen har jag gjort halvfärdig. Men eftersom man inte kan ha halvfärdiga män i en krubba så räknas det inte.

Och klockan är bara 19.12.

The first vise man

Just när ni trodde att jag hade glömt mitt krubbprojekt presenterar jag här en vis man. Den första av tre.

Med hatten (?) lite på svaj och med en fin guldig gåva i handen visar han här upp sig i bloggen.

Han flyttade in här igår.

Nu är det bara två vise män och en fårskalle kvar.

Klickar ni på kategorierna på höger sida i bloggen hittar ni de andra i gänget.