Lördag är ju bra mysigt. Det vill jag verkligen säga. Men jag ska vara ärlig och säga att när jag skriver det här är det inte alls lördag. Utan torsdag. För jag fuskar ibland. Sån är jag. Jag skäms inte ens.
Men hela mitt liv är inte en lögn, bara att det skulle vara lördag idag. För det är torsdag. I min värld, men inte i din. Och inte i min när det här publiceras.
Om jag kan se in i framtiden på rätt sätt så läggs det här ut när jag har det förträffligt trevligt ihop med fina och kära vänner. Jag beter mig lite festligt och jag har extra mycket läppstift, handväska och även skor. På mig inne.
Men mer om det sen. En annan dag.
För om jag sett in i framtiden på rätt sätt så gav jag igår bort en present bestående av två tallrikar. Och igår är alltså idags imorgon. Alltså fredag.
Kan jag släppa det där med dagarna nu? Att det är torsdag nu, att det är fredag i morgon och att det sen är lördag som just nu är idag?
Låt mig säga såhär. Att fredagens present är två tallrikar. Till en vän som bad om den ena genom att skoja i en chat och som får den andra som bonus. Hon bad om en midsommartallrik med blommig kant, en humla som surrar och en (halv)cirkel i vilken det står F–K F–K F–K. Jag gjorde mitt bästa förutom med (halv)cirkeln som blev hel. Men man kan ju inte alltid få exakt det man önskar. Det vet vi ju om.
Detta kan vara min favorit bland tallrikar jag kladdat på.
Den lilla tallriken fick en text som kändes given med anledning av guldkanten. Vad skulle det annars stå på en tallrik med guldkant?
Jag vet att bokstäverna är olika stora. Men att skriva på en hal tallrik med sluttande kant var inte det enklaste jag varit med om. Vilken dag det nu än var när jag skrev det och vilken dag det nu är är just idag.
Nu ber jag om att få önska en glad lördag och så återgår jag nu till det som jag på torsdagen förmodar är det där trevliga som jag gör på lördagen.
När jag skriver detta sitter jag i ett baksäte på en stor väg genom Sverige. Vi ska träffa vänner och folk och människor. Vi ska ta ett glas vin till lunch och ha konferens och prata om framtiden och årets semesterperiod. Och kolla på sport men sporta exakt noll själv. Bättre att de som kan sånt ägnar sig åt sånt.
Jag har längtat efter den här helgen sen vi bokade den i november. Och innan dess hade jag längtat i fem år. Om inte ännu jätte skitlängre.
Nu mår jag illa. Jag kan ju inte skriva i bilen. Hur tänkte jag nu? Kul har jag men smart är jag inte.
Jag vet inte var som hände här igår. Jag hade typ 10 gånger fler besökare än vanligt. Helt otroligt. Bloggen skickade ett meddelande till mig om att besökasantalet blomstrade.
Välkommen du som är ny här och välkommen även du som är här titt som tätt. Skulle vara roligt att veta vem du är. Har du Insta är det enklare att lämna ett meddelande där än i bloggens kommentarsfält där man ju får fylla i så himla många fält. På Insta heter jag @plateofcupcakes om det skulle vara så att du inte känner till det.
Jag hittade små tallrikar med guldkant för några kronor styck igår. Sprang sen hem och kladdade ner dem allt vad jag orkade. Det finns nämligen ingen hejd på hur roligt detta är.
Jag skulle gärna vilja ha förslag på vad som skulle kunna skrivas på tallrikarna. Har du nått kul förslag? Ju knäppare desto bättre tänker jag. Har fått önskemål om ”Du kan va frisyr” till exempel. Hur kul som helst. Ska bara åka och handla upp alla lämpliga tallrikar som finns i stadens loppisar. Jag ska ha som ett eget lager tänker jag. Stora högar med oritade tallrikar som jag kan rita på.
Jag tror inte att det ritade tål maskindisk och jag tror inte att det är lämpligt att äta varm mat på dem, men man kan ju gott och väl lägga en bulle eller några härliga snittar på dem. Eller kanske några gem eller ett hårspänne. Man gör ju som man vill tänker jag.
Det enda jag själv vill just nu är att klippa håret. Som tur är ska jag få göra det i kväll. Det jag vill näst mest är att köpa ett eller två nagellack från Essie. Nått nytt som jag läst om som ska hjälpa trasiga och bedrövliga naglar. Vilket osökt får mig att tänka på mina egna. De lämnar mycket kvar att önska just nu. Precis frisyren.
glow & shineneutralize & brighten
Annars har jag inte så mycket mer att komma med idag. Men har jag lovat ett inlägg om dagen i februari så har jag. Då får det blir lite såhär på den tjuotredje dagen.
Hur jag än tänker så kan jag inte komma på nått att skriva om idag. Jag har ju vilodag och det tycker jag att du också ska ha.
Om du vill förstås.
Det enda jag kan tänka på just nu är att jag undrar varför vi inte äter gubbröra oftare. Och ju mer jag tänker på det ju mer förstår jag att jag måste äta det idag. Även fast jag åt en rejäl laddning av just det senast igår.
Jag blev så glad igår när jag kom på att det snart är påsk. Det kan vara så att det är lite tidigt att säga det redan på februaris tionde dag, när påsken är sen som fasen i år.
Men vem bryr sig.
Snart är det påsk.
Det betyder att man kan planera något mysigt som man kan göra när det blir det. Påsk alltså. När det blir det ska jag göra nått mysigt. Det har jag bestämt.
Mysigt var det också härom dagen när jag öppnade mina plåtburkar. Som jag letat fram ur skåp och vrå. Jag hittade saker som jag inte trodde att jag hade kvar.
För inte så alls länge sen hände det sig ju att en människa eldade i huset där vi har vårt förråd. Vi bor i lägenhet och har vårt förråd utanför huset. Ett stort förråd. Med allt det vi inte använder dagligen. Allt brann upp och förstördes. Ja, alla gamla foton i tusentals, LP-skivor i hundratals, massa julsaker, vinterkläder, minnessaker, brev från mina miljarder brevvänner jag hade en gång och så vidare. Allt försvann. Och här stod vi kvar med det som vi hade i lägenheten.
Jag har släppt det där så gott jag kan nu, men det hindrar mig inte att bli väldigt, väldigt glad när jag hittar saker som jag trodde inte fanns kvar.
Det blev som lilla julafton när jag öppnade en av burkarna och hittade massa småsaker som jag trodde jag kunde se mig i stjärnorna efter.
Ser du så mycket fint. Tändstickor från New York, Barbro (som både varit med i NY och sett Bruce Springsteen på Stadion), en tablettask från Sundsvall, en hundvalp från Lena Krumilur, dammsugare från Bombadill, nyckelring från @lisbethdahl_copenhagen, en liten träfigur som det står Momiji under som jag tror jag fått när jag beställt typ smink på nätet (känner du till något om detta?), små nagellack jag fått från en kär vän, förpackningar till små miniparfymer, leksaksbilar jag fått i present, tändstickaskar med Ernst från långt bak i tiden, en tomte och en annan tomte från kär vän i USA, Thelma & Louise-läppglans från ytterligare en kär vän och lite annat smått och gott. Undrar förresten om inte Hello Kitty också är från USA.
Ledsen om jag glömt någon eller skrivit fel om vem jag fått vad från.
Jag blev hur som helst otroligt glad när jag öppnade burken och hittade allt detta. Som en fin present. Som att få bli glad ännu en gång för saker jag fått för länge sen.
Men vad det retar mig nu att jag inte vet varifrån den där trädockan kommer. Ska fråga på mitt Insta (@plateofcupcakes) om någon vet. Jag har så smarta besökare där.
Hoppas att jag kan hitta fler saker i fler burkar om jag får för mig att inventera igen.
Och tänk hur länge sakerna legat i burken. De små oskyldiga och nyvakna liven har inte ens hört talas om Covid, Corona eller tredje sprutan.
Och tandpetarna i de små askarna från Blue Smoke kan användas helt utan risk. Det finns inte ett spår av smitta på dem.
Jag är ju en periodare av rang. Gör saker i omgångar och tar i från tårna. Ena perionden virkas det sjalar på löpande band och nästa sekund ser jag alla avsnitt av Rederiet inom loppet av en vecka.
Det är så jag jobbar.
Frågor på det?
Just nu har jag snöat in på grejer man kan göra av loppisfynd.
Jag gillar ju loppisfynd generellt. Jag gillar att hitta snygga saker och sen få betala 5 kr för dem. Lite så kan man säga. Att jag gillar.
Jag gillar även att surfa runt på nät och Insta och inspireras av folk som gör saker av saker de köpt på loppis. Och särskilt gillar jag att hitta skitsnygga saker som folk gjort.
Jag vill inspireras av skitsnygga grejer. Det är lite så jag tänker.
Bland annat har jag sett att smarta människor gör små söta fat av porslinsgrejer och glasfat.
Jag ville inte vara sämre.
Köpte fat, söt porslinsgrej och silverspray.
Min man sprayade och jag limmade. Och se så fint.
Ringarna har @designrenatheschneider gjort
Kanske inte den snyggaste bilden (Ljuset nu för tiden alltså. Lämnar lite kvar att önska!) men skit också vad nöjd jag är.
Detta är vad jag köpte. Kostnad: totalt 15 kr plus silverfärg och lim.
Kom på att jag ska utmana mig själv. Eller kom på att jag kanske ska det. Kom på att jag funderar på om jag kanske skulle kunna ta och ge mig själv en utmaning.
Jag tänker att det kanske skulle vara bra med en liten kniv mot strupen. Det känns väl utmanande? Det piggar väl upp?
Så ett inlägg om dagen i februari? Känns det lite fräscht och krispigt? Känns det som de där nyinköpta tulpanerna som man fortfarande inte tagit bort plasten från?
Det har kommit snö under natten och utanför huset ligger fortfarande fallna träd från helgens stromvindar. I övrigt är det ganska vindstilla just nu i min egen tillvaro. Det är skönt efter förra årets orkanvindar. 2021 var ju som Gudruns återkomst lite lokalt i mitt liv. Men jag tror att det är dags att jag startar en liten bris. Små, små vindpustar som skapar lite luftströmningar på ett lagom och bra sätt.
Det här blir toppen.
Med hemmakontor och många inställda roliga saker behöver jag ryckas upp. Jag pallar inte ett enda ”Tyvärr, vi är förkylda, vi måste ställa in…” på ett tag nu. Nu gäller det att hitta på saker som inte kan ställas in. Även om förkylningen skulle dyka upp och bita en i röven. Så att säga.
Men ska vi säga så då? Att ett inlägg om dagen i årets kortaste månad är vad vi kommit överens om? Det känns väl bra?
Och så tar vi tag i de där grejerna som inte kan ställas in. Så att vi slipper ännu en besvikelse.
Nu ska jag tänka lite på de där vegetariska biffarna som jag läste om, på mitt pyssel jag ska göra med lite loppisgrejer och så vidare.
Eftersom jag börjat bli så gammal, som jag skrev igår, så måste jag ju passa på att göra saker innan det är för sent. Precis som vi sa igår. Det vet vi nu. Det har vi under kontroll.
Vad jag däremot inte har under kontroll är mina åsikter. Ena timmen tycker jag en sak så starkt att jag vräker ut det över nätet. Andra timmen har jag helt ändrat åsikt och skriker rakt ut att jag haft så fel.
Men i min ålder kan man dementera och skylla på förvirring. Eller att jag helt enkelt bara inte visste vad jag pratade om.
Det där med att Ernst sommarprogram har blivit dåligt sen han började ta in gäster.
Den här bloggen har ju följt mig så länge. Legat i handväskan i över 20 år och skramlat och blandat sig med trasiga bläckpennor och febernedsättande. Som en bästis. Som en säkerhetsåtgård.
Ja, för att skriva för mig är vad ett besök hos psykologen är för andra.
Nu blev det djupt.
En störtdykning rakt ner i plurret.
Utan cyklop.
Precis så som jag gjorde förra helgen. Rakt ner i plurret. Jag som inte badat sen Obama blev president. Vi behöver inte prata om varför det blivit så, men vi kanske kan enas om att det är synd att inte Obama är president fortfarande. Så kan vi säga. För att inte säga för mycket.
Men! Jag badade i alla fall förra helgen. Jag tänkte och kände att det är dags nu. Att övervinna badskräck och att sluta tro att alla som simmar i min närhet ska lägga sig på mig tills jag drunknar så att jag dör. Varför nu någon skulle vilja göra det. Men man vet faktiskt aldrig.
”Nu går vi och badar bara” sa min man på gränsen till strängt och gick så nära mig att man kunde missta oss för att vara ihopsydda. Och jag som undrade om jag fortfarande kunde simma efter alla år, blev så lycklig så fort magen passerade vattenytan att jag tror att jag skrek rakt ut. Och där kanske det var någon annan som tänkte att jag skulle kunna vara en sån som lägger mig på folk, tills de dör drunkningsdöden.
Men alla överlevde och det kan hända att jag skrek ”Jag ska aldrig mer vara på land!” tre gånger innan klockan slog 17.35.
Jag har blivit så gammal nu att jag måste skynda mig att göra saker innan det är för sent. I dag sa jag till exempel sanningen på ett möte. Jag satt bakåtlutad och försökte se avslappnad ut, men längs benen rann det svett. Så jag lurade inte min kropp, men jag lurade i alla fall den motsatta personen om att jag var cool. Och det var huvudsaken.
En annan sak som måste tas upp innan det är för sent är att jag skrivit fel här i bloggen. Angående en oehört viktig och betydelsefull grej. Fick ett mail om det härom dagen. Och jag vill verkligen inte fara med osanning så jag måste dementera detta å det grövsta och snabbaste.
Mamma Karin rökte inte alls under fläkten när barnen bakade pepparkakor. Hon låg i badet när de bakade. Men där de spelade kort stod hon minsann där hukad och blossade.
Så var det med det.
Då har vi klarat av den punkten också. En sten lossnade från mina axlar nu.
Nu har jag både dementerat och badat på mindre än en vecka. Det går bra nu.
Så bra går det dock inte för min palmbegonia. Den har fått spunk eller nått annat. Bladen torkar utifrån och in. Och jag fattar ingenting. Den står mitt i ett rum och den får så mycket kärlek och omvårdnad så det liknar ingenting.
Kanske kväver jag den med min kärlek?
Nu väntar väldigt snart en lång semester. Jag vet att jag varje år säger att jag aldrig varit i så stort behov av ledighet förut, men i år förstår jag att jag alla de andra åren inte haft en aning om vad jag pratat om. Och jag hade heller ingen aning om vad frågan ”hur hanterar du stress” innebar när jag för tolvochetthalvt år sen på en intervju satt och svarade att jag minsann inte stressar upp mig så lätt. Men det var tolvochetthalvt år sen och vad visste jag då om hur allting skulle bli nu?
Men om ytterliga tolvochetthalvtår hoppas jag att jag sagt fler sanningar till folk som behöver höra den och jag hoppas att jag har badat så mycket att jag fått simhud. Att jag liksom snabbat på evolutionen för min egen kropp. Önskar även att jag då, om inte förr, tål stress så bra som jag en gång sa att jag gjorde. Och så hoppas jag att jag då slipper säga ”Nej, vi kramas ju inte… du vet… smittan…” åt någon som jag tycker mycket om.
Det fick jag säga idag och det var faan inte roligt.
När man fyllt år och ens hem är som en blomsteraffär.
Men grisar ska ju inte ha roligt och så vidare och Ernst nya sommarprogram kan sluta att ha gäster tycker jag. För det finns redan ett program som liknar det som Ernst program nu verkar ha blivit. Och det heter Renées brygga. Det är inget fel på det programmet (eller jo, ibland är det ändå det!) men jag vill att Ernst ska vara Ernst. För tänk om BingoLotto och Antikrundan skulle bli samma program. Eller Gift vid första ögonkastet och Vem bor här besläktas, det vill man väl inte.
I övrigt har jag inget problem med att man blandar sig med vem man vill. Men Ernst ska inte härma Renée. Det tycker i alla fall inte jag.
Fast ingen har väl kanske frågat mig vad jag tycker.
Men min blogg är min blogg och så vidare.
Jaja, men ska vi säga så för den här gången då. Så knyter vi ihop säcken och sammanfattar det hela med att Karin rökte när barnen spelade kort, jag har blivit äldre, Ernst har förvirrat sig OCH för mycket kärlek kan ge en lite frasiga kanter.
Okej?
Jasså siminingen ja. Fastnade du lite där? Du undrar hur det blev med simningen och om jag fortfarande behärskade den grenen efter alla år?
Hur mår du? Mår du bra? Vad gör du? Jobbar du eller pluggar du eller kokar du ägg? Pyntar du till påsk? Äter du strömming?
Jag jobbar tre dagar den här veckan. Ger mig själv en ledig torsdag i påskägg. Mycket bättre än smågodis.
Fast jag är ju vuxen och tjänar egna pengar så jag kan ju både vara ledig och äta smågodis. Om jag vill. Och det kan du skriva upp att jag vill. Skriv upp att jag vill äta såna där små chokladägg som det är krispiga ägg inuti. Som jag tror fanns i Bridge-blandningen förr.
Eller vad vet jag. Jag vill äta dem. Inte veta var de kommer ifrån. De behöver inte vara närodlade. Men det är trevligt om de är det.
Närodlat blev det i köket i lördags. Jag gjorde mig till. La ner mig. Fixade. Hade energi. Fick feeling. Var inne i ett flow.
Jag vill gärna visa vad det blev av den energin som plötsligt dök upp.
Det blev harar av servetter. Och vill du lära dig att vika såna kan du börja med att klicka här så får du fina instruktioner. Ägget har Anthon Berg värpt.
Det blev smördegsrullar med Västerbottensost i. Inget recept. Bara en rulle smördeg och så riven Västerbottensost och så rulla, rulla, skära, skära. Skjuts in i ugnen. 225 grader en stund.
Det blev även… ja vad blev detta egentligen? Små lortar?
Vansinnigt goda grejer. Som små glasspraliner fast inte glass.
Jag är ju aningens elak mot mig själv, eller visar min humor lite väl generöst (välj själv), för några blev lite bättre än de andra. Men ibland är det roligare att visa fult än fint. Och jag tänker att det inte är så noga. Hur som helst så är det ”No bake cheesecakebollar”. Jag gör dem nog igen, men kanske halv sats den gången. Det blev så många.
Jag tänker en annan sak också. Och att det är att du nog undrar hur det går för min chiliplantering. Och det ska jag säga dig, att det går strålande. Kolla så buskig den har blivit redan. Tänker att jag skördar redan till helgen.
Du som följer mig på Insta förstår lite mer vad jag pratar om än du som inte gör det. Men de här planterade jag onsdag 17 mars. Och på Insta heter jag @plateofcupcakes.
Vi har kryddat vår inglasade balkong med lite nya grejer. Och till detta behövdes en ny kudde eller två. Som grädde på moset. Så i lördags begav vi oss till Jysk, som firade något och sålde kuddar som aldrig förr. Jag kan ju visa kuddarna någon gång men det jag vill berätta om är något helt annat. En löjlig liten sak som jag velat ha länge, men varit för snål eller för lat för. Eller bara helt enkelt tyckt varit onödig att köpa. Men i lördags slog jag till. Jag lackade ur och tänkte att jösses, av alla onödiga grejer jag köpt i mitt liv så är ju inte detta på långa vägar det onödigaste.
Så nu äger jag en sån här. En manet i glas. Eller vad det nu är. Och jag älskar den.
Det känns som att maneten heter Marie. Men jag vet inte varför.
Jag tror att den kostade 59 kronor. Så man kan ju inte säga att jag var tvungen att skuldsätta mig heller för att köpa den. Den köpte jag alltså på Jysk. Ifall du nu fick grava habegär. Sånt kan hända.
Åh! Nu kom jag att tänka på ett påskpyssel jag gjorde en gång… Påskstrutarna! Så roliga att göra och så fina att duka med på påskmiddagen. Eller lunchen. Eller fikat. Eller bara ha. Man kan ha dem bara också. För att man vill.
Jag känner ett enormt behov av att få klippa och klistra och fixa och dona. Det är som restless legs fast i fingrarna. Mina blommor blir så ompysslade att de nästan blir förbannade och ber om att få vara ifred. Och mina fönster får sig en omgång lite då och då. Det kan ha med att göra att jag är så mycket hemma (jobbar ju hemifrån 100%) och får idéer och ser damm och sånt som behöver göras. Men det skulle också kunna vara något slags livslust som kryper fram. Jag hoppas på det sista. Livslust är fint. Kanske rent av det finaste.
I min hjärna har jag ett bibliotek med grejer som jag vill göra. Som jag kanske kommer att göra men kanske även inte. Men rätt som det är får jag eld i baken och råg i ryggen och tar tag i mig själv och mitt bibliotek.
Det gjorde jag t ex i lördags. Då lagade jag några såser till en tacomiddag.
Ursäkta den fula bilden men jag kan ju inte rå för att det var mörkt och att vi har en grön kökslampa som färgar världen grön. Vilket kan vara snyggt i och för sig men kanske inte för en sås.
De två vita såserna är inte så mycket att prata om. den ena är gräddfil och den andra är creme fraiche med vitlök, salt och peppar. Det var rätt enkla grejer att ordna om man säger så. Men de andra två vill jag gärna berätta om.
Sås 1. Den som är längst ner på bilden. Det är cheddarostdip. Löjligt god. Jag säger det igen: LÖJLIGT GOD!!!
Jag hittar inte receptet på nätet nu men det är 200 gram cheddarost. Du vet sån man köper i skivor. Och så är det 1 dl creme fraiche (34%) och 2 msk inlagd hackad jalapeño. Plus lite kajennpeppar.
Smält osten försiktigt i en kastrull och blanda sen ihop allt.
Och som jag sa. Löjligt!
Sås 2 är en ingen sås utan en majskräm. Och den får tala för sig själv här hos Portionen under tian. Jag hade Västerbottensost i min och det kanske var en aningens för smakrik ost för krämen. Men vad gör det. Den gick åt och den är slut för länge sen. Så, så var det med det.
Annars händer det inte så mycket. Jag har ett nytt läppstift från Maria Åkerberg (tack Mallan!!!). Färgen finns inte kvar på hemsidan men finns hos Lyko. Det är väl det jag kan säga. Just nu.
Life is a plate of cupcakes 