Hej

Hej!

Hur mår du? Mår du bra? Vad gör du? Jobbar du eller pluggar du eller kokar du ägg? Pyntar du till påsk? Äter du strömming?

Jag jobbar tre dagar den här veckan. Ger mig själv en ledig torsdag i påskägg. Mycket bättre än smågodis.

Fast jag är ju vuxen och tjänar egna pengar så jag kan ju både vara ledig och äta smågodis. Om jag vill. Och det kan du skriva upp att jag vill. Skriv upp att jag vill äta såna där små chokladägg som det är krispiga ägg inuti. Som jag tror fanns i Bridge-blandningen förr.

Eller vad vet jag. Jag vill äta dem. Inte veta var de kommer ifrån. De behöver inte vara närodlade. Men det är trevligt om de är det.

Närodlat blev det i köket i lördags. Jag gjorde mig till. La ner mig. Fixade. Hade energi. Fick feeling. Var inne i ett flow.

Jag vill gärna visa vad det blev av den energin som plötsligt dök upp.

Det blev harar av servetter. Och vill du lära dig att vika såna kan du börja med att klicka här så får du fina instruktioner. Ägget har Anthon Berg värpt.

Det blev smördegsrullar med Västerbottensost i. Inget recept. Bara en rulle smördeg och så riven Västerbottensost och så rulla, rulla, skära, skära. Skjuts in i ugnen. 225 grader en stund.

Det blev även… ja vad blev detta egentligen? Små lortar?

Vansinnigt goda grejer. Som små glasspraliner fast inte glass.

Jag är ju aningens elak mot mig själv, eller visar min humor lite väl generöst (välj själv), för några blev lite bättre än de andra. Men ibland är det roligare att visa fult än fint. Och jag tänker att det inte är så noga. Hur som helst så är det ”No bake cheesecakebollar”. Jag gör dem nog igen, men kanske halv sats den gången. Det blev så många.

Jag tänker en annan sak också. Och att det är att du nog undrar hur det går för min chiliplantering. Och det ska jag säga dig, att det går strålande. Kolla så buskig den har blivit redan. Tänker att jag skördar redan till helgen.

Du som följer mig på Insta förstår lite mer vad jag pratar om än du som inte gör det. Men de här planterade jag onsdag 17 mars. Och på Insta heter jag @plateofcupcakes.

Vi har kryddat vår inglasade balkong med lite nya grejer. Och till detta behövdes en ny kudde eller två. Som grädde på moset. Så i lördags begav vi oss till Jysk, som firade något och sålde kuddar som aldrig förr. Jag kan ju visa kuddarna någon gång men det jag vill berätta om är något helt annat. En löjlig liten sak som jag velat ha länge, men varit för snål eller för lat för. Eller bara helt enkelt tyckt varit onödig att köpa. Men i lördags slog jag till. Jag lackade ur och tänkte att jösses, av alla onödiga grejer jag köpt i mitt liv så är ju inte detta på långa vägar det onödigaste.

Så nu äger jag en sån här. En manet i glas. Eller vad det nu är. Och jag älskar den.

Det känns som att maneten heter Marie. Men jag vet inte varför.

Jag tror att den kostade 59 kronor. Så man kan ju inte säga att jag var tvungen att skuldsätta mig heller för att köpa den. Den köpte jag alltså på Jysk. Ifall du nu fick grava habegär. Sånt kan hända.

Åh! Nu kom jag att tänka på ett påskpyssel jag gjorde en gång… Påskstrutarna! Så roliga att göra och så fina att duka med på påskmiddagen. Eller lunchen. Eller fikat. Eller bara ha. Man kan ha dem bara också. För att man vill.

Jag känner ett enormt behov av att få klippa och klistra och fixa och dona. Det är som restless legs fast i fingrarna. Mina blommor blir så ompysslade att de nästan blir förbannade och ber om att få vara ifred. Och mina fönster får sig en omgång lite då och då. Det kan ha med att göra att jag är så mycket hemma (jobbar ju hemifrån 100%) och får idéer och ser damm och sånt som behöver göras. Men det skulle också kunna vara något slags livslust som kryper fram. Jag hoppas på det sista. Livslust är fint. Kanske rent av det finaste.

I min hjärna har jag ett bibliotek med grejer som jag vill göra. Som jag kanske kommer att göra men kanske även inte. Men rätt som det är får jag eld i baken och råg i ryggen och tar tag i mig själv och mitt bibliotek.

Det gjorde jag t ex i lördags. Då lagade jag några såser till en tacomiddag.

Ursäkta den fula bilden men jag kan ju inte rå för att det var mörkt och att vi har en grön kökslampa som färgar världen grön. Vilket kan vara snyggt i och för sig men kanske inte för en sås.

De två vita såserna är inte så mycket att prata om. den ena är gräddfil och den andra är creme fraiche med vitlök, salt och peppar. Det var rätt enkla grejer att ordna om man säger så. Men de andra två vill jag gärna berätta om.

Sås 1. Den som är längst ner på bilden. Det är cheddarostdip. Löjligt god. Jag säger det igen: LÖJLIGT GOD!!!

Jag hittar inte receptet på nätet nu men det är 200 gram cheddarost. Du vet sån man köper i skivor. Och så är det 1 dl creme fraiche (34%) och 2 msk inlagd hackad jalapeño. Plus lite kajennpeppar.

Smält osten försiktigt i en kastrull och blanda sen ihop allt.

Och som jag sa. Löjligt!

Sås 2 är en ingen sås utan en majskräm. Och den får tala för sig själv här hos Portionen under tian. Jag hade Västerbottensost i min och det kanske var en aningens för smakrik ost för krämen. Men vad gör det. Den gick åt och den är slut för länge sen. Så, så var det med det.

Annars händer det inte så mycket. Jag har ett nytt läppstift från Maria Åkerberg (tack Mallan!!!). Färgen finns inte kvar på hemsidan men finns hos Lyko. Det är väl det jag kan säga. Just nu.

Annars då? Allt bra eller?

Att dra i trådarna

Då har vi passerat året för detta som vi lever i och som jag inte orkar ens nämna vid namn. Du vet ju själv. Vad du lever i. Samma som vi andra.

Året har gått och nu börjar vi göra saker för andra året. I detta.

Nu kommer snart påsken och jag vet hur den förra var. Den trodde vi var annorlunda. Låt oss hoppas att detta är annorlunda fortfarande. Att detta är undantaget. Att detta är nu och inte så mycket mer.

Jag som är en spara, jag har svårt att göra saker i förskott. Jag har svårt att starta för tidigt och att inte hålla mig till reglerna. Men eftersom det inte finns så många regler som man behöver hålla sig till egentligen, så tänker jag nu göra lite som jag vill.

Jag har ju börjat påskpynta redan nu. Det gjorde jag igår. Två veckor innan påsken startar. Men min egen påsk startade igår. När din startar bestämmer du.

Det finns ingen risk i detta. Att jag t ex skulle kunna tröttna på påsken redan innan den börjat.

Det är som att jag skulle tröttna på There must be an angel-låten innan Stevie ens plockat fram sitt munspel.

Det kommer inte att hända.

Sånt sker inte.

Igår hängde jag upp gula ägg i trädet på balkongen. Idag köpte jag små påskiga blommor och ett ljus med kycklingar på. För mig som nästan aldrig ägt en enda påsksak är detta maxat som faan.

Jag vill odla nu och jag vill fylla mitt hem med små gulliga blommor som blommar i rosa och gult. Jag vill äta lax och sill och jag vill vara ledig.

Det är motvind i livet och i tillvaron och jag försöker dra i alla trådar jag hittar för att muntra upp mig själv. Det går förhållandevis bra. Kycklingljus och påskiga blommor fyller sina funktioner väl.

En fin och glittrig tråd som jag drar i lite då och då är den som leder till julkalendern 2021. Det är dags att jag börjar skriva på den nu. Jag ser så mycket fram emot att få börja. Måste bara fundera lite till. Hitta de där huvudpersonerna och ta reda på var de bor och hur.

Vilka trådar drar du i? Vad leder de fram till och vad är det i dem?

En timme och 29 minuter

Igår var det en så otroligt spännande dag.

Det började med att jag fick ringa IKEAs Kundservice. Vi köpte möbler i fredags som vi behöver få hemkörda. På grund av avsaknad av både krok och släp. Vi uppgav telefonnummer för avisering och när vi kom hem och läste bekräftelsen såg vi att det enda numret som stod där var det numret vi ville ta bort. Vårt fasta hemnummer som vi sa upp för snart tio år sen.

Jag testade först med deras chat. Det var 20 minuter kö till den. Jag väntade. Och väntade. Och när jag till slut kom fram fick jag veta att jag måste ringa istället.

Så jag ringde.

Jag fick höra att det var 98 personer före mig i kön.

98.

Det tog en timme och 29 minuter innan jag fick prata med en trött kille som sa att nått blivit fel. Vi hade absolut två mobilnummer inlagda för aviseringen.

På en timme och tjugonio minuter hann jag spela tre parti Yatzy, klämma i mig en halv flaska bubbel och få storstryk i luffarschack.

Jag hann också få min yatzy struken för att jag inte lyckades få just den. ”Vem får ens yatzy i treor?” sa jag efter ett tappert försök. Fem minuter senare fick jag det ändå. Fem stycken fina treor på två slag när jag skulle ha treor där uppe, du vet.

Jag blev uppringd av en telefonsvarare från IKEA sen. Där jag skulle betygsätta min upplevelse. Vad tyckte jag till exempel om väntetiden?

Jag var lite missnöjd i mina betyg. Lite sur sådär. Och lite trött på att kundservice-killen lät trött när jag hade väntat i en och en halv timme. Men han kanske blev putt för att han inte också fick prosecco. Vad vet jag.

En fråga löd ”Hur troligt är det att du kommer att handla på IKEA någon mer gång?”.

Vem är ens den svensk som säger att den aldrig mer kommer att handla på IKEA? Finns den ens? Är inte det lika troligt som att man skulle få typ yatzy i treor?

På kvällen gick vi till stadens italienare för att hämta med oss mat hem. Men kväll är tydligen lite olika tid på dygnet för olika människor. Vi var typ de första gästerna och vi hade restaurangen för oss själva. Så vi åt där. Och som vi åt sen då. En oxfilépasta som fick mig att vilja skrika rakt ut. Håll käften-gott.

Mätta som vrak promenerade vi hem i det fuktiga vädret och tog en extra sväng in på Konsum för att köpa champinjoner. När vi kom hem tittade jag mig i spegeln och såg att min frisyr blivit så ful av fuktvädret att jag ville spola ner mig själv i toan.

Jag deppade en del under dagen också. För att jag blivit blåst på mitt livs musikupplevelse. Skulle igår varit en av 50 personer som skulle tittat på Carolas julshow. Men vad gör det egentligen? Istället blev jag ju en av 99 personer som väntade i en telefonkö.

Vad har jag för krav på livet egentligen? Borde jag sänka dem lite kanske?

Blossas årgångsglögg fick jag i mig igår också. Årets version smakade som en tvål från Rituals. Happy Buddha närmare bestämt. Min favoritdoft ändå.

Konstigt ändå. Buddha kommer väl inte från Marrakesh?

När dagen var slut gick jag och la mig och sov och drömde att jag hade så långa bröst att jag trampade på dem när jag gick.

Vilken dag alltså.

Tio av tio.

En månad

Inte ett enda inlägag här spottade jag ur mig i november. Vad är det med mig?

Just när du trodde att jag stängt av skallen och tappat pengarna är jag nu här igen.

Jag tror att jag ibland drabbas av prestationsångest. Som att jag måste prestera nått. Jag måste inte prestera något över huvud taget. Jag kan ju gå in här och säga hålfotsinlägg och sen stänga och gå ut igen. Det är ett fritt land vi lever i, det här är min blogg och så vidare i alla evighet.

Stjärnstopp.

Jag har så stora planer för en julkalender nästa år så du kan inte ana. Jag tänker på den där kalendern nästan hela tiden.

Ja, hela tiden när jag inte tänker på något annat alltså.

Hela tiden när jag inte tänker på jobbet, livet, Coronan och julen. Där emellan finns det ändå lite glapp. Och i glappen tänker jag på de där människorna som ska figurera i kalendern. Jag gillar dem redan. Fast jag inte vet vad de heter. Jag vet ju inte ens var de bor. Eller hur många de är.

Jag har julpyntat å det grövsta redan och jag tänker unna mig så mycket i jul. Det är en märklig jul vi går till mötes men jag tänker försöka göra det bästa jag kan.

Bästa jag kan som i sillen Ernstan blandade ihop igår kväll på TV.

Janssonsoppa. Jag smäller av.

Ernst han kan han.

Jag har gjort pappersstjärnor och jag har virkat och jag har gjort så mycket som jag inte berättat om. Och jag vill ju berätta. För jag vill ju vara här i bloggen och härja. Mest hela tiden. Jag vill ge er så mycket av mig själv att det nästan står dig upp i halsen.

Nej, det vill jag verkligen inte.

Men jag vill inte vara lagom.

Lagom finns bara i vår fantasi.

Säg en enda sak som är lagom.

Nej, just det.

Nu tänker jag att vi alla ska ta och sänka våra krav och istället gå på magkänsla och lust. Det blir så mycket bättre.

Vik en stjärna, drick glögg, kolla på alla avsnitt av en serie, var uppe för länge ikväll, gäspa högt vid matbordet i morgon*, sjung falskt och ta på för mycket läppstift.

Nu unnar vi oss att sänka kraven och bredda ramarna lite.

Det är vi värda.

* Skrev fel först. Skrev ”gäspa högst vid matbordet”. Mycket roligare ju. Gäspa högst av alla. Gör det. Unna dig det. Bjud på det bara.

En hälsning utifrån

Jag har ju tidigare berättat att jag har fixat med superhemliga saker. Strukit mig längs väggarna och spelat osynlig på Eriksjhjälpen. Köpt lite glas och fat och dukar som jag sytt om till skynken. Ja, men du vet ju. Det är ju inte som att du har slarvat med din läsning här i den livsviktiga bloggen. Det skulle du ju aldrig göra.

Hur som helst.

Jag fick en hälsning härom kvällen. Från en gästtoalett mer än två timmar här ifrån. Där hänger nu mitt ena skynke. Med min egna [oransch]-lapp i nedre högra hörnet.

Det är så roligt. Att få se. Det man sytt och fixat och som hamnat där det hör hemma.

På samma ställe, på samma toa, bakom vattenbehållaren på bilden, hänger en grej som toalettägarna fick i present när de precis byggt toan. Ett foto av kungaparet.

Eller foto och foto.

Men kungaparet i alla fall.

Nu längtar jag efter att få låna den där toaletten.

Inget kalas utan kras

Jag har hängt en del på Erikshjälpen den senaste tiden. Det vet ju du redan för det har jag ju berättat. Och du har ju koll. Och huvudet på skaft. Du har ju allt man som bloggare kan önska sig.

Tack ska du ha för det.

Jag har i alla fall shoppat lite. Och kommit på en grej som alla fattade för trettio decennier sedan. Att ska man hitta de riktigt fina grejerna då måste man besöka stället ofta. Och köper man inte den grejer man vill ha direkt så finns den inte kvar nästa gång.

Det där sista. ”Så finns det inte kvar nästa gång.”. Det vet jag väldigt säkert efter att ha åkt på den smällen tolv gånger. Och det bara den senaste månaden.

I alla fall så gick jag någon annans ärenden ett tag. Det skulle till ett litet skynke till en gästtoalett och det skulle finnas några glas i gästhuset. Så hade det sagts. Och jag ordnade alltihop. Och la till ett litet fat. Och lite sådär. Och skynkena får du se när de är monterade på plats. För det är liksom bara gamla dukar ännu så länge. Tills de hängs upp.

Men glasen. Och fatet.

Idag tog jag mig en sväng igen efter jobbet. Har kommit på att jag i vårt gästrum vill ha terakottakrukor med glasfat i fönstret. Lite trevligt sådär. Och jag hade sett några glasfat som jag tänkte skulle kunna passa.

Faten är 14 cm i diameter och jag tyckte, om du ursäktar, att de var lite dyra för att vara på min Erikshjälp. De andra faten kostar typ sådär 5 kr styck och sånt, men de här kostade 15 kr per styck. Vet du vad det är för märke? Är det något särskilt eller?

I alla fall så köpte jag sex stycken fat. Det fanns fler men jag tänkte att sex stycken är ju ett bra antal. Då har jag till krukorna i gästrummet och kanske nått till balkongen och kanske något till att servera kex på. Eller små bitar av en skitgod, lagom tempererad italiensk ost.

Mmmm…. ost.

På vägen till kassan roffade jag åt mig en knallgul kruka. För knallgult är fint. Och krukor är bra när man fått gröna fingrar på äldre dar.

Och ta mig fasen om inte krukan ihop med ett fat blev finare än jag vågat drömt om. Fast jag inte ens har drömt om det eftersom de inte ens var menade att sitta ihop.

Men vill man vara ihop så ska man ju få det.

Och så långt är ju detta en solskenshistoria.

Och det är det väl ännu.

Förutom att faten nu mera bara är fem stycken till antalet.

Ibland vill jag slå mig själv med den aviga sidan av en yxa. I foten.

Så går det när man ska kasta in nått i diskmaskinen och glömmer att det där man säger, om att man kastar in nått, inte är något man gör. Bara nått man säger.

Men ändå. Fina grejer.

Yta går före allt annat

På grund av skithemlig anledning (jag borde anställas av SÄPO!) har jag hängt en del på Erikshjälpen den senaste tiden. Jag stryker runt där och aktar mig för alla hostiga 70plusare och letar efter särskilda saker.

Särskilda saker som jag kanske hittar. Och kanske inte.

Säkert är ju i alla fall att man alltid, på såna ställen, hittar saker man inte räknat med. Eller tänkt.

Det är ju lite det som är grejen.

Nämligen.

Jag köper inte mycket. Jag köper inte en grej per gång jag är där och stryker omkring. Långt ifrån. Och om man räknar grejer jag skänkt i förhållande till köpt så tror jag, på allvar, att det står 500-10. Fördel skänkt.

Som om jag behövde ursäkta mig.

Det behöver jag verkligen inte.

Men jag kan i alla fall inte visa något jag köpt sådär direkt. Eftersom det är så innuta hemligt. Jag har låst igen munnen och svalt nyckeln.

Hur nu det är möjligt.

Men! Jag sneglar alltid på hyllorna med blomkrukor när jag är på Erikshjälpen. Dels för att jag blivit en blomnarkoman (jag HÖRDE att du tänkte ”Nä men säger du DET!?!”) men också för att det är så onödigt att köpa nya när det finns så många som knappt är använda.

Dock är det mest tråkiga som finns på vår loppis. Vita, tråkiga. Vitt är fint och vitt är inte alls samma som tråkigt, men de som finns är till 99% tråkiga. Oavsett färg.

Men! Idag fick jag se en skymt av en kruka som jag föll pladask för. Jag fullkomligt sprang fram till den, trots att den delen av lokalen bara befolkades av mig just då, och slet åt mig den.

45 kronor är dyrt för en blomkruka på Erikshjälpen i min stad.

Men vem bry sig?

Dock blev jag lite ledsen när jag kom hem och hålet i krukan visade sig inte vara större än att man får ner en Majblomma i det. Det var ju lite osmart och konstigt.

Men jag har den i min ägo i alla fall. Och det räcker ju så.

Majblomman ja. Jag hörde att de i år fått in 7 miljoner jämfört med vanliga 67. Där får vi skärpa oss. I år kan man ju köpa dem digitalt.

Nu skärper vi oss. Och skänker en slant.

Det klarar vi.

Nu måste jag titta vidare på ”Normala människor” på SVT Play. Jävlar vad bra det är.

En liten resumé

Man vet att det är länge sen man laddade ur bilderna från sin kamera, när man lagom till påsk hittar en julbakelse när man väl tar tag i sig själv och kameran.

Men vi blandar och ger lite här och känner oss lite fria och härliga, så här kommer påskpyntet också som jag ställde på tallrikarna när vi hade gäster för en vecka sen.

Inte lika fina och roliga som påskstrutarna jag gjorde förra året, men ändå kul. Och uppskattat.

Och eftersom jag ändå har dig på tråden tänkte jag att jag kan visa lite annat som har hänt i mitt liv sen sist. Bildligt. Som ett slags fyrverkeri i bilder och happenings.

Eller nja. Inte så mycket fyrverkeri. Eller happenings. Mer bilder. Bilder jag tagit.

Så kan man säga.

Tagna bilder.

Varsågod.

Jag hittade ett sött porslin på Erikshjälpen. Jag behöver inget porslin så jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men så kom jag på att jag kan stapla det på hög och göra en ljusstake av det. Så det gjorde jag. Det blev sött och kul.

För säkerhets skulle har jag även virkat några sjalar till. Ja, jag har begär. Men det vet du ju sen tidigare. Jag antar att detta är nummer 15 och 16 i ordningen. Och det var vinter, mörkt och kolsvart när jag fotade dem… men jag kan berätta att den första är syrénlila (nummer 561) och den andra är…

… rosabrun… (nummer 549 som inte verkar finnas längre).Så nu kan jag lägga till en ny färg bland de andra. 561 syrén.

Sjalarna är som vanligt virkade med Tilda-garn, med det här mönstret, det går som alltid åt 6 nystan och jag använder virknål 3,5.

Ibland händer det att det blir garnstumpar över av sånt jag virkar. Då är det kul att kunna använda det till nått. Till exempel en isbjörn.

Honom gjorde jag av restgarner och mönstret köpte jag av Bigbebez hos Etsy. Han fick förresten flytta i söndags. Han bor numera hos en nybliven fyraåring och trivs som sjutton där har jag hört.

Man fattar ju att han trivs bättre i nya hemmet. Det är ju i regel lite mer party och rock n’ roll hos en fyraåring än hos en som fyller 47 om inte allt för många månader.

Ja, och så har jag gravat några äggulor. Men jag har inte testat dem än så jag tror att vi tar och suger på den lite så återkommer jag i ärendet.

En konstig tavla

Idag har jag ledig dag. Jag har gett mig själv det i present. Jag gör så ibland. Frågar om jag får vara ledig. Och det får jag nästan alltid. Så idag är jag ledig. Och gör vad jag vill.

När jag gör vad jag vill brukar jag sy lite. Idag har jag försökt mig på att kopiera en favorittunika. Jag klippte sönder den och ritade av den och sydde en ny.

Jag vill inte prata om hur det gick.

Man kan väl säga såhär: Jag har den inte på mig nu i alla fall.

Så nu skiter vi i den.

Och pratar om något roligare.

En tavla som vi pysslat med till exempel.

För en tid sen, när vi var i Göteborg, såg jag en cool tavla i affären Bolia i Arkaden. Den bara hängde där i luften. Det var inget de sålde, det var något de pyntat med.

Jag ville ju inte vara sämre så jag bestämde mig direkt för att göra en likadan.

Så vi gav oss av till Erikshjälpen för en tid sen. Köpte en tavla (som föreställer Montmartre står det på baksidan) och en burk sprayfärg och åkte sen hem och täckte tavlan.

Vi täckte över tavlan med plastpåse, gladpack, folie och packtejp (med logga därav det övermålade fula).

Det var ju inte precis det smidigaste, men det funkade. Och blev knöligt.

Den blå tejpen är sån där maskeringstejp som man använder när man målar. Den sitter inte så hårt och det var ju bra för jag ville ju inte att målningen skulle förstöras när vi tog bort tejpen.

Ja, sen sprayade vi.

Eller vi och vi, min man sprayade. Jag fotade.

Det var ju läskigt att ta bort tejp, plast och folie sen förstås, men det blev näst intill perfekt alltihop. Så vi är nöjda.

Ett mycket knäppt projekt som var väldigt roligt att göra. Väldigt. VÄLDIGT. Jag är jätteglad över att vi tog tag i det och att det var så enkelt. Och blev så bra.

Kanske gör vi en till en vacker dag.

Och vi ser fram emot att någon gäst ska säga ”Ursäkta, vad är det här?”. Det har inte hänt ännu. Men det kommer det nog att göra. Ha ha.

En perfekt lördag

Igår var det en riktig superdag. Allt jag gillar fanns med. Och lite till.

Vi började dagen, eller morgonen, att styra kosan mot Borensberg. Där skulle vi hälsa på, gulla med, pyssla och äta. Det såg ut såhär:

Och såhär…

Detta höll vi på med hela dagen tills vi var tvungna att åka hem eftersom vi skulle bort på kvällen till nyflyttade vänner som köpt ett fantastiskt hus som inte liknar något annat jag varit inne i. Otroligt häftigt och väldigt inspirerande och upplyftande.

Hela dagen var en bra dag. Att pyssla och umgås och till detta äta god mat är nästan mer än jag kan önska mig. Jag fick igång min pyssellust igen och jag förstår inte varför jag har blivit så dålig på att ta tag i saker. Sånt som jag ju egentligen gillar.

Om man undrar vad jag pysslade ihop så var det detta. Kakfatet gav vi bort igår kväll till vännerna som vi var hos. Ljusstaken, som jag tycker är lite tveksam och to much, har jag behållit själv. Den ska jag ha tills jag tröttnar på den. Det kan bli i morgon eller om sjutton år. Det får man se.

140316-10 140316-11 Kakfatet är gjort av loppistallrikar och ställning som jag köpt hos Slöjd-Detaljer. Ljusstaken är loppisgrejer som jag satt ihop med en limpistol och lite Karlssons klister. Man behöver förstås inte använda båda varianterna, men så blev det för mig. I den översta koppen sitter en liten ljuskopp som är gjort för att sätta ett ljus i. En liten metallkopp jag köpt i en pysselaffär för länge sen. Panduro har liknande.

Ja, det var en upplyftande dag som gav mig energi och ny luft under vingarna. Härligt.

Tack alla för denna fina dag.