Smördegssnurror med Västerbottensost

Meddelande till mig själv: Gör såna här snurror. Ofta. Helst en gång om dagen.

Nu ska jag lära dig världens bästa drinktilltugg. Lätt som en plätt är det. Och förbenat gott.

Köp en rulle smördeg. Rulla ut den på en plåt. Häll på en påse (250 gram?) riven Västerbottensost.

Rulla ihop längs långsidan. Försök att göra det rätt tight, men lyckas du inte med det så skit i det bara. Rulla så gott du kan. Det duger gott.

Nu kan du stoppa den här i kylen om du vill och invänta bättre tider. Eller tills det är dags att laga ordning dem. Eller till dagen efter. Eller tills nu på en gång.

Skär i typ 1-2 cm tjocka skivor och lägg ut på en plåt.

Skjuts in i ugnen. 200 grader cirka en kvart. Varmluft eller vanlig ugn spelar ingen roll. Jag valde varmluft tror jag, för det brukar jag göra.

Lägg upp på fat, eller som jag, på en träbricka med ett skrynkligt papper på, och flinga över lite salt.

Servera.

Kan ätas varma. Men även kalla.

Jösses.

Smördegssnurror är min bästa grönsak.

Halloumi-kebab

I påskhelgen var vi hos några vänsläktingar och blev bjudna på lunch. Därför att vi hade bett om att få bli det. Vi drar oss nämligen inte för att bjuda hem oss själva till andra när vi tycker att det passar och är kul.

Vi blev, som vi bett om, bjudna på halloumi-kebab.

Detta fenomen hade vi hört mycket om.

Och dess godhet var inte på något sätt överdriven.

Jösses så gott.

Man gör såhär. Att man hackar alla grönsaker som man gillar och lägger i skålar. Eller på ett fat. Och så har man lite creme fraiche, någon annan önskad sås, riven ost, pitabröd och så huvudpersonen halloumi.

Halloumin skär du i så stora bitar som du själv önskar. Till exempel centimeterstora bitar eller små, små bitar så att det blir som färs. Medan du steker kryddar du rejält med kebabkrydda. Till exempel Kockens kebabkrydda. God.

Ja, sen värmer du på pitabröden och trycker ner det du önskar. Och sen äter du. Och så tänker du på mig och mina vänsläktingar och känner tacksamhet.

Eller äter och njuter bara. Det går också bra.

Vi bestämde oss, när vi blev bjudna på detta, att vi ska äta detta ofta. Så vi gjorde det i fredags. Lita annorlunda men lika gott.

Och för att inte skämmas ihjäl fullständigt hade vi med oss efterrätten. Jag körde på ett säkert kort och gjorde blåbärspajen som jag gjorde en gång förut. Väldigt god den här gången också. Även fast jag den här gången glömde lime. Men säg inte det till någon.

Och så spelade vi ett spel också. Jag skrattade så att jag fick ont i huvudet och fick vila mig. Måste verkligen köpa spelet. Rackare heter det. Ur-kul.

Tack snälla familjen för att vi fick bjuda in oss på lunch hos er. Nu är vi väldigt sugna på att grilla. När kan vi komma?

 

Egen glasstårta

Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag gillar att kunna förbereda. Särskilt när vi får gäster. Jag gillar att kunna göra maten långt i förväg. Så att även jag som värdinna och min man som värd, kan få vara med på festen. Vi får dessutom ofta hem gäster som har rest långt och som stannar länge. Desto större anledning till att ha sakerna klara. För att slippa behöva hålla på. Medan gästerna väntar.

(Jo, hjälpas åt, jag vet. Men jag föredrar färdigt.)

En ny efterrättsfavorit har nu blivit en glasstårta som jag såg på Go’kväll för ett tag sen. De kallade glasstårtan för Amerikansk chokladglassbomb, men jag gillar inte ordet bomb i matsammanhang, så jag väljer att kalla den för glasstårta.

Vi gjorde den här för säkert en månad sen. Men när gästerna och vi var för mätta för efterrätt så blev den kvar i frysen. Och igår kom den fram. Och var ljuvlig.

Egentligen skulle man hälla chokladsås ovanpå, men den var det så länge sen jag gjorde så den åkte ut i slasken för länge sen. Så jag tog lite kolasås som jag hade på tub.

Ingredienser

1,5dl kakao
1,5dl strösocker
1,5dl vatten
3dl vispgrädde
50g mörk choklad
50g mjuka kolor
1dl salta jordnötter
1påse(ar) marshmallows, 150 g

Så lagar du

Jag har ju som ni vet väldigt svårt att hålla mig till recept. Ingen ska ju få bestämma hur jag ska laga min mat ni vet, så jag tänker att nästa gång gör jag nog lite annorlunda. Jag tänker att halva glassen skulle må bra av att vara gjord med vit choklad i istället. Och nötterna skulle mycket väl kunna bytas ut mot maränger. Eftersom våra nästa gäster är nötallergiker. Så, en ny glasstårta med hälften vit choklad och hälften brun, och så maränger istället för nötter. Man dånar lite när man tänker på det. Tycker jag.

Ny fabbo! Helt klart.

Det perfekta bakverket

Jag är, trots namn på blogg, inte någon fikabrödsfantast. Alltså det är ju gott att fika och en bakelse är ju smarrigt. Men jag väljer egentligen hellre en god macka. En räksmörgås slår ut en bakelse alla dagar på året. Om man frågar mig.

Men jag gillar ju att fika. Och framförallt så gillar jag kalas. Och jag gillar det kreativa i att baka. Jag gillar skapandeprocessen bättre än ätandet. Jag tycker ofta att det ser godare och finare ut än vad det är.

Men jag tycker ju att det är gott. Det tycker jag ju. Förstås.

(Men jag väljer chips framför smågodis 99 gånger av 100 om du förstår vad jag menar.)

I alla fall. Jag tycker att prinsesstårta är den godaste tårtan. Och jag tycker att semlor är rätt så… banala. Goda, men inte så himla himlastormande. Jag är inte så imponerad att jag brallar på mig direkt.

Tills nu.

För nu har man gjort en kombo. I alla fall i min del av världen där jag bor.

Här har man börjar sälja prinsessemla.

Och detta min vän, är det godaste bakverket jag någonsin ätit. En perfekt kombo av sånt som jag gillar. (Några flarn chips bredvid på tallriken och vi är hemma!)

Det är en helt vanlig semla inuti. Ja bulle, grädde och mandelmassa du vet. Men ovanpå bullen finns ett lager marsipan. Och i grädden finns en klick hallonsylt.

Lägg ägg.

Jag måste baka såna här. Jag bara måste.

Att göra egen halloumi

Du vet Mandelmanns Trädgårdar. Deras program som går på TV nu. Fantastiskt Förra veckan gjorde de ju fjälloumi. Halloumi fast med mjölk från en fjällig ko. Vi har ju ätit den när vi varit hos dem och jag har alltid undrat hur man gör.

I torsdags fick vi ju se när de gjorde sin fjälloumi och jag kollade på klippet både en och sju gånger och sen googlade jag lite och jag blev väldigt förvånad över hur enkelt det är.

Så jag gick och köpte fem liter röd mjölk, en liter naturell yoghurt, en liter fil och en flaska löpe. Allt fanns i kyldisken på ICA i min lilla stad. (Ja mjölk finns där jämt, men löpen blev jag lite impad över att de hade.)

Sen satte vi igång!

Mandelmanns fjälloumi

(vi gjorde en halv sats)

  • 10 l mjölk
  • 1 dl filmjölk
  • 1 dl yoghurt
  • 3 ml löpe (jag tog ½ msk till en halv sats ost, förklarar varför längre ner i inlägget)
  • havssalt

Gör så här

  1. Värm mjölken till 36 grader i en stor gryta. Tillsätt filmjölken och yoghurten. Låt stå i ca 20-30 minuter. Rör i löpen och låt blandningen stå med lock på i 45-60 minuter. Nu har mjölken stelnat.
  2. Bryt massan med kniv eller en ballongvisp så att den delar sig i ca 1 cm stora bitar. Värm massan till 42 grader under omrörning och ta kastrullen från värmen. Rör om då och då under 30 minuter.
  3. Fånga upp massan med en trådsil och lägg den i ett durkslag (gärna i en ostduk). Obs! Låt vasslen vara kvar i grytan. Lägg en tyngd på ostmassan (eller häng upp ostduken) och låt stå i minst 30 minuter, men gärna 1–2 timmar. Vänd massan efter halva tiden.
  4. Värm vasslen i grytan till 85 grader. Skär osten i bitar och lägg ner dem i den varma vasslen. Låt grytan stå på värmen så att den håller runt 85 grader i ca 30 minuter, eller tills ostarna flyter upp. Ta upp dem och gnid in dem med salt.
  5. Lägg ostarna på sval plats och låt dem rinna av i 24 timmar. Förvara sedan i kylen (du kan också frysa dem).
  6. Stek ostarna i olja i en het stekpanna någon minut på varje sida. Den proteinrika fjälloumin är en bra ersättare till tallrikens kött.

Receptet kommer från Köket.

Inget man ska göra är svårt, men det tar ganska lång tid. Från mjölkpaket till kylskåp tar det cirka 5 timmar. Men vi skyndade oss inte nämnvärt och vi hann se både På spåret och äta fredagsmiddag under tiden. Så det tar tid men är varken svårt eller jobbigt. Och det enda du behöver är ingredienserna, en stor gryta, en termometer, ett durkslag och en kökshandduk. Fantastiskt. Minimalt med disk och inget kladd.

Varken jag eller min man har lagat något liknande förut, så vi tänkte lite att vi kanske inte kommer att lyckas så bra såhär första gången. Men allt gick som en dans. Det stelnade och det gick att skära det i bitar…

Vi hängde upp vår ost i en handduk över diskhon. Där hängde den och droppade i ungefär 2 timmar.

Om det var något som blev lite misslyckat så var det formen på vår ost. Den var rund när vi stoppade ner den i handduken, men när den hängde där och droppade formade den sig till stor droppformad klump med lite strån högst upp.

Så våra fyra bitar som vi sen valde att skära ut, blev inte så vackra. Nästa gång ska vi absolut göra osten i en form. Kanske en typ av matlådeburk som vi gör hål i botten på. Vi får se.

Vi skar fyra bitar som sagt, kokade enligt anvisningen, saltade in dem och la dem i ett durkslag med plast över. I kylen. Sen fick de ligga där i nästan 24 timmar. Eller nä, tills vi inte kunde vänta längre. Kanske 18 timmar.

Ja och så skar vi upp en av bitarna och stekte i rejält med smör. För så gör man.

Och jag ska säga en sak nu. Och det är att detta var ett av de mest lyckade projekten vi tagit oss för. Det var otroligt spännande och kul och det blev så löjligt gott att vi blev så malliga att vi ville ringa på hos alla grannar och skrika rakt ut att vi gjort den godaste osten i världshistorien.

Fast det gjorde vi inte. Vi bara åt och åt.

Vi kommer absolut att göra detta igen och vi kommer att testa andra sorters ost också. Om man låter bli att koka osten och sen bara lagrar den ett tag (3 månader eller 3 veckor… Minns inte, får kolla på klippet igen!) så har man en god gårdsost. Och jag ha även läst recept på mozzarella som jag måste testa.

Men detta. Fjälloumi-Halloumin. Den blev sådär gnisslig och salt och ljuvlig.

Vi gjorde en halv sats som sagt. På fem liter mjölk. Vi fick fram fyra ostar som väger ca 180 gram var. I affären väger en halloumi i vanlig storlek 200 gram.

Så otroligt kul!

(Att sen Mandelmanns själva skrev ”Heja” till mig på Insta under tiden vi gjorde osten gör ju inte saken sämre!)

Och då detta med varför jag tog en halv matsked löpe när det skulle vara 3 ml till hel sats. Ja, jag trodde det stod fel i receptet. 3 ml är otroligt lite och hälften av det går ju knappt att mäta. Så jag googlade lite och kom sen fram till att jag skulle testa med en halv matsked till halv sats. Och det blev ju bra. Jag kan inte förklara det bättre än så. Jag chansade och det blev bra. Haha. 

Rapport utan väder

Om en timme börjar Familjer på äventyr på SVT. Det bästa som SVT någonsin visat. Tror jag. Om man räknar bort Sunes jul och Anslagstavlan. Ny säsong och nya familjer. Det blir otroligt spännande.

Men innan vi kastar oss in i det så ska jag berätta vad jag har gjort den senaste tiden.

Eller det ska jag inte alls. Jag ska bara visa en grej. Eller två. Och berätta nått litet.

Vi hade kalas i helgen. Inte för mig men för den andra personen som bor här. Han fyller år snart och hade kalas lite i förväg. För så kan man göra. Det passar bra.

Jag älskar ju att göra tårtor och jag ville ju göra en rejäl till detta kalaset. Jag körde dubbla tårtbottnar och kokade egen sylt och höll på. När jag skulle montera den la jag tårtpapper på fatet. För det är ju så fint. Men sen när jag började spritsa så kom det grädde på pappret och när jag skulle torka bort det gick pappret sönder. Blev pappersmassa.

Då kom jag på den oerhört intelligenta idén att lyfta lite på tårtan för att kunna ta bort allt papper. För nu var det ju bara papper kvar under tårtan helt plötsligt. Jag lyfte upp tårtan, min man tog bort pappret och SLAFFS så gick tårtan av på mitten och ramlade DUNS ner på fatet.

Sen fick vi lappa ihop och jag sa alla mina fulaste ord som jag kan. Vilket inte är varken några få eller särskilt snyggt. Men det gjorde jag. Och den insåg jag att jag köpt för lite grädde (hur kan en halvliter vara för lite?) och så fick jag lägga strössel där det skulle varit gräddsprits.

Men kalaset blev trevligt. Alla var glada och roliga och vi hade supertrevligt. Vi valde bort kakor och bullar och bjöd på sallad innan fikat. Det blev rätt så poppis tror jag.

Jag gjorde även mig poppis hos mig själv i lördags. Då gjorde jag mig till och stekte lefser. Det blev så löjligt gott att jag nästan ville göra give me five med mig själv. Vilket ju inget hindrar att man gör ibland.

Jag åt den första varm med smör och ost på. Den andra, som gled ner dagen efter, hade jag smör, socker och kanel på.

Man blir nästan förbannad när man tänker på hur gott det är med socker och fett i en härlig blandning.

Lefser

8–10 st
500 g potatis, skalad
25 g smör
½ tsk salt
ca 3 dl vetemjöl

Såhär gör du
1. Koka potatisarna mjuka i saltat vatten i 20–30 min. Låt dem svalna något. Mosa potatisarna med en gaffel eller pressa dem i en potatispress ner i en skål.
2. Blanda potatisen med smör och salt. Rör ner vete­mjölet och blanda ihop allt till en smidig deg.
3. Dela degen i 8–10 bitar. Kavla ut dem till rundlar, 12–14 cm i diameter på mjölat bakbord. Värm upp en stekpanna på högsta värme.
4. Sänk värmen något och grädda lefserna i 1–2 min på varje sida. Lägg dem på ett galler och låt dem svalna under bakduk.

Recept från Tidningen hembakat.

Har du bakat eller gjort något revolutionerande på sista tiden? Berätta!

Den andra dagen

Idag firar vi annandag och livet går fortfarande i slow motion. Vi får hit svärmor (min)på fika idag och det ska bli trevligt.

Ville mest kika in för att visa den goda lökpajen vi bjöd gästerna på på julafton. Jag tyckte att den var god, men framför allt gav den mig inspiration att testa igen med lite andra grejer på. För detta kan utvecklas. Säkert har många redan gjort detta, men det är en ny grej för mig. Och jag kommer absolut att fortsätta. Smart, snabb bjudgrej om man vill ha något gott till förrätt eller som ett lite matigare tilltugg till drinken.

Smördegspaj med karamelliserad lök

Tyvärr fick jag inte till den fina bruna färgen på löken som jag hade önskat, men det blev väldigt gott ändå.

Jag tar mig friheten att bara klistra in receptet här. Jag har hittat det i Coops Tidning, Mersmak nr 11 2016.

Efter lökpajen bjöd vi på Ernsts pepparkakor. En favorit jag har gjort förut.

Njut av den sista jultiden. Och sörj inte att julen är slut. Ty nu börjar något nytt.