Om man t ex fyller år

Precis i början av årets semester fyllde jag år. Jag är helt säker på att du har undrat hur jag firade den dagen.

Så nu ska du få veta det. Nästan en månad efteråt. Men ändå. Här kommer min födelsedag. Och ganska mycket runt omkring.

Vi har ju en tradition att fira min födelsedag i Kosta. Och så ville vi även göra i år. Eller vi och vi. Jag. Och vi. Och nytt för i år, hehe, var att vi hade med oss vänner. Vänsläktingar. Vi har i flera år försökt att få med oss vänner till Kosta, men det har aldrig passat, aldrig blivit av eller så har våra vänner helt enkelt valt att prioritera annat. Men den här gången fick vi med oss ett par som vi gillar. Vilket kändes extra mysigt. Förstås.

Dock började vi med att bo ett dygn bara vi, innan vi glatt och varmt tog emot våra vänner på lördagsförmiddagen.

Vi bodde som vanligt på Kosta Boda Art Hotel och den här gången fick vi rum 203. Vi har bott i Ulricas korridor ganska många gånger och det hade varit kul att bott hos någon annan den här gången. Men vi ville ha utsikt mot poolen och vi ville ha vårt rum snabbt, så det fick bli rum 203. Vilket blev hur bra som helst.

Vi började med att äta lunch. Då mötte min man en gammal klasskompis som han inte träffat på länge. Så vi åt lunch ihop med honom och hans fru. Väldigt trevligt. Tråkigt nog var de bara på genomresa men det var trevligt att få äta en bakpotatis med trevligt sällskap.

Kvällen avnjöt vi i glasbaren med en god öl och en smarrig burgare.

Vi hade väldigt otur med vädret den här gången. Det regnade och stormade och var verkligen förskräckligt, men det gjorde inte så mycket. Det är nära till allt om man vill gå ut och egentligen vill man ju vara mest inne. Och kolla på allt vackert. Så, vi hängde inte läpp direkt.

På lördagen var det min födelsedag och när jag kom ur duschen hade min man pyntat så fint. Pyntet hade han fått av vänsläktingarna som snart skulle dyka upp och han hade smugglat med sig allt pynt utom min vetskap.

Jag fick även en present bestående av något som du ju vet att jag önskat mig länge. En väska från Littlephant. Fantastiskt fin. Jag blev minst sagt överlycklig.

Vi tog sen en promenad till den lilla söta Konsum-butiken i Kosta och handlade lite snacks till bubblet som vi kylt.

Vi tog sen emot gästerna (he he) till vårt enkla torp (he he, igen) vid 11-tiden och inledde kalaset med bubbel och presenter på rummet. Det kändes som att jag fyllde typ 50. Det gjorde jag inte, men såhär firad vet jag inte när jag blev senast. Kanske när jag fyllde 40. Vilket var några år sen (he he, för tredje gången).

Jag hoppade över detta med tårta men vi delade lite på en bakelse efter lunchen. Ingen ville ha en hel bakelse, men vi kunde gott och väl få i oss en liten bit var tyckte vi. Knäppt och kul.

Ja, sen firade vi och hade det bra hela dagen och hela kvällen.

På kvällen åt vi en fantastisk middag på Edins restaurang. Brasserie by EDz. Den ligger i ”källaren” under hotellets glasbar. Bara att gå från baren, nerför en trappa. Så är man där.

Det är svårt att beskriva hur god denna middag var. Det fanns en fyra-rätters och en sex-rätters att välja mellan. Vi valde fyra. Och vi var alla helt lyriska över hur otroligt god mat detta var.

En fantastisk middag verkligen. På många sätt. Men just maten blir det nog svårt att slå tror jag. Sen är det ju så mycket mer än själva rätterna som gör middagen, men dessa rätter tror jag är oslagbara. Och sällskapet också för den delen.

Tack alla som var med och firade och för fantastiska dagar. På alla sätt.

Och för dig som precis som jag, gillar hotellrum. Så bjuder jag här på våra vänsläktingars rum. De fick rum 254. Som pyntats av Bertil Vallien.

Ja, fantastiska dagar som sagt. Och jag skulle ju kunna visa tusen bilder till från dessa dagar. Men jag tänker att typ 30 räcker.

Dock vill jag visa en grej till. De hade skaffat nya kranar på hotellet sen vi var där senast. Imponerande. Eller kranarna i sig var inte nya, men det var väl någon sorts insats de satt in. För vattnet kom ut som en krona ur kranarna. Otroligt häftigt. Hoppas att det går att se på den här bilden hur jag menar.

Vill även visa vad jag köpte för diverse andra födelsedagsgåvor. Jag hade önskat mig pengar till ett fat som jag visste fanns i Kosta. Och när jag skulle köpa det överraskades jag av att butiken hade rabatt om man köpte för en viss summa, så pengarna jag önskat mig räckte även till ett par skitsöta skor. Så himla härligt!

Fatet är från Iittala (Ultima Thule) och skorna från Marc O’Polo.

Jag hade även kalas hemma för släkt, några dagar efter kalset. Då fick jag presentkort hos blomsteraffären i stan. För detta köpte jag något jag velat ha länge. En ERNST-kruka. Så fin. Och i denna valde jag att stoppa ner en kaktus. Ljuvligt.

Tack alla som kom på det kalaset också. Förstås.

Vad är problemet?

Nu har jag misslyckats igen. Men de förbenade syltkakorna. Sist gjorde jag dem i form. Nu gjorde jag dem utan.

Det blir lika fult hur jag än gör.

Men goda. Det blev de.

Eftersom jag är lite av en nörd så väger jag ju alla kakor när de fortfarande är deg. Så att alla kluttar väger lika. För att de ska bli lika. Och se snygga ut. Ni ser ju hur framgångsrikt det konceptet är. Jag hällde även sylten i en sprits för att inte kladda ner kakorna fullständigt med någon himla tesked. Det visade sig ju också vara väldigt smart. Se så okladdiga och perfekta de är.

När ska man ge upp?

Har du något bra knep?

(Jag använde det här receptet den här gången.)

Gräddtårta, version liten.

I helgen var mina föräldrar hos oss och hälsade på. Det ska ju komma en mors dag här lite senare och jag tänkte att vi skulle fira det nu i helgen. Eftersom vi inte ses när den dagen kommer. Så jag ville göra en hederlig gräddtårta.

Men vi skulle bara bli fyra personer så jag tänkte att det var onödigt med en stor. Så jag gjorde en liten.

Jag har en springform som är cirka 17 cm i diameter.

Visste inte riktigt hur jag skulle kunna baka en tårtbotten som var anpassad till den storleken på form så jag googlade. Och hittade det här.

Så jag ställde fram tre glas. Knäckte i två ägg i det ena glaset, hällde upp lika mycket socker i ett annat glas och lika mycket mjöl i ett tredje glas. Vispade ägg och socker och blandade sen ner mjöl och 1 tsk bakpulver.

Smorde formen med smör och kokos (hade inget ströbröd upptäckte jag) och gräddade kakan i 175 grader i 20 minuter.

Perfekt.

Det blev den bästa tårtbottnen jag någonsin gjort.

Jag gjorde min botten i lördags kväll. Och skar upp den i söndags morse. Läste någonstans att en hembakad tårtbotten mår bra av att vila över natten. Och den här mådde väldigt bra när jag skar upp den så det stämmer tydligen.

Ja, sen delade jag den i tre delar. Vilket gick superlätt med en stor vass kniv.

Och så smetade jag på vaniljkräm på ett lager och blåbärssylt på ett annat. Och så pressade jag lite citron över alltihop för att få lite syrlighet i allt det söta. Vilket visade sig vara en väldigt bra idé. Supergott.

Och eftersom spritsning är min bästa idrott så sparade jag inte på grädden utan vispade upp en massa och gick lös med spritsen. Det är ju så kul.

Det blev en av de godaste tårtor jag någonsin gjort. Jag är supernöjd. Och väldigt glad över att jag lyckades göra en liten tårta.

Smördegssnurror med Västerbottensost

Meddelande till mig själv: Gör såna här snurror. Ofta. Helst en gång om dagen.

Nu ska jag lära dig världens bästa drinktilltugg. Lätt som en plätt är det. Och förbenat gott.

Köp en rulle smördeg. Rulla ut den på en plåt. Häll på en påse (250 gram?) riven Västerbottensost.

Rulla ihop längs långsidan. Försök att göra det rätt tight, men lyckas du inte med det så skit i det bara. Rulla så gott du kan. Det duger gott.

Nu kan du stoppa den här i kylen om du vill och invänta bättre tider. Eller tills det är dags att laga ordning dem. Eller till dagen efter. Eller tills nu på en gång.

Skär i typ 1-2 cm tjocka skivor och lägg ut på en plåt.

Skjuts in i ugnen. 200 grader cirka en kvart. Varmluft eller vanlig ugn spelar ingen roll. Jag valde varmluft tror jag, för det brukar jag göra.

Lägg upp på fat, eller som jag, på en träbricka med ett skrynkligt papper på, och flinga över lite salt.

Servera.

Kan ätas varma. Men även kalla.

Jösses.

Smördegssnurror är min bästa grönsak.

Halloumi-kebab

I påskhelgen var vi hos några vänsläktingar och blev bjudna på lunch. Därför att vi hade bett om att få bli det. Vi drar oss nämligen inte för att bjuda hem oss själva till andra när vi tycker att det passar och är kul.

Vi blev, som vi bett om, bjudna på halloumi-kebab.

Detta fenomen hade vi hört mycket om.

Och dess godhet var inte på något sätt överdriven.

Jösses så gott.

Man gör såhär. Att man hackar alla grönsaker som man gillar och lägger i skålar. Eller på ett fat. Och så har man lite creme fraiche, någon annan önskad sås, riven ost, pitabröd och så huvudpersonen halloumi.

Halloumin skär du i så stora bitar som du själv önskar. Till exempel centimeterstora bitar eller små, små bitar så att det blir som färs. Medan du steker kryddar du rejält med kebabkrydda. Till exempel Kockens kebabkrydda. God.

Ja, sen värmer du på pitabröden och trycker ner det du önskar. Och sen äter du. Och så tänker du på mig och mina vänsläktingar och känner tacksamhet.

Eller äter och njuter bara. Det går också bra.

Vi bestämde oss, när vi blev bjudna på detta, att vi ska äta detta ofta. Så vi gjorde det i fredags. Lita annorlunda men lika gott.

Och för att inte skämmas ihjäl fullständigt hade vi med oss efterrätten. Jag körde på ett säkert kort och gjorde blåbärspajen som jag gjorde en gång förut. Väldigt god den här gången också. Även fast jag den här gången glömde lime. Men säg inte det till någon.

Och så spelade vi ett spel också. Jag skrattade så att jag fick ont i huvudet och fick vila mig. Måste verkligen köpa spelet. Rackare heter det. Ur-kul.

Tack snälla familjen för att vi fick bjuda in oss på lunch hos er. Nu är vi väldigt sugna på att grilla. När kan vi komma?

 

Egen glasstårta

Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag gillar att kunna förbereda. Särskilt när vi får gäster. Jag gillar att kunna göra maten långt i förväg. Så att även jag som värdinna och min man som värd, kan få vara med på festen. Vi får dessutom ofta hem gäster som har rest långt och som stannar länge. Desto större anledning till att ha sakerna klara. För att slippa behöva hålla på. Medan gästerna väntar.

(Jo, hjälpas åt, jag vet. Men jag föredrar färdigt.)

En ny efterrättsfavorit har nu blivit en glasstårta som jag såg på Go’kväll för ett tag sen. De kallade glasstårtan för Amerikansk chokladglassbomb, men jag gillar inte ordet bomb i matsammanhang, så jag väljer att kalla den för glasstårta.

Vi gjorde den här för säkert en månad sen. Men när gästerna och vi var för mätta för efterrätt så blev den kvar i frysen. Och igår kom den fram. Och var ljuvlig.

Egentligen skulle man hälla chokladsås ovanpå, men den var det så länge sen jag gjorde så den åkte ut i slasken för länge sen. Så jag tog lite kolasås som jag hade på tub.

Ingredienser

1,5dl kakao
1,5dl strösocker
1,5dl vatten
3dl vispgrädde
50g mörk choklad
50g mjuka kolor
1dl salta jordnötter
1påse(ar) marshmallows, 150 g

Så lagar du

Jag har ju som ni vet väldigt svårt att hålla mig till recept. Ingen ska ju få bestämma hur jag ska laga min mat ni vet, så jag tänker att nästa gång gör jag nog lite annorlunda. Jag tänker att halva glassen skulle må bra av att vara gjord med vit choklad i istället. Och nötterna skulle mycket väl kunna bytas ut mot maränger. Eftersom våra nästa gäster är nötallergiker. Så, en ny glasstårta med hälften vit choklad och hälften brun, och så maränger istället för nötter. Man dånar lite när man tänker på det. Tycker jag.

Ny fabbo! Helt klart.

Det perfekta bakverket

Jag är, trots namn på blogg, inte någon fikabrödsfantast. Alltså det är ju gott att fika och en bakelse är ju smarrigt. Men jag väljer egentligen hellre en god macka. En räksmörgås slår ut en bakelse alla dagar på året. Om man frågar mig.

Men jag gillar ju att fika. Och framförallt så gillar jag kalas. Och jag gillar det kreativa i att baka. Jag gillar skapandeprocessen bättre än ätandet. Jag tycker ofta att det ser godare och finare ut än vad det är.

Men jag tycker ju att det är gott. Det tycker jag ju. Förstås.

(Men jag väljer chips framför smågodis 99 gånger av 100 om du förstår vad jag menar.)

I alla fall. Jag tycker att prinsesstårta är den godaste tårtan. Och jag tycker att semlor är rätt så… banala. Goda, men inte så himla himlastormande. Jag är inte så imponerad att jag brallar på mig direkt.

Tills nu.

För nu har man gjort en kombo. I alla fall i min del av världen där jag bor.

Här har man börjar sälja prinsessemla.

Och detta min vän, är det godaste bakverket jag någonsin ätit. En perfekt kombo av sånt som jag gillar. (Några flarn chips bredvid på tallriken och vi är hemma!)

Det är en helt vanlig semla inuti. Ja bulle, grädde och mandelmassa du vet. Men ovanpå bullen finns ett lager marsipan. Och i grädden finns en klick hallonsylt.

Lägg ägg.

Jag måste baka såna här. Jag bara måste.