Tjugo år – hotellrummen

Min 20-års fest fortsätter i dundrande fart och idag har vi kommit till ett kapitel som handlar om hotellrummen. Jag har en liten skara besökare som älskar när jag visar upp hotellrum jag bott på. Jag vet inte hur det började och det har blivit lite tunt med inlägg den senaste tiden, men jag vet att det finns några som uppskattar detta väldigt. Och det finns några som kommer hit för att hitta tips och inspiration.

Så roligt.

Det hotellet jag får mest kommentarer om är nog Kosta Boda Art Hotell. Vi kallar hotellet för vårt torp och vi åker dit så ofta vi kan. Kan man säga. Flest gånger har vi bott i Ulricas rum, men även flera gånger hos Åsa, Kjell, Göran och de andra. En enda gång har vi fått bo hos Bertil. Det har jag inte bloggat om av någon anledning, men här är rum 253. I Bertils korridor.

Ett roligt rum vi bodde på en gång var på Elite Stora hotellet i Linköping. Det kan man läsa om här.

Ett favorithotell alla kategorier är Clarion Collection i Karlskrona. Där har vi varit flera gånger. Alltid lika trevligt och fint.

I Tällberg ligger mysiga Dalecarlia. Dit längtar jag varenda dag. Vi har bara varit där en enda gång, men det finns ju kvar. Bara att sticka dit. 🙂

Andra hotell jag gärna besöker igen är Granen i Åre… Och gärna Hooks herrgårdClarion Hotel Winn i Gävle… Packhuset i Kalmar… Hotell Kristina i Sigtuna… Clarion i Visby… IKEA-hotellet i Älmhult… (Länkarna går till mina inlägg om ställena, inte till ställena i sig.)

I en helt egen kategori och division finns även Onkel Enkel på Österlen. De har bytt ägare sen vi var där, men vi har hört från säker källa att det är trevligt där nu också. När vi var där hette ägarna Bosse och Lena och de blev fina bekanta som vi fortfarande hör av ibland. Väldigt roligt. Hos Onkel Enkel var vi många gånger. En, två, tre, fyra… Minst!

Onkel Enkels egen hemsida hittar du här.

Flera av mina hotellinlägg har lett till att mina bloggläsare åkt till de hotellen jag skrivit om och sen skickat hälsning därifrån. Det är alltid lika kul och jag blir så glad när jag kunnat tipsa om något som sen gjort någon annan glad. Bästa grejen.

Eftersom jag älskar att semestra i Sverige så håller jag mig till de svenska hotellrummen. Även om jag visat upp San Fransisco och New York här i bloggen också. NY kan man läsa om i flera inlägg i maj 2011. Och i maj 2012. San Fransisco kan man läsa om här.

Av någon anledning känns inlägg om hotellrum lite ytliga. Därför håller jag det här avsnittet av festen lite kort. Och återkommer istället i morgon med en lite rejälare festavslutning. Önskar lite att jag kunde ha festen på rum 403 på Clarion Collection Hotell Wellington. För då kunde vi fira på den fina balkongen. Med en utsikt som får mig att tänka på julkalendrar. Vilket även rummet på Hotell Hellsten fick mig att tänka på.

Utsikt från vår balkong på Clarion Collection Hotell Wellington.

Tack för att du besökt festen på dess 5:e dag. Imorgon blir det festdag nummer 6. Vilket blir avslutet för festen men början på nästa 20 år.

Rummet i San Fransisco…

Och en sak till. Kom jag på. Att efter 20 år på nätet har jag bara råkat ut för en enda dum kommentar. Ja, om man räknar bort de som tyckt att jag varit snål som inte skänkt saker, inte delat med mig av alla mönster och så vidare. Men såna räknar vi inte. Men jag har fått en enda trist kommentar kring min person. Och då var det liksom så att det var en person som hörde av sig och sa att hen tyckte att jag var ytlig.

Om detta brydde jag mig exakt noll. Eftersom jag är så långt ifrån ytlig man kan komma.

Men det kan man ju ändå tycka olika om förstås.

Men ändå.

Ytlig.

Ha!

För att visa min allra oytligaste sida (?) bjuder jag här på fika. Varsågod och ta för dig. För fikabjudningar är inte ytliga alls. Det vet man ju.

Och tack för idag.

Vetebullar med hallon och vaniljkräm… Och här ett recept.
Key lime pie
Påskiga cupcakes
En liten gräddtårta

Den perfekta pastarätten

Nu ska jag lära dig en sak som du sent kommer att glömma. Som du i all evighet kommer att känna dig tacksam över. Tacksamhet. Till mig. I evighet.

Det är en pastarätt. Som en kollega till mig berättade för mig om. Och som jag alltid kommer att vara tacksam mot henne för. Som har räddat mitt liv.

Ja, en pastarätt kan rädda ens liv. Eller en kollega. Det är inget konstigt med det.

Man köper hem följande:

Pasta
Fetaost
Olja (Oliv, solros, raps… vad du vill)
Vitlök
Röd chili
Körsbärstomater

Koka pastan som man ska. Valfri mängd.

Häll olja i botten på en ugnsfast form. Så det täcker botten. Eller mer om du vill.
Lägg i fetaosten. Jag tog 2 bitar, du tar så mycket du vill ha.
Riv över vitlök. Jag tog två klyftor. Du tar så mycket… ja… du fattar.
Hacka röd chili och strössla den över osten.
Lägg över massor av delade körsbärstomater. Jag tog 1½ ”låda”. Jag kommer ta mer nästa gång.
Salta och peppra efter behag.

Skjuts in i ugnen. 225 grader i 15-20 minunter. Eller tills pastan är färdig.

Häll av pastan. Häll tillbaka den i kastrullen och häll över osten och tomaterna.
Blanda.

Ät!

Detta är bland det godaste jag ätit på länge.

Det vill jag att du ska veta.

Du kan swisha mig som tack. Det kommer du verkligen tycka att jag är värd.

Minitårta extra allt

Jag lovade ju det igår. Att du skulle få se vad det blev av min perfekta tårtbotten.

Och det ska jag tala om för dig. Att det blev en gräddtårta med extra allt. Eller extra och extra, den innehöll väl rätt vanliga grejer. Men den blev… maffig. Om du frågar mig.

Jag hade ju en ganska platt och misslyckad botten över men den lyckades jag skära ut ett lager ifrån. Så den kastade jag inte.

Mellan alla lager hade jag hemlagad blåbärssylt och lemon curd. För det tycker jag typ är det godaste som finns. Ovanpå är det mängder av grädde.

Såhär blev det.

Det är så himla kul att spritsa.

Syns det att jag tycker det?

Jag gjorde en liten tårta (formen är nog 17 cm i diameter tror jag) för vi var inte så många som skulle äta, men den blev så hög och mäktig att den lugnt hade räckt till 6-8 personer.

Bra med små formar ändå.

Och kul med sprits.

Den perfekta gubbröran

Nu ska jag lära dig en sak som min fina vän Birgitta har lärt mig.

Nämligen hur man gör den perfekta gubbröran.

Jag tycker att gubbröra är ungefär det godaste man kan blanda ihop. Det innehåller så mycket goda grejer utan att man behöver köpa fyrahundra ingredienser. Man rör ihop det på en höft och det är lika enkelt att göra mycket som lite.

Varför man nu skulle vilja göra lite.

Jag vet inte exakt hur Birgittis gör sin, och jag får aldrig min så god som hon får sin, men jag har gjort en del försök och jag måste säga att jag hamnar i alla fall på en snygg andraplats. Om det nu hade varit en tävling. Vilket det inte är. För man tävlar inte i gubbröra. Eftersom Biggan ändå alltid skulle vinna.

Lite som Stenis. Att han ens behövde tävla.

Onödigt.

Lite så är det med Biggis. Det är ingen idé att tävla mot henne.

Men om man vill göra ett ordentligt och stabilt försök. Då ska man köpa hem detta.

De långa skuggorna och det märkliga ljuset beror på att morgonsolen sken in nått så vansinnigt när jag lagade detta. För det var tidig lördagsmorgon och vi skulle få lite frukostgäster. Så då är det rätt normalt att rada upp grejer på köksbänken och fota dem. Även om klockan bara är strax före sju.

Jag har handlat detta på Willys så det sätter ju sina spår på produkterna. Och jag råkade köpa laktosfri fraiche och det behöver det ju inte vara. Det går ju lika bra med laktosfullproppad fraiche och örter i kruka. Men har man i frysen så kan man ta det.

Ja, sen blandar man ihop. I vad man tycker är lagom dos av allt. Jag tog två förpackningar sill, en liten fraiche, två äpplen (hackade i lagom bitar), en klick (halv deciliter?) majonnäs och så snygg mängd dill och gräslök.

Inte så mycket av spadet från sillen, för då blir det lite för löst tycker jag.

Och så lite salt och peppar på detta förstås.

Eftersom jag äger den här bloggen och kan fuska så visar jag här en skål gubbröra från förr i tiden. För den här gången serverade jag röran i glas. Med små krispiga knäcken till.

Prova vettja. Du kommer att få begär.

Tack Birgitta. Du är så fin.

Jämn och fin tårtbotten

Men nu du. Nu ska jag lära dig en sak. En sak som du säkert vet men som jag inte hade en endaste aning om.

(Låtsas som att du inget visste är du snäll. Det skulle höja mitt självförtroende!).

Nu ska jag lära dig hur man gör en perfekt kaka, som inte sjunker i mitten.

Jag är ingen expert på att baka. Men jag tycker att det är rätt kul ibland. Mest för själva pysslandets skull. Jag älskar t ex att spritsa.

Men ofta när jag bakar mjuka kakor så blir de platta i mitten. Och jag har liksom inte förstått varför. Jag har vispat ägg och socker poröst och jag har blandat ner mjölet försiktigt och allt så som man ska göra.

Men jag har gjort ett fel.

Det har jag nu lärt mig.

Jag fick för mig att göra en minitårta. Och det har jag gjort en förut. Även den gången blev den aningens platt i mitten, men den här gången slog jag ta mig faan alla rekord.

Kolla här.

Den såg toppen (!) ut när jag tog ut den ur ugnen, men efter en liten stund var den så platt i botten att jag nästan såg rakt igenom den.

Då gjorde jag som jag brukar. Bröt ihop och började googla.

Efter ett tag hade jag äntligen lärt mig.

Och gjorde ett nytt försök.

Som blev perfekt.

Kolla skillnaden.

Och vad är då hemligheten undrar du ju nu förstås. Ja, även du som redan vet svaret, för du har ju lovat att spela ovetandes. Det kom vi ju överens om.

Jo! Hemligheten är att inte vispa ägg och socker för länge. Högst 1-2 minuter.

Vid försök två vispade jag bara i en minut. (Jag ställde äggklockan till och med!) Det blev inte riktigt så fluffigt som jag brukar få det (jag vispar ju en evighet i vanliga fall) men jäklar vilket bra resultat.

Så platt och fin och jämn.

Jag vs kakan.

1-0

Vad det blev för tårta? Det får du se i morgon.

Den perfekta mellisen

I går fick jag syn på nått spännande hos Portionen under tian.

Bananbollar med havre och blåbär.

Eftersom jag hade allt hemma som behövdes (och det behövs 4 ingredienser, varav den ena skulle kunna uteslutas och en annan bytas ut mot något annat) så var jag tvungen att testa direkt.

Portionen under tians bananbollar

8 st

2 st bananer, gärna bruna
2½ dl havregryn
1 tsk kardemumma
1 dl blåbär

Blanda ihop, klicka ut på bakplåtspapper.
Skjuts in i ugnen, 175 grader ca 10 min.

Jag tänker mig att det skulle vara väldigt gott med hallon och vaniljpulver i istället. Eller hallon och lakritspulver. Eller nått annat smarrigt. Kanel? Saffran?

Den här gången gjorde jag helt enligt receptet.

Eftersom mina blåbär var frysta när jag blandade ihop allt så blev mina bollar inte så färgade av bären och själva blåbären förblev så gott som hela.

Jag vill verkligen – V E R K L I G E N – rekommendera dig att testa dessa bollar. Löjligt smidiga och chockerande goda.

Ja. Du läste rätt. Chockerande goda.

Tack Portionen under tian-Hanna. Du är strålande!

PS! Följ henne på Insta om du inte redan gör det! @portionenundertian DS!

Tittatillbakatisdag #7

Nej, men alltså. Det här med att rota i det förflutna är inte min grej. Nu slutar jag upp med det här. Jag ska inte titta tillbaka något mer bara för att det är tisdag. Jag ska titta framåt.

Olof Röhlander säger ju att man ska låta framrutan vara större än bakrutan och jag är gärna den första att tatuera in det i svanken. Vi ska framåt, inte bakåt. Nu tittar vi åt det hållet vi ska.

Idag har jag semester och jag har ägnat mig åt att städa och rensa i linneskåpet. Då är jag har svart bälte i rensning var det inte så mycket att rensa, mer sortera och plocka ordning. Jag är bra på att rensa men dålig på att lägga in ordentligt i skåpet. Jag är mer än ”jag trycker in det där det finns ett litet utrymme”. Nu ligger allt så fint och ordningsamt att jag nästan skäms.

Är jag pedant eller vad f–n är det med mig?

Just nu är en väldigt bra tid för mig att sätta punkt och vända blad. Så jag tror att jag gör det nu. Och ser vad som händer.

Jag har en liten låda strax intill mig. På botten av den ligger några få saker som jag kunde rädda från branden. Det är några brev, några foton och lite sånt. Minns inte så noga. Lådan har stått där någon vecka nu och jag ids inte ens öppna den. Dels är jag inte så sugen på en prommis på Memory Lane just nu och dels är jag rädd att bli besviken över vad det var jag kunde rädda och inte.

Man ska nog faktiskt inte riva i gamla vidbrända lådor.

(Sakerna i lådan har blivit sanerade. Eller vad det heter. De luktar inte rök och är inte skadade av branden.)

Så nu sätter jag punkt för den här grejen i bloggen. Nu tittar jag inte tillbaka något mer. Nu tittar jag framåt.

Men i min iver att komma på något att skriva om idag letade jag bland gamla foton och hittade en del grejer som gjorde mig glad. Från den tiden jag tyckte att det var kul att laga mat. Den lusten har försvunnit men det kommer väl tillbaka antar jag. Men här är i alla fall några gamla matbilder. En del har jag bloggat om, andra inte.

Tack för de här tisdagarna. Nu går vi vidare. Och tänker på nya saker.

Semestern 2020 till exempel.

På bilderna är det svampfyllda kroppkakor med hasselnötter och brynt smör, sallad med jordgubbar och stekt halloumi, minipavlovas med lemon curd, hackad Daim och grädde, obestämbara muffins, flatbread med lax och club sandwich-smörgåstårta.

Så, nu går vi vidare tycker jag.

One pot

Jag gillar mat som är enkel att laga. Eller ibland gillar jag att peta med småsaker och följa recept slaviskt och skära små bitar eller koka till exakt temperatur. Men oftast gillar jag när det är enkelt och går snabbt.

Därför blev jag så förtjust första gången jag hörde talas om One pot. Att göra allt i samma gryta. Pasta, ris, bulgur, bönor eller vad du vill.

Men tanke på hur förtjust jag blev är det väldigt konstigt att det tog sån tid innan jag provade. Men till slut gjorde jag det i alla fall.

Första försöket. Bulgur och bönor i tomatsås. Med lite fetaost ovanpå.

Jag hade inte direkt något recept. Stekte först grönsakerna i en stor gryta, sen i med krossade tomater, buljongtärning, vatten och bulgur. Detta kokade jag tills bulguren var klar och sen i med bönor och majs. Jag kryddade med spiskummin, rökt paprikapulver, chili, vitlök och lite sånt.

Alltså detta var gott! Jag kommer att göra det igen.

Härom kvällen fick jag sen lust att testa med pasta istället. Så då tog jag de grönsakerna vi hade hemma och fräste upp dem i en gryta, på med krossade tomater, vatten, buljongtärning och pasta. Kokade tills pastan blev färdig och så i med kikärter och majs. Kryddade med salt och peppar och lite sånt. Minns inte exakt.

Det enda knepiga är att veta hur mycket vatten som behövs. Man får nästan testa sig fram. Och så får man passa lite under tiden så att det inte kokar torrt.

På pastarätten hade jag riven ost och hackad persilja.

Favoriten är ännu så länge den med bulgur. Pastan blir snabbt lite överkokt tycker jag. Särskilt om man gör stor sats och gör matlådor som sen ska värmas på igen innan de äts.

Men gott. Absolut! Och helt perfekt om man har lite grönsaker i kylen som börjar se lite tråkiga ut. I med dem i en gryta bara!

Sådär ja.

Nu vet du det också.

Under tio kronor

För ganska så länge sen köpte jag ju boken Portionen under tian. Sen var ju tanken att jag skulle laga alla rätterna och blogga om dem.

Det gick väl sådär kan man säga.

Men bra projekt som gått i träda kan man lätt gräva upp igen och hälla nytt gödsel på.

Så det gjorde jag igår.

Ärtcarbonaran på sidan 72

Jag hade ingen havregrädde och jag hade inte så mycket ärtor hemma, så jag gjorde inte exakt som det stod i receptet. Och själva grejen med den här boken är ju att man ska stay cheap . Så jag tog det jag hade hemma. Det vill säga lite för lite ärtor och matlagningsgrädde istället.

Maten blev supergod. Jag älskar pasta och jag älskar ärtor. Jag gillar extra mycket att blanda ihop maten innan man lägger den på tallriken. Pasta som blandats i sås är ju som handkräm efter månader av intensiv handtvätt.

Såsen har runnit ner lite men ligger i spagettin. Jag lovar.

Andra recept jag testat från samma geni till kvinna är t ex majssoppan och skitgoda rödbetsbiffar som jag aldrig bloggade om. Men det ska bli ändring på det nu.

Nu ska du få se på grejer.

Ja, ja. Den har du hört förut och då har det inte hänt någonting och bla bla bla bla. Men den här gången är det annorlunda.

Eller så är det inte det.

Man vet inte.

Man får se.

Tandläkarväder

Det var en så bra kväll ikväll och vi hade just kollat på veckans avsnitt av Gift vid första ögonkastet. Och så skulle jag bara borsta tänderna. Och då tänkte jag att tandtråd är ju bra. Och det är det ju. Men helt plötsligt ramlade en bit av en tand bort.

Sen svimmade jag nästan lite och nu är hela kvällen förstörd.

Kvällen och kvällen förresten.

Världen rasade samman lite faktiskt.

Få saker gör mig så stel och förlamad som tanken på att gå till tandläkaren. Och i morgon måste jag ringa dit och självmant be om att få komma dit. Som att be om en liten avrättning.

Men för att få mig själv på andra tankar ska jag visa min nya favoritblomma. Min bonsaiodlade citronfikus.

Minsann.

Följer du mig på Insta kanske du minns en kruka från Iittala som jag fick nys om. Krukan Nappula. I en reklam från Iittala planterade de en sån blomma.

Och min svägerska var inte sen att berätta för mig att man kunde köpa såna växter på ÖoB för ynkliga 79 kr. Så jag köpte en.

Nu är det bara en Nappula som saknas. Och en sån kostar inte precis 79 kr.

Kanske borde jag skynda mig att köpa en sån kruka innan jag varit hos tandläkaren. För sen vet man ju inte vad man har råd med och inte.

Mest inte tror jag.

Snart är det våffeldagen och jag vill därför passa på att göra reklam för världens smarrigaste havrevåfflor. Jag har slutat att göra dem av vaniljkvarg för jag tycker att naturell kvarg blir godast. Men man får ju göra som man vill.

Här med naturell kvarg och hallonsylt.

Annars så har jag inte så mycket att berätta. Det är ju svårt att tänka klart när man ska ringa och be om sin egen avrättning dagen efter.

Men jag har ju i alla fall skickat iväg det där brevet till den stora artisten vars autograf förstördes i förrådsbranden. Om han inte svarar kommer jag att bli lite sur. Men än har jag inte gett upp. Jag tror bara att han sitter och tänker lite på vad han ska svara.

Så måste det ju vara.

Men nu ska vi se en film. För att tänka på något annat. Fast innan dess ska jag göra en god gärning. Jag ska bli mensfadder. Så smart, så genomtänkt och helt jävla sanslöst att det ens ska behöva finnas. Men eftersom det nu behövs så ska jag dra mitt strå till stacken. Heja Göteborgs stadsmission. Vilken bra grej.

(Lite senare. det var lite otydligt hur man gör och jobbigt med bankkontonummer och det står inte hur man avslutar om man skulle vilja det, så jag väntar med detta. Men ändå, bra grej! Jag anmäler mig senare! Verkligen!)

Tänk på mig imorgon är du snäll. När jag ska ringa tandläkaren vid 8-tiden. För det kommer jag att göra. Jag är inte den som struntar i att ringa. Även fast det är som att skjuta mig själv lite i huvudet.

Ungefär.