En liten resumé

Man vet att det är länge sen man laddade ur bilderna från sin kamera, när man lagom till påsk hittar en julbakelse när man väl tar tag i sig själv och kameran.

Men vi blandar och ger lite här och känner oss lite fria och härliga, så här kommer påskpyntet också som jag ställde på tallrikarna när vi hade gäster för en vecka sen.

Inte lika fina och roliga som påskstrutarna jag gjorde förra året, men ändå kul. Och uppskattat.

Och eftersom jag ändå har dig på tråden tänkte jag att jag kan visa lite annat som har hänt i mitt liv sen sist. Bildligt. Som ett slags fyrverkeri i bilder och happenings.

Eller nja. Inte så mycket fyrverkeri. Eller happenings. Mer bilder. Bilder jag tagit.

Så kan man säga.

Tagna bilder.

Varsågod.

Jag hittade ett sött porslin på Erikshjälpen. Jag behöver inget porslin så jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men så kom jag på att jag kan stapla det på hög och göra en ljusstake av det. Så det gjorde jag. Det blev sött och kul.

För säkerhets skulle har jag även virkat några sjalar till. Ja, jag har begär. Men det vet du ju sen tidigare. Jag antar att detta är nummer 15 och 16 i ordningen. Och det var vinter, mörkt och kolsvart när jag fotade dem… men jag kan berätta att den första är syrénlila (nummer 561) och den andra är…

… rosabrun… (nummer 549 som inte verkar finnas längre).Så nu kan jag lägga till en ny färg bland de andra. 561 syrén.

Sjalarna är som vanligt virkade med Tilda-garn, med det här mönstret, det går som alltid åt 6 nystan och jag använder virknål 3,5.

Ibland händer det att det blir garnstumpar över av sånt jag virkar. Då är det kul att kunna använda det till nått. Till exempel en isbjörn.

Honom gjorde jag av restgarner och mönstret köpte jag av Bigbebez hos Etsy. Han fick förresten flytta i söndags. Han bor numera hos en nybliven fyraåring och trivs som sjutton där har jag hört.

Man fattar ju att han trivs bättre i nya hemmet. Det är ju i regel lite mer party och rock n’ roll hos en fyraåring än hos en som fyller 47 om inte allt för många månader.

Ja, och så har jag gravat några äggulor. Men jag har inte testat dem än så jag tror att vi tar och suger på den lite så återkommer jag i ärendet.

Annonser

För att vara en sån. Som.

En god och smart vän sa en gång, att för att vara en person som gillar att vara spontan, så är jag väldigt uppbokad.

Ja, det är som att jag är en person som gillar att blogga, men aldrig går in där man kan göra det. Utan istället gör sånt som inte alls rockar. För att säga, sånt som är skittråkigt. Och suger musten ur en.

Jag måste fylla på med mer must. Och lust. Och energi.

Jag har gjort så mycket kul så du anar inte. Men inget av det skriver jag om för jag orkar inte ta tag i det. Och jag gör allt så stort.

Och nu när jag bestämde mig för att blogga om grejer som varit så himla roliga, då funkar inte uppladdningen av bilderna. Jag började klocka sju och nu är klockan halv tio. Och jag måste snart lägga mig och dåna. För i morgon ska vi jobba minst 12 timmar. Fast vi får en räkmacka som plåster på såren. Ett bra plåster om du frågar mig.

Vad skulle du vilja att jag skrev om?

När vi var i Gävle, firade bröllisdag och invigde Bocken?

… eller om när jag bjöd hem min svägis på vinlunch och universums lätt godaste kroppkakor som någon någonsin gjort? Som var så goda att jag ville gå ut på balkongen och kasta dem på folk som gick förbi. För att få höra hur häpna de skulle bli när de tog en tugga och fattade att det godaste de ätit i sitt liv var som sänt från ovan?

… eller om när jag tog död på kaktusen som var så snygg och ståtlig. Fast nu för tiden ser ut som att den kräks över Ernst-loggan.

… eller om när jag och några kollegor tvingade en annan kollega att lära oss att göra tvål från grunden? Och öppnade en tillfällig fabrik hemma hos henne en kväll?

… eller varför inte om när jag rensade bland allt smink. Och la alla i tre  högar. En spara, en kanske-spara och en slänga. Och när jag var klar låg det fem saker i spara högen. Och kanske-spara-högen åkte rakt ner i soporna. Utan att passera gå. Ihop med det som definitivt inte ens borde kommit in genom dörren ens från början.

… eller om den nya superfina klänningen som ska få fira jul ihop med mig?

… eller vill du se vad jag fått i min kalender? Som jag kämpade mig till att få köpa. Av och till mig själv.

Eller så är du som jag. Som mest längtar efter inre frid och en liten mugg med kokhet glögg. Som jag dricker medan jag hoppas att julkalendern på TV är minst dubbelt så bra nästa år, än den är i år. Vilket inte borde vara så svårt. De kan visa vad som helst, allt är bättre. Än detta.

Jag fattar ju. Att du inte är så intresserad. Att du har mest knäck och julfrid i huvudet. Och det är fint. Så ska det vara. Men rätt som det är kommer jag in här igen och skriver en rad om Bocken. Och om hotellrummet. Och om när jag skänkte en massa saker till ett slags välgörenhet som är mer som vinst varje gång. Åt båda hållen.

Gå bort-tårta

Det är ju ingen hemlighet att jag älskar att spritsa. Jag är egentligen mer förtjust i räkmackor än tårta, men eftersom jag är en spritsaholic älskar jag att baka tårta.

Jag skulle på kalas igår. Och frågade om jag fick ta med tårta. Det fick jag. Man får nästan alltid det om man frågar. Så jag bakade en. Och tog med mig.

Till tårtbotten använde jag det här receptet. Som jag provat förut och som funkar hur bra som helst. Inuti tårtan är det ett lager med vaniljkräm och ett lager med blåbärssylt. Och ovanpå vräkte jag på strössel och geléhjärtan.

Det blev väldigt bra. Och fint.

Blåbärsparfait med maräng

Jag har sett så många göra parfait på t ex Halv åtta hos mig och nu kände jag att jag ville testa själv.

Och så tänkte jag att maränger är ju gott, det vill jag ha i också.

Eftersom denna parfait skulle räcka till fyra personer ansåg jag att en halv sats skulle räcka. Så jag hittade ett recept och halverade detta.

Detta är mitt halva recept.

Blåbärsparfait

2 äggulor
½ dl socker
200 gram blåbär
2 dl vispgrädde

Vispa ägg och socker fluffigt, blanda i blåbären.
Vispa grädden och blanda med äggsmeten.

Varva smet och krossade maränger i en form med löstagbar kant. Frys.

Ta fram din parfait en stund innan den serveras.

Garnera med maränger och hela blåbär.

Den här blev löjligt god. Så god att jag tänker att jag aldrig mer kommer att göra någon annan efterrätt. Jag tänker att den går att variera också. I portionsformar, i en stor form, i en smal form… ja… med andra bär… med lakrits. Och så vidare.

Och en annan grej med detta. Som är så jäkla bra. Man kan göra den lååångt i förväg. En vecka. Eller sju. 

Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Bjudfika

När jag kom tillbaka till jobbet efter semestern var vi inte så många som jobbade. Som mest var vi nog femton personer på kontoret. Någon sa att det skulle vara gott med fredagsfika och jag erbjöd mig att baka. Jag kan ju alltid baka muffins tänkte jag.

En idé som jag var otroligt nöjd med ända tills ugnen betedde sig konstigt och en del muffinsar blev inte färdiga.

Strålande. Att upptäcka det kvällen innan man har bjudkalas. Och klockan är 21.30.

Men jag stack huvudet i sanden och spritsade på lite frosting och bjöd och såg glad ut. Och ingen blev ledsen. En del muffinsar blev som kladdkaka kanske. Men kladdkaka har väl inte gått och blivit äckligt va?

Muffins, 12 st

3 ekologiska ägg
2 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smält smör
1 dl mjölk
3 1 /2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal och saft av 1 citron

Frosting

60 g mjukt smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk färskpressad citronsaft
100 g philadelphiaost

Muffins

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
  3. Smält smöret, häll i mjölken och blanda det med äggsmeten.
  4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
  5. Blanda i rivet skal och saft av en citron.
  6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
  7. Grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Låt svalna.

Frosting

  1. Rör smör, florsocker, vaniljsocker, citronsaft och philadelphiaost krämigt.
  2. Dela upp frostingen och färga den i olika färger med karamellfärg eller behåll den vit.
  3. Bred frostingen på cupcakesen.

Receptet kommer från Leila och är säkert hur bra som helst om inte ugnen är dum i huvudet. Jag stoppade ner några blåbär i varje muffin också. Det kändes lite wild and crazy. 

Flera av bilderna har märkligt kvalitet. Men jag tar inget extra för det. Det blir ingen fulhetsavgift om du tror det.

Om man t ex fyller år

Precis i början av årets semester fyllde jag år. Jag är helt säker på att du har undrat hur jag firade den dagen.

Så nu ska du få veta det. Nästan en månad efteråt. Men ändå. Här kommer min födelsedag. Och ganska mycket runt omkring.

Vi har ju en tradition att fira min födelsedag i Kosta. Och så ville vi även göra i år. Eller vi och vi. Jag. Och vi. Och nytt för i år, hehe, var att vi hade med oss vänner. Vänsläktingar. Vi har i flera år försökt att få med oss vänner till Kosta, men det har aldrig passat, aldrig blivit av eller så har våra vänner helt enkelt valt att prioritera annat. Men den här gången fick vi med oss ett par som vi gillar. Vilket kändes extra mysigt. Förstås.

Dock började vi med att bo ett dygn bara vi, innan vi glatt och varmt tog emot våra vänner på lördagsförmiddagen.

Vi bodde som vanligt på Kosta Boda Art Hotel och den här gången fick vi rum 203. Vi har bott i Ulricas korridor ganska många gånger och det hade varit kul att bott hos någon annan den här gången. Men vi ville ha utsikt mot poolen och vi ville ha vårt rum snabbt, så det fick bli rum 203. Vilket blev hur bra som helst.

Vi började med att äta lunch. Då mötte min man en gammal klasskompis som han inte träffat på länge. Så vi åt lunch ihop med honom och hans fru. Väldigt trevligt. Tråkigt nog var de bara på genomresa men det var trevligt att få äta en bakpotatis med trevligt sällskap.

Kvällen avnjöt vi i glasbaren med en god öl och en smarrig burgare.

Vi hade väldigt otur med vädret den här gången. Det regnade och stormade och var verkligen förskräckligt, men det gjorde inte så mycket. Det är nära till allt om man vill gå ut och egentligen vill man ju vara mest inne. Och kolla på allt vackert. Så, vi hängde inte läpp direkt.

På lördagen var det min födelsedag och när jag kom ur duschen hade min man pyntat så fint. Pyntet hade han fått av vänsläktingarna som snart skulle dyka upp och han hade smugglat med sig allt pynt utom min vetskap.

Jag fick även en present bestående av något som du ju vet att jag önskat mig länge. En väska från Littlephant. Fantastiskt fin. Jag blev minst sagt överlycklig.

Vi tog sen en promenad till den lilla söta Konsum-butiken i Kosta och handlade lite snacks till bubblet som vi kylt.

Vi tog sen emot gästerna (he he) till vårt enkla torp (he he, igen) vid 11-tiden och inledde kalaset med bubbel och presenter på rummet. Det kändes som att jag fyllde typ 50. Det gjorde jag inte, men såhär firad vet jag inte när jag blev senast. Kanske när jag fyllde 40. Vilket var några år sen (he he, för tredje gången).

Jag hoppade över detta med tårta men vi delade lite på en bakelse efter lunchen. Ingen ville ha en hel bakelse, men vi kunde gott och väl få i oss en liten bit var tyckte vi. Knäppt och kul.

Ja, sen firade vi och hade det bra hela dagen och hela kvällen.

På kvällen åt vi en fantastisk middag på Edins restaurang. Brasserie by EDz. Den ligger i ”källaren” under hotellets glasbar. Bara att gå från baren, nerför en trappa. Så är man där.

Det är svårt att beskriva hur god denna middag var. Det fanns en fyra-rätters och en sex-rätters att välja mellan. Vi valde fyra. Och vi var alla helt lyriska över hur otroligt god mat detta var.

En fantastisk middag verkligen. På många sätt. Men just maten blir det nog svårt att slå tror jag. Sen är det ju så mycket mer än själva rätterna som gör middagen, men dessa rätter tror jag är oslagbara. Och sällskapet också för den delen.

Tack alla som var med och firade och för fantastiska dagar. På alla sätt.

Och för dig som precis som jag, gillar hotellrum. Så bjuder jag här på våra vänsläktingars rum. De fick rum 254. Som pyntats av Bertil Vallien.

Ja, fantastiska dagar som sagt. Och jag skulle ju kunna visa tusen bilder till från dessa dagar. Men jag tänker att typ 30 räcker.

Dock vill jag visa en grej till. De hade skaffat nya kranar på hotellet sen vi var där senast. Imponerande. Eller kranarna i sig var inte nya, men det var väl någon sorts insats de satt in. För vattnet kom ut som en krona ur kranarna. Otroligt häftigt. Hoppas att det går att se på den här bilden hur jag menar.

Vill även visa vad jag köpte för diverse andra födelsedagsgåvor. Jag hade önskat mig pengar till ett fat som jag visste fanns i Kosta. Och när jag skulle köpa det överraskades jag av att butiken hade rabatt om man köpte för en viss summa, så pengarna jag önskat mig räckte även till ett par skitsöta skor. Så himla härligt!

Fatet är från Iittala (Ultima Thule) och skorna från Marc O’Polo.

Jag hade även kalas hemma för släkt, några dagar efter kalset. Då fick jag presentkort hos blomsteraffären i stan. För detta köpte jag något jag velat ha länge. En ERNST-kruka. Så fin. Och i denna valde jag att stoppa ner en kaktus. Ljuvligt.

Tack alla som kom på det kalaset också. Förstås.