Men köpstoppet då, hur går det med det?

Ja, köpstopp sa jag. Men jag skrev inte direkt några tydliga regler.

Och jag vet inte heller om jag vill ha så tydliga regler. Jag är inte så sugen på att ge mig själv en fotboja. Men jag borde skärpa mig. Och det tycker jag att jag har gjort.

Jag avslutade året med att köpa en ryggsäck. Som jag älskar. Den köpte jag på nyårsafton. Och använde julklappspengar som delbetalning. Så det gills inte. För det var ju förra året. Men ändå. Såhär blev det.

Och jag älskar min nya ryggsäck. Jag har använt den hela tiden sen jag köpte den och den är bra till allt. Fantastiskt. Vi är BFFs om man säger så. Det blev vi direkt.

Sen råkade jag köpa en poncho när vi var i Gävle. De bara hängde där och min vän Anna köpte en och jag ville inte vara sämre. Och jag tycker hemskt mycket om ponchon. Tyvärr hittade jag den inte på nätet så jag har ritat den. Vilket gör att du förstår exakt hur den ser ut. Den har bara fransar på ena sidan fram och andra sidan bak. Men det ser du ju på bilden. Baksidan sticker fram lite till höger på bilden. Men det ser du ju själv.

Köpstoppet jag har, har inget med kläder att göra. Jag har verkligen inget problem med shopping av kläder. Snarare tvärt om. Jag skulle behöva lite mer. Så ponchon var ett bra köp. Och jag tycker jättemycket om den. Användbar och härlig.

Sen kommer vi till ett känsligt ämne. En jobbig punkt. Och det hände på grund av att jag helt utan att ta ett djupt andetag råkade gå in på Designtorget på Stockholms Central. På väg till Gävle. Och så kikade jag in i deras glasskåp med smycken. Och blev svag. Och så låg den där. Ringen. Och skrek sig hes om att den ville bli köpt av mig. Och snart skulle vårt tåg mot Gävle gå och jag hann inte tänka så mycket.

Så jag föll som en fura och betalade den utan att blinka.

Sen skänkte jag pengar till Stadsmissionen. För att skapa jämnvikt.

Ringen kommer från Sägen. Det finns väl typ inget smycke de har gjort som jag inte vill ha.

Men nu är det bra. Nu ska jag ta tag i mig själv igen. Skärpa mig.

Nästa steg i processen är att göra ordning i skåp och lådor. Lägga alla saker ihop. Alla halvfulla handkrämer på ett ställe, alla nagellack på ett ställe, alla smycken på ett ställe. Nu är det lite oordning i förvaringen. Det är sen flytten. Saker som lades in utan någon plan. Och sen kom ingen plan sen heller.

Kanske ett projekt för helgen.

Annonser

Nu är det snart slut.

Ja, nu börjar det lida mot sitt slut. Inte bara hela året utan även mitt uppdrag att blogga varje dag i december.

Det har varit superkul att blogga varendaste dag. Jag mår bra av att tvingas göra saker, för annars blir det sällan gjort. Men nu blev det gjort. Och det var kul. I alla fall för mig.

Men året ja. Det nya. Det som står i farstun och trampar. Hur tänker du om det? Är det välkommet in eller vill du att det står och torkar av skorna på mattan en stund till innan det kliver på?

För mig är det välkommet. Det är det nästan alltid. För jag har alltid höga tankar om det nya. Tänker att nu jäklar, nu blir det drag och fest och konfetti. Och räkmacka. Nu får världen passa sig jädrigt noga för nu kommer jag här med ny luft under vingarna.

Sen lagom tills det har gått 2-3 dagar av nya året så överraskas jag på ett väldigt dåligt sätt av hur likt förra året det ändå är. Och så kommer jag på att jag ju släpar runt på mig själv fortfarande. Att det händer inte nya grejer automatiskt bara för att det blir nytt år. Passar man sig inte blir det nya året i stort sett identiskt med det gamla. Och det vill inte jag. Jag vill att det händer nytt. Jag vill att det doftar fräscht. Inte en unken stank av gamla sopor.

Det är jag själv som måste stå för det nya. Det vet jag. Och det suger. Men så är det.

Jag har lite planer på ett köpstopp light 2017. Det är 8 år sen jag hade det sist och det var så otroligt intressant. Dock skulle inte samma regler funka nu som då, men med lite finjusteringar tror jag minsann att det skulle gå fint.

Reglerna jag hade 2009 passar inte helt in nu. Där ingick att jag skulle säga upp mitt kundnummer hos Yves Rocher, att jag inte skulle köpa fler DVD- eller videofilmer, att jag inte skulle köpa fler möbler och att jag skulle säga upp alla prenumerationer på tidningar som jag hade då. Och att jag skulle kolla upp om det skulle löna sig att ha kontantkort på mobilen.

Men jag tänkte även ut saker som passar ännu. Som att böcker går att låna på bibblan, att det blir billigare om man gör matsedel och så vidare.

Syftet är nog annorlunda då och nu. Nu känns det mer som ett litet test för att se hur det går, om vi kommer uppleva att vi sparar mycket, om jag kommer att sakna något väldigt mycket och för att sluta ta hem nya grejer hela tiden. För att slippa köpa nya tandborstar för att sen komma hem och se att det redan ligger sju oanvända i ett skåp i badrummet.

Och jag behöver inga nya böcker. Jag har redan massor som jag inte har läst.

Jag behöver inget nytt smink. Jag kan sminka hela stan med det sminket jag har. Varje dag i en månad.

Och spar jag in på småtjaffset kan jag ju istället köpa de saker som jag verkligen vill ha. Så som väskan från Littlephant och skorna från Dr. Martens.

Det jag minns bäst från förra gången jag hade köptstopp är hur viktiga sakerna som jag redan hade blev. Jag tyckte mycket mer om mina saker helt plötsligt. Och jag hittade saker i skåp och lådor som jag hade glömt. Plus att det kändes befriande att använda allting som var ”sparat på hög”. Jag är dålig på att använda saker jag får för jag vill gärna spara till ett bättre tillfälle. De finaste strumporna blir liksom inte använda. Det är ett otroligt sorgligt drag jag har. Och det skulle det bli ändring på om jag hade köpstopp. Får jag inte köpa nya strumpor så måste jag använda de jag har. Även de som är lite för fina för en vanlig sketen tisdag.

Vad kan jag göra av garnet jag har hemma? Kan raggsockorna som tydligen inte blir klara kanske repas upp och bli något annat istället? Kan gardintyget som aldrig blev gardiner kanske bli en väska? En shoppingkasse? En necessär att ge bort istället för en blomma? Kan mjölslattarna i skafferiet bli ett gott bröd som jag kan bjuda en kompis på? Och kan det blir betydligt fler portioner köttfärssås av ett kilo färs än vad jag tror?

Jag känner mig sugen på att testa. Och jag kanske kommer att fråga här i bloggen om det är någon som har en sån eller en sån om jag behöver det. Så kan jag köpa begagnat istället för nytt.

Och när hösten kommer så köper jag drömskorna. Och när jag fyller år önskar jag mig pengar så att jag kan köpa väskan.

Och de nagellack jag har som jag inte använder kan jag ju ge bort. Så kanske någon kan ge mig en redan läst Femina som tack.

Ja, jag tror att jag ska göra detta. Jag känner att det kan bli min grej 2017.

Dels för att jag skulle kunna andas lättare, men också för att spara pengar till viktigare grejer än småskit och pryttlar.

Saker som jag bör akta mig för är:

  • strumpbyxor
  • nagellack
  • ögonskuggor
  • pennor
  • träskor med kurbitsmålning från Dalarna
  • garn
  • servetter
  • ljus
  • strössel och andra fina bakgrejer
  • tyger
  • tidningar
  • böcker om mat, bak och pyssel
  • hårprodukter

Ja, det var väl allt om det för en stund.

Blev du inspirerad? Vilka grejer bör du akta dig för? Bör du över huvud taget akta dig alls?

Och du råkar inte ha ett par Dr Martens-kängor i storlek 38 som ligger hemma och dräller? Som du vill sälja?

Juldagen

Jaha.

Så var julafton över för i år.

Det är ingen hemlighet att jag gillar adventshelgerna bättre än själva julafton. Jag vet inte varför det är så, men det har nog något med förväntningarna att göra. Jag tycker ofta att dagen före är bättre än själv dagen.

Dagen före är allting möjligt.

Det var en fin julafton igår med lite gäster och med god mat och julklappslek. Glögg med tilltugg på inglasade balkongen och ljus och babbel. Trevligt.

Men när gästerna åkt hem var orken slut och det tycker jag var tråkigt. Man tänker sitta uppe länge men det blir snarare somna i en fåtölj.

Idag är det en ny dag. Juldagen. Den är långsam, lite solig och härlig. Mysbralla på och ett spontant litet besök (litet i antal, stort i betydelse) ikväll. Det blir toppen att få bjuda på all den julmat som vi fick över igår. Gästen är ombedd att komma vrålhungrig.

Jag hade ätit tre julbord i år innan julen ens kommit. Ett när vi firade bröllopsdag, ett på IKEA och ett på herrgård. Kanske gjorde detta att jag inte var så sugen på sill, korvar, Jansson och sillsallad som jag brukar vara på julen. För när maten väl var klar igår så var jag inte så hungrig. Men inuti mig så har jag också en stark känsla av att julen börjar bli lite omodern.

Inte så att jag tycker att vi ska sluta fira jul, för det vill jag verkligen inte. Men det här med all mat och alla paket och sånt… det känns omodernt. Idag när många av oss kan köpa i stort sett vilken mat vi vill och hur mycket vi vill, alla dagar på året, så känns det ju inte så lyxigt längre med detta berg av mat som ett julbord innebär. Och jag hör många som säger, barn och vuxna, att det nu för tiden är så svårt att komma på vad man önskar sig. För vi har ju redan allt.

Ja, just precis så. Därför tycker jag att julen känns omodern. Inte julen i sig förstås, men mer hur vi firar den.

Nästa år blir det inget julbord hemma hos oss. I så fall tre rätters. Eller nått liknande.

När gästerna anlände igår lagade vi något som vi var sugna på att testa. Det hade inte med julen att göra alls. Vi var bara sugna på att prova.

Jag berättar mer om detta i ett annat inlägg.

Nu ska jag hasa runt och dra benen efter mig en stund.

God fortsättning på julen.

2017

Det är nytt år snart. 

Egentligen betyder det ju mest att vi byter almanacka. Och att vi kommer att fylla ett år äldre. Om vi har tur. 

Men jag tycker att avslut och nystart känns lite härligt i huvudet. Och det passar så bra när det är nyår. Lämpligt. 

Jag har inte så många tankar om 2017. Mer än att mycket ska fortsätta. Och att jag måste hitta lugnet. 

Men jag tror inte att lugnet finns i soffan eller i en fåtölj. Jag tror jag måste gräva lite djupare. 

Det hjälper inte alltid att bara blunda. I alla fall inte om det röriga sitter på insidan. 

En nyårsafton gjorde vi den där post it-lapps grejen. Skrev ner en sak i taget som vi önskade oss nästa år. Kanske 20 lappar var. Sen valde vi ut de fem viktigaste (var) och såg till att förverkliga dem. 

Det blev gjort och det blev bra. 

  • Åka till Gotland
  • Blogga mer
  • Bygga något Ernstigt
  • Lära mig texten till Eldkvarns Fulla för kärlekens skull

Borde inte vara omöjligt. 

Men jag ska också göra något svårt. Jag vet ännu inte vad. Men en utmaning. 

Hur tänker du vid nyår? Är natten mellan det nya och gamla året som vilken natt som helst i oktober eller en tråkig vecka i maj? Eller tänker du också att Nu så, nu händer det. Det är nu det blir andra bullar…”?

Instagram Plate of cupcakes

Här sitter jag och funderar på smarta saker. Tycker i alla fall jag själv.

Och du säger väl inte emot va? Det är väl inte så vi jobbar?

Jo, jag tänker att bloggen Life is a plate of cupcakes kanske skulle kunna få ett eget Insta-konto. Vore inte det typ toppen?

Kan man ha flera konton? Ja, det är väl klart man kan.

Skulle det finnas intresse tror man?

Nu tänker jag lite såhär

Nu sitter jag här och tänker lite såhär. Att jag kanske skulle ge mig tusen på att lägga upp ett inlägg varje dag i december.

Det tror jag att jag skulle må bra av.

Och jag tror inte att det kan skada någon annan heller.

Så jag börjar nu. För det måste jag ju. Annars skulle jag sabba det den första dagen.

Det vore lite typiskt mig.

Typiskt mig är också att dra igång saker. Som jag sen får problem att hålla. Men lite småproblem då och då tror jag att man kan må bra av. Lite friktion.

Egentligen drömmer jag om att skriva en ny julkalender. Men det vore kanske lite magstarkt, även för mig, att dra igång det samma dag som det ska börja.

Men detta är i alla fall något.

Eller det kan bli något.

Välkommen till mitt december.

Pretto

Jag har blivit så pretto.

På ett dåligt vis.

Har svårt att ta saker med en klackspark. Har svårt att skratta åt mig själv när jag gjort saker som jag lätt bjöd på förr i världen.

Det ska vara så perfekt allting.

Jag får inte göra några fel på jobbet. Jag ska inte ha något damm i mitt hem. Handdukarna ska vara helt rena. Disken ska vara inplockad. Brödet hembakat. Mackorna lagom stora. Chipsskålen liten och lagom, även om jag vet att hela påsen kommer att ätas upp ändå.

Jag var roligare förr. Jag hade roligare förr.

När allt inte var så tillrättalagt.

Eller jag. När jag inte var så tillrättalagd.

Jag hörde mig själv skratta på en film för ett tag sen. Nån spelade upp en film i sin telefon. Där jag var med. Jag skrattade så högt. Flabbade. Överröstade alla.

Jag bestämde mig för att aldrig skratta mer. Sådär kan jag ju inte låta. Nån måtta får det ju vara. Man får ju lov att vara lite måttlig.

Lite sval.

Vi har några svala på jobbet. De sitter raka i ryggen och fnissar lite fint. Utan att få läppstift på tänderna eller bli blanka i ansiktet.

Och äter en liten minisallad de plockat ihop på Willys.

Några stolar längre bort sitter jag. Med min kladdiga spagetti och köttfärssås. Och berättar nått flamsigt med för hög röst och är blank i pannan.

Kanske har jag även en tunika som är lite skrynklig bak i rumpan.

För jag rättar inte till kläderna innan jag sätter mig.

Både det OCH skrattar för högt.

Jag kan även berätta nått från senaste avsnittet av Syrror. Jo, för jag har tydligen så mycket fritid att jag har tid att se detta.

Plus att jag virkar.

Hur mycket fritid har jag egentligen?

Inte konstig att jag blir blank.

Förr var det sånt här som jag var stolt över. Att jag liksom var lite fri. Att jag kunde prata om allt, skratta för högt och liksom vara lite pinsam. Utan att dö av det.

Nu tänker jag för det mesta att jag måste hålla ihop mig själv. Skärpa mig. Se till att göra rätt. Hålla ordning. Strukturera.

Men det måste få ett stopp.

Pretto är inte kul.

Jag vill vara kul.

Jag ska bli det igen.

Utan att bekymra mig för om att jag är skrynklig.

Eller har grus i hallen.