Favorit i repris

Kommer du ihåg mina julkalendrar från 2017? Det gör du säkert. Ditt minne är ju oklanderligt. Precis som mitt. Bara det att jag glömmer så lätt.

Men det var ju så att jag var tvungen att göra nya. För 2018. Såklart. För det var ju så roligt. Sällan har en så liten insats bjudit på så mycket tillbakakaka. Någon åt upp både sin egen och sin frus kalender redan före 1 december förra året, och fick bjudas på refill. Någon skickade sms varje dag när kalendern öppnades. Någon menade att detta var det bästa som hänt sen Sunes pappa kokade knäck.

Så. Det blev en ny omgång.

Och de har börjat delas ut.

Såhär har en det. Där står den och väntar. Och myser.

Julkalender i miniformat

För länge sen såg jag en några små minikalendrar på nätet. Och blev väldigt inspirerad och ville testa att göra egna.

Jag köpte tändsticksaskar i något slags mellanstorlek. 7 x ca 5 cm. (Solstickans stickor. Köpte dem på Willys.) Klädde in askarna i vitt papper. Själva lådan behövdes inte kläs in eftersom den redan var vit.

Sen ritade jag en framsida. Och klippte ut. Och klistrade på.

Färdigt.

Och så stoppade jag i 24 godisar. Jag har använt två olika sorter. Eftersom jag köpte för få av den första sorten och sen fanns de inte kvar i affären så jag valde en ny sort.

Nu har jag gett bort några askar när vi haft vänner hemma på middag. Som en present på tallriken vid middagsbordet. Och alla som fått dem har blivit jätteglada.

Jag kommer absolut att göra detta fler gånger. Väldigt roligt att ha en hög att ge bort.

Nästa gång kommer jag nog att sätta dit en baksida också. Och skriva en julhälsning. Som om det vore ett julkort ungefär. Tänkte jag mig.

Att ge bort en peng

Vi skulle på kalas. Och festföremålet hade önskat sig en peng. För hon vill köpa en ny resväska.

Klart att tjejen skulle få en peng då!

Det kan vara, tycker jag, lite tråkigt att få en peng i ett kuvert bara. Särskilt om man fyller 50 år och förtjänar att bli extra firad.

Så jag googlade över sätt att ge bort pengar. Och hittade passande nog en bild på en resväska gjord av en tändsticksask.

Av en ask som jag köpte i affären för typ några kronor, och sånt jag hade hemma (brunt papper, en papperskasse från en butik, limstift, ritpapper och pennor) gjorde jag den här väskan. Och hade hur kul som helst under tiden.

I asken ligger pengen. Och på lappen som hänger från handtaget har jag på ena sidan skrivit grattis och på den andra sidan skrivit vilka presenten var ifrån.

Jag tycker i vanliga fall att det är tråkigt att ge bort pengar, men på det här viset blev det hur kul som helst!

(Men önskar man sig pengar ska man förstås få det, men det är inte så kul att ge bort. Tycker jag.)

Om jag hade haft tillgång till en skrivare hade mina klistermärken på väskan blivit mer perfekta. Men detta blev roligare. Perfekt för att det var kul, men verkligen inte perfekt konstnärsmässigt. Men ändå. Kul. Och kul är väl perfekt va?

Nyfiken i en påskgodistrut

En stund innan påsk hittade jag en kul grej på nätet som jag ville testa. Jag hittade det hos Jennys hus. Eller på hennes Instagramkonto @jennyshusochhem rättare sagt.

Direktlänk till pysslet i Jennys blogg hittar du här.

Jag tänkte att detta var en trevlig grej att lägga på tallriken de gånger vi fick gäster under påsken. Och jag kan säga att gästerna blev väldigt glada och pratade mycket om strutarna. En del åt upp sina på en gång och andra tog hem dem för att spara och ha som prydnad.

Jag önskar att jag hade fyllt dem med mer påskigt godis, men just när jag skulle köpa godiset så gick jag till en affär som bara hade helt vanligt godis. Så jag försökte få det lite påskigt ändå. Jag lät bli Ferrari-bilar och sånt.

Stutarna gjorde jag av vanligt papper. Som jag klippte ut till stora rundlar (använde en tallrik i lagom storlek som mall) och delade i fyra delar. Fyra ”kvartar”. Sen limmade jag ihop dem med papperslim och lät torka i en klämma.

Cellofanpappret klippte jag i större cirklar och delade på mitten. Det var enklare att göra strutar i cellofan av halvcirklar märkte jag efter lite kämpande. Så papper av kvartar och cellofan av halvcirklar.

Och sen snorde jag ihop det med ett fint band.

Ett kul pyssel som jag absolut kommer att göra igen. Jag tänker att det här passar till alla sorters kalas. Inte bara påskkalas.

Tack Jenny för inspirationen

Segmåndag

Måndagar är en transportsträcka i vårt hem. I mitt liv. Vi gör liksom ingenting. Vi jobbar. Gör det vi måste. Inget mer. Sen åker vi hem. Och låtsas att vi är sjuka.

Men idag drog vi till tippen. Och till en möbelaffär för att kolla efter lampor. Och sen åkte vi och köpte lättsaltade chips, tvål och nagellacksremover. Och så hem och stekte korv som vi åt framför ett avsnitt av Orange is the new black.

Det står lådor med grejer intill mig nu när jag sitter här. Det är pennor, papper, kuvert, hålslag och sånt i lådorna. Ni vet kontorsgrejer. Såna där saker man behöver i ett hem där man ibland gör pappriga saker. Som skriver brev och sånt. Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort ordning det ikväll. Men jag struntade i det. Och nu känner jag mig lite dålig.

Inte för att jag är dålig. Men för att det blir dåligt när jag skjuter upp saker. Men det kommer en ny dag i morgon. Och då ska jag direkt hem. Inte åka omkring och göra saker och komma hem svimfärdig av hunger klockan 19.30. Det är superdåligt.

Superbra var det igår när jag kom på en bra idé. Jag vill inte ha gardiner i vårt vardagsrum. Jag vill kunna njuta av våra stora fönster och av utsikten. Men de som byggde och gjorde iordning här satte upp hållare för gardinstänger på väggarna innan vi flyttade in. Dumt. Så när jag tog bort dem blev det fula hål.

Men de som tänkte lite dåligt tänkte också lite bra. Så de lämnade rullar av tapeter till oss när de tapetserat klart. Så jag tog en bit tapet och stansade små pluttar med ett hålslag…

… topsade på lite lim på baksidan av pluttarna och satte dem för skruvhålen. Och nu får man typ ha lupp för att se hålen. Bland det smartaste jag kommit på. Det hade varit bra om pluttarna blivit typ en millimeter större, men nu blev de inte det. Så nu blev det såhär. Och det blev toppen.

Ett hett tips om ni behöver dölja hål i tapeter. Prova om det funkar. (Om det runt hålet är lite ojämnt kan man försöka trycka till det lite innan man sätter dit plutten.)

Om jag skickar in det här tipset till Allers kanske jag kan få 25 kronor.

Som att detta fantastiska inte skulle räcka så kan jag berätta att min svindyra, okända blomma har fått en knopp. Det händer inte ofta under mina vingar kan jag säga.

Nu ska jag gå och smörja in fötterna. Jag har för första gången i mitt liv fått sprickor i mina hälar. Inga djupa och inget allvarligt. Men det gör ont ibland. Så jag köpte mig en flaska Footmender. Och nu går jag under behandling. Minsann. Jag kan säga att det hjälpte direkt. Det känns och syns stor skillnad. Och framför allt gör det inte ont.

Ikväll är det tredje kvällen jag smörjer in. Det står att man ska smörja varje dag i en vecka. Eller nått sånt. Det är lite jobbigt att sova med strumpor, på grund av varmt, men det får man leva med.

Efter två dagar märker jag enorm skillnad. Verkligen otroligt. Så ja, den här produkten funkar.

Om jag får betalt för att säga detta? Inte så troligt va?

Trevlig måndagkväll.

Att göra egna skrivböcker

Jag behöver ofta nya anteckningsböcker. Jag behöver skriva ner mycket. Det kan vara planering, det kan vara inköpslistor, det kan vara julklappslistor, recept… eller vad som helst. Det kan också vara en present. Att ge bort.

Och jag såg någonstans att någon gjorde egna anteckningsböcker och använde tapeter som bokomslag. Naturligtvis måste jag testa.

Jag började med att sy ihop böckerna med hjälp symaskinen. Det mådde symaskinen superdåligt av. Och även jag i själen. Så jag letade upp knep på nätet. Om hur man syr för hand.

Och såhär syr gör man…

Börja med att vika ihop X antal papper på mitten. Jag tog fem papper. Jag vill ha tunna böcker.

Sen klippte jag till omslaget.

Tapeter är lite bångstyriga och krullar och rullar sig lätt. Jag tog hjälp av klämmor.

Sen var det dags att sy ihop.

Man kan med fördel göra syhålen (?) innan man börjar sy. Så är det enklare att hålla ihop och pricka rätt. Jag gjorde 5 stycken hål med hjälp av en nål. Hålen sitter med jämna mellanrum. Det är lika långt mellan bokens kant till första hålet som mellan hålen. Ja, ni fattar… Jag räknade inga millimetrar. Jag höftade.

Sen syr man. Man börjar med att trä tråden från mitten av insidan av boken till utsidan. I hålet i mitten… Under 1. Då har du trådänden i mitten. På insidan. Nålen på utsidan. Se till att behålla ca 1 dm tråd inuti.

Sen trär man upp nålen genom hål 2. Då kommer tråden upp i mitten igen och sen trär du ner i hål 3…

Och så fortsätter du så tills du kommer upp och in genom hål 8. Då har du båda ändarna inuti boken.

Knyt ihop! Och boken är klar.

Jag har använt vanliga skrivpapper i olika färger och utsidorna är klippta av tapeter som blivit över och presentpapper jag gillar. Jag tänker att man kan använda vad som helst. Sidor ur böcker man inte vill ha längre, fina urklipp ur tidningar… vad som helst.

Jag är otroligt nöjd och kommer absolut att göra fler.

Beroendeframkallande är bara förnamnet.

Hurra.

Att vika en bok

Jag har alltid varit otroligt rädd om mina böcker. Vågar knappt använda en kokbok i köket när jag lagar mat eftersom att jag är rädd att spilla i den.

När jag växte upp vek mina kompisar hörnen på böckerna när de läste. För att veta var de var. Sånt skulle jag aldrig få för mig. Än idag.

Jag är så rädd om mina böcker så att det är löjligt.

Men så blev jag sugen på att prova att vika böcker. Ni vet slita loss pärmen och vika utav bara tusan.

Så jag testade att vika en gran. Av en pocketbok som jag inte ville ha längre.

Den blev fin.

Men bara åt ena hållet.

Det blev så tjatigt att vika och vika så jag tröttnade. Orkade bara göra hälften.

Men den ska få en stjärna till jul. Och får stå i ett hörn.

Det kryllar av beskrivningar på nätet. Sök efter vika en bokgran.