Om man t ex fyller år

Precis i början av årets semester fyllde jag år. Jag är helt säker på att du har undrat hur jag firade den dagen.

Så nu ska du få veta det. Nästan en månad efteråt. Men ändå. Här kommer min födelsedag. Och ganska mycket runt omkring.

Vi har ju en tradition att fira min födelsedag i Kosta. Och så ville vi även göra i år. Eller vi och vi. Jag. Och vi. Och nytt för i år, hehe, var att vi hade med oss vänner. Vänsläktingar. Vi har i flera år försökt att få med oss vänner till Kosta, men det har aldrig passat, aldrig blivit av eller så har våra vänner helt enkelt valt att prioritera annat. Men den här gången fick vi med oss ett par som vi gillar. Vilket kändes extra mysigt. Förstås.

Dock började vi med att bo ett dygn bara vi, innan vi glatt och varmt tog emot våra vänner på lördagsförmiddagen.

Vi bodde som vanligt på Kosta Boda Art Hotel och den här gången fick vi rum 203. Vi har bott i Ulricas korridor ganska många gånger och det hade varit kul att bott hos någon annan den här gången. Men vi ville ha utsikt mot poolen och vi ville ha vårt rum snabbt, så det fick bli rum 203. Vilket blev hur bra som helst.

Vi började med att äta lunch. Då mötte min man en gammal klasskompis som han inte träffat på länge. Så vi åt lunch ihop med honom och hans fru. Väldigt trevligt. Tråkigt nog var de bara på genomresa men det var trevligt att få äta en bakpotatis med trevligt sällskap.

Kvällen avnjöt vi i glasbaren med en god öl och en smarrig burgare.

Vi hade väldigt otur med vädret den här gången. Det regnade och stormade och var verkligen förskräckligt, men det gjorde inte så mycket. Det är nära till allt om man vill gå ut och egentligen vill man ju vara mest inne. Och kolla på allt vackert. Så, vi hängde inte läpp direkt.

På lördagen var det min födelsedag och när jag kom ur duschen hade min man pyntat så fint. Pyntet hade han fått av vänsläktingarna som snart skulle dyka upp och han hade smugglat med sig allt pynt utom min vetskap.

Jag fick även en present bestående av något som du ju vet att jag önskat mig länge. En väska från Littlephant. Fantastiskt fin. Jag blev minst sagt överlycklig.

Vi tog sen en promenad till den lilla söta Konsum-butiken i Kosta och handlade lite snacks till bubblet som vi kylt.

Vi tog sen emot gästerna (he he) till vårt enkla torp (he he, igen) vid 11-tiden och inledde kalaset med bubbel och presenter på rummet. Det kändes som att jag fyllde typ 50. Det gjorde jag inte, men såhär firad vet jag inte när jag blev senast. Kanske när jag fyllde 40. Vilket var några år sen (he he, för tredje gången).

Jag hoppade över detta med tårta men vi delade lite på en bakelse efter lunchen. Ingen ville ha en hel bakelse, men vi kunde gott och väl få i oss en liten bit var tyckte vi. Knäppt och kul.

Ja, sen firade vi och hade det bra hela dagen och hela kvällen.

På kvällen åt vi en fantastisk middag på Edins restaurang. Brasserie by EDz. Den ligger i ”källaren” under hotellets glasbar. Bara att gå från baren, nerför en trappa. Så är man där.

Det är svårt att beskriva hur god denna middag var. Det fanns en fyra-rätters och en sex-rätters att välja mellan. Vi valde fyra. Och vi var alla helt lyriska över hur otroligt god mat detta var.

En fantastisk middag verkligen. På många sätt. Men just maten blir det nog svårt att slå tror jag. Sen är det ju så mycket mer än själva rätterna som gör middagen, men dessa rätter tror jag är oslagbara. Och sällskapet också för den delen.

Tack alla som var med och firade och för fantastiska dagar. På alla sätt.

Och för dig som precis som jag, gillar hotellrum. Så bjuder jag här på våra vänsläktingars rum. De fick rum 254. Som pyntats av Bertil Vallien.

Ja, fantastiska dagar som sagt. Och jag skulle ju kunna visa tusen bilder till från dessa dagar. Men jag tänker att typ 30 räcker.

Dock vill jag visa en grej till. De hade skaffat nya kranar på hotellet sen vi var där senast. Imponerande. Eller kranarna i sig var inte nya, men det var väl någon sorts insats de satt in. För vattnet kom ut som en krona ur kranarna. Otroligt häftigt. Hoppas att det går att se på den här bilden hur jag menar.

Vill även visa vad jag köpte för diverse andra födelsedagsgåvor. Jag hade önskat mig pengar till ett fat som jag visste fanns i Kosta. Och när jag skulle köpa det överraskades jag av att butiken hade rabatt om man köpte för en viss summa, så pengarna jag önskat mig räckte även till ett par skitsöta skor. Så himla härligt!

Fatet är från Iittala (Ultima Thule) och skorna från Marc O’Polo.

Jag hade även kalas hemma för släkt, några dagar efter kalset. Då fick jag presentkort hos blomsteraffären i stan. För detta köpte jag något jag velat ha länge. En ERNST-kruka. Så fin. Och i denna valde jag att stoppa ner en kaktus. Ljuvligt.

Tack alla som kom på det kalaset också. Förstås.

Att besöka

Förra helgen styrde vi kosan norrut. Vi satte oss i bilen 07.20 på lördagsmorgonen och kom fram ungefär 14.45. Till Sundsvall. Vi förberedde oss på en lång biltur och vi hade packat med oss både mackor, kaffe, godis, vatten, Melodikryss och talbok.

Vi hann inte med hälften.

Plopp så var vi framme.

Ja, om man gillar att åka bil så är det faktiskt inget problem. Tycker vi.

Vi kom fram till ett födelsedagskalas…

   … och vi fick bo kungligt och supermysigt i deras stora fina husvagn tre steg från trappan in till huset. Eller bron som man säger om man är lite norrifrån.

Vi fyllde dagarna med god mat, fint fika, korv med bröd, chips och confettiregn. Massor av skratt, svalkande drycker, kubb och fina dukningar. Vi hann med promenader både hit och dit, jag hann drömma om att flytta och vi hade så trevligt så vi nästan inte trodde det själva.

Och allt detta för att jag för tio år sen fick ett mail från en tjej som hittat min hemsida och undrade om jag kunde rita en grej till henne.

Det kunde jag.

Och det var början på en fantastisk vänskap. Inte bara mellan mig och henne utan även mellan hennes man och min, mellan oss alla och förstås med deras barn.

Otroligt.

Man fattar det knappt.

Vi har ju träffats många gånger och åker som tradition till Gävle och kollar på hockey varje år. Och så ses vi i övrigt så ofta vi kan. Vilket blir förvånansvärt ofta om man bara anstränger sig lite.

Ja vi gav bort presenter också. Och fick presenter även vi. Och vi firade allt vi kunde komma på. För att vi måste passa på. När vi ses. Även om vi ses snart igen. Men det är en viss känsla att bo långt ifrån varandra. Man vet att tiden då man ses är dyrbar.

Vi försökte lära oss lite om blommor också. Det gjorde vi genom att titta på den här blomman och ställa oss frågan vad det egentligen är. Sen hade vi forskat klart. ”Jag frågar mina bloggläsare” sa jag och sen gick vi vidare i livet.

Så, vad är detta för blomma? Som en väldigt stor vitsippa. Men så heter den inte va?

Anna, som fina frun i huset heter, är en sån som uppskattar att få saker som är handgjorda. Alla gillar inte sånt, men Anna gör det. Och jag gillar ju att handgöra saker. Så kombon är ju förträfflig. Även där. Men det gör mig inte mindre glad när jag kommer hem till dem och ser att saker jag gjort hänger framme. Om de hängde dit den här sekunden innan vi kom dit vet jag förstås inte. Men hon har i alla fall inte matat fåglarna med den.

Det var verkligen fantastiska dagar. Och vi hoppas att vi snart får möjlighet att åka tillbaka. Vi stannade två nätter hemma hos dem och en natt på hotell på väg hem, men det berättar jag om i ett annat inlägg. Som en slags hyllning till dig som gillar när jag berättar om hotellrum. Jag ska visa sen. Ska du få se.

Tack fina familjen. Vi ses snart igen.

Nyfiken i en påskgodistrut

En stund innan påsk hittade jag en kul grej på nätet som jag ville testa. Jag hittade det hos Jennys hus. Eller på hennes Instagramkonto @jennyshusochhem rättare sagt.

Direktlänk till pysslet i Jennys blogg hittar du här.

Jag tänkte att detta var en trevlig grej att lägga på tallriken de gånger vi fick gäster under påsken. Och jag kan säga att gästerna blev väldigt glada och pratade mycket om strutarna. En del åt upp sina på en gång och andra tog hem dem för att spara och ha som prydnad.

Jag önskar att jag hade fyllt dem med mer påskigt godis, men just när jag skulle köpa godiset så gick jag till en affär som bara hade helt vanligt godis. Så jag försökte få det lite påskigt ändå. Jag lät bli Ferrari-bilar och sånt.

Stutarna gjorde jag av vanligt papper. Som jag klippte ut till stora rundlar (använde en tallrik i lagom storlek som mall) och delade i fyra delar. Fyra ”kvartar”. Sen limmade jag ihop dem med papperslim och lät torka i en klämma.

Cellofanpappret klippte jag i större cirklar och delade på mitten. Det var enklare att göra strutar i cellofan av halvcirklar märkte jag efter lite kämpande. Så papper av kvartar och cellofan av halvcirklar.

Och sen snorde jag ihop det med ett fint band.

Ett kul pyssel som jag absolut kommer att göra igen. Jag tänker att det här passar till alla sorters kalas. Inte bara påskkalas.

Tack Jenny för inspirationen

Annorstädes

Vi har några vänsläktingar som vi gärna umgås med. De bor annorstädes. Eller så är det jag och min man som gör det. I alla fall så bor vi inte på samma ort. Och det är ju dumt.

Men bra är att man är mobil. Att man kan sammanstråla. Och det gjorde vi för några veckor sen. I en av mina favoritstäder. Linis säger jag, men de flesta andra säger Linköping har jag fått för mig.

Vi har ju varit i Linköping många gånger förut (här t ex). Och som vanligt bodde vi på Scandic Linköping City. Ett hotell som vi alltid tyckt mycket om, men den här gången blev lite osäkra på. Hm… Varken vårt eller våra vänners rum var ordentligt städade. Vi hittade grejer kvar i badrummet efter gästerna som bott innan. Tandborste och tandkräm. Våra vänner hittade sopor kvar från gästerna som bott innan dem.

Sånt kan ju hända. Och det är väl inte ett stort problem. Men det var det att de inget gjorde åt det fast vi påpekade det. Bara sa ”Oj, tack för att ni sa till”. Ungefär så.

Men hur som helst. Vi hade mycket trevligt. Och vårt rum var fint även om det inte var 100% städat.

Vi fick rum 226 den här gången. Men fantastisk utsikt över ån/kanalen. Ja, vad heter det? Är det en kanal kanske? Fint är det i alla fall. Hur eller hur.

Vi började med lite bubbel på våra vänsläktingars rum. Sen styrde vi kosan ner på stan och gick och åt lunch på Pinchos. Trevligt och gott.

Ett extra plus för att det var så himla fint vid deras toaletter. Sånt uppskattar jag verkligen. En äcklig och ful toalett kan verkligen förstöra ett restaurangbesök. Men här blev vi så till oss att vi var tvungna att fota.

Men de har ju väldigt fin inredning över huvud taget på Pinchos. Verkligen snyggt om du frågar mig.

Vi gick på stan lite och kollade runt och våra vänsläktingar tyckte att det var en mycket trevligt stad. Jag tror inte att de varit där förut. Jag brukar alltid säga att det är en stor stad i en lite mindre skepnad. Det finns allt men ändå får man en känsla av att staden inte är så stor. Himla mysigt. Jag gillar verkligen Linis.

På kvällen var vi och åt på Malt & Humle. Ett ställe min man och jag varit på förut men jag som jag tydligen glömde att blogga om då. Men nu var vi här igen och blev lika trevligt bemötta och åt lika god mat som förra gången.

Sist åt jag lamm, den här gången åt jag fantastiska vegetariska kroppkakor.

Ett väldigt trevligt ställe som jag verkligen vill komma tillbaka till. Ett nytt favoritställe. Om man gillar rustik mat med lite nya influenser och gillar att testa ovanlig och ny öl så ska man absolut gå dit.

Ja, det var den helgen det. Dagen efter åt vi frukost länge och väl, gick en promenad på stan och kollade läget lite. Och sen åkte vi hem. Och var nöjda. Och glada.

Just det. Jag är ju en dålig shopare nu för tiden för jag köper ju inte så mycket grejer. Men jag kostade på mig ett nytt läppstift på Åhléns. Jag blev lite SKAM-inspirerad och köpte ett mörkt rött. Jag har aldrig haft så mörkt läppstift förut så det kändes lite udda. Men det är snyggt.

Max Factor Lipfinity Lip Colour 108 Frivolous

Läppstiftet sitter som berget. Färgar inte av sig alls. Det enda man behöver är ett glans att måla ovanpå. Det finns med ett i förpackningen men det tar rätt snabbt slut. Men då kan man köpa vilket ofärgade glans som helst sen om man vill. Jag har ett ofärgat läppstift från Make Up Store som jag köpte förut. Funkar perfekt.

Så nu vet du det. Tips från en som gillar läppstift men som äter upp de vanliga på en minut.

Kärt återseende

För hundra år sen, när vi var i Gävle, bokade vi en hockeyhelg med samma vänner som vi var där med den där gången för hundra år sen. Vi inväntade en match mellan Brynäs och Djurgården och vi fick då snällt vänta till 20 februari. Vilket är en lång väntan om man börjar längta och vänta när det är sommar och semester och man sitter på en uteservering utan strumpor och jacka.

Men det blev februari. Och det blev dagen före matchen.

Då tog vi tåget till Gävle. Och mötte upp våra vänner som kom med bil från Sundsvall.

Först tog vi ett tåg och sen bytte vi till ett annat tåg i Stockholm. Det var väldigt ödsligt till att börja med, men snart var det fullt med folk. Och vi fick hjälpa några att leta efter en tappad grej genom att krypa på golvet och lysa med mobilerna.

Väl framme i Gävle tog vi en korv med mos på stan och gick till favorithotellet.

Vi fick det trevliga rummet 362. Mycket trevligt.

Vännerna kom snart till oss och vi hade väldigt trevligt förstås. Precis som förra gången.

Vi misslyckades ju med vårt försök att komma in på Chruch Street Saloon förra gången eftersom de då satt upp en skylt om att de hade Gone fishing. Men den här gången var de hemma. Och jäklar vilket ställe.

Jag har aldrig varit med om maken. Otroligt häftigt och kul. Och väääldigt god mat. Som såg ut ungefär såhär…

Den första bilden föreställer förrätten. Som vi delade. Sen åt vi lite olika.

Vi åt jordnötter med skal och vi hade cowboyhattar och vi döpte om varandra till Dolly, Heaven, Melody och såna fina namn. Och så tog vi en öl i baren bredvid en bonde som en gång sökte fru. Men som inte hade någon fru med sig.

När det blev lördag var vi taggade till 100 när vi vaknade. Jag minns att jag sa ”Åh vilken rolig dag det här ska bli” när jag vaknade och det blev det också. Tänk att jag visste det.

Det började med snickers-kaffe hos George

… lite lunch på O’Learys…

… långkorv till efterrätt…

Ja och så lite shopping och klädbyte och så rakt in på bussen som skulle ta oss till arenan.

Det var för många djurgårdare på bussen sa en gubbe till en annan. Jag såg bara mig själv och en till. Men två kan vara för många av nått ibland. Så kan det vara. Det ska jag inte säga något om.

Vi hade väldigt bra platser…

… arenan var fullsatt…

… och precis som jag varnade mina vänner Brynäsarna för, så vann ju Djurgården lätt över dem.

Sen blev det buss tillbaka till stan och en snabb sväng till hotellet och en drink i baren på vännernas hotell. Sen ut på stan igen för middag på vårt favoritställe Kalles. Ja och där var vi ju då i somras när vi kom på den smarta idén med den här helgen.

Den här gången satt vi dock inte på uteserveringen. Men v i kom på väldigt smarta idéer även den här gången.

Och maten var lika god som vanligt.

Ja, fast allt det där åt ju inte jag då. Men det kändes som det efteråt.

Ja, det var en fantastisk helg. Otroligt fint sällskap, mysigt att åka tåg, kul att se hockey igen (det var evigheter sen jag såg en hockeymatch live), kul att mitt lag vann, god mat, roliga samtal, många skratt, härlig stad och väldigt, väldigt bra.

Det enda som var dåligt var att vi var tvungna att säga hej då till våra vänner dagen efter. Jag är usel på att säga hej då. Jag har verkligen noll poäng i detta. Men jag klarade av det utan att svimma eller skrika rakt ut. Och det får vi väl se som ett plus.

Och så köpte jag inget Gävle-halsband. Hur jag nu INTE kunde göra det.

Så himla dumt.

Tack vännerna och Gävle. Vi ses snart igen.

(bilden nedan är lånad från visitgavle.se)

Kolasås

Vi hade finfrämmande i lördags. Jag gjorde mig till och kokade kolasås till detta kalas. Först bjöd vi på kyckling i jordnötssås (ny fabbo-rätt!) och sen blev det kladdkaka, blåbär, kolasås och vaniljglass. Och jag har inte en endaste bild på detta. Men kolasåsen mina vänner, den ska ni få se. Minsann.

Och här kommer även receptet.

Kolasås

2 dl vispgrädde
50 gram smör
1 dl ljust muscovadosocker
½ tsk salt

Koka allt i en kastrull i cirka 10 minuter. Rör om under tiden. Häll upp i lämplig skål och låt svalna.

Skyll in på mig om ni gör den här såsen och föräter er.

Gästerna blev så imponerade av kolasåsen att de sprang och köpte en jättefin vas med jättefina tulpaner i åt mig.

Eller så hade de med sig blommorna när de kom. Som en lördagspresent. Jag har så svårt att komma ihåg vilken ordning saker händer i.

Men kolla här då. Vad jag hittade.

Hooolaballooo.

Medan dagarna går

Det har varit jul och nyår och liten jul och trettondagen och allt möjligt. Det är knappt man tror att det är sant. Och granen står fortfarande grön och grann i stugan och jag kan inte ens se slutet på vår relation. Den får stå här tills den ber om att få bli utkastad. Och håller jag för öronen så hör jag inte om den skriker att den vill ut.

Jag älskar att den står där. Så grön och fin. Och ser mallig ut.

Julledigheten var rätt lång i år för oss. Det behövde vi. Men nu är den slut och vi har jobbat flera gånger den här veckan. Strax innan detta firade vi en extra jul. Som vi brukar. Och som vanligt (sen två år tillbaka tycker jag är ”som vanligt”) hade vi en hemlig tomte. Jag hade min svåger som jag skulle köpa till. Han fick godis, brännbara skivor och en film.

Själv fick jag detta…

… som innehöll detta:

Vilket ju var exakt vad jag önskade mig. Tack To… Secret Santa.

Sen hade vi gäster när det var trettondag. Det var fantastiskt. Vi bjöd på drinktilltugg…

… fredagstacosmys fast det var tisdag, och randig pannacotta i plastmugg.

Om ni undrar hur man gör randig pannacotta så gör man såhär:

Jo, man gör först ett chokladlager, sen ett vaniljlager och sen gör man ett chokladlager igen. Och så hoppas man på att det är minus 15 grader ute, för då kan man ställa ut glasen mellan gångerna så stelnar det snabbt.

Sen blir folk överlyckliga och tycker att man har gjort fint. Och det har man väl också. Antar jag. Men nästa gång vill jag göra detta. Oh my…

Gästerna som fick randig mat hade present med sig. Vilket de verkligen inte hade behövt. De är nämligen presenter i sig själva. Men ändå, trots detta, så hade de paket med sig. Som att det inte räckte med att de själva är allt man kan önska sig.

Men vi fick det här. Vilket var fantastiskt.

Men det finaste var ju som sagt de själva. Att de kom. Och att de var som de är.

Våra gäster bodde på stadens Stadshotell. Det var mysigt. För dagen efter gick vi och åt frukost med dem där. Och fick kolla på hur rummen på stadens Stadshotell såg ut. Och jag blev glatt överraskad. Och sen tog vi en promenad. Solen strålade och det var femton minus. Och jag kände mig mallig och lycklig över att tillhöra den här gruppen. För det är märkvärdigt. Jag skiter i vad ni säger om att jag säger så. För det ÄR märkvärdigt.

Ja och sen har jag kommit på en sak. Att jag ibland blir arg på människor (otydligt vilka) som tycker vissa saker. Fast ingen ens har sagt ett ljud.

Jag har haft en vas med tulpaner sen nyår. De är vad man skulle kunna kalla ”utblommade”. Och så har jag tänkt att jag blir irriterad eftersom folk tycker att man ska kasta ut dem när de är just ”utblommade”. Vidöppna, långa och vingliga.

Jag har funderat på varför man säger att man måste kasta ut dem när de ser ut såhär. Och blivit upprörd. Och tänkt att INGEN ska få bestämma när jag ska kasta ut mina blommor.

Men i nästa sekund har jag kommit på… att det är ju ingen som har sagt nått heller. Ingen har sagt, vad jag har hört, att man måste kasta ut dem när de ser ut såhär.

Så den som borde ha en rak höger är jag själv.

Ingen annan har sagt något.

Ändå tycker jag att det är synd att man säger att man ska slänga dem när de är långa och tappar blad.

Men ”man” är ju jag.

Någon annan kan jag inte beskylla.

Nu är det snart På spåret. Och jag är tacksam över att den här veckan hade två fredagar.