Kolasås

Vi hade finfrämmande i lördags. Jag gjorde mig till och kokade kolasås till detta kalas. Först bjöd vi på kyckling i jordnötssås (ny fabbo-rätt!) och sen blev det kladdkaka, blåbär, kolasås och vaniljglass. Och jag har inte en endaste bild på detta. Men kolasåsen mina vänner, den ska ni få se. Minsann.

Och här kommer även receptet.

Kolasås

2 dl vispgrädde
50 gram smör
1 dl ljust muscovadosocker
½ tsk salt

Koka allt i en kastrull i cirka 10 minuter. Rör om under tiden. Häll upp i lämplig skål och låt svalna.

Skyll in på mig om ni gör den här såsen och föräter er.

Gästerna blev så imponerade av kolasåsen att de sprang och köpte en jättefin vas med jättefina tulpaner i åt mig.

Eller så hade de med sig blommorna när de kom. Som en lördagspresent. Jag har så svårt att komma ihåg vilken ordning saker händer i.

Men kolla här då. Vad jag hittade.

Hooolaballooo.

Medan dagarna går

Det har varit jul och nyår och liten jul och trettondagen och allt möjligt. Det är knappt man tror att det är sant. Och granen står fortfarande grön och grann i stugan och jag kan inte ens se slutet på vår relation. Den får stå här tills den ber om att få bli utkastad. Och håller jag för öronen så hör jag inte om den skriker att den vill ut.

Jag älskar att den står där. Så grön och fin. Och ser mallig ut.

Julledigheten var rätt lång i år för oss. Det behövde vi. Men nu är den slut och vi har jobbat flera gånger den här veckan. Strax innan detta firade vi en extra jul. Som vi brukar. Och som vanligt (sen två år tillbaka tycker jag är ”som vanligt”) hade vi en hemlig tomte. Jag hade min svåger som jag skulle köpa till. Han fick godis, brännbara skivor och en film.

Själv fick jag detta…

… som innehöll detta:

Vilket ju var exakt vad jag önskade mig. Tack To… Secret Santa.

Sen hade vi gäster när det var trettondag. Det var fantastiskt. Vi bjöd på drinktilltugg…

… fredagstacosmys fast det var tisdag, och randig pannacotta i plastmugg.

Om ni undrar hur man gör randig pannacotta så gör man såhär:

Jo, man gör först ett chokladlager, sen ett vaniljlager och sen gör man ett chokladlager igen. Och så hoppas man på att det är minus 15 grader ute, för då kan man ställa ut glasen mellan gångerna så stelnar det snabbt.

Sen blir folk överlyckliga och tycker att man har gjort fint. Och det har man väl också. Antar jag. Men nästa gång vill jag göra detta. Oh my…

Gästerna som fick randig mat hade present med sig. Vilket de verkligen inte hade behövt. De är nämligen presenter i sig själva. Men ändå, trots detta, så hade de paket med sig. Som att det inte räckte med att de själva är allt man kan önska sig.

Men vi fick det här. Vilket var fantastiskt.

Men det finaste var ju som sagt de själva. Att de kom. Och att de var som de är.

Våra gäster bodde på stadens Stadshotell. Det var mysigt. För dagen efter gick vi och åt frukost med dem där. Och fick kolla på hur rummen på stadens Stadshotell såg ut. Och jag blev glatt överraskad. Och sen tog vi en promenad. Solen strålade och det var femton minus. Och jag kände mig mallig och lycklig över att tillhöra den här gruppen. För det är märkvärdigt. Jag skiter i vad ni säger om att jag säger så. För det ÄR märkvärdigt.

Ja och sen har jag kommit på en sak. Att jag ibland blir arg på människor (otydligt vilka) som tycker vissa saker. Fast ingen ens har sagt ett ljud.

Jag har haft en vas med tulpaner sen nyår. De är vad man skulle kunna kalla ”utblommade”. Och så har jag tänkt att jag blir irriterad eftersom folk tycker att man ska kasta ut dem när de är just ”utblommade”. Vidöppna, långa och vingliga.

Jag har funderat på varför man säger att man måste kasta ut dem när de ser ut såhär. Och blivit upprörd. Och tänkt att INGEN ska få bestämma när jag ska kasta ut mina blommor.

Men i nästa sekund har jag kommit på… att det är ju ingen som har sagt nått heller. Ingen har sagt, vad jag har hört, att man måste kasta ut dem när de ser ut såhär.

Så den som borde ha en rak höger är jag själv.

Ingen annan har sagt något.

Ändå tycker jag att det är synd att man säger att man ska slänga dem när de är långa och tappar blad.

Men ”man” är ju jag.

Någon annan kan jag inte beskylla.

Nu är det snart På spåret. Och jag är tacksam över att den här veckan hade två fredagar.

Jubileumsfirande

Ett av mina smartaste drag i hela världen är att jag tog och gifte mig. Jag menar inte bara det att jag valde den bästa mannen av dem alla, jag valde också den bästa tiden. Advent.

Det året vi gifte oss var… eller vad tänker jag säga nu? Att advent var på en söndag? Det lät ju begåvat. Men jag menar att vi gifte oss på lördagen före första advent.

Det betyder att vi har bröllopsdag alla möjliga veckodagar nu. Men vi firar alltid när det är advent. För vi säger så. Att vi har bröllopsdag första advent. Synd att vi inte graverade in det i ringarna istället för datumet. Det hade varit coolt. Första advent.

Hur som helst. Vi firade. I advent. För nu är det minsann tio år sen. Vilket inte är klokt. Men så är det. Och man får hänga mer i svängarna bara. Det är inget annat att göra.

I år firade vi i Kosta. För det är vårt nya favoritställe. För vårt gamla har blivit så dyrt så det är inte värt det. Så är det med det. Sen förra året har vi en ny tradition. Det är fint det.

Vi kom dit fredag vid lunch. Fick direkt komma in på vårt rum. I år bodde vi hos Ulrika. I rum 211. Där har vi inte bott förut.

En fin sak med att bo i Ulrikas rum är att de rummen har utsikt över poolområdet. Och trots det fula vädret var det fint att kunna kika ut på dem som badade. Och på kvällen såg det extra härligt ut.

Ja vi gjorde inte så mycket mer än vilade, åt julbord och njöt av allt det vackra och av lugnet. Och jag måste säga att det är ett fantastiskt trevligt hotell. God mat överallt och otroligt trevlig personal. Plus att allt är så vackert. Det finns så otroligt mycket fint att titta på överallt.

Lite från julbordet… (och här får vi tänka att fula bilder är också bilder)

Vid all maten har de dekorerat med mat av glas. Vilket jag kan stirra ihjäl mig på varje gång. Så otroligt fint.

Ja, och sen är ju hela hotellet och alla miljöer fantastiska i sig. Man blir helt lycklig av allt fint som man kan titta på.

Vi bodde på hotellet fredag till söndag och vi kommer med absolut att åka tillbaka så snart vi bara kan. Detta är ett otroligt fint och trevligt ställe.

Tack för den här gången. Nu ser vi fram emot ännu ett år som gifta.

Allhelgona

Det har varit helg minsann. Eller det är helg. Fortfarande. Men det är inte vilken helg som helst utan Allhelgona. Och Halloween. Samtidigt.

I år har jag äntligen lärt mig en sak. Att Halloween alltid inträffar den 31 oktober. Medan Allhelgona alltid är på en helg. Det vill säga afton på lördagen. Så nu behöver jag nog aldrig mer googla Halloween för att kunna veta vilken dag vi ska ha godisskålen beredd.

Jag är dålig på att fira Halloween. Eller det är väl ett aktivt val, men samtidigt vill jag inte sitta helt på tvären. Så lite har jag firat Halloween. Med betoning på lite.

Jag gjorde en pumpalykta. Men där valde jag att skära ut löv istället för ett otäckt ansikte. Vilket visade sig vara en dålig idé eftersom det inte syns att det är löv. Men nu säger jag det. Så vet ni. Att det är löv det är. Det där konstiga.

Jag har aldrig pumpat mig förut, så detta var nytt för mig. Men det var enklare än jag trodde. Det svåraste vara att hitta en pumpa. För när jag väl bestämde mig för att köpa en så var de slut överallt. Men så går det när man är ute i sista sekunden. Det borde jag veta av erfarenhet.

Det jag grävde ur pumpan bakade jag bröd på. Dock fuskade jag med fröna. Jag la på köpta frön. Onödigt, men så blev det. Receptet på brödet hittade jag här. Brödet blev väldigt gott. Kommer absolut att göra igen.

Vi har haft fint besök i helgen. Släktvänner som hälsat på oss. Och det blev mest bilder på en av gästerna. Man fattar ju varför. Någon har även växt lite kan man säga. Och det är vi ju glada för förstås. Aningens svårare att fota nu också. Man får hänga med i svängarna.

Till middag bjöd vi på Jennies oxfilépasta. Otroligt lättlagat och vansinnigt gott. Och bordet dukade jag på mitt favoritsätt. Ett avslappnat, kreativt och kul sätt att duka på tycker jag. Inte så märkvärdigt och inte så stelt. Kul och annorlunda.

Jag kan inte påstå att jag klädde ut mig för att fira helgen. Men jag pimpade naglarna i Halloween-tema. Det var väl inte riktigt lika avskavt när det var nymålat. Så kan man väl säga.

Och så har jag pimpat hemmet med en söt och fin girlang som en vänlig anonym själ har skickat till mig på posten. Om du ditt gullo ser detta så TACK! Verkligen tack.

Tack fina gästerna för att ni kom och tack för att det varit helg. Jag behövde båda.

Och välkommen November. Jag gillar dig.

Att åka hem ett tag

Vi har varit iväg i helgen. Firat en sak och njutit av några dagars extra ledighet och… ja… förlustat oss. Gått i solen utan jacka. Suttit på uteserveringar. Klappat i takt till bra band och druckit öl ur glasburk. Bland annat.

Vi åkte till Stockholm. Tre eller fyra dagar. Beroende på hur man räknar. Jag väljer tre. Eftersom den fjärde dagen bestod av återresa.

Vi drog till mina gamla hemtrakter. Till pulsen, till huvudstaden, tillbaka till brottsplatsen. Till de där ställena som man minns, som ibland inte längre finns kvar. Men som ändå finns för mig. Ja, ni fattar. Där var vi. El Stockholmo. Hufvudstaden.

Vi checkade in i torsdags förmiddag. På Clarion Collection Hotel Wellington. Vi gillade stället från första sekund eftersom de var osedvanligt trevligt i receptionen. ”Hjärtligt välkomna” sa en manlig receptionist som såg ut som Gustaf Hammarsten.

Vi fick rum 403 som hade en fantastiskt liten balkong med utsikt över innergården. Det kunde faktiskt inte bli bättre.

Lunchen den första dagen intog vi i Hötorgshallen. Där finns en trevlig fiskrestaurang som heter Kajsas Fisk. De fick laga Fish and Chips till oss. Det gjorde de bra.

Vi sprang sen runt på stan och roade oss här och där. Lite i Moodgallerian (mest hos Leila), lite överallt och framför allt där det kändes mysigt.

När man bor på ett Clarion Collection-hotell får man alltid middag på kvällen på hotellet. Det ingår i priset. Vi åt där första kvällen och det var pasta med god sås. Helt okej och verkligen trevligt.

Senare tog vi en promenad till Gamla Stan och roade oss på Stampen. Det var ett band som spelade där som min man ville se och vi hade en jättekul kväll. Och man drack öl ur burk. Bara en sån sak. Och sjalen fick följa med.

Dagen efter hade vi inte så många stora planer mer än att vi ville äta lunch hos Niklas Ekstedt på hans restaurang Niklas. Och det mina vänner kan jag berätta, att det var en oerhört trevlig och bra restaurang. Otroligt trevlig personal, jättebra service och sanslöst god mat. Restaurangen får verkligen högsta poäng av oss. Vi åt dagens rätt och blev helt tagna över hur gott det var.

Då vi var lite för tidiga till vår bokning satte vi oss i en soffa i en lounge-del och tog en öl innan maten. Strax efter kom en servitris och sa att de hade ett bord ledigt ifall vi ville äta tidigare. Otroligt trevligt.

Dagens rätt var Grillad kycklingfilé med mojo rojo, grillad romansallad och bakad sötpotatis.

Vi satt där så länge så när vi gick ut var vi typ sist ut från lunchen.

På kvällen fick vi ett ryck och tog en promenad in till Djurgården och gick på ABBA-museet. Jag har varit nyfiken på detta länge men har inte hört något om det. Ingen jag känner har berättat om att de varit där och jag har liksom inte hört något utlåtande. Men vi tänkte att hur det än är så är det nog värt ett besök. Och det kan jag verkligen säga att det var. Otroligt häftigt och mycket kul att testa och roliga grejer och sånt man kunde leka artist med. Dansgolv, en scen man kunde uppträda på (ihop med ABBA på något 3D-vis), bås där man kunde sjunga i och få poäng och så vidare… Men det som impade mest på mig var nog vaxdockorna. Otroligt verkliga. Obehagligt nästan.

Dagen efter åt vi lunch på Paolo Robertos restaurang Pane Fresco på Åhléns. Vi gillar italiensk mat och tyckte det var lite lagom att äta lunch just där eftersom vi ändå var i krokarna. Det var kö när vi kom men vi var inte vrålhungriga så vi stod i kön en kvart och var sen nöjda när vi kom in och fick ett bord. Men sen vet fasen vad som hände rent ut sagt. När vi väl fått vårt bort fick vi sitta där i säkert 45 minuter innan någon ens kom och tog upp vår beställning. Ibland ropade de som jobbade där att de snart skulle hjälpa alla som inte fått beställa, men sen hände inget på ett tag igen. Rätt så dåligt. Får man åtminstone in något att dricka medan man väntar så känns det ju lite bättre. Men att få sitta och vänta så himla länge, på att ens få beställa, gör ju inte att man känner sig välkommen.

Men! När vi väl fick beställa sen så gick det undan. Då tog det nog inte mer än två minuter innan vi fick in vårt vin och säkert inte mer än 5-6 minuter innan maten stod på bordet. Vi valde husets röda vin och pasta med köttbullar i tomatsås. Väldigt gott.

Vattenkaraffen som vi väntat på sen vi satte oss vid bordet kom fram när vi hade ätit upp.

Så, god mat, skapliga priser men en service som de inte borde vara så malliga över. Och mycket långt ifrån det vi upplevde dagen innan på Niklas. Där fick vi surdegsbröd och en liten skål med soppa innan maten kom. Hos Paolo fick vi knappt beställa. Och priserna var liknande. Samma prisklass men så otroligt olika.

I övrigt gick vi väldigt mycket. Vi bestämde oss för att inte åka buss eller tunnelbana utan istället gå överallt dit vi skulle. Och det passade ju utmärkt eftersom vädret visade sig från sin bästa sida. Solen strålande som besatt och det blev för varmt med jacka flera gånger. Ljuvligt.

Ja, det var fantastiska dagar. Det bästa var nog att vi hade balkong på rummet med så fantastisk utsikt. Att kunna sitta där och mysa efter en lång dag på stan, det var sanslöst mysigt.

Ja, och så såg vi rekordmånga kändisar på så få dagar. Men det kanske inte är något man skryter om? Är det lite pinsamt kanske? Ja, det väl inte nått man pratar om precis. Så det hoppar vi över.

Om att få ändra sig

Får ett tag sen fick vi en fråga om vi ville komma på grillfest. Det ville vi ju. Det vill vi alltid. Gärna varje dag. Men ibland tycker man inte att det passar. Man svarar att det hade ju varit trevligt, men du vet, det är mycket nu och jag behöver sova och blommorna ska vattnas och du vet, jag måste gå ut med soporna och som om inte detta vore nog jobbar vi fem dagar i veckan och var borta förra helgen och det kommer en del grejer framöver som vi behöver förbereda och så har jag lite ont i en tå.

Ni vet.

Eller vet ni inte?

Vi vet i alla fall och sådär höll vi på. Och malde. Och tiggde typ stryk. Och var så himla säkra på att vi inte kunde komma på festen eftersom den krävde lång bilkörning och övernattning. Oj oj oj. Det är ju jobbigt. Ja, det går ju absolut inte. Köra bil och sova över. Där går ju gränsen.

Men sen är det en jäkla tur, ja faktiskt ens räddning, att folk frågar igen. Och undrar om det där verkligen var ens slutgiltiga svar. Så att man i ren panik kan skrika att nä sådär var det ju verkligen inte meningen att vi skulle svara. Såklart att vi kommer. VI begick ett stort misstag och ville absolut ha en andra chans. Utan att behöva ringa en vän.

Så vi packade. Och drog.

Och det lilla djuret var hemma. Och maten var fantastiskt. Och sällskapet var tusen gånger trevligare och roligare än du kan säga. Stjärnstopp.

Jag tror att vi gick och la oss halv fem på morgonen. Det tyckte vi var lagom.

Tack för senast alla. Särskilt till er som höll i kalaset. Och särskilt för att vi fick ångra oss.

Jag hade förresten med mig efterrätt till partyt. Jag slog till med en pannacottapaj. Den var fjantigt smarrig. Jag hittade receptet hos ICA.

Pannacottapaj

Pajdeg
125 g kylskåpskallt smör
3 1/2 dl vetemjöl
1/2 dl florsocker
1 krm salt
1 ägg

Fyllning
4 gelatinblad
1 vaniljstång
7 1/2 dl vispgrädde
1 1/2 dl socker
finrivet skal av 1 citron
3 dl av säsongens bär till garnering

  1. Skär smöret i bitar. Mixa mjöl, smör, florsocker och salt till en smulig massa i matberedare. Tillsätt ägget och mixa snabbt ihop till en deg.
  2. Tryck ut degen i en form med löstagbar kant, ca 23 cm i diameter (för 8 bitar). Se till att degen går upp ordentligt på kanten. Nagga bottnen. Ställ formen i kylen ca 40 minuter.
  3. Sätt ugnen på 225°C.
  4. Förgrädda pajskalet mitt i ugnen ca 12 minuter tills det börjar få en lätt gyllene färg. Ta ut och tryck försiktigt ner bottnen om den bubblat upp. Låt svalna.
  5. Fyllning: Blötlägg gelatinbladen 5 minuter i kallt vatten. Dela vaniljstången på längden och skrapa ut fröna.
  6. Lägg vaniljstång och frön i en kastrull. Tillsätt grädde och socker. Låt koka upp.
  7. Ta kastrullen från värmen. Lyft upp gelatinbladen ur vattnet och rör ner i kastrullen. Rör om ordentligt. Låt blandningen stå ca 30 minuter. Rör då och då.
  8. Ta upp vaniljstången och tillsätt citronskalet. Häll blandningen i pajformen. Täck över pajen med plastfolie. Ställ i kylen att stelna minst 4 timmar.
  9. Toppa pajen med bär strax före servering.

Om det var värt en lång biltur och att sova borta?

Gissa tre gånger.

Har jag nu lärt mig något av detta?

Ja, jag hoppas att ni inte behöver gissa tre gånger.

Att få vara i någons torp

Helgen som var förra veckan. Man kan kanske kalla den förra helgen. Fast då menar jag inte helgen som var igår och i förrgår utan förra helgen. För en vecka sen. Då, då var vi hos några vänner i deras torp.

Jag gillar torpgrejen. Även om jag med torpgrejen menar att man kan vara sminkad och ha handväska. Inte högklackat men ändå lite mascara. Särskilt på fest. Torpfest med smink och handväska. Och gympasko. Den torpgrejen. Den gillar jag.

Och så gillar jag de som bor i torpet också. Skitmycket.

Så mycket att jag vill ha ett eget torp och ha dem på besök där. Tillbakakaka.

Jag måste skaffa ett torp.

Måste.

Men om jag är hos andra, i deras, då kan det se ut såhär. När man äter, när man går på promenad och när man njuter av livet. Och det regnar ute. Och den enda som orkar lyssna på en när man berättar något är en hund.

 

 

Matklubbsträff

Ni som hängt med ett tag vet ju att min man och jag är med i en matklubb. Ja, så börjar jag varje rapport från denna klubb. I know. Men nu vet ni ju det i alla fall. Även ni som är här för första gången.

Vi träffas ju och och med jämna mellanrum är vi hemma hos oss. Igår var vi inte hos oss utan hos några i gänget som vi bor väldigt nära. Vilket är lyxigt. Att bara kunna ta på träskorna och gå hundra meter.

Jag var tyvärr dålig på att fota igår. Men det här är ändå några bilder som visar den otroligt goda maten. Och de där potatisbakelserna, de var så goda så det var inte klokt. Jag måste testa! (smördegsinbakad mosad, smaksatt potatis. Typ ihoprullat som en rulltårta). Och efterrätten… hemgjord maräng, hemgjord glass, grädde och bär. Vad mer kan man önska sig?


Tack snälla L & U för en trevlig kväll och sanslöst god mat!
Leve Rikard Nilsson!

Det börjar lukta semester

Det känns att det börjar närma sig. Semester. Att den är här om en inte allt för lång tid.

Och det känns ljuvligt.

Vi har velat fram och tillbaka och funderat och forskat, men nu är nog semestern så planerad som den får lov att bli. Den får inte bli för planerad. Det måste finnas tid till spontana utflykter och oplanerade sovmorgnar.

Vad har du för planer?

Vi har dock en massa roliga saker som väntar innan det blir semme och vi har avverkat en del kul grejer de senaste dagarna som jag vill berätta om.

Bland annat så hade vi fint besök på Valborgsmässoafton. Fina familjen som vi firade julafton hos var här och firade att våren är här. Vi bjöd på snacks (med världens bästa dip) till fördrinken och till varmrätt bjöd vi på kyckling i currysås med klyftpotatis. Till efterätt åt vi chokladmousse med bär och vispad grädde.

En otroligt trevlig kväll. Och så passade jag på att lära ut mitt bästa partytrick. Hur man viker en bh av sin servett. Det är ju ändå sånt man måste kunna i livet.

Jag känner starkt att jag måste ta mitt ansvar och lära ut såna här viktiga saker.

Vi spelade en väldig massa ABBA den kvällen och det gläder mig att ingen av de som valde dessa låtar är födda på 1900-talet. Det finns hopp för ungdomen. Låt ABBAs låtar spelas i all evighet. Amen.

Och så bjöd jag på mitt finaste toapapper. Fast det vek vi ingen bh av. Tyvärr.

Och så har jag sett vad som händer om man slutar vattna. Men blomman förlät mig och kryade på sig. Tur. Annars hade jag fått ett bryt.

Igår hade vi den stora äran att få gå på 30-års kalas. Tänk att det finns så unga människor. Vi bjöds på mat, tipspromenad (gissa vem som vann silver-pris!) och tårta och massa, massa med asgarv. Jag skrattade så att jag fick huvudvärk. Men det är ju inget man klagar över.

Maten var sanslöst god och sällskapet väldigt trevligt.

Vid mitt bord hade vi det dock lite jobbigt. Jag hade ju min skratt-huvudvärk och en annan hade svårt att äta eftersom foten hela tiden var i vägen. Hur jobbigt och svårt som helst.


Andra saker jag kan berätta är att jag är så otroligt nöjd över inköpet jag gjorde på Heathrow. Du vet, jag gick ju fram till en häftig tjej och sa att hon skulle plocka fram ett puder och ett läppstift som passade mig. Och mer rätt kunde det inte bli. Man ska fråga om hjälp, det ska man. Så himla smart.

Fast fotot på läppstiftet blev ju misslyckat. Går ju inte att läsa…

Studio Fix Powder Plus Foundation, färg NW25 (perfekt färg för mig!!!)
Eyeshadow, färg Greensmoke (den här valde jag själv)
Läppstift, färg Creme in your coffee (älskar det!!!)

Ja, som sagt. Fråga om hjälp. Det blir dagens tips från mig till dig.

Avslutar det här oerhört intressanta och givande inlägget med en bild på de fina rosorna vi fick av Valborgs-gästerna. Otroligt fina färger.

Tack till er som kom till oss den här helgen och tack även till er som vi fick komma till.

En väldigt fin Valborgshelg är till ända och jag är nöjd och tacksam. Ser nu fram emot nästa helg. Då vi får ohyggligt trevligt och fint besök igen.

Kommer ni ihåg påsken?

Det var visst påsk för ett tag sen. En påsk jag laddade för länge. Som jag tänkte skulle bli lång, vilsam och härlig. Jag hade två rätt av tre möjliga. Den blev superhärlig, väldigt vilsam men inte alls särskilt lång. Det sa swish. Sen var den över. Men den var bra. Sjusärdeles skitbra.

Vi drog iväg. Till ett favoritställe. Kosta. Och där bodde vi två nätter på Kosta Boda Art Hotell. Där frodades vi, hade det bra, åt påskbuffé, tog sovmorgon, slöade, shoppade väldigt lite och hade det otroligt bra.

Såhär.

Tog på mig min nya kavaj-jacka. Från Gudrun. Som jag skrev om här. Och tog den färgglada väskan och en matchande sjal…

Väl framme i Kosta var vi lite för tidiga till vår påsklunch som vi bokat, så vi fick stå ut med att ta ett glas vin i baren så länge. Oerhört tråkigt och deprimerande förstås. Som ni kan förstå.

Påsklunchen valde jag att inte dokumentera på något annat sätt än via gom och själ. Det satt så många omkring oss med sina mobiler i högsta hugg så jag blev nästan mörkrädd. Varför väljer man att sitta och surfa och hålla på vid matbordet när man gjort sig till och bokat en påskbuffé i en trevlig restaurang med vänner/släktingar omkring sig? De vid bordet bredvid oss släppte inte sina mobiler en enda gång under lunchen. Skrämmande.

Vi fick rum 107 och det var ett trevligt rum designat av Åsa Jungnelius. Vi har bott hos henne förut, men inte just i detta rummet. Som jag skrivit förut så är inte hon någon av mina favoritdesigners, men hennes överdimensionerade sminkskulpturer vill jag gärna ha. Nagellacket som stod i badrummet till exempel. Det kostar bara 19.000 kr så jag tror jag ska köpa ett par stycken.


Det är inte ett stressigt ställe det där precis, så vi tog det väldigt lugnt. Vädret var ljuvligt så vi tog en promenad….

Vi shoppade en liten aning, men inget av det som är på den här bilden utan nya skor till mig och en väska till min man.


Sist vi var i Kosta testade vi ju på fiskspa. Det hade vi tänkt att göra även den här gången. Men sen fick vi syn på ett annat slags spa som vi ville prova. Så vi valde det istället. Nämligen champagne- och ostronspa. En höjdare om du frågar mig. Min man var ostronoskuld och blev lite nervös men blev positivt överraskad och är inte alls avig inför att göra om det.


Jag förstår att det ser ut på mina bilder att vi var helt ensamma på hotellet. Det var vi absolut inte. Hotellet var fullt. Men jag brukar undvika att få med andra människor på mina bilder om jag kan. I alla fall de jag visar här i bloggen. Det är för att de inte har bett om att få visas upp i min oerhört välbesökta och populära blogg. (Host!) Och i baren på dagtid är det sällan mycket folk för då ligger de flesta i badet eller är och shoppar. Så vill man ha det lugnt en stund ska man gå in i baren på dagen.

Ja, de var väl det ja. En sanslöst trevlig resa. Och jag längtar redan tillbaka!!!


Och just det. Doug Seegers var där och spelade en av dagarna. Vi såg inte spelningen men han bodde på hotellet så vi mötte honom i korridorerna lite då och då. Trevlig kille det där. Tog sig tid att stanna till och hälsa på de som hälsade på honom och vinkade åt alla som blev glada över att se honom. Generöst och fint. Jag pratade inte med honom utan nöjde mig med ett töntigt smygfoto med dålig skärpa. Ni får själva försöka gissa vem av dessa män som är Doug Seegers.