Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Annonser

Sånt där som rör sig i huvudet

Jag lyssnade på Fredrik Backmans Sommarprat idag. Insåg att jag aldrig hört honom prata. Hans dialekt överraskade mig. Även fast han ofta skrivit om sin skånska i sin blogg och så. Men jag har väl inte fattat riktigt. Eller inte lyssnat.

Sommarpratet var bra. Rent av fantastiskt och rörande. Jag tror att det var extra bra för såna som är som jag. Som gillar att skriva. Och en spark i baken till oss som inte får tummen ur och tips till oss som behöver råd. Goda råd. Från en som vet. Och delar med sig.

Jag har börjat jobba idag igen. Efter fyra veckors ledighet. Det suger. På flera sätt. Mest energi, men även på andra sätt. Men på många andra sätt är det bra för mig att jobba. Att liksom få igång mig själv. För jag kan bli väldigt lat om jag inte har något att passa. Ja annat än kaffebryggaren eller Ernst på torsdagar. För då orkar jag. Och så gillar jag mina kollegor. Vi skrattar ofta så att tårarna rinner. Det behöver jag.

Och Ernst. Han slår rekord i år. Jag vet inte om jag är extra mottaglig, men jäklar vad han gör fint i år. Hans sparsmakade och rena passar mig just nu. Jag som annars skriker om att vi måste få in mer färg.

Det kanske inte är inredningen som behöver mer färg. Det kanske är jag.

En klocka behövde jag. Och såg en på REA hos Edblads i Linköping förra veckan. Jikan Watch Black. Köpte den inte. Tyckte tydligen inte att halva priset av 999 kr var ett tillräckligt bra pris. Så jag struntade i det. Och ångrade mig. Och gick ut på nätet. Och hittade den för 299 kr. Sen var saken biff. Nu visar den mig hur vi ligger till med tiden och det är bra. Så slipper jag kolla i mobilen. För ju färre gånger jag kollar i min mobil per dag, ju bättre är det.

Vi är inte bästisar jag och min mobil. Vi borde inte umgås så mycket. Dessutom gick det en flisa ur glaset när vi var på Gotland. Av princip tänker jag inte laga det. Är det verkligen så viktigt att få en ny front att jag kan tänka mig att betala en massa pengar för en ny? Stör mig flisan så mycket? I så fall är det något annat som stör mig. Att jag bryr mig alltså. Det stör mig.

Men Linköping då. Jo, det var ju lika fantastiskt som alltid. Vi bytte hotell den här gången eftersom de inte hade städat på varken vårt eller vännernas rum på det förra. Och när vi sa till dem så gäspade de som svar. Ungefär.

Vi hade ett alldeles märkligt och fascinerande rum. Som vi inte riktigt förstod. Men vi trivdes. Och hade väldigt kul och trevligt. Men det ska jag skriva om mer en annan gång. Så att du som är nyfiken får veta vilket rumsnummer jag bodde på. För det vill du ju veta.

Så är det ju.

Vad jag skulle vilja veta är hur den här klänningen skulle bete sig och se ut på mig. Det får jag inte veta om jag inte provar. Och det orkar jag inte. Så därför får jag leva i ovisshet. Men vet du? Har du provat den?

Min monstera har skärpt sig förresten. Både i kruka och vas. Och är nu frodig. Ja, frodig. Just precis. Det kan man få se bild på här i blögga en vacker dag. Om man vill och inte tror mig. Men du ska få se.

Vet du att mitt inlägg om hur man virkar ett pärlarmband är så poppis så att det vallfärdar folk till det fortfarande. Om jag vetat hur poppis det skulle bli hade jag aldrig lagt ut det. För det är så långt ifrån perfekt. Jag får till och med mail ibland om hur jag skulle kunna förbättra det. ”Det skulle bli finare om du gjorde såhär istället…” och sånt.

Joråsatte.

Det är mycket som skulle bli finare om man gjorde på ett annat sätt.

Så kan det vara.

Men nu ska jag se Arvingarna. På SVT. Och Gisslantagningen. På Kanal 5. Danskt och bra.

Vad ska du göra? Och vad funderar du på såhär på måndagskvällen?

New darlings

Hur går det med köpstoppet undrar ni ju säkert. Jo, tack. Det går bra.

Men målet är ju inte att helt sluta handla. Målet är ju att handla mycket färre grejer och att de grejerna som ändå handlas ska vara bra. Och rejäla. Inget krafs och inget småskit. Bra grejer som håller och som jag verkligen vill ha.

Det började ju med ryggsäcken

… som jag ääälskar och använder precis hela tiden. Till vardag och fest.

Och så har det nu blivit ett par skor. Som jag önskat mig i en evighet. Och som jag tänkte väntat till hösten med egentligen. Men sen behövde jag nya skor redan nu och då slog jag till. Det blev ett par drömskor.

Jag är kär i skorna. På riktigt. Och de gör mig väldigt glad. Särskilt efter att jag satte i de gula snörena.

Annorstädes

Vi har några vänsläktingar som vi gärna umgås med. De bor annorstädes. Eller så är det jag och min man som gör det. I alla fall så bor vi inte på samma ort. Och det är ju dumt.

Men bra är att man är mobil. Att man kan sammanstråla. Och det gjorde vi för några veckor sen. I en av mina favoritstäder. Linis säger jag, men de flesta andra säger Linköping har jag fått för mig.

Vi har ju varit i Linköping många gånger förut (här t ex). Och som vanligt bodde vi på Scandic Linköping City. Ett hotell som vi alltid tyckt mycket om, men den här gången blev lite osäkra på. Hm… Varken vårt eller våra vänners rum var ordentligt städade. Vi hittade grejer kvar i badrummet efter gästerna som bott innan. Tandborste och tandkräm. Våra vänner hittade sopor kvar från gästerna som bott innan dem.

Sånt kan ju hända. Och det är väl inte ett stort problem. Men det var det att de inget gjorde åt det fast vi påpekade det. Bara sa ”Oj, tack för att ni sa till”. Ungefär så.

Men hur som helst. Vi hade mycket trevligt. Och vårt rum var fint även om det inte var 100% städat.

Vi fick rum 226 den här gången. Men fantastisk utsikt över ån/kanalen. Ja, vad heter det? Är det en kanal kanske? Fint är det i alla fall. Hur eller hur.

Vi började med lite bubbel på våra vänsläktingars rum. Sen styrde vi kosan ner på stan och gick och åt lunch på Pinchos. Trevligt och gott.

Ett extra plus för att det var så himla fint vid deras toaletter. Sånt uppskattar jag verkligen. En äcklig och ful toalett kan verkligen förstöra ett restaurangbesök. Men här blev vi så till oss att vi var tvungna att fota.

Men de har ju väldigt fin inredning över huvud taget på Pinchos. Verkligen snyggt om du frågar mig.

Vi gick på stan lite och kollade runt och våra vänsläktingar tyckte att det var en mycket trevligt stad. Jag tror inte att de varit där förut. Jag brukar alltid säga att det är en stor stad i en lite mindre skepnad. Det finns allt men ändå får man en känsla av att staden inte är så stor. Himla mysigt. Jag gillar verkligen Linis.

På kvällen var vi och åt på Malt & Humle. Ett ställe min man och jag varit på förut men jag som jag tydligen glömde att blogga om då. Men nu var vi här igen och blev lika trevligt bemötta och åt lika god mat som förra gången.

Sist åt jag lamm, den här gången åt jag fantastiska vegetariska kroppkakor.

Ett väldigt trevligt ställe som jag verkligen vill komma tillbaka till. Ett nytt favoritställe. Om man gillar rustik mat med lite nya influenser och gillar att testa ovanlig och ny öl så ska man absolut gå dit.

Ja, det var den helgen det. Dagen efter åt vi frukost länge och väl, gick en promenad på stan och kollade läget lite. Och sen åkte vi hem. Och var nöjda. Och glada.

Just det. Jag är ju en dålig shopare nu för tiden för jag köper ju inte så mycket grejer. Men jag kostade på mig ett nytt läppstift på Åhléns. Jag blev lite SKAM-inspirerad och köpte ett mörkt rött. Jag har aldrig haft så mörkt läppstift förut så det kändes lite udda. Men det är snyggt.

Max Factor Lipfinity Lip Colour 108 Frivolous

Läppstiftet sitter som berget. Färgar inte av sig alls. Det enda man behöver är ett glans att måla ovanpå. Det finns med ett i förpackningen men det tar rätt snabbt slut. Men då kan man köpa vilket ofärgade glans som helst sen om man vill. Jag har ett ofärgat läppstift från Make Up Store som jag köpte förut. Funkar perfekt.

Så nu vet du det. Tips från en som gillar läppstift men som äter upp de vanliga på en minut.

Men köpstoppet då, hur går det med det?

Ja, köpstopp sa jag. Men jag skrev inte direkt några tydliga regler.

Och jag vet inte heller om jag vill ha så tydliga regler. Jag är inte så sugen på att ge mig själv en fotboja. Men jag borde skärpa mig. Och det tycker jag att jag har gjort.

Jag avslutade året med att köpa en ryggsäck. Som jag älskar. Den köpte jag på nyårsafton. Och använde julklappspengar som delbetalning. Så det gills inte. För det var ju förra året. Men ändå. Såhär blev det.

Och jag älskar min nya ryggsäck. Jag har använt den hela tiden sen jag köpte den och den är bra till allt. Fantastiskt. Vi är BFFs om man säger så. Det blev vi direkt.

Sen råkade jag köpa en poncho när vi var i Gävle. De bara hängde där och min vän Anna köpte en och jag ville inte vara sämre. Och jag tycker hemskt mycket om ponchon. Tyvärr hittade jag den inte på nätet så jag har ritat den. Vilket gör att du förstår exakt hur den ser ut. Den har bara fransar på ena sidan fram och andra sidan bak. Men det ser du ju på bilden. Baksidan sticker fram lite till höger på bilden. Men det ser du ju själv.

Köpstoppet jag har, har inget med kläder att göra. Jag har verkligen inget problem med shopping av kläder. Snarare tvärt om. Jag skulle behöva lite mer. Så ponchon var ett bra köp. Och jag tycker jättemycket om den. Användbar och härlig.

Sen kommer vi till ett känsligt ämne. En jobbig punkt. Och det hände på grund av att jag helt utan att ta ett djupt andetag råkade gå in på Designtorget på Stockholms Central. På väg till Gävle. Och så kikade jag in i deras glasskåp med smycken. Och blev svag. Och så låg den där. Ringen. Och skrek sig hes om att den ville bli köpt av mig. Och snart skulle vårt tåg mot Gävle gå och jag hann inte tänka så mycket.

Så jag föll som en fura och betalade den utan att blinka.

Sen skänkte jag pengar till Stadsmissionen. För att skapa jämnvikt.

Ringen kommer från Sägen. Det finns väl typ inget smycke de har gjort som jag inte vill ha.

Men nu är det bra. Nu ska jag ta tag i mig själv igen. Skärpa mig.

Nästa steg i processen är att göra ordning i skåp och lådor. Lägga alla saker ihop. Alla halvfulla handkrämer på ett ställe, alla nagellack på ett ställe, alla smycken på ett ställe. Nu är det lite oordning i förvaringen. Det är sen flytten. Saker som lades in utan någon plan. Och sen kom ingen plan sen heller.

Kanske ett projekt för helgen.

Stjärnigt

Vi sprang på den av en slump. Och en cool ung kille i ett stånd på Kostas Julmarknad var trevlig och plockade ner den åt oss och frågade om vi även ville ha det röda bandet den hängde i. 

Den var lite, lite dyr och otroligt glas-ömtålig och vi köpte den med en känsla i magen som bara finns där när man tycker att livet leker och allt är en fest. 

Eftertanken frågade mig om den verkligen var ett smart köp eller bara ett resultat av en väldigt rolig och kall och fin kväll. 

Men nu hänger den på väggen och jag ser den varje gång jag går ut i hallen. Vilket jag gör ofta. 

Jag är glad över den. 

Och nej, det är ingen julsak. Det har vi bestämt. Dock blir bandet snart o-rött. 

Nu är det snart slut.

Ja, nu börjar det lida mot sitt slut. Inte bara hela året utan även mitt uppdrag att blogga varje dag i december.

Det har varit superkul att blogga varendaste dag. Jag mår bra av att tvingas göra saker, för annars blir det sällan gjort. Men nu blev det gjort. Och det var kul. I alla fall för mig.

Men året ja. Det nya. Det som står i farstun och trampar. Hur tänker du om det? Är det välkommet in eller vill du att det står och torkar av skorna på mattan en stund till innan det kliver på?

För mig är det välkommet. Det är det nästan alltid. För jag har alltid höga tankar om det nya. Tänker att nu jäklar, nu blir det drag och fest och konfetti. Och räkmacka. Nu får världen passa sig jädrigt noga för nu kommer jag här med ny luft under vingarna.

Sen lagom tills det har gått 2-3 dagar av nya året så överraskas jag på ett väldigt dåligt sätt av hur likt förra året det ändå är. Och så kommer jag på att jag ju släpar runt på mig själv fortfarande. Att det händer inte nya grejer automatiskt bara för att det blir nytt år. Passar man sig inte blir det nya året i stort sett identiskt med det gamla. Och det vill inte jag. Jag vill att det händer nytt. Jag vill att det doftar fräscht. Inte en unken stank av gamla sopor.

Det är jag själv som måste stå för det nya. Det vet jag. Och det suger. Men så är det.

Jag har lite planer på ett köpstopp light 2017. Det är 8 år sen jag hade det sist och det var så otroligt intressant. Dock skulle inte samma regler funka nu som då, men med lite finjusteringar tror jag minsann att det skulle gå fint.

Reglerna jag hade 2009 passar inte helt in nu. Där ingick att jag skulle säga upp mitt kundnummer hos Yves Rocher, att jag inte skulle köpa fler DVD- eller videofilmer, att jag inte skulle köpa fler möbler och att jag skulle säga upp alla prenumerationer på tidningar som jag hade då. Och att jag skulle kolla upp om det skulle löna sig att ha kontantkort på mobilen.

Men jag tänkte även ut saker som passar ännu. Som att böcker går att låna på bibblan, att det blir billigare om man gör matsedel och så vidare.

Syftet är nog annorlunda då och nu. Nu känns det mer som ett litet test för att se hur det går, om vi kommer uppleva att vi sparar mycket, om jag kommer att sakna något väldigt mycket och för att sluta ta hem nya grejer hela tiden. För att slippa köpa nya tandborstar för att sen komma hem och se att det redan ligger sju oanvända i ett skåp i badrummet.

Och jag behöver inga nya böcker. Jag har redan massor som jag inte har läst.

Jag behöver inget nytt smink. Jag kan sminka hela stan med det sminket jag har. Varje dag i en månad.

Och spar jag in på småtjaffset kan jag ju istället köpa de saker som jag verkligen vill ha. Så som väskan från Littlephant och skorna från Dr. Martens.

Det jag minns bäst från förra gången jag hade köptstopp är hur viktiga sakerna som jag redan hade blev. Jag tyckte mycket mer om mina saker helt plötsligt. Och jag hittade saker i skåp och lådor som jag hade glömt. Plus att det kändes befriande att använda allting som var ”sparat på hög”. Jag är dålig på att använda saker jag får för jag vill gärna spara till ett bättre tillfälle. De finaste strumporna blir liksom inte använda. Det är ett otroligt sorgligt drag jag har. Och det skulle det bli ändring på om jag hade köpstopp. Får jag inte köpa nya strumpor så måste jag använda de jag har. Även de som är lite för fina för en vanlig sketen tisdag.

Vad kan jag göra av garnet jag har hemma? Kan raggsockorna som tydligen inte blir klara kanske repas upp och bli något annat istället? Kan gardintyget som aldrig blev gardiner kanske bli en väska? En shoppingkasse? En necessär att ge bort istället för en blomma? Kan mjölslattarna i skafferiet bli ett gott bröd som jag kan bjuda en kompis på? Och kan det blir betydligt fler portioner köttfärssås av ett kilo färs än vad jag tror?

Jag känner mig sugen på att testa. Och jag kanske kommer att fråga här i bloggen om det är någon som har en sån eller en sån om jag behöver det. Så kan jag köpa begagnat istället för nytt.

Och när hösten kommer så köper jag drömskorna. Och när jag fyller år önskar jag mig pengar så att jag kan köpa väskan.

Och de nagellack jag har som jag inte använder kan jag ju ge bort. Så kanske någon kan ge mig en redan läst Femina som tack.

Ja, jag tror att jag ska göra detta. Jag känner att det kan bli min grej 2017.

Dels för att jag skulle kunna andas lättare, men också för att spara pengar till viktigare grejer än småskit och pryttlar.

Saker som jag bör akta mig för är:

  • strumpbyxor
  • nagellack
  • ögonskuggor
  • pennor
  • träskor med kurbitsmålning från Dalarna
  • garn
  • servetter
  • ljus
  • strössel och andra fina bakgrejer
  • tyger
  • tidningar
  • böcker om mat, bak och pyssel
  • hårprodukter

Ja, det var väl allt om det för en stund.

Blev du inspirerad? Vilka grejer bör du akta dig för? Bör du över huvud taget akta dig alls?

Och du råkar inte ha ett par Dr Martens-kängor i storlek 38 som ligger hemma och dräller? Som du vill sälja?