Gamla grejer

Jag bad en kompis om råd idag. För att kunna komma på något att skriva om. Vill inte lämna ett tomt blad i februaris blogg-lopp. Har jag sagt varje dag så har jag. Och därmed basta.

Hon tyckte att jag kunde skriva något om Antikrundan. Kanske visa upp något gammalt som jag har.

Jag har inte så mycket gammalt. Jag har inte så mycket saker över huvud taget. Och det är väl typ det enda nu för tiden som vi inte kan beskyllda den där jädra pandemin för, utan det beror på en brand.

Men nog har jag några gamla grejer. Joråsatte.

Eftersom jag känner mig jädrigt trött och lite luggsliten just idag skulle jag kunna skämta till det lite och säga att det äldsta i det här hushållet är jag själv. Men så är det ju inte. Det finns ju grejer som är äldre. Kanske inte många saker, men de finns.

Det finns ju en del grejer här som jag vet är väldigt gamla. Och då tänker jag på stenar som jag har hittat och plockat upp. De kan ju vara från jordens skapelse teoretiskt sett… Eller kan de det? Skulle det kunna vara så?

Men om man räknar bort sånt…

På rak arm så tror jag att det äldsta jag har i mina ägor är en förlovningsring som var min farfars. Han förlovade sig med min farmor 1932. Eller om de gifte sig då. Det är hur som helst årtalet som står i ringen. Och detta får mig att tänka på att vi kan ha något foto som är äldre än så, men det är rätt så oklart då vi inte har så många foton kvar över huvud taget…

Det blir lite enklare att tänka när jag tänker att ringen är 90 år gammal… då kan blir det enklare att tänka vad som är äldre eller yngre…

Detta är en väldigt intressant fråga.

Om man till exempel inte skulle vara så intresserad av just saker eller dess värde, så tänker jag att frågan om vad man har som är äldst är rätt kul.

Jag måste prata med min man ikväll. Han kanske har något ännu äldre…

Och då menar jag alltså inte hans fru.

Även om det kan se ut så.

Just idag.

Februaris tjugotredje dag

Jag vet inte var som hände här igår. Jag hade typ 10 gånger fler besökare än vanligt. Helt otroligt. Bloggen skickade ett meddelande till mig om att besökasantalet blomstrade.

Välkommen du som är ny här och välkommen även du som är här titt som tätt. Skulle vara roligt att veta vem du är. Har du Insta är det enklare att lämna ett meddelande där än i bloggens kommentarsfält där man ju får fylla i så himla många fält. På Insta heter jag @plateofcupcakes om det skulle vara så att du inte känner till det.

Jag hittade små tallrikar med guldkant för några kronor styck igår. Sprang sen hem och kladdade ner dem allt vad jag orkade. Det finns nämligen ingen hejd på hur roligt detta är.

Jag skulle gärna vilja ha förslag på vad som skulle kunna skrivas på tallrikarna. Har du nått kul förslag? Ju knäppare desto bättre tänker jag. Har fått önskemål om ”Du kan va frisyr” till exempel. Hur kul som helst. Ska bara åka och handla upp alla lämpliga tallrikar som finns i stadens loppisar. Jag ska ha som ett eget lager tänker jag. Stora högar med oritade tallrikar som jag kan rita på.

Jag tror inte att det ritade tål maskindisk och jag tror inte att det är lämpligt att äta varm mat på dem, men man kan ju gott och väl lägga en bulle eller några härliga snittar på dem. Eller kanske några gem eller ett hårspänne. Man gör ju som man vill tänker jag.

Det enda jag själv vill just nu är att klippa håret. Som tur är ska jag få göra det i kväll. Det jag vill näst mest är att köpa ett eller två nagellack från Essie. Nått nytt som jag läst om som ska hjälpa trasiga och bedrövliga naglar. Vilket osökt får mig att tänka på mina egna. De lämnar mycket kvar att önska just nu. Precis frisyren.

glow & shine

neutralize & brighten

Annars har jag inte så mycket mer att komma med idag. Men har jag lovat ett inlägg om dagen i februari så har jag. Då får det blir lite såhär på den tjuotredje dagen.

Japp.

Smala Sussie

Genom Jaana Fomins konto på Instragram (@jaanafomin) fick jag nys om att det i år är 20 år sen filmen Smala Sussie spelades in. Det är minsann Jaana som jobbat med kostymerna till filmen och detta fick jag nys om när jag lyssnade på poden Fem i Topp.

Johan och Björn hade ju två av huvudrollerna i Smala Sussie, så har man tur när man lyssnar på poden så pratar de lite om filmen och hur det var att spela in den. Det gillar man.

Hur som helst så älskar jag och min man filmen. Vi har sett den 700 gånger och citrerar den minst varje vecka. Det är otroligt sjuk humor men om man inte är känslig för sånt så är den en fröjd. Och karaktärerna liknar liksom inget annat man skådat.

Hur som helst så har vi vänner som har lika sjuk humor som vi och som gillar filmen precis lika mycket. Och när vi hörde om jubileumet bestämde vi oss för att ha lite Smala Sussie-tema på en middag som vi bjöd hit dem på.

Tänkte visa en del av grejerna vi pysslade ihop. För vi gillar pyssel! Kan man göra saker själv är det mycket roligare än att köpa färdigt!

En dörrskylt. En sån har Pölsa på sin ytterdörr. Han har flera skyltar med olika namn och det visas flera i filmen. Men här är en.

En annan grej är ju förstås Smala Sussies tiara eller krona, som hon vann i Miss Motor-tävlingen. Här skulle jag kunna gjort ett mer avancerat diadem med riktiga leksaksbilar, men en smart person i min närhet kom på att man kan använda godisbilar. Det gör på nått sätt diademen ännu roligare.

Långt ifrån perfekta. Men vem behöver perfekt?
Diadem för 10 kr per styck (Dollarstore), lim, några godisbilar och silverfärg från Biltema.

Vi serverade knäckemackor med piller till förrätt, precis som Pölsa gjorde när Erik kom på besök…

Vi serverade Vino Skito (Right from hell) till maten. Men här var det inte många som ville smaka. Vilket var trist när vi blandat ihop så mycket gott.

Till efterrätt bjöd vi på varsin påse med Gott&Blandat. För det får ju polisen Billy Davidsson av Gerd i videobutiken när han gör henne små tjänster.

Ja, lite sådär höll vi på. Vi hade även små påsar med pulver vid matbordet. Men dem vill jag inte visa för de är lite för naturtrogna och jag vill inte att den som kikar in här ska tro att jag sysslar med sånt skit på riktigt. Så att säga.

Vi skrattade oss hesa under kvällen och av värdparet fick vi en kanna i porslin. Liknande den som Smala Sussie behövde använda när hon var hos Sandra på pizzerian.

Nästa år är det 20 år sen filmen hade premiär och då blir det fest igen. Då tror jag nog att varsin Miss Motor-tröja kan få vara på sin plats. Plus att det då är på tiden att folk vågar smaka på min Vino Skito (Right from hell).

Och så vill jag bjuda på ett av mina favoritcitat från filmen. Som ett slags livstips. Från mig till dig. Det är Pölsa som ger Sussie tipset, men det kan få gälla oss alla.

Varsågod.

”Låtsas att du är dum i huvudet, då lämnar folk dig ifred!”

Nytt begär

Fick för mig för ett tag sen att jag skulle köpa mig en penna som går att använda på porslin. Tänkte att det kunde vara kul att köpa vitt porslin på loppis och rita på det. Skriva nått kul citat med snirkliga bokstäver och ge bort till någon som har namnsdag eller till någon som behöver en tallrik med en ritad grävling på.

Ungefär så.

Jag köpte en penna hos Panduro och vita tallrikar hos Erikshjälpen.

Ja och sen hade jag ju en väldigt tydlig bild i huvudet och en bra inställning och så satte jag igång.

Det är ju tur att det går att torka bort med hushållspapper när det blir fel.

Så kan man säga.

För fy bubblan vad svårt det var att göra snyggt.

Det är väldigt halt att skriva på porslin. Alltså jag snackar halt som i noll komma noll motstånd. Pennan glider som bara den. Tar man ett andetag blir handstilen vågig.

Men efter att ha torkat av, diskat, gnidigt och tvättat bort allting ungefär 12 gånger blev jag ändå lite nöjd med min första tallrik. Som hade fått lite mönster på kanten och ett citat i mitten.

Jag väntade utsatt tid och brände sen tallriken i ugnen efter konstens alla regler och jag gick sen omkring och mallade mig. Jag skrattade åt det roliga citatet och fotade tallriken och visade upp för halva världen i både sms och Snapchat.

I ett och ett halvt dygn var jag så himla nöjd, ja tills jag såg att jag hade skrivit fel.

Och då var ju tallriken bränd och man får använda våld, yxa och skrapa om man vill få bort det jag skrivit.

Attans.

Så nu är jag sur och måste köpa fler tallrikar.

Men kanten blev rätt snygg.

Jag tänker göra fler saker och jag tänker handla hem ett laget med muggar och fat och grejer, kanske en blomkruka eller två? Och sen tänker jag fortsätta med detta. För oj så skoj!

Fler grejer kommer att dyka upp i flödet kan man säga.

Hade tänkt köpa fler grejer att rita på redan idag, men här är sån snöstorm att jag inte går ut om jag inte måste.

Jag tänker köpa fler pennor också. Kanske inte nödvändigtvis fler färger, för jag tycker svart penna på vitt porslin är snyggt så det räcker. Men fler tjocklekar kanske vore på sin plats.

Pennan jag köpt kostade 59 kronor och sällan har något för så få pengar gett mig så mycket roligt. Tallrikar och muggar och liknande finns ju att tillgå för väldigt ynkliga summor på våra loppisar. Det är ju så strålande så det är inte klokt.

Jag har en jättekul tallrik som är nybränd och härlig, som jag kan visa er lite senare. Men det blir först när jag har gett bort den.

Ett köp

Jag pratade länge om att köpa en luftfuktare. Vi är torrisar. Särskilt på vintern.

Jag googlade lite och funderade lite och slog sen till när jag hittade den jag tyckte verkade vara bäst.

Och bäst i det här fallet betyder finast.

Jag hade lite oroliga känslor inför köpet för jag tänkte att det kanske blir så fuktigt att tapeterna ramlar ner? Att man får ha paraply? Att håret hänger efter en stund?

Den kom hem efter många om och men. Vad jag menar med det behöver vi inte prata om för nu är den ju här. Men det tog tid. Så kan vi säga.

Jag tänkte att paketet var lite litet.

Och är det litet på utsidan är det ju sällan större på insidan.

Jag vet att jag läste om måtten. Men det var så många centimeter hit och dit så det blev så rörigt i huvudet.

Och den var ju så fin.

Jaa.

Minsann.

Fin är den.

Stor är den inte.

Nog kommer det fukt ur den men någon tapet kommer inte att ramla ner. Det är ett som är säkert.

Och det är ju bra! Man vill ju inte att tapeterna rullar ihop sig och ner sig om man inte önskar just det.

Så. Ja.

Den är otroligt fin.

Pyser ut en deciliter vatten på en arbetsdag.

Den går inte att ladda upp som jag tänkte och fick för mig.

Den måste sitta i ett uttag.

Men den är fin.

Och nog kommer det fukt ur den.

Om än väldigt lite.

Jag har köpt den från The Carebox. Den var på REA.

Och är söt.

Det känns viktigt att poängtera det.

Och det är fredag på den artonde dagen

Jag trodde det skulle vara jobbigt att blogga varje dag i en hel månad. Men ack så fel jag hade. Det är inte ju alls jobbigt. Det är ju bara kul. Det är faktiskt en baggis. Det har helt klart lyft mitt februari 2022. Mitt februari har fått guldkant och jag hoppas att mina inlägg har gjort en liten, liten skillnad även i ditt februari.

Jag sitter inte här i favoritfåtöljen och tror att mina inlägg gör stor skillnad för någon. Men gör de en positiv skillnad ens stort som ett riskorn, så är det tillräckligt bra för mig. Då är jag nöjd.

Det är en solig fredag vi har i våra händer. I alla fall vi som bor på min gata i stan. Jag önskar dig så mycket sol som du själv önskar och det fredagsmys som du själv vill ha och behöver. För min del behöver jag På spåret, nya Beck-filmen, en inplanerad FaceTime-träff i morgon kväll och Mello. Och så behöver jag sovmorgon som grädde på moset. Löken på laxen blir en efterrätt som jag ska göra i morgon. Räkna med att den kommer att dyka upp i en blogg nära dig snart. Om den blir bra. Höll jag på att säga. Den får dyka upp här hur eller hur. Dålig som bra. Lyckad som misslyckad. Här är man inte portad bara för att man blev ful eller smakar illa. I min blogg är bara dumhuvuden portade. Men några såna har jag inga här. Det är det som är så bra med min blogg.

En gång för massa år sen fick jag ett surt mail från en besökare. Hon sa att jag var så ytlig och att jag bara skrev om läppstift och sånt. Av den anledningen måste jag upprätthålla mitt rykte och min heder och prata lite om läppstift ibland. Som idag t ex. Idag vill jag vara ytlig och visa dig mina bästa läppstift för stunden. Men alla goda ting är ju tre (Är det verkligen så?) och mitt tredje favorit-stift har fått fötter och är försvunnet. Men det kan jag återkomma till en annan dag när jag vill upprätthålla min ytlighet.

Dagens favoriter är följande:

Bourjois Rouge Fabuleux Lipstick.
Ett läppstift som en tjej som jobbade på Åhléns i Karlskrona gav mig när jag frågade henne om ett läppstift som borde passa mig. Hon hade så rätt och jag har köpt flera likadana sen dess. Detta är verkligen en favorit. Ett krämigt läppstift som sitter länge. Kanske inte hela dagen men det finns det ju fasen inget som gör. Det kan man ju bara sluta drömma om.
Jag har köpt färg nummer 04. Supernöjd.

Clinique Pop Lipcolor + Primer
Här gjorde jag en chansning en gång och köpte detta för att det var REA. Det har jag inte ångrat en sekund. Ett väldigt krämigt läppstift som funkar lite som ett cerat. Sitter verkligen inte hela dagen men man kan inte få allt. Man får mjuka läppar och en fin färg, det räcker gott ibland. Kommer absolut att köpa ett nytt när det här tar slut.
Jag har färg nummer 23 – Blush Pop.

Ja och i övrigt har jag fått stora problem att handskas med. För förra helgen bestämde jag mig för att heja på Tone Sekelius och hennes låt My Way genom hela Mellot. Oavsett vilka andra låtar som skulle dyka upp. För ingen låt skulle kunna slå den. Så tänkte jag förra lördagen. Ja eller tills igår faktiskt. Det vill säga nästan en hel vecka. För igår hände det nämligen sig så att jag råkade höra en minut av Bagges låt Bigger than the universe. Som han ska presentera oss i morgon. Och då rasade allt samman. För är inte det en toppenlåt så säg.

Så nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på längre. Och jag som alltid måste veta vem eller vilka jag hejar på. Jag är inte den som kan se På spåret och tänka att det inte spelar mig någon roll vilka som vinner. Och de reglerna gäller vad jag än ser. Så som i Mello så ock på jorden. Om man säger så.

Men förutom det så blir det en bra helg. Även om jag tack vare Bagge kommer att leva i en enorm ovisshet och förvirring.

Ha det fint. Så hörs vi imorgon igen.

Tack för idag.

Fredag igen

Och det blev fredag igen. På februaris elfte dag.

Jag har verkligen inte något spännande att berätta idag. Till skillnad från alla andra dagar jag gjort inlägg i den här bloggen. (Moahaha)

Men det är kanske så att det här datumet är ett datum då jag är lite trist. Det tyckte i alla fall någon den här dagen för några år sen.

Jag har hittat en sak som jag kan tänka mig att köpa för mitt presentkort. En väska från Åhléns. Jag behöver en lite större handväska som jag kan ha om jag behöver ha med mig lite grejer liksom. Och ändå kunna bära den över axeln. Som den här.

Och då kommer jag känna mig nöjd över att ha köpt en rejäl och bra sak för presentkortet och kan sen slösa upp det som blir över på saker av det lite onödigare men livsviktiga slaget. Som nagellack, läppstit och sånt asbra. Drömmer t ex om ett gräsgrönt nagellack.

Lite såhär kanske… Off Tropic.

Annars då? Har du nått kul att berätta? Vad ska du göra i helgen? Jag ska shoppa lite i kväll, äta lite god mat, kolla På spåret. Och i morgon ska vi få besök av kära vänner.

Men alltså. Livet ändå. Såhär innan På spåret ens har börjat. Bästa tiden.

En stor glädje idag är att det kommit ett nytt avsnitt av The Saltet podcast idag. Med Peter Apelgren, Wilmer Apelgren, Niklas Andersson och Roland Andersson. Det har ju varit tyst från den poden i nästan två år. Men nu äntligen. Idag kör de quiz. Otroligt kul.

Ha en fin fredag.

Burksamling

Samlar du på något?

Jag skulle säga att jag absolut inte gör det. Jag är ingen samlare. Men sen ibland så kommer jag på mig själv med att ha väldigt många grejer av samma sort. Även av sånt som används. Inte bara sånt som samlas på hylla.

Man kan väl säga att en stor hög av nagellack är ett slags samling? En hel drös av läppstift? Massa palettblad? Monsteror?

Du som följer mig på Insta (@plateofcupcakes) fick härom dagen se en burk som mina kompisar 7 och 10 år gamla tvingade mig att köpa. En burk som liksom passade mig som handen i handsken. Så att säga. En fin godisburk från derrière la porte.

När jag la ut den på Insta skrev en trevlig vän att hon minsann har flera såna plåtburkar i sina ägor och att hon tycker så mycket om dem.

Då ringde det en liten klocka i mig.

Har inte jag också såna? Ett antal till och med?

Bokade in en inventering på hemmalunchen i måndags och skåda här med ditt norra öga hur många jag hittade.

Jädrar i min lilla låda.

Alltså vilken skatt jag har! Och vilka snälla människor sen då som gett mig såna här genom åren. Den med nagellack har jag fått och den med praliner har jag fått. Säkert någon mer.

Jag har dem nästan till vad de är tänkta till. I alla fall den med nagellack. I tårtlådan (Boîte à Gâteaux) har jag muffinsformar. Inte helt korrekt, men så är det. Jag erkänner. Jag har felat.

I mjuka kakor-lådan (Boîte à Gâteaux moelleux) råkar jag ha armband och gamla klockor jag sparat.

Ur led är tiden. Även i mina plåtlådor.

Men! Nu ska du inte tro att mitt samlande av burkar slutar här. Nä, för jag har tydligen samlat på mig fler burkar genom åren. Även fast jag inte verkar vilka erkänna det.

Kolla här till exempel. Flera plåtbrukar från Arbrå Ångbageri som nu mera verkar heta Finsmakeriet. De får heta vad de vill, jag älskar deras burkar.

Men. Den värdefullaste kakburken av dem alla är ändå en burk som jag har sparat från en tidigare samling. Från den tiden jag samlade. Och från den tiden vänner och familj köpte saker till mina samlingar. Jag samlade på Forever Friends-björnarna. Allt som hade med dem att göra. Och de fanns lite överallt. På kläder, på födelsedagskort, på nyckelringar. Överallt. De var dåtidens Justin Bieber kan man säga.

Och på den tiden åkte en vän till England. Och hem kom hon med en burk med kakor. Den hade hon köpt i en vanlig mataffär minns jag. Och det är nog min käraste burk jag har.

Burken innehöll blandade småkakor minns jag. Och i botten på burken står det att kakorna borde ätas upp före mars 1998. Så burken är inte från igår om man säger så. Och inte kakorna heller. Och jag har gjort min läxa.

Ja, så plåtbrukar verkar jag gilla. Så kan man säga.

Vad gillar du och vad har du mycket av? Trots att du inte samlar? Eller gör du det?

Och om jag önskar mig fler burkar, då önskar jag mig nyckelburken (tänk dig den på vår bänk i hallen!) och kylskåpet. I kylskåpsburken ska jag ha små kylskåp, precis som det är tänkt. Jag ska inte fuska, som med de andra.

Ett pyssligt litet fat

Jag är ju en periodare av rang. Gör saker i omgångar och tar i från tårna. Ena perionden virkas det sjalar på löpande band och nästa sekund ser jag alla avsnitt av Rederiet inom loppet av en vecka.

Det är så jag jobbar.

Frågor på det?

Just nu har jag snöat in på grejer man kan göra av loppisfynd.

Jag gillar ju loppisfynd generellt. Jag gillar att hitta snygga saker och sen få betala 5 kr för dem. Lite så kan man säga. Att jag gillar.

Jag gillar även att surfa runt på nät och Insta och inspireras av folk som gör saker av saker de köpt på loppis. Och särskilt gillar jag att hitta skitsnygga saker som folk gjort.

Jag vill inspireras av skitsnygga grejer. Det är lite så jag tänker.

Bland annat har jag sett att smarta människor gör små söta fat av porslinsgrejer och glasfat.

Jag ville inte vara sämre.

Köpte fat, söt porslinsgrej och silverspray.

Min man sprayade och jag limmade. Och se så fint.

Ringarna har @designrenatheschneider gjort

Kanske inte den snyggaste bilden (Ljuset nu för tiden alltså. Lämnar lite kvar att önska!) men skit också vad nöjd jag är.

Detta är vad jag köpte. Kostnad: totalt 15 kr plus silverfärg och lim.

Är det för mycket begärt?

Kan man få ett litet andrum någon gång då och då eller är det för mycket begärt?

Ibland kan man undra.

Idag är det ljuvlig fredag och jag tar en jobbpaus och lyssnar lite på min spellista på Spottan. (Jo, det kallas så. Kom ihåg var du läste det först!).

”Åh Saaarah, kom uuuut ikväll….”

Jag har inga nya låtar i min lista. Nej, det kan ingen anklaga mig för. Det är julmusik och 80-talet blandat hej vilt. Men man firade ju jul på 80-talet också så jag förstår inte varför folk undrar.

Ifall du däremot undrar hur jag har det nu för tiden så ska jag berätta det. Jag har fått en ny kollega som jag är fadder för. Och på grund av hemmakontor så får vi lära ut allt via Teams. Detta har resulterat i eksem i öronen på grund av lurar 8-9 timmar om dagen.

Det är bara en av alla spännande saker som har hänt i mitt liv sen sist.

Jag har även rasat å det grövsta åt att jag såg Disneys film om den lilla sjöjungfrun för någon vecka sen och att Ariel i den blir kallad ”slyna”. Hon får även lära sig att hon måste pluta med läpparna och se snygg ut om någon ska kunna bli kär i henne.

Nä, lite mer får hon nog pluta om någon ska kunna bli kär i henne. Disney har rätt. Sådär kan man ju inte se ut. Då får man vara singel.
Lite skärpning tack.

En del grejer i en del filmer borde raderas och sänkas i floden.

Vilken flod kan diskuteras. Inte så viktigt.

Men mest av allt handlar mitt liv om att vänta på den skitfina klänningen som ska komma in på Lindex vecka 17. Och då får jag ju be lite om ursäkt och säga att jag tror att vecka 17 var förra veckan. Men vem är jag att påpeka det, jag är väl inte någon jäkla almanacka heller.

”Now I, I wish it would rain down, down on me
Ooh yes I wish it would rain, rain down on me now…”

Phil Collins ändå va. Vilken bra musik och vilken talang. Undrar om han också får eksem i öronen ibland. Hoppas inte. Det önskar man ingen.

Annars så är mina lurar från Urbanista det bästa jag köpt på länge. De ihop med min nya klocka. Vill du muntra upp dig själv kan du köpa något av det. Eller båda. Eller inget. Eller så köper du smågodis för hela slanten istället. Så kan man också göra.

Annars så får jag lite inre stress av alla som redan fått sin första och till och med andra spruta nu. Det är inte ens dag för mig att boka tid för min första. Jag blir väl sist i världen tänker jag. Så känns det i alla fall. Här sitter jag ner i båten och väntar så fint.

Och offerkoftan sitter rätt bra. Tackar som frågar. Den kliar lite, men det gör offerkoftor har jag hört. Det är visst det som är grejen.

”Kyrie Eleison down the road that I must travel
Kyrie Eleison through the darkness of the night
Kyrie Eleison where I’m going, will you follow?
Kyrie Eleison on a highway in the night…”

Var inte musiken bättre förr eller är det JAG som var bättre förr?

Vi hittade ju förresten en plåtbricka (liten och rund) i en burk med Felix saltgurka i veckan. Skickade in en bild på den till Felix. Fick just 300 kr i presentkort att köpa Felix-grejer för från dem. Som plåster på såren. Såren som vi inte fick.
Värt besväret. Skicka några plåtbrickor till ni, inte mig emot.

Nu tar vi fredag. Med eller utan sprutad arm eller plåtbrickor.

Hoppas att du mår bra.

Jag menar det verkligen.