En välkommen blomfluga

Lalylala har gjort en virkbok som jag bara var tvungen att ha.

Men har man köpstopp får man försöka vända och vrida på grejer så att man kan köpa utan att köpa. If you know what I mean. Så jag skaffade mig en vän i nöden. Och frågade om vi inte kunde ge varandra den här boken i julklapp. Och det tyckte hon. För hon ville också ha en. Så nu är de beställda och julen är i antågande och det ska bli så himla kul för det finns så otroligt söta grejer i boken.

När man köpte boken fick man ett bonusmönster. På en blomfluga. Den gjorde jag i ett kick och den blev så söt så hälften vore nog.

Boken köpte vi via Etsy.

Familjen Höst är ett annat gäng som Lalylala har uppfunnit. Hon är bra hon.

Annonser

Estrella

För länge sen köpte jag en massa grått garn för att jag skulle virka en sjal. Men garnet visade sig vara superjobbigt att virka i. Det är väldigt fint, men det är liksom inte så tvinnat. Så risken är stor att (läs: jag blir galen för att detta händer hela tiden) garnet delar sig och att man bara får med sig halva garnet genom öglan. Jobbigt.

Matilda från Svarta Fåret. Den här färgen heter 08.

Så garnet har legat där i flera år tror jag och jag har försökt att komma på vad jag ska göra med det. En väska kanske, en grytlapp, en duk… ja, sådär har jag funderat. Och även påbörjat och repat upp.

Men så hittade jag en så ursöt docka. Estrella. Från Polaripop. (Instagram: @polaripop) Och jag blev genast tvungen att testa att virka en enfärgad docka. I det jobbiga gråa garnet. Det jobbiga gråa, fina garnet. Jag köpte mönstret hos Etsy.

Och när hon blev färdig blev jag överlycklig över hur fin hon blev. Att göra henne enfärgad var nog min bästa idé. Även om jag inte kom på idén själv för jag såg den enfärgad hos Polaripop. Men där i ljus pastell.

Såhär blev min Estrella. Jag tycker att hon är asfin!

Sjalar till salu

GRÅ OCH LAVENDEL ÄR SÅLDA!

Jag testar igen. Och lägger ut några sjalar som är till salu.

En grå, en korall och en lavendel.

De kostar 250 kr per styck och då ingår porto. Man kan betala via mitt konto eller via swish om man vill. Det kan man välja själv.

Maila till susanne.undersolen @ gmail.com om du är intresserad. Men ta bort mellanslagen i mailadressen först.

De är cirka 2 meter på den långa bredden…

Virkade i Tilda-garn. Går att tvätta, 40 grader.

 

Sånt där som rör sig i huvudet

Jag lyssnade på Fredrik Backmans Sommarprat idag. Insåg att jag aldrig hört honom prata. Hans dialekt överraskade mig. Även fast han ofta skrivit om sin skånska i sin blogg och så. Men jag har väl inte fattat riktigt. Eller inte lyssnat.

Sommarpratet var bra. Rent av fantastiskt och rörande. Jag tror att det var extra bra för såna som är som jag. Som gillar att skriva. Och en spark i baken till oss som inte får tummen ur och tips till oss som behöver råd. Goda råd. Från en som vet. Och delar med sig.

Jag har börjat jobba idag igen. Efter fyra veckors ledighet. Det suger. På flera sätt. Mest energi, men även på andra sätt. Men på många andra sätt är det bra för mig att jobba. Att liksom få igång mig själv. För jag kan bli väldigt lat om jag inte har något att passa. Ja annat än kaffebryggaren eller Ernst på torsdagar. För då orkar jag. Och så gillar jag mina kollegor. Vi skrattar ofta så att tårarna rinner. Det behöver jag.

Och Ernst. Han slår rekord i år. Jag vet inte om jag är extra mottaglig, men jäklar vad han gör fint i år. Hans sparsmakade och rena passar mig just nu. Jag som annars skriker om att vi måste få in mer färg.

Det kanske inte är inredningen som behöver mer färg. Det kanske är jag.

En klocka behövde jag. Och såg en på REA hos Edblads i Linköping förra veckan. Jikan Watch Black. Köpte den inte. Tyckte tydligen inte att halva priset av 999 kr var ett tillräckligt bra pris. Så jag struntade i det. Och ångrade mig. Och gick ut på nätet. Och hittade den för 299 kr. Sen var saken biff. Nu visar den mig hur vi ligger till med tiden och det är bra. Så slipper jag kolla i mobilen. För ju färre gånger jag kollar i min mobil per dag, ju bättre är det.

Vi är inte bästisar jag och min mobil. Vi borde inte umgås så mycket. Dessutom gick det en flisa ur glaset när vi var på Gotland. Av princip tänker jag inte laga det. Är det verkligen så viktigt att få en ny front att jag kan tänka mig att betala en massa pengar för en ny? Stör mig flisan så mycket? I så fall är det något annat som stör mig. Att jag bryr mig alltså. Det stör mig.

Men Linköping då. Jo, det var ju lika fantastiskt som alltid. Vi bytte hotell den här gången eftersom de inte hade städat på varken vårt eller vännernas rum på det förra. Och när vi sa till dem så gäspade de som svar. Ungefär.

Vi hade ett alldeles märkligt och fascinerande rum. Som vi inte riktigt förstod. Men vi trivdes. Och hade väldigt kul och trevligt. Men det ska jag skriva om mer en annan gång. Så att du som är nyfiken får veta vilket rumsnummer jag bodde på. För det vill du ju veta.

Så är det ju.

Vad jag skulle vilja veta är hur den här klänningen skulle bete sig och se ut på mig. Det får jag inte veta om jag inte provar. Och det orkar jag inte. Så därför får jag leva i ovisshet. Men vet du? Har du provat den?

Min monstera har skärpt sig förresten. Både i kruka och vas. Och är nu frodig. Ja, frodig. Just precis. Det kan man få se bild på här i blögga en vacker dag. Om man vill och inte tror mig. Men du ska få se.

Vet du att mitt inlägg om hur man virkar ett pärlarmband är så poppis så att det vallfärdar folk till det fortfarande. Om jag vetat hur poppis det skulle bli hade jag aldrig lagt ut det. För det är så långt ifrån perfekt. Jag får till och med mail ibland om hur jag skulle kunna förbättra det. ”Det skulle bli finare om du gjorde såhär istället…” och sånt.

Joråsatte.

Det är mycket som skulle bli finare om man gjorde på ett annat sätt.

Så kan det vara.

Men nu ska jag se Arvingarna. På SVT. Och Gisslantagningen. På Kanal 5. Danskt och bra.

Vad ska du göra? Och vad funderar du på såhär på måndagskvällen?

Att ge bort en peng

Vi skulle på kalas. Och festföremålet hade önskat sig en peng. För hon vill köpa en ny resväska.

Klart att tjejen skulle få en peng då!

Det kan vara, tycker jag, lite tråkigt att få en peng i ett kuvert bara. Särskilt om man fyller 50 år och förtjänar att bli extra firad.

Så jag googlade över sätt att ge bort pengar. Och hittade passande nog en bild på en resväska gjord av en tändsticksask.

Av en ask som jag köpte i affären för typ några kronor, och sånt jag hade hemma (brunt papper, en papperskasse från en butik, limstift, ritpapper och pennor) gjorde jag den här väskan. Och hade hur kul som helst under tiden.

I asken ligger pengen. Och på lappen som hänger från handtaget har jag på ena sidan skrivit grattis och på den andra sidan skrivit vilka presenten var ifrån.

Jag tycker i vanliga fall att det är tråkigt att ge bort pengar, men på det här viset blev det hur kul som helst!

(Men önskar man sig pengar ska man förstås få det, men det är inte så kul att ge bort. Tycker jag.)

Om jag hade haft tillgång till en skrivare hade mina klistermärken på väskan blivit mer perfekta. Men detta blev roligare. Perfekt för att det var kul, men verkligen inte perfekt konstnärsmässigt. Men ändå. Kul. Och kul är väl perfekt va?

Sjal-bloppisen uppdateras härmed

DEN GRÅ SJALEN ÄR SÅLD!

Den petrolfärgade sjalen blev poppis. Den ville många ha. Men tyvärr hade jag bara en. Men jag har hittat en grå nu också som låg på en hylla och såg ledsen ut. Den är fin och oanvänd och skulle gärna hänga sig runt halsen på någon.

De kostar 250 kr per styck och då ingår porto. Man kan betala via mitt konto eller via swish om man vill. Det kan man välja själv.

Maila till susanne.undersolen @ gmail.com om du är intresserad. Men ta bort mellanslagen i mailadressen först.

De är cirka 2 meter på den långa bredden…

… och virkade i Tilda-garn.

Såhär såg det ut när den petrol-sjalen flög iväg till ny ägare.

 

Den hundrade. Ungefär.

Du undrar väl om jag helt har slutat att virka sjalar. Det har jag inte. Jag fick en liten virka sjal-chock ett tag när jag hade tre på gång samtidigt ett tag. Sen pausade jag lite. Och sen kastade jag ihop en gammelrosa. För det var någon som önskade sig en sån av mig. Och jag är svag för människor som önskar sig virkade sjalar av mig. För jag tycker så mycket om att virka. Och om människor som finns i närheten. Om än miljarders mil bort.

Långt bort kan också vara nära. Det beror på hur man räknar.

En gammelrosa sjal blev det. Och som alltid så levererar Tilda-garnet. Så fina färger och så härlig kvalitet.

Garnet är här, mönstret är här. Jag använder virknål 3½. Det går åt 6 nystan till en normalstor sjal.