Sjal-bloppisen uppdateras härmed

Den petrolfärgade sjalen blev poppis. Den ville många ha. Men tyvärr hade jag bara en. Men jag har hittat en grå nu också som låg på en hylla och såg ledsen ut. Den är fin och oanvänd och skulle gärna hänga sig runt halsen på någon.

De kostar 250 kr per styck och då ingår porto. Man kan betala via mitt konto eller via swish om man vill. Det kan man välja själv.

Maila till susanne.undersolen @ gmail.com om du är intresserad. Men ta bort mellanslagen i mailadressen först.

De är cirka 2 meter på den långa bredden…

… och virkade i Tilda-garn.

Såhär såg det ut när den petrol-sjalen flög iväg till ny ägare.

 

Den hundrade. Ungefär.

Du undrar väl om jag helt har slutat att virka sjalar. Det har jag inte. Jag fick en liten virka sjal-chock ett tag när jag hade tre på gång samtidigt ett tag. Sen pausade jag lite. Och sen kastade jag ihop en gammelrosa. För det var någon som önskade sig en sån av mig. Och jag är svag för människor som önskar sig virkade sjalar av mig. För jag tycker så mycket om att virka. Och om människor som finns i närheten. Om än miljarders mil bort.

Långt bort kan också vara nära. Det beror på hur man räknar.

En gammelrosa sjal blev det. Och som alltid så levererar Tilda-garnet. Så fina färger och så härlig kvalitet.

Garnet är här, mönstret är här. Jag använder virknål 3½. Det går åt 6 nystan till en normalstor sjal.

En konstig tavla

Idag har jag ledig dag. Jag har gett mig själv det i present. Jag gör så ibland. Frågar om jag får vara ledig. Och det får jag nästan alltid. Så idag är jag ledig. Och gör vad jag vill.

När jag gör vad jag vill brukar jag sy lite. Idag har jag försökt mig på att kopiera en favorittunika. Jag klippte sönder den och ritade av den och sydde en ny.

Jag vill inte prata om hur det gick.

Man kan väl säga såhär: Jag har den inte på mig nu i alla fall.

Så nu skiter vi i den.

Och pratar om något roligare.

En tavla som vi pysslat med till exempel.

För en tid sen, när vi var i Göteborg, såg jag en cool tavla i affären Bolia i Arkaden. Den bara hängde där i luften. Det var inget de sålde, det var något de pyntat med.

Jag ville ju inte vara sämre så jag bestämde mig direkt för att göra en likadan.

Så vi gav oss av till Erikshjälpen för en tid sen. Köpte en tavla (som föreställer Montmartre står det på baksidan) och en burk sprayfärg och åkte sen hem och täckte tavlan.

Vi täckte över tavlan med plastpåse, gladpack, folie och packtejp (med logga därav det övermålade fula).

Det var ju inte precis det smidigaste, men det funkade. Och blev knöligt.

Den blå tejpen är sån där maskeringstejp som man använder när man målar. Den sitter inte så hårt och det var ju bra för jag ville ju inte att målningen skulle förstöras när vi tog bort tejpen.

Ja, sen sprayade vi.

Eller vi och vi, min man sprayade. Jag fotade.

Det var ju läskigt att ta bort tejp, plast och folie sen förstås, men det blev näst intill perfekt alltihop. Så vi är nöjda.

Ett mycket knäppt projekt som var väldigt roligt att göra. Väldigt. VÄLDIGT. Jag är jätteglad över att vi tog tag i det och att det var så enkelt. Och blev så bra.

Kanske gör vi en till en vacker dag.

Och vi ser fram emot att någon gäst ska säga ”Ursäkta, vad är det här?”. Det har inte hänt ännu. Men det kommer det nog att göra. Ha ha.

Nyfiken i en påskgodistrut

En stund innan påsk hittade jag en kul grej på nätet som jag ville testa. Jag hittade det hos Jennys hus. Eller på hennes Instagramkonto @jennyshusochhem rättare sagt.

Direktlänk till pysslet i Jennys blogg hittar du här.

Jag tänkte att detta var en trevlig grej att lägga på tallriken de gånger vi fick gäster under påsken. Och jag kan säga att gästerna blev väldigt glada och pratade mycket om strutarna. En del åt upp sina på en gång och andra tog hem dem för att spara och ha som prydnad.

Jag önskar att jag hade fyllt dem med mer påskigt godis, men just när jag skulle köpa godiset så gick jag till en affär som bara hade helt vanligt godis. Så jag försökte få det lite påskigt ändå. Jag lät bli Ferrari-bilar och sånt.

Stutarna gjorde jag av vanligt papper. Som jag klippte ut till stora rundlar (använde en tallrik i lagom storlek som mall) och delade i fyra delar. Fyra ”kvartar”. Sen limmade jag ihop dem med papperslim och lät torka i en klämma.

Cellofanpappret klippte jag i större cirklar och delade på mitten. Det var enklare att göra strutar i cellofan av halvcirklar märkte jag efter lite kämpande. Så papper av kvartar och cellofan av halvcirklar.

Och sen snorde jag ihop det med ett fint band.

Ett kul pyssel som jag absolut kommer att göra igen. Jag tänker att det här passar till alla sorters kalas. Inte bara påskkalas.

Tack Jenny för inspirationen

Tillbakakaka

Det är så himla mycket prat om att man ska vara generös mot andra människor. Det är helt rätt. Det ska man vara. Det är nog lag på det tror jag till och med. Om så oskriven. Men det är lag på det i min värld. Man är generös och man delar med sig. Punkt.

Men ibland blir det lite för stora uttag. Oj, nu gav jag bort all jag hade i kylen, nu fick jag svälta själv. Oj, nu gav jag bort mina sista pengar, nu blir jag kanske vräkt innan sommaren kommer. Eller oj, nu spenderade jag så mycket tid på att hjälpa andra att jag själv inte ens hann tvätta håret.

Idag är det tillbakakans dag hos mig. Jag har gett mig själv en dags semester. Jag hade inga planer, inga tankar, inga måste och inga förväntningar när jag vaknade i morse. Att bara få vara ledig en helt vanlig måndag i mars är gott nog. För mig.

Så jag gick upp. Duschade. Satte på en tvätt. Åt frukost vid TVn. Onyttig frukost. Ingen fil och müsli här inte. Istället tog jag det som såg gott ut. Vilket var två knäcke med skinka och rödbetssallad.

Sen öppnade jag en låda med tyg. Och knäppte på symaskinen. Och klippte lite och sydde ihop.

När det var dags för lunch hånskrattade jag åt köket och spisen och tog på mig skorna och jackan och gick ner till vårt närmaste fik. Jag kollade inte ens menyn. Jag gick fram till tjejen i kassan och sa ”Jag skulle gärna vilja ha en pastasallad med kyckling, har ni det?”.

Det hade de.

Jag gick de några hundra metrarna hem igen, tog hissen upp, sparkade av mig skorna och satte mig i en fåtölj vid TVn och åt min pastasallad med tallriken i knät.

Jag hånskrattade lite åt livet och inombords skrek jag: ”Kolla på mig då, hur jag har det en vanlig sketen måndag!”.

Jag har lyssnat på Ernst när han har läst sin bok ”Lyckan i det lilla” och jag sitter nu och undrar vilket kapitel jag ska tatuera in på ryggen.

Jösses så begåvad han är. Och smart.

By the way så har jag Bookbeat gratis nu en månad. Med hjälp av en kod från Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams pod. Testa du också om du inte gjort det. Koden är ”wow”.

När jag inte har varit mallig och haft fötterna på bordet har jag sytt. Tre olika fodral. Inte för att jag behöver några fodral, utan för att jag kan. Och för att jag vill.

Sminkväskan har jag sytt med hjälp av ett mönster från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger. Nyckelfodralet och telefonfodralet har jag hittat på mönstret till själv, med inspiration från Pinterest.

Ja, och så kan det vara en dag under solen. Om man bjudit sig själv på semme.

Och kolla här då. Halva kaktusodlingen från det som från början fick plats i en kaffemugg.

 

Intet nytt under solen

Min första hemsida. Den hette ju Under solen. Jag äger fortfarande en domän. undersolen.se. Det händer inte mycket där. Men jag kan ändå inte säga upp den. Den måste liksom finnas. På nått sätt. Ifall jag blir sugen på att börja knacka kod igen.

Som om jag skulle kunna komma ihåg hur man gjorde.

Men ändå.

Intet nytt under solen.

Skrev hon med TVn på i bakgrunden. Med just filmen på. Den där härliga. Och nu såg jag att filmen fyller 20 år nästa år. Då tänker jag att jag har funnits på nätet i 20 år också. Det är ju fantastiskt.

Intet nytt under solen.

Därför vill jag visa er två nya sjalar. Nya färger men gammalt mönster. Beprövat.

Jag gillar beprövat.

De här två sjalarna var en beställning från två kollegor.

Och som vanligt. Mönstret hittar man här, garnet hittar man här. Och jag har använt virknål 3½.

Och här är de andra färgerna som jag har gjort sjalar i.

En hemlig sjal

Det här inlägget är hemligt. Så visa det inte för någon. För den här ska jag ge bort i present. Lite senare längre fram i år. Men nu är den redan klar. För jag har ju begär, det vet du ju.

Den här gången blev det en mörkturkos. Även om bilderna visar ljusturkos.

Garnet heter som vanligt Tilda och kommer från Svarta Fåret. Jag har använt virknål 3½ och det gick åt 6 nystan. Och mönstret finns här.

Om du har gjort din Plate of cupcakes-läxa (varför du nu skulle göra det?) så vet du att jag har gjort en petrolfärgad sjal tidigare. Jag tänkte att det var lite samma färg som den här är. Men ack så fel. Det skiljer rätt mycket…

Den nya sjalen ska ges bort som sagt. Om ett ganska långt tag. Men i mitt nya liv 2017 så gör jag saker i tid. Istället för i sista sekunden. Och det känns bra.

Nu ska jag slå in den också. Så är det också klart.

Och du, du får ha en fin lördag så länge.

Och här kommer något riktigt nördigt. Ursäkta. Eller inte. Varsågod menar jag. Ju.