Misslyckat minsann

Du som följer mig på Insta (@plateofcupcakes) vet att jag såg ett pyssel med maskrosor på SVTs Trädgårdstider.

Du som inte följer mig på Insta: Tänk glaskupa. Tänk fröiga maskrosor.

Så. Nu vet du, oavsett.

Jag köpte en kupa på IKEA. Det var lätt. Jag fick min man att plocka några blommor. Det var lätt. Jag satte i grillpinnar i skaften. Lätt. Jag satte dem i en bit fult servettinslagen oasis och satte på locket. Också lätt.

Sen var jag så nöjd.

Och märkvärdig.

Gick omkring och mallade mig.

Och skröt.

Gjorde egentligen allting utom att fota det fina.

Och när jag till slut fick för mig att fota. Efter dagar av skryt och självgodhet. Då hade blommorna tröttnat på min mallighet.

Då blev allt plötsligt skitdåligt.

Grillpinnarna skulle ha varit instuckna ända upp i knoppen.

Så kan man säga.

Att det skulle varit.

Det sa de inget om på TV. Faktum är att de inte ens nämnde grillpinnar. De fick det att se ut som att de bara stack ner skaften rakt i oasisen.

Men så dum är jag inte.

Men inte så smart så att pinnarna går ända in.

Tydligen.

Jag kanske gör om det.

När jag slutat tjura.

Nedan ser du Trädgårdstiders version. Jag tror den klarade att se ut sådär i ungefär tio minuter. Om de sen inte vek ner sig var de gjorda av plast.

Maskrosorna alltså.

Ooops, I did it again

Jag tänker inte hålla på och ursäkta mig och förklara mig längre. För jag är vuxen, tjänar egna pengar, äter upp alla grönsaker på tallriken och skänker en slant till bättre behövande. Dessutom är detta min egen blogg som jag är stor nog att uppdatera dåligt alldeles själv.

Så här kommer de. De två senaste sjalarna.

För jag har såklart gjort två till.

Det var väl precis vad man kunde ana.

Den rosa är virkad av 6 nystan Catania färg 0246. Den senapsgula är exakt likadan som den här. Det vill säga Tilda 530.

Japp. Och mönstret hittar du väl i sömnen vid det här laget.

Jeansblå

I veckan kommer någon att bli överraskad med en jeansblå sjal. Som någon har önskat sig. Den personen virvlar inte omkring så mycket på nätet. Vad jag vet. Så jag kan gott visa upp den här.

Virkad i Catania färg 0421 (Denim). Det här gamla vanliga mönstret och med virknål 3,5. 6 stycken nystan.

Den är fin. Hoppas att mottagaren blir glad.

Senapsgult

Nej, men om man har köpt sig en gul handväska behöver man väl även en matchande sjal.

Tänkte tjejen i filmen som faktisk även har skrivit brevet.

Tildas garn i färg 530.

Och som vanligt 6 stycken nystan, virknål 3,5 och mönstret har du här. Men allt det där kan du ju redan. Efter alla 450 virkade sjalar jag har kastat ut här.

Och nya väskan är från Lindex.

Så kan det vara.

Helt ny sjalgrej

Du ska inte gå omkring och tro att jag inte är förändringsbenägen.

Nä, nä.

Här har du en tjej som tar allt med en klackspark och är helt wild and crazy.

Sist när jag skulle köpa garn till en ny sjal till exempel. Då fanns inte den färgen jag önskade i mitt vanliga garn (Tilda från Svarta Fåret. Du vet.). Så gissa vad jag gjorde då?

Jo, köpte ett helt annat garn. Som jag aldrig testat förut.

Catania. Från Schachenmayr.

Jag kan inte säga att jag tycker lika mycket om det garnet som om Tilda. Att virka med. Men det är liksom blankare och ser lite mer exklusivt ut.

Men samma mönster. Och samma virknål. 3,5.

Och färgen…

Och jag oerhört nöjd med sjalen. Och färgen. Och allting.

Svårt att få färgen korrekt på bild. Men du ser ju själv. Typiskt skitsnygg.

… och så en till…

Ja, inte är det någon hemlighet precis. Att jag helt snöat in på virkade sjalar.

Men få saker får mig så harmonisk som att virka dessa.

Det blev en till. En rosa.

Som vanligt är den virkad i mönster från Garnstudio, med hjälp av virknål 3,5 och i Tilda från Svarta Fåret.

De här färgerna har jag virkat sjalar i tidigare…

 

Favorit i repris

Kommer du ihåg mina julkalendrar från 2017? Det gör du säkert. Ditt minne är ju oklanderligt. Precis som mitt. Bara det att jag glömmer så lätt.

Men det var ju så att jag var tvungen att göra nya. För 2018. Såklart. För det var ju så roligt. Sällan har en så liten insats bjudit på så mycket tillbakakaka. Någon åt upp både sin egen och sin frus kalender redan före 1 december förra året, och fick bjudas på refill. Någon skickade sms varje dag när kalendern öppnades. Någon menade att detta var det bästa som hänt sen Sunes pappa kokade knäck.

Så. Det blev en ny omgång.

Och de har börjat delas ut.

Såhär har en det. Där står den och väntar. Och myser.