Mönster till virkade glasunderlägg

Jag kände i veckan att jag behövde sätta händerna i arbete. Kanske dra igång virkandet igen. Det var ju så länge sen jag gjorde nått.

Jag hade tänkt att äntligen göra en peruk åt Maj-Britt men sen kändes det så himla tråkigt så jag struntade i det. Sen tänkte jag att jag skulle hitta på en ny kul grej och så gjorde jag det men det orkade jag inte fullfölja sen. Det orkar jag nog en annan dag. Får jag tro.

Men! Jag kom att tänka på de asroliga virkade glasunderläggen som går snabbt att göra och som blir så fina. Så jag satte igång och massproducerade.

150 underlägg senare tänkte jag nu att jag kan bjuda på mönstret. Det är inte jag som har hittat på det och jag har sett den på hundra ställen, så jag tänker att jag nog vågar bjuda på det här också.

Virkade glasunderlägg

1. Virka 6 maskor och förslut till en ring med en smygmaska.
2. Virka 20 stolpar i ringen. (Första stolpen kan vara 3 luftmassor om man vill…)
3: Virka 2 stolpar, 2 luftmaskor. Fortsätt varvet ut. (10 gånger).
4: 2 stolpar, 2 luftmaskor och 2 stolpar i varje luftmaskbåge på föregående varv.
5. 7 stolpar i varje luftmaskbåge, 1 fast maska i hålen mellan varje stolpgrupp. Fortsätt varvet ut.

Här kan man se när jag virkade såna en annan gång. Och här är ännu fler.

Jag har använt restgarner så jag kan inte direkt säga vilket garn jag använt.

När jag skrev restgarner nu så rättade datorn mig och ändrade till resegarderob. Min dator har noll koll.

En hälsning utifrån

Jag har ju tidigare berättat att jag har fixat med superhemliga saker. Strukit mig längs väggarna och spelat osynlig på Eriksjhjälpen. Köpt lite glas och fat och dukar som jag sytt om till skynken. Ja, men du vet ju. Det är ju inte som att du har slarvat med din läsning här i den livsviktiga bloggen. Det skulle du ju aldrig göra.

Hur som helst.

Jag fick en hälsning härom kvällen. Från en gästtoalett mer än två timmar här ifrån. Där hänger nu mitt ena skynke. Med min egna [oransch]-lapp i nedre högra hörnet.

Det är så roligt. Att få se. Det man sytt och fixat och som hamnat där det hör hemma.

På samma ställe, på samma toa, bakom vattenbehållaren på bilden, hänger en grej som toalettägarna fick i present när de precis byggt toan. Ett foto av kungaparet.

Eller foto och foto.

Men kungaparet i alla fall.

Nu längtar jag efter att få låna den där toaletten.

Rimliga toffsar

För en tid sen efterlyste jag grejer som jag kan göra med ett gäng porslinspärlor som blivit över och som inte kan användas till smycken pga dålig kvalle.

Jag vet inte om någon sa det eller om jag kom på det själv, men det blev två toffsar.

Dessa ska hängas i rullgardiner. Så att man har en toffs att dra i. För det behöver man ibland.

Massproduktion

Jag har ju rotat en del i gamla grejer sen jag kom på att jag snart funnits på nätet i 20 år. När jag skrev om jubileet på Insta [@plateofcupcakes] fick jag många frågor om EFIT. Eller Ett Foto i Timmen som jag hittade på för länge sen.

Jag började leta på en gammal hårddisk men har inte sparat allting, så jag hittade inget om just hur jag startade EFIT. Men jag hittade mycket annat. Bland annat en massa pyssel.

Och jag blev så glad när jag hittade det här. Jag minns att jag var så bra på att snöa in på saker och göra hundra saker av samma om jag tyckte att det var roligt.

Jag tror inte att jag har alla mönster kvar. Eller det vet jag att jag inte har eftersom så mycket försvann i branden, men jag vet att vissa mönster finns som filer. På någon hårddisk. Så kanske.

Jag älskade de där muffinsarna. Jag stickade över 100 stycken. Och jag älskade elefanterna och de randiga virkade cupcakesen.

Jag längtar efter att få snöa in igen. Att få massproducera. Utan att undra vad jag sen ska göra med sakerna. Jag menar, DET löser sig ju alltid.

Jag ljuger inte. Jag lovar.

Det är så konstigt.

Två saker har jag pratat om den senaste veckan.

Eller, det kan ju hända att jag råkat prata om tre eller kanske sju saker den senaste veckan om jag ska vara ärlig. Men det är just två av sakerna jag tänker berätta om nu.

Jag har pratat om Kalles kaviar med banansmak och jag har pratat om den där gången när det haglade massor av asstora hagel. I Sverige. På mig.

Båda gångerna har mina historier tagits emot med en viss skepsis.

Som att jag stått och ljugit rakt i ansiktet på dem.

Det gör jag ibland. När jag vill framstå som lite ballare än jag är. Men då handlar det inte om kaviar med banansmak.

Men jag satte i alla fall nästan min Fun Light i halsen nu när jag hittade bildbevis på detta. På båda sakerna.

Jag tror den ena bilden är från 2007 och den andra från 2008.

Här kan de som trodde att jag ljög få så de tiger.

När jag hittade de här bilderna, av en slump, hittade jag även nått som är så genialiskt som jag gjort att jag faktiskt trodde att jag själv ljög. Men med lite efterforskning kunde jag sen läsa i min egnaste blogg att jag snott idén.

Då kände allt mer trovärdigt.

Det var bara det jag ville säga. Att ibland ljuger man och ibland gör man det inte. Och ibland är man smartare än man tror. Men oftast inte.

Maj-Britt the BatCat

Jag har ju halvt virkat ihjäl mig de senaste 30 åren. Men så helt plötsligt tappade jag lusten totalt. Detta mitt i ett projekt till vilket jag köpt både mönster och allt garn. Ja, allt garn förutom en färg som jag glömde.

Det var inte som att jag inte ville att hon skulle bli färdig, det var bara det att jag inte orkade se en virknål.

Kan ha med att göra att jag behövde nya glasögon och att vintern var så mörk att jag hade svårt att se att virka på kvällarna.

Så kan det ha varit.

Men eftersom detta är rätt ointressant och tråkigt att rannsaka och montera ner i beståndsdelar så sätter jag punkt för detta nu. Vad spelar det för roll? Virkning rockade inte ett tag bara helt enkelt.

Inte svårare än så.

Men nu är hon i alla fall färdig. Min BatCat. Maj-Britt.

Mönstret köpte jag från Lalylala (Väldigt bra mönster. Det är hennes mönster alltid. Toppen!)

Garnet jag använt heter Catania och jag har använt färgerna svart (00110), rosa/beige (00263) och grå (00435).

Ett nystan av varje färg räckte för mig.

Virknål 3 mm.

Ögonen har jag köpt från Love Knitting.

Jag glömde köpa garn till peruken, så det har jag inte gjort någon ännu. Jag får se om jag köper ett garn till detta så att det blir rätt färg, eller så tar jag något jag har hemma och tänker att det är exakt rätt färg.

Pärlpyssel med garn

Jag efterlyste tips på Insta (@plateofcupcakes) om vad man kan göra med överblivna pärlor. Ganska stora pärlor av porslin. Som är målade med dålig färg som lätt skavs av. Och därför inte kan användas till smycken.

Jag fick bra tips. För mina besökare på Insta är bra. Det fattar man ju. Don efter person liksom.

Ampel och servettringar var två av förslagen och ett annat var att skrapa av färgen, måla om den och sen lacka. Som ett helt husprojekt.

Jag säger inte att jag kom på ett bättre förslag. Men jag kom på ett förslag i alla fall.

Att göra garnfjädrar och sätta pärlorna på.

Jag har spanat på de där fjädrarna jättelänge på Pinterest men liksom aldrig satt igång. Men nu var det väl dags.

Jag tog ett garn jag hade hemma men valde nog ett för tunt garn för den storleken på fjäder. Den blev ca 15 cm lång och lite för bred för sitt eget bästa.

Jag var inte heller särskilt säker på hur jag skulle forma den och saxen jag satt och höll på med var rätt slö.

Men nu har jag gjort en fjäder av gammalt garn och så har jag använt en pärla. Så långt, så bra.

Jag tänker nog göra fler och jag tänker nog utveckla detta lite, men för nu får detta vara okej. Jag är nöjd. Och det var sjukt kul att göra fjädern.

Nästa gång blir det nog en smalare fjäder och fler färger. Och fler pärlor. Svårt dock att göra den smal från början för det är rätt så pilligt att knyta. Men det går ju alltid att klippa efteråt. Förstås.

Har sett att många har gjort flera fjädrar och hängt på en pinne som en väggbonad. Det är jag lite sugen på. Ska fundera lite mer på det och se om jag har garn. Jag har rätt mycket grejer så jag vill inte köpa mer.

Den här knöt jag med två trådar åt gången. I varje knut är det alltså fyra snören. Två åt vardera håll.

Vill du göra såna här fjädrar så googla på ”how to make yarn feathers” så hittar du en massa.

Terapisvamp

Första dagen i den permitterade bubblan.

Varannan vecka börjar jag jobba sent. Den andra veckan tidigt. Detta för att fylla upp avdelningen. Så att någon alltid är där.

Jag väljer att tänka att jag ska vara tacksam. Över att inte vara uppsagd.

Det hade varit så oändligt mycket värre.

Oändligt.

Men det är svårt att börja jobba vid lunch. Jag är helt förvirrad här hemma. Är jag ledig eller är det lördag eller vad är det frågan om.

Tänker att det är många som är permitterade nu. Har du drabbats? Någon i din närhet?

Jag tänker ena sekunden att jag ska njuta av ledig tid. I nästa sekund skriker huvudet att jag genast ska ställa mig i givakt och uträtta stordåd och inte slappna av en enda sekund.

Framåt marsch!

Håller mig lite mitt emellan och fixar här hemma. Städar undan påsken lite, pysslar med blommorna och tvättar.

Och så har jag virkat en terapisvamp.

Det kan bli några såna framöver.

Tänker jag.

Mönstret har jag hittat på själv. Garnet och pärlorna har jag hittat i en gömma.

Karantänsvamp

Idag är det en skär torsdag. Som kommer att gå till historien. Detta är en skär torsdag som det kommer att stå om i historieböckerna.

Och inte bara på grund av att jag är ledig idag. Inte bara för att jag har semester.

Utan även av smittsam anledning.

Idag har jag semester och njuter av min ledighet. När jag bad om den här ledigheten visste jag inte att vi skulle drabbas av smitta i världen och jag visste inte heller att jag skulle få väldigt mycket ledig egentid inom en snar framtid.

Hur skulle vi får några månader sedan, när vi jobbade 50 timmar i veckan och lördagen typ räknades som en vardag, veta att vi skulle hamna i detta? Att det som var så mycket att det inte gick att hantera skulle bli så lite att vi skulle bli permitterade.

Det är inte mest synd om mig och jag klarar mig. Men helvete rent ut sagt vad den här åkomman som vi aktar oss för, ställer till med mycket skit.

Håll dig till reglerna. Se dem som lagar och inte som tips eller snälla förmaningar. Gör som experterna säger. Så är det snart över. Och ju snabbare det är över desto mindre skada hinner smittan göra.

Skitsmitta!

Det blir en påsk som vi sent ska glömma. Jag hade planerat att sitta långt norrut nu och om jag fått som jag velat hade jag nu sippat på ett glas rosé och tyckt att livet var som på en pinne. Eller som en fest.

Livet kan fortfarande bli en fest i påsk och rosé är ju inte ouppnåeligt.

Men umgänget saknas.

Så. Punkt. Nu har jag ältat klart.

Men bara en gång till: håll dig till reglerna är du snäll. Och tvätta händerna.

För att muntra upp mig själv har jag idag kollat på Karantän-TV på SVT, druckit arton koppar kaffe och ätit ett kokt ägg. Jag hade redan när klockan var 8.20 tvättat två maskiner, bytt lakan och städat på balkongen.

Efter 8.20 svimmade jag av lite framför Karantän-TV och virkade mig en svamp. Jag såg såna på nätet och blev sugen på att prova. Jag hade velat ha lite mindre hatt och lite längre fot, men det går ju att ordna på nästa. För jag tror att det blir fler.

Ha en fin påsk. Hoppas att du har lite lagom och hälsosamt med sällskap och hoppas att du har något att sysselsätta dig med.

Och om du hittar något som du tycker är roligt att göra. Ifrågasätt då inte detta. Tänk inte ”hur många sminkväskor ska jag sy egentligen” eller ”hur välputsade fönster behöver en människa ha” eller ”hur många promenader får man gå på en dag”. Gör det som känns bra. Och ifrågasätt inte en positiv känsla. Varifrån den än kommer.

Stay safe.

Mönstret till svampen har jag hittat hos Järbo. Och garnet är restgarner som jag hittade i en låda.

Misslyckat minsann

Du som följer mig på Insta (@plateofcupcakes) vet att jag såg ett pyssel med maskrosor på SVTs Trädgårdstider.

Du som inte följer mig på Insta: Tänk glaskupa. Tänk fröiga maskrosor.

Så. Nu vet du, oavsett.

Jag köpte en kupa på IKEA. Det var lätt. Jag fick min man att plocka några blommor. Det var lätt. Jag satte i grillpinnar i skaften. Lätt. Jag satte dem i en bit fult servettinslagen oasis och satte på locket. Också lätt.

Sen var jag så nöjd.

Och märkvärdig.

Gick omkring och mallade mig.

Och skröt.

Gjorde egentligen allting utom att fota det fina.

Och när jag till slut fick för mig att fota. Efter dagar av skryt och självgodhet. Då hade blommorna tröttnat på min mallighet.

Då blev allt plötsligt skitdåligt.

Grillpinnarna skulle ha varit instuckna ända upp i knoppen.

Så kan man säga.

Att det skulle varit.

Det sa de inget om på TV. Faktum är att de inte ens nämnde grillpinnar. De fick det att se ut som att de bara stack ner skaften rakt i oasisen.

Men så dum är jag inte.

Men inte så smart så att pinnarna går ända in.

Tydligen.

Jag kanske gör om det.

När jag slutat tjura.

Nedan ser du Trädgårdstiders version. Jag tror den klarade att se ut sådär i ungefär tio minuter. Om de sen inte vek ner sig var de gjorda av plast.

Maskrosorna alltså.