Idag om ett år. Med konmari.

Jag bestämde mig ju för en tid sen, att göra skillnad. Att om idag om ett år så ska jag ha klarat av tre saker. En resa, en annan sak och så en slutgiltig rensning. Av hemmet. Idag om ett år är den 19 mars 2019. Då ska jag alltså ha rest en resa, städat ur och rensat ur varenda vrå och gjort en grej till.

Jag kommer att klara det.

Ingen av grejerna är omöjlig.

Jag gjorde först en planering av rensningen. Tänkte att det säkert är smart att ta ett rum i taget. Att rensa ur sovrummet först, med allt vad det innebär och sen gå vidare till kök eller badrum eller vad det nu skulle bli.

Jag var supernöjd med min plan och köpte anteckningsbok och började planera.

Precis innan jag hann börja fick jag ett mess från en snäll vän som frågade om jag läst boken The Life-Changing Magic of Tidying av Marie Kondo.

Nix pix. Inte läst ett ord.

Men jag förstod efter en liten stunds fundering att det handlade om detta med konmari som jag hört lite om. Och sett på Instagram, men inte förstått vad det inneburit.

Jag har BookBeat så jag kollade om boken fanns där och det gjorde den, så jag började lyssna. Och blev helt uppslukad efter bara några minuter.

Det här handlar om en helt ny grej för mig. Jag som rensat i snart 47 år men aldrig blir klar. Jag blir ju aldrig nöjd. Aldrig färdig. Och trots att jag rensat hur många gånger som helst (till och med rätt rejält vid en flytt för 1,5 år sen) så känns det inte som att jag blir färdig någon gång. Jag har nästan lika mycket kvar. Ändå.

Och jag är så himla tacksam för att jag fick det här tipset i slutet av mars 2018 och inte i början av mars 2019 när jag nästan ska vara färdig.

Det finns massor av sidor på nätet och inspiration på Instagram (Marie Kondo heter @mariekondo på Insta, kolla in henne där!) så jag ska inte tjata ut dig för mycket här i bloggen om hur man gör och vad det handlar om, men lite måste jag ändå få berätta. Jag är ju som nykär. Måste få dela med mig. Och jag har inte lyssnat klart på boken ännu, så jag är verkligen inte fullärd, men detta är så bra, så bra!

Några ”regler” som jag skrivit upp som förändrat mycket för mig…

  • Rensa en kategori i taget, inte ett rum.
  • Kategori: Kläder, smink, kaffemuggar, tallrikar, böcker, tidningar, papper…
  • Var effektiv, gör det till en happening. Låt inte en kategori ta för lång tid. Gör klart med en gång.
  • Känns en kategori för stor – dela upp den! (T ex Kläder – byxor, tröjor, klänningar, jackor…)
  • Släng inte en sak om dagen. Gör klart en kategori på en gång.
  • Rensa först, innan du ens funderar på hur sakerna ska förvaras efteråt. Fundera inte ut en ny förvaringslösning medan du rensar.
  • Lägg upp sakerna framför dig så att du får en bra översyn.
  • Fokusera på det som ska sparas, inte på vad som ska slänga.
  • Ta en sak i taget i dina händer och känn efter. Varje sak ger olika känsla. ”If it sparks joy, keep it.”.
  • Börja med sånt som är enkelt. T ex kläder. Ta fotografier på slutet. (Det är enklare att rensa bland kläder än foton, mindre känslosamt).
  • Berätta inte för dina föräldrar/anhöriga om/att du tänker slänga saker från din barndom. Risken finns att de försöker övertala dig att spara eller känner sig ledsna över att du vill göra dig av med sakerna.
  • Om det bor flera personer i ditt hem, tjata inte på att de också ska rensa. När du rensar kommer det till slut att ”smitta av sig” av sig själv.

Jag har även lärt mig att det är mycket bättre och smartare att vika ihop sina kläder än att hänga upp dem eller att ha dem i högar i lådorna. Det är bättre att vika ihop strumpor och trosor än att ha dem slängda i en låda. (Ja, jag vet. Man kan knappt tro det. Men så är det tydligen.)

Igår gick jag igenom alla trosor, strumpor, strumpbyxor, tights och underkläder som jag har. Det som förut tog upp två lådor och en hylla får nu plats på en halv hylla och en låda. Och det beror inte på att jag gjorde mig av med så mycket utan på att jag nu vikt ihop allting snyggt. Och inte längre gjort bollar av strumporna.

Jag fick typ begär av allt vikande och tog min mans strumplåda också. När han kom hem frågade han var jag gjort av alla hans strumpor. Han tyckte att det såg ut som att jag slängt hälften. Jag skulle aldrig slänga hans grejer utan att fråga, men genom att vika ihop dem (istället för att förvara dem som trassliga bollar) blev halva lådan tom. Helt otroligt.

Marie Kondo tycker att man ska vika så många av sina plagg som det bara är möjligt. Istället för att hänga på galge. Jag förstår grejen med detta, men har inte den möjligheten då lådorna är för få i vår garderobslösning. Men jag ska försöka hitta på nått tänkte jag… Fundera ut nått smart.

Jag har även gett mig på skor, smink, krämer, nagellack, rengöringsmedel, tvål och sånt… och en del annat. Och det går så lätt och blir så bra när jag fokuserar på vad jag vill behålla istället för vad jag vill göra mig av med. Tänk att det kan göra så stor skillnad att tänka tvärt om.

Och att samla ihop exakt allting man har inom en kategori gör också rensningen mer effektiv och bestående. I går när jag rensade bland läppstiften fick jag hämta dem från hundra ställen. Badrummet, handväskan, resenecessären och så vidare. Det var många fler läppstift än jag trodde som fanns i mina ägor. Jag trodde att jag hade högst fem. Sanningen var att jag hade mer än dubbelt så många.

Nu äger jag så många som jag trodde jag hade från början. Och som jag var helt nöjd med. De andra är borta. Och det är toppen.

Ja, jösses. Jag har bara börjat, men jag känner att det är på riktigt den här gången. Med den här metoden kommer jag att gå i mål. Bli klar och bli färdig.

Den här gången är det på riktigt.

För att vara en sån. Som.

En god och smart vän sa en gång, att för att vara en person som gillar att vara spontan, så är jag väldigt uppbokad.

Ja, det är som att jag är en person som gillar att blogga, men aldrig går in där man kan göra det. Utan istället gör sånt som inte alls rockar. För att säga, sånt som är skittråkigt. Och suger musten ur en.

Jag måste fylla på med mer must. Och lust. Och energi.

Jag har gjort så mycket kul så du anar inte. Men inget av det skriver jag om för jag orkar inte ta tag i det. Och jag gör allt så stort.

Och nu när jag bestämde mig för att blogga om grejer som varit så himla roliga, då funkar inte uppladdningen av bilderna. Jag började klocka sju och nu är klockan halv tio. Och jag måste snart lägga mig och dåna. För i morgon ska vi jobba minst 12 timmar. Fast vi får en räkmacka som plåster på såren. Ett bra plåster om du frågar mig.

Vad skulle du vilja att jag skrev om?

När vi var i Gävle, firade bröllisdag och invigde Bocken?

… eller om när jag bjöd hem min svägis på vinlunch och universums lätt godaste kroppkakor som någon någonsin gjort? Som var så goda att jag ville gå ut på balkongen och kasta dem på folk som gick förbi. För att få höra hur häpna de skulle bli när de tog en tugga och fattade att det godaste de ätit i sitt liv var som sänt från ovan?

… eller om när jag tog död på kaktusen som var så snygg och ståtlig. Fast nu för tiden ser ut som att den kräks över Ernst-loggan.

… eller om när jag och några kollegor tvingade en annan kollega att lära oss att göra tvål från grunden? Och öppnade en tillfällig fabrik hemma hos henne en kväll?

… eller varför inte om när jag rensade bland allt smink. Och la alla i tre  högar. En spara, en kanske-spara och en slänga. Och när jag var klar låg det fem saker i spara högen. Och kanske-spara-högen åkte rakt ner i soporna. Utan att passera gå. Ihop med det som definitivt inte ens borde kommit in genom dörren ens från början.

… eller om den nya superfina klänningen som ska få fira jul ihop med mig?

… eller vill du se vad jag fått i min kalender? Som jag kämpade mig till att få köpa. Av och till mig själv.

Eller så är du som jag. Som mest längtar efter inre frid och en liten mugg med kokhet glögg. Som jag dricker medan jag hoppas att julkalendern på TV är minst dubbelt så bra nästa år, än den är i år. Vilket inte borde vara så svårt. De kan visa vad som helst, allt är bättre. Än detta.

Jag fattar ju. Att du inte är så intresserad. Att du har mest knäck och julfrid i huvudet. Och det är fint. Så ska det vara. Men rätt som det är kommer jag in här igen och skriver en rad om Bocken. Och om hotellrummet. Och om när jag skänkte en massa saker till ett slags välgörenhet som är mer som vinst varje gång. Åt båda hållen.

En helt ny grej

Fick höra talas om en smart grej för ett tag sen. En butik som säljer begagnade grejer. Och de som lämnat in grejerna får ta del av vinsten. Butiken tar 60% av vinsten och givaren får 40%.

Det är ju helt strålande.

De tar emot kläder, skor, väskor, smycken, inredning och allt möjligt.

Dubbeltumme på det.

Så nu har jag packat ihop en kasse med kläder, skor, väskor och lite accessoarer.

Kassen åker jag dit med på onsdag. Och så ska de försöka sälja mina grejer. Det som inte är sålt om 60 dagar skänker de till bättre behövande. Det som de sålt får jag 40% av vinsten av.

Det ska bli otroligt spännande att se om jag kan få några kronor för den här proppfulla kassen.

Det känns som att alla har något att vinna med detta. Jag kan få några kronor för kläderna jag inte använder. Någon kan få köpa mina kläder, några plagg till och med oanvända, för en billig penning. Och några som verkligen behöver dem kan få dem till sig.

Vinst i alla led.

Får jag 20 kr blir jag nöjd. Allt där över blir fantastiskt.

Nu är det snart slut.

Ja, nu börjar det lida mot sitt slut. Inte bara hela året utan även mitt uppdrag att blogga varje dag i december.

Det har varit superkul att blogga varendaste dag. Jag mår bra av att tvingas göra saker, för annars blir det sällan gjort. Men nu blev det gjort. Och det var kul. I alla fall för mig.

Men året ja. Det nya. Det som står i farstun och trampar. Hur tänker du om det? Är det välkommet in eller vill du att det står och torkar av skorna på mattan en stund till innan det kliver på?

För mig är det välkommet. Det är det nästan alltid. För jag har alltid höga tankar om det nya. Tänker att nu jäklar, nu blir det drag och fest och konfetti. Och räkmacka. Nu får världen passa sig jädrigt noga för nu kommer jag här med ny luft under vingarna.

Sen lagom tills det har gått 2-3 dagar av nya året så överraskas jag på ett väldigt dåligt sätt av hur likt förra året det ändå är. Och så kommer jag på att jag ju släpar runt på mig själv fortfarande. Att det händer inte nya grejer automatiskt bara för att det blir nytt år. Passar man sig inte blir det nya året i stort sett identiskt med det gamla. Och det vill inte jag. Jag vill att det händer nytt. Jag vill att det doftar fräscht. Inte en unken stank av gamla sopor.

Det är jag själv som måste stå för det nya. Det vet jag. Och det suger. Men så är det.

Jag har lite planer på ett köpstopp light 2017. Det är 8 år sen jag hade det sist och det var så otroligt intressant. Dock skulle inte samma regler funka nu som då, men med lite finjusteringar tror jag minsann att det skulle gå fint.

Reglerna jag hade 2009 passar inte helt in nu. Där ingick att jag skulle säga upp mitt kundnummer hos Yves Rocher, att jag inte skulle köpa fler DVD- eller videofilmer, att jag inte skulle köpa fler möbler och att jag skulle säga upp alla prenumerationer på tidningar som jag hade då. Och att jag skulle kolla upp om det skulle löna sig att ha kontantkort på mobilen.

Men jag tänkte även ut saker som passar ännu. Som att böcker går att låna på bibblan, att det blir billigare om man gör matsedel och så vidare.

Syftet är nog annorlunda då och nu. Nu känns det mer som ett litet test för att se hur det går, om vi kommer uppleva att vi sparar mycket, om jag kommer att sakna något väldigt mycket och för att sluta ta hem nya grejer hela tiden. För att slippa köpa nya tandborstar för att sen komma hem och se att det redan ligger sju oanvända i ett skåp i badrummet.

Och jag behöver inga nya böcker. Jag har redan massor som jag inte har läst.

Jag behöver inget nytt smink. Jag kan sminka hela stan med det sminket jag har. Varje dag i en månad.

Och spar jag in på småtjaffset kan jag ju istället köpa de saker som jag verkligen vill ha. Så som väskan från Littlephant och skorna från Dr. Martens.

Det jag minns bäst från förra gången jag hade köptstopp är hur viktiga sakerna som jag redan hade blev. Jag tyckte mycket mer om mina saker helt plötsligt. Och jag hittade saker i skåp och lådor som jag hade glömt. Plus att det kändes befriande att använda allting som var ”sparat på hög”. Jag är dålig på att använda saker jag får för jag vill gärna spara till ett bättre tillfälle. De finaste strumporna blir liksom inte använda. Det är ett otroligt sorgligt drag jag har. Och det skulle det bli ändring på om jag hade köpstopp. Får jag inte köpa nya strumpor så måste jag använda de jag har. Även de som är lite för fina för en vanlig sketen tisdag.

Vad kan jag göra av garnet jag har hemma? Kan raggsockorna som tydligen inte blir klara kanske repas upp och bli något annat istället? Kan gardintyget som aldrig blev gardiner kanske bli en väska? En shoppingkasse? En necessär att ge bort istället för en blomma? Kan mjölslattarna i skafferiet bli ett gott bröd som jag kan bjuda en kompis på? Och kan det blir betydligt fler portioner köttfärssås av ett kilo färs än vad jag tror?

Jag känner mig sugen på att testa. Och jag kanske kommer att fråga här i bloggen om det är någon som har en sån eller en sån om jag behöver det. Så kan jag köpa begagnat istället för nytt.

Och när hösten kommer så köper jag drömskorna. Och när jag fyller år önskar jag mig pengar så att jag kan köpa väskan.

Och de nagellack jag har som jag inte använder kan jag ju ge bort. Så kanske någon kan ge mig en redan läst Femina som tack.

Ja, jag tror att jag ska göra detta. Jag känner att det kan bli min grej 2017.

Dels för att jag skulle kunna andas lättare, men också för att spara pengar till viktigare grejer än småskit och pryttlar.

Saker som jag bör akta mig för är:

  • strumpbyxor
  • nagellack
  • ögonskuggor
  • pennor
  • träskor med kurbitsmålning från Dalarna
  • garn
  • servetter
  • ljus
  • strössel och andra fina bakgrejer
  • tyger
  • tidningar
  • böcker om mat, bak och pyssel
  • hårprodukter

Ja, det var väl allt om det för en stund.

Blev du inspirerad? Vilka grejer bör du akta dig för? Bör du över huvud taget akta dig alls?

Och du råkar inte ha ett par Dr Martens-kängor i storlek 38 som ligger hemma och dräller? Som du vill sälja?

Don’t leave me alone

Vi har träffat våra vänner väldigt mycket den senaste tiden. Många fina möten med de där som betyder så mycket. Och som jag ser upp till. Vi har så många kloka vänner som vi har turen att få ha omkring oss. Riktiga smartskallar med stora hjärtan. 

Jag kan känna att ihop med dem är jag också riktigt smart. Jag säger kloka saker om livet och jag kan skilja på rätt och fel. Jag poängterar vad jag tycker är viktigt och vännerna håller med. Vi står med alla fötterna på jorden och är kloka. De gör mig klok och smart. Jag blir en bra människa i deras sällskap. 

Men sen är jag plötsligt ensam i mina tankar. Festen är över. Vi har åkt hem. Gästerna har gått hem. Min man kanske kollar på TV och jag lämnas ”ensam”. 

Helt plötsligt förvandlas jag till ett rikspucko. Tar otroligt puckade beslut och vet plötsligt inte alls vad som är smart eller idiotiskt. Alla smarta tankar är som bortblåsta och det finns liksom ingen hejd på vilka osmarta beslut jag kan ta. 

Jag borde skriva en regelbok ihop med ett gäng av vännerna. När jag är med dem och är mitt kloka jag. Så kan jag läsa ur den när jag är ensam och dumhuvudet tar över rodret. 

Jag borde inte lämnas ensam. 

Jo då. Min man räknas. Han är också ett smarto. Men jag kan inte alltid  tänka att han ska rädda mig. 

Att jag drack en massa kaffe sent ikväll t ex. Rikspuckat. Det blir till att vara vsken inatt. 

Undrar över mitt största beslut för dagen. Som jag tog i min ensamhet. Var det smart eller puckat?

Jag slängde mina gamla dagböcker. 

Bestämde mig för att det är dags att gå vidare. Att det som varit har varit och nu är det nu. 

Jag vet inte. 

Smart eller puckat!?

Vad tycker ni?

Framtiden

Jag funderar ju mycket på bloggen. Inte som i ”Blogg or no blogg”. Utan mer ”Ok! Blogg. Vart ska vi?”.

Jag har ju länge haft en dröm om att komma på en smart idé och använda bloggen till det skitsmarta. 

Men den där idén vill liksom inte dyka upp. 

Men så i natt. Då drömde jag om att jag kom på världens bästa bloggidé. Jag jublade, gjorde volter och var överlycklig. 

När jag vaknade var jag lika lycklig. Och peppad. Och stod liksom i startblocken. 

Bara ett problem. 

Jag kan inte minnas vad det var för idé. 

Typiskt. 

Igår, i vaket tillstånd, i vakna livet, tänkte jag på att starta en bloppis. Mest för att kunna finansiera köpet av en handväska jag vill ha men egentligen inte behöver. Mer än mentalt. 

Men bloppis?! Tyckte jag att det var en så bra idé att jag slog volter över det?

Bloppis är jättebra. Men kom igen, lite bättre kan jag väl?

En perfekt helg

Vi har haft en sån där helg som var helt utan planer. Eller vi hade ju saker vi tänkte att vi ville göra, som vi också gjorde, men vi hade inga grejer som var asviktiga. Kungen skulle typ inte komma på besök och vi skulle inte hjälpa någon att flytta. Ja, ni fattar. En planlös helg.

I går hade jag som mål att köpa nya höstskor. Jag tänkte att jag skulle köpa dem i stan. Där vi bor. Men när vi skulle ge oss ut på stan fick jag ett infall och tänkte att jag ville åka till Kosta. Så vi åkte dit istället. Där har de en bra skoaffär och god lunch. Så vi drog dit.

Det blev en väldigt god och fin laxsallad till lunch… (På bilden dock efter-pimpad med dressing och lite grejer)

…och ett par Rieker till fötterna.

När vi kom hem blev vi sugna på film och såg Min så kallade pappa. En väldigt bra film. Men kanske inte riktigt så bra som jag trodde. Men då hade jag höjt upp den till skyarna innan den ens kom ut på bio. Så, ja… som gjort för att bli lite besviken. Men ändå, skitbra film.

Idag har jag virkat klart min sjal och latat mig en del. Och så åkte vi hem till några vänner för att skänka en grej som vi inte längre behöver. De blev så glada och bjöd på kaffe och skitgott fika ute i höstsolen. Tänk att man idag, den 20 september, kan sitta i solen ute och svettas. Utan jacka. Fantastiskt vilken fin höst vi har. Och fantastiskt att man kan ge bort grejer man inte vill ha och få lyxfika med vänner som tillbakakaka.

Sen har jag även skaffat mig en ny liten handväska som blev typ nästan gratis eftersom jag hade kuponger och bonus och allt möjligt. 50 kr tror jag att jag fick betala. Lagom. Nu kan jag skänka några gamla till vår lokala loppis. Det blir toppen.

Lindex Shop Online - AxelremsväskaOch så har vi någon som tydligen vill flytta in hos oss. Som har suttit på vår altandörr i en hel timme ungefär. Ja, alla är ju välkomna. Så jag ska nog öppna.

Förresten så har en stor annan sak hänt. Efter mycket funderande, vånda och ältande från mig har vi nu lämnat över vårt hemmabyggda stora fat till tippen. Fatet vi byggde till vårt bröllop. Och som jag också hade på min 40-års fest. Nu finns inte fatet längre. Så nästa gång vi behöver ett sånt får vi göra ett nytt. Det ser jag fram emot.

Hej då fatet. Tack för att du höll ordning på muffinsarna.

Nu är det snart kväll och det vankas film och äggmacka. Det är verkligen inte fy skam.

Trevlig söndagskväll till er.