Ett köp

Jag pratade länge om att köpa en luftfuktare. Vi är torrisar. Särskilt på vintern.

Jag googlade lite och funderade lite och slog sen till när jag hittade den jag tyckte verkade vara bäst.

Och bäst i det här fallet betyder finast.

Jag hade lite oroliga känslor inför köpet för jag tänkte att det kanske blir så fuktigt att tapeterna ramlar ner? Att man får ha paraply? Att håret hänger efter en stund?

Den kom hem efter många om och men. Vad jag menar med det behöver vi inte prata om för nu är den ju här. Men det tog tid. Så kan vi säga.

Jag tänkte att paketet var lite litet.

Och är det litet på utsidan är det ju sällan större på insidan.

Jag vet att jag läste om måtten. Men det var så många centimeter hit och dit så det blev så rörigt i huvudet.

Och den var ju så fin.

Jaa.

Minsann.

Fin är den.

Stor är den inte.

Nog kommer det fukt ur den men någon tapet kommer inte att ramla ner. Det är ett som är säkert.

Och det är ju bra! Man vill ju inte att tapeterna rullar ihop sig och ner sig om man inte önskar just det.

Så. Ja.

Den är otroligt fin.

Pyser ut en deciliter vatten på en arbetsdag.

Den går inte att ladda upp som jag tänkte och fick för mig.

Den måste sitta i ett uttag.

Men den är fin.

Och nog kommer det fukt ur den.

Om än väldigt lite.

Jag har köpt den från The Carebox. Den var på REA.

Och är söt.

Det känns viktigt att poängtera det.

Fredag

Det är fredag och jag är ledig. Jag håller på att packa för en liten trip. Vi ska fira. Delar av oss själva och andra. Andra som också är oss själva. Jag är ju inte direkt en ensam, självgående person. Jag är ju också de jag umgås med. Som ett trevligt kollektiv. En flock. En del av en flock och utan flocken blir jag rätt töntig.

Om jag inte lindar in orden och mig själv så betyder detta att jag och min man ska åka på utflykt. Ihop med andra. Ihop med vänsläktingar. Vi ska fira. Två av oss. Inte mig.

Jag har så mycket jag skulle vilja skriva om men allt har blivit som en propp. En klump som fastnat och som hindrar det andra att komma fram.

Inget allvarligt men en del tråkigt och en del kul.

Bland annat har ungefär hälften av alla våra ägodelar brunnit upp. Det började brinna i huset där vårt förråd ligger. Och bor man i en liten lägenhet med inte så många förvaringsmöjligheter, då har man ungefär hälften av det man äger i sitt förråd. Som är stort.

Vi äger inte längre några julsaker. Vi äger inte längre några fotografier från förr. Jag har inte längre min brudklänning kvar. Inte mina eller min mans LP-skivor. Inga extrastolar eller bord. Ingen golfutrustning. Inga extrasängar. Inga verktyg. Alla brev jag sparat som jag fått genom åren är borta. Från alla brevvänner. Från pojkvännen som låg i lumpen i början av 90-talet. Jag har förlorat mängder av pysslade saker och saker jag fått i present. Illustrationer från konstnärliga vänner. Betyg och skolkataloger. Sånt som man inte har framme hela tiden. Vinterjackor. Mc-kläder. Resväskor och andra väskor.

Kort och gott. Vi äger våra dagliga saker. Som vi använder hela tiden. Det andra är borta.

För en vecka sen ägde vi inte ens en cykelpump.

Jag måste skriva mer om detta. För det händer ganska mycket när man förlorar saker. Det är inte bara saker. Det är delar av mitt liv. För andra är mina saker saker, men för mig är det delar av livet som jag har levt. Och som skulle följa med mig på resten av resan.

För i detta måste man också tänka att vi halverade vår boendeyta för tre och ett halvt år sen. Och då rensade vi å det grövsta. Kvar blev bara det som vi absolut ville ha kvar. I förrådet fanns därför bara sånt som vi valt att spara. Inget skräp. Inget skit. Bara våra favoritsaker.

Jag tänker skriva mer om detta en annan gång. För det behöver jag. Jag behöver även prata om ironin i detta. Att jag som älskar att rensa och ägnat de senaste åren åt detta, plötsligt automatiskt blir av med hälften av mina ägodelar. Och bryter ihop av detta.

Fast nu skulle jag ju packa och fixa. Och göra mig i ordning. Och stoppa ner allt i den nyinköpta resväskan.

Ha en fin helg kära du. Så hörs vi ju.

PS! Branden orsakades inte av oss eller av nått som vi förvarade i vårt förråd. DS!

Och här är ett av väldigt få julpynt som vi har kvar. Beroende på att jag glömde ta ner det efter julen 2018 och låtit det hänga kvar. Vilken lycka. Vilken tur att mitt favvopynt från vår resa till San Fransisco blev kvar.

Puh

Ja, det känns lite så. Puh. Inte som i Nalle Puh utan som i tack och lov. Att det är klart.

Att flytta var jobbigare än jag trodde. På ett sätt som jag inte kunde drömma om. Jag trodde att det jobbigaste skulle vara att flytta alla saker från det gamla till det nya. Bära, packa och flytta. Men icke. Det gick så smidigt så. Flera kvällsvändor i några dagar och sen en stor flyttdag. Som varade i två timmar. Sen var det klart.

Så flytten, att flytta sakerna… det var en baggis.

Det jobbigaste var att rensa. Att hitta gamla saker som varit bortglömda länge, att rensa bort onödigt. Att ta beslut om att gå vidare. Att bara spara det bästa. Det finaste. Det vi använder.

Vi fick med oss en massa saker som vi inte kommer att använda. Och vi har redan varit på tippen ett par gånger sen vi flyttade in. Med saker som följde med av misstag. Eller för att vi var för veka.

Jag kunde heller inte drömma om att det skulle var så jobbigt att komma till rätta. Att det är så mycket som behöver tänkas över. Köpas till. Ordnas. Planeras. Omplaneras.

Flera av de saker som vi tänkte på, innan vi flyttade hit, passar inte alls nu när vi väl är här. Och tanken på att vara helt utan gardiner vet jag inte längre om jag är så nöjd med. Och jag som var så nöjd med att vi inte skulle ha några. Nu funderar vi i alla fall på vilka som skulle kunna passa. Och hur de ska vara. Och fungera. För det måste fungera. Det ska vara smart. Inget hipp som happ. Inget oplanerat. Inga tillfälliga lösningar.

Vi tyckte att det var så många förvaringsmöjligheter i det nya. Vi skrattade och sa att vi kommer aldrig någonsin att fylla förråd, klädkammare, garderober och skåp med våra saker. Det kommer att bli så många tomma hyllor.

Tjena.

Vi slutade rätt snabbt att skratta och insåg att vi behöver något mer att stoppa grejer i. Tårtfat, ljus, lite böcker, skålar och fat.

Så vi byggde en skänk. Som ska få en skiva i mitten av augusti. En svart virrvarr-skiva. Som är beställd. Det kommer att bli så bra.

Det är tre stycken överskåp till kök. Och så vanliga köksluckor. Ben och små handtag. Och så är det olika många hyllplan varje skåp. Beroende på hur vi ville ha det. Vilket vi inte riktigt vet. Därför är det rätt rörigt bakom dessa gröna dörrar.

(Allt som används till skåpen kommer från IKEA. Förutom skivan som ska ligga på och som vi inte fått ännu. Den har jag beställt från jobbet, men jag tänker att det går att köpa från byggvaruhus och liknande.)

Vi har lampor som hänger på trekvart, ett sovrum där allt funkar men som vi inte vet hur det ska möbleras. Ska vi låta det vara en massa utrymme kvar i sovrummet eller ska vi tränga ihop allt lite och få in en fåtölj / två fåtöljer där också? Man vet inte. Man får se.

Men jag är nöjd att vi lyckas skynda långsamt. Att vi inte har bråttom. Att jag kan stå ut med att det är lite såhär ett tag. Att min man står ut och inte känner sig stressad förvånar mig inte, men att jag kan acceptera detta och leva såhär eller tag känns märkligt.

Men hur som helst så är här mycket mer i ordning än första dagen. Vi har inga kartonger framme och vi kan leva i detta utan problem. Och det är huvudsaken.

Den första middagen i nya hemmet. Som vännerna kom med.

Halleluja

Förra veckan jobbade jag slut på antalet timmar man får lov att jobba i ett sträck utan att ha ett visst antal timmars ledighet och utan att polisen kommer och tar en. Så idag är jag tvångsledig. Halleluja.

Jag går här hemma och drar benen efter mig och tänker att okej, det här kan jag göra, men vill jag verkligen det? Blir svaret nej så skiter jag i det. Sen funderar jag en stund till och ställer samma fråga och så ser jag hur det blir.

Hittills har det blivit sovmorgon. Sen gick jag upp men ångrade mig och gick och la mig igen. När hade man den valmöjligheten senast?

Sen åt jag frukost framför TVn. En stor kopp kaffe, två rostade mackor. En macka med ost och smörgåsgurka och en med skinka och rödbetssallad. Det var det godaste jag kunde komma på. Till detta serverade jag mig själv ett avsnitt av Jul med Ernst från 2012. Det bästa jag kunde hitta att titta på. Han bakade polkagrisar och la in strömming. Han kan den där Ernst. Fin kille.

Jag får ibland frågor om hur det ser ut hemma hos mig. Ja, jag är inte någon inredningsexpert som vill visa hur jag har ställt fåtöljerna i förhållande till bordet. Eller vilken tapet jag har valt som matchar mattan. Men jag gillar smågrejer. Så jag visar gärna lite smått.

Detta har jag tagit hemma hos mig själv idag. Detta är hur det ser ut hemma hos mig om man kollar nära.

Som ni ser är det en salig röra med bortglömt julpynt, minnen på insidan av en garderob, virkade djur, blommande citronträd, cementfat jag härmat, plastringar jag älskar, kakfat man byggt, blommor man fått, lampor man gillar och lite så. Lite sånt och lite sånt. Det är så vi jobbar här. Lite rörigt men fint. Om ni frågar oss. Lite väl dammigt för min smak kanske, men vem orkar haka upp sig på sånt?

Snygg vardag

Ibland är tillvaron snygg. Men det gäller att se de små sakerna ibland. För det är inte alltid det stora som är det snyggaste. Eller det man fastnar för.

Idag har jag till exempel fastnat för att plastgrejerna i diskstället såg jädrigt snygga och våriga ut. Fina färger som gjorde mig glad.

Och för att lappen hängde så nonchigt på skåpsluckan när jag bakade. Och för att jag konstaterade att jag kan receptet utantill numera.

Och så har jag blivit glad över att se att Lucia fortfarande sitter kvar ovanpå det lilla fina skåpet i köket.

Och som om detta inte vore nog blir jag lycklig och lugn över att veta att jag nu har nyttiga muffinsar som smakar choklad och blåbär att ta med till jobbet varje dag i 14 dagar framåt. Och snygga är de också.

Och som om detta snygga inte vore nog så såg jag en superfina solnedgång när jag var ute och gick efter jobbet. Och så har jag en ny tidning att läsa när jag gått och lagt mig.

Nu fattas bara en påse dillchips så skulle mitt liv vara fulländat.

The Bord

I två månaders tid har vi fixat med ett bord som vi köpte i september. Det har inte varit enkelt att få det snyggt för lacken har krupit upp i den vita färgen och jag vet inte hur många gånger vi har målat, slipat ner, köpt ny färg, köpt annan färg, målat om och slipat ner igen. Och många långa tråkiga frustrerande torkdagar där emellan.

Men efter två månader kunde vi nu äntligen ställa bordet på plats och fira med ett kallt glas vin vid bordet som vi är så löjligt nöjda över och malliga för.

Hårt slit lönar sig och vi är nu tacksamma och glada över att vi inte gjorde så som vi sa flera gånger att vi skulle göra. ”Nä nu räcker det! Vi slänger ut skiten genom fönstret och köper ett färdigt bord istället”.

Bordet hittade vi på loppis för 200:- och då ingick 2 tillhörande stolar. Vi köpte hela möblemanget men lämnade stolarna kvar. Dem hade vi ingen användning för.

Vi valde den gröna färgen för den är skitsnygg och för att den absolut inte passar in hemma hos oss. Vi vill att det gröna ska kännas som ett slag i ansiktet ungefär. Och att man ska vakna till och bli lite yr i huvudet. Och gärna tänka ”VA!?!”.

Fast på ett bra sätt.

Saker jag gillar i mitt hem #8

Jag fick hyllremsor i present för ett tag sen. Jag tyckte att de som köpt dem sa att de var köpta hos bluebox.se. Men jag kan ha hört fel.

Sanslöst fint.

Bilden föreställer vår kryddhylla ovanför spisen. Sakerna på hyllorna har jag fått i present. Blir Du supersugen på något kan jag berätta var det kommer ifrån. Några bakelser och prinsessor från Unik Kollektion och en blå superfin cupcake i present från Stephanie. Glasunderläggen i knallrosa kommer från Koziol, äggen högst upp (som bara syns till hälften) är från Cult Design. De blå glasen heter Mine Tumbler och kommer från Kosta Boda. Högst upp till höger en ljusgul plåtburk som det funnits fudge i för många år sen. Köpt i Karlskrona.

Inte mycket kryddor i den kryddhyllan inte.

🙂

Saker jag gillar i mitt hem #7

Kakburken jag köpte i Danmark.

Saker jag gillar i mitt hem #6

Lampan i köket.

Saker jag gillar i mitt hem #5

Lampan i vardagsrummet. Och den är inte min för den har min man fått i födelsedagspresent. Jag vill bara säga det. Så att jag inte får den kommentaren från lite olika håll. 😉 Men hur som helst, den hänger i mitt hem och jag gillar den. 🙂 Skitmycket.