16 timmar

Nu ska du få lära dig något nytt. Om läppstift.

Kanske har du ett Nobelpris i läppstift i bokhyllan, men om du istället är lite som jag* så ska du lyssna nu.

* Det vill säga att du har letat i 300 år efter ett läppstift som inte försvinner efter tre helt normala andetag.

När vi var i San Fransisco, som jag har lovat att berätta mer om sen, var vi inne i flera affärer i kedjan Walgreens. Världens bästa affär typ. Om du inte varit i en sån butik så tänk ett Apotek. Fast de har också snabbmat i form av skitgoda trekantsmackor, sallader i burk, godis, vin och så smink. Alltså SMINK. Och billigt sådant.

När vi var i New York köpte jag en massa nagellack av nått märke som kostade en och halv dollar. Det hittade jag här nu också. Jag hade kunnat köpa en massa nagellack men jag gjorde inte det. Inte ett enda faktiskt.

Däremot satsade jag stenhårt på läppstift. Närmare bestämt från Rimmel.

Rimmel Provocalips.

Jag köpte först ett, som jag blev vansinnigt nöjd med, sen gick jag in dagen efter och skulle köpa ett exakt likadant. Men kom hem med ett annat. Minne som en… jag vet inte vad. Men det kostade kanske 75 kronor och den felaktiga färgen är fin. Kanske finare.

Jag köpte nummer 220 Lazy Daze och 230 Kiss Fatal.

Och vad vill jag då säga med detta?

Jo, att jag tog på mig en gnutta Lazy Daze i morse klockan 06.45. Och när jag kom hem från jobbet, shoppingen och klippningen vid 16.50 så hade jag fortfarande kvar färg på läpparna.

Utan att jag en enda gång under dagen målat på mer.

Kanske inte 16 timmar, som de lovar, men en väldig massa timmar i alla fall.

I ena änden finns ett gloss. Som är som ett glans. Så att man ska hålla läpparna mjuka. Och blanka. Det tog jag på vid 06.50. Sen hann jag inte med det något mer. Och det gick bra ändå.

Alltså lägg ägg liksom.

Nu kanske du tänker att jag förmodligen satt på en stol och bara andades hela dagen. Och inte slickade mig om läpparna (för det ska man ju inte göra), drack med hjälp av sugrör och inte åt mer än ett salladsblad som jag försiktigt sög in i munnen utan att det vidrörde läpparna.

Ja, det kan man ju tro. Men vidare sval är jag inte.

Det är inte mitt kännetecken. Om man säger så.

Nä, sitter det fast på mig, då sitter det fast på alla. Det kan jag lova.

Jag har ett annat fabbo. Max Factor Lipfinity. Det gillar jag också. Och det sitter som berget. Men om man inte tar på glans hela tiden så tycker jag att jag blir torr som fnöske och flagig.

Det blir jag inte av det från Rimmel.

I helgen tänkte jag köpa mig ett Les Chocolat från L’Oréal.

Jag har hört att det ska vara så bra så att man dånar.

Och det vill man ju gärna göra.

Återkommer med rapport.

(Om det här inlägget är sponsrat. Joråsatte. Det tror du ju säkert att det är.)

Bröllopsdagen 2017

Min man och jag har bröllopsdag kring första advent. Mången gång har vi åkt till Hooks Herrgård för att fira detta. Mången annan gång till Kosta. Men i år bestämde vi oss för Gävle. Vi gillar Gävle. Och vi har så länge velat se invigningen av bocken vid första advent.

Så vi åkte dit. Just helgen då det var första advent.

Vi flyttade in på rum 360 på Clarion Hotel Winn. Ett hotell vi bott på många gånger och alltid varit väldigt nöjda med. Dumt att byta då tycker vi.

Vad hittade vi på då? Jo, inte så mycket faktiskt. Vi tog det väldigt lugnt, träffade trevliga människor lite här och där som vi pratade lite med, tittade på bocken, åt god mat, gick till en barberare (inte jag, min man alltså) och hade det väldigt, väldigt bra. En väldigt trevlig stad. God mat och glada människor.

En otroligt maffig förrätt fick vi i oss på Kalles. Vi var otroligt hungriga och blev helt häpna när de kom fram med detta plockberg. Så otroligt gott. Och snyggt. (Förlåt dassig bild men jag var ju nära att svälta ihjäl och kunde inte koncentrera mig så mycket på förevigandet.)

En annan kväll åt vi smarrig mat på Church Street Saloon.

Men mest av allt umgicks vi med varandra. Satt och tjatade i en och annan bar, handlade en klänning (Johanna) på Indiska och några läppstift (Colour Elixir, 853 Chili o 837 Sunbronze) på Åhléns.

Att se bocken invigas var större och häftigare än jag trodde. Jag trodde förvisso att det skulle vara mycket folk som var där och tittade, men jag trodde inte att det skulle vara sån fest i hela staden för detta. Det var fullt med folk på caféer, barer och restauranger och det kändes lite som om det var nyårsafton. Fast det var söndag första advent. Häftigt.

Jag fotade inte så mycket vid själva invigningen, men jag tänker att om man vill se kan man nog kika i de lokala tidningarna. Ty någon mästerfotograf är jag ändå icke.

Ja, så var det med det. Otroligt roliga och fina dagar. Väldigt trevlig stad och det är verkligen slående vilka trevliga människor som bor där.

Vi kommer absolut att komma tillbaka. Som alltid. Kanske inte till första advent, men många andra gånger. För det är så trevligt.

The Body Shops julkalender 2017

För hundratrettio år sen började jag drömma om att köpa The Body Shops julkalender. Av olika anledningar och andra orsaker så har jag inte köpt någon. Men i år, efter en slitig höst, bestämde jag mig för att göra slag i saken.

Den strider mot allt jag tror på. Jag menar, vem köper grisen i säcken för 1.295 kr (tror det var så den kostade) när man redan har allt man behöver. Och vem fyller badrumsskåpen med massa nya saker när man precis har rensat ur allt som man inte använder. På grund av stress orsakad av överfulla skåp.

Men jag ställde ultimatum. Jag utlyste köpstopp, jag rensade i skåp, förråd och i själ och jag gjorde en hel del jobbiga saker. Enligt en lista som jag bestämt.

Och strax före midnatt till den 1 december var jag klar. Jag klarade alla mina uppdrag och jag var stolt som en OS-medaljör.

Jag är rätt imponerad över vilka bra grejer jag fick i kalendern. Trodde det skulle bli mycket smågrejer. Små duschtvålar, miniversioner av deras krämer och så vidare. Men tji fick jag. Fullsize och bra. Någon liten duschtvål var det, men i övrigt tror jag att allt var fullsize.

Jag är supernöjd. Dubbelt så nöjd som jag förväntade mig. Faktiskt.

Här kommer några bilder. På fabbosar.

Matte Lip Liquid – Nairobi Camellia 034.

Body Cream Hawaiian Kukui

Och här kan du se en bild på allt som var med. Jag gillar också borsten, som ligger bredvid handskarna. Jag älskar glittret i de stjärnformade burkarna.

Lådan får 5 bodybutter av 5 möjliga av mig. Och det är förmodligen så att en kalender av version 2018 kommer att stå hemma hos mig när det blir första december nästa gång.

 

Såhär skriver The Body Shop själva om den här kalendern.

25 DAYS ULTIMATE ADVENT CALENDAR

En speciell adventskalender med skönhetsprodukter som bjuder in till sång och dans. Med den här spännande blandningen av klassiker och nya favoriter säkrar du en skön nedräkning till jul.
Lägg vantarna på allt möjligt som Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och vår klassiker Vitamin E Night Cream 50ml.
När du öppnat lucka 25 på juldagen kan du använda den som ett quiz!
Denna kalender innehåller:
Shower Gel British Rose 60ml,Bunny Headband,Moisture Cream Vitamin E 50ml,Hand Cream Almond 100ml,Lip & Cheek Stain Vineyard Peach 010 7.2ml,Gentle Eye Make Up Remover Camomile 60ml,Night Cream Vitamin E 50ml,Gloves Bath White,Glitter Dust Pink 1g,Liner Star Stamp 1ml,Matte Lip Liquid Nairobi Camellia 034 8ml,Brush Foundation Buffing,Body Scrub British Rose 50ml,Hand Cream Coconut 30ml,Hand/Nail Treatment Almond 1.8ml,Shower Cream Shea 60ml,Strawberry Body Polish 75ml,Eye Definer Black 1.1g,Glitter Dust Gold 1g,Drops Of Youth™ Youth Concentrate 30ml,Spa Of The World™ Body Cream Hawaiian Kukui 50ml,Camomile Cleansing Butter 90ml,Body Butter Almond Milk & Honey 200ml,Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och Wooden Dice.

Alla fel. Och alla rätt.

Du vet ju. Att jag har köpstopp. Och en lista på grejer jag ska uträtta under en viss tid. För att få köpa en onödig men väldigt önskad grej. Det vet du ju. Intet nytt under solen.

Igår hände dock nått konstigt. Jag var trött. Trött, förvirrad och tom i skallen.

Helt plötsligt stod jag nämligen i kassan på Lindex och köpte en klänning och en flaska sminkremover. 25% på hela köpet skröt de om. Jag hade provat klänningen i en storlek som visade sig vara för stor. Tog en mindre storlek utan att prova.

Så många fel på en gång.

I kassan sa kassörskan ”Du behöver inga bomullsrondeller?”. Jag svarade att det behövde jag inte. ”Men strumpbyxor då? Det är 3 för 2 och dessutom 25%. Billigare blir det inte!”. Även här svarade jag nekande. Hon frågade om jag inte behövde nått annat. Jag sa att hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på en enda sak mer som jag behöver. Hon svarade lite surt ”Förlåt, jag bara frågade!”. Jag hade inte ens svarat otrevligt. När hon frågade om jag behövde en plastpåse svarade jag nej igen eftersom jag har en så bra rygga. ”Inte ens det nä!” fick jag då kastat i ansiktet.

När jag kom hem ångrade jag mitt köp OCH klänningen visade sig vara för liten.

I morse hängde jag på låset för att få lämna tillbaka den.

”Vill du inte byta mot något annat?” frågade en tjej i kassan.

Hela jag ville skrika ”NEEEEEJ HAR JAG JU SAGT!”.

Men på grund av uppfostran svarade jag så vänligt jag kunde att jag ville ha pengarna tillbaka.

Det var fel att köpa klänningen. Men SÅ befriande att lämna tillbaka den.

Jag har klappat mig själv på axeln hela morgonen och jag är så nöjd med mitt beslut.

Likt vilken sorts missbrukare som helst tog jag mig ett återfall* men rättade till allt idag. Och förfasas över hur vi överöses av reklam och lockrop om att köpa mer och mer och mer.

Om klänningen hade passat och känts 100% rätt hade jag nog behållt den. Men det var inte så det kändes.

Ordningen återställd. Och ingen klänning i garderoben som blir hängandes med lappen kvar.

* Nej. Jag är inte och har aldrig varit en shopoholic. Jag vill bara handla mindre.

Vad har jag köpt för nått?

Jag skrev ju det. För en tid sen. Att jag hittat en så fin kimono. På Lindex. Jag såg den i en tidning. Och sa att en sån måste jag köpa direkt.

Så det gjorde jag. Nätköpte alltså. Och när den kom hem var den för stor. Så i dag var jag och bytte den i en riktig butik.

I butiken hade de hängt dem bland underkläderna.

Bland underkläderna.

Jag frågade en expedit om det är underkläder. Om det är en negligé jag köpt. ”Nä…” sa hon. ”Det kan man ju göra som man vill… vi kan ha hängt den fel.”.

Jag sa att jag sett den i en tidning. Som ett icke underklädes-plagg.

Expediten sa igen att man gör som man vill. Jag höll med. Skrattade lite och gjorde mig lite lustig.

Men ja, tjena. Kolla vad det stod på kvittot som jag fick.

Det är alltså inte ens en negligé jag ska gå omkring med ihop med svarta jeans och ett linne. Det är en badrock.

Najs.

Men vem bryr sig. Jag kommer att ha den som en kimono. För det står det på hemsidan att det är.

Och vem bryr sig över huvud taget.

Jag är skitglad för min badrock. Den är asfin.

Svarta jeans, svart linne och badrock blir hur fint som helst. Jag kommer verkligen att förgylla varenda fest jag tar med den på.

Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Sånt där som rör sig i huvudet

Jag lyssnade på Fredrik Backmans Sommarprat idag. Insåg att jag aldrig hört honom prata. Hans dialekt överraskade mig. Även fast han ofta skrivit om sin skånska i sin blogg och så. Men jag har väl inte fattat riktigt. Eller inte lyssnat.

Sommarpratet var bra. Rent av fantastiskt och rörande. Jag tror att det var extra bra för såna som är som jag. Som gillar att skriva. Och en spark i baken till oss som inte får tummen ur och tips till oss som behöver råd. Goda råd. Från en som vet. Och delar med sig.

Jag har börjat jobba idag igen. Efter fyra veckors ledighet. Det suger. På flera sätt. Mest energi, men även på andra sätt. Men på många andra sätt är det bra för mig att jobba. Att liksom få igång mig själv. För jag kan bli väldigt lat om jag inte har något att passa. Ja annat än kaffebryggaren eller Ernst på torsdagar. För då orkar jag. Och så gillar jag mina kollegor. Vi skrattar ofta så att tårarna rinner. Det behöver jag.

Och Ernst. Han slår rekord i år. Jag vet inte om jag är extra mottaglig, men jäklar vad han gör fint i år. Hans sparsmakade och rena passar mig just nu. Jag som annars skriker om att vi måste få in mer färg.

Det kanske inte är inredningen som behöver mer färg. Det kanske är jag.

En klocka behövde jag. Och såg en på REA hos Edblads i Linköping förra veckan. Jikan Watch Black. Köpte den inte. Tyckte tydligen inte att halva priset av 999 kr var ett tillräckligt bra pris. Så jag struntade i det. Och ångrade mig. Och gick ut på nätet. Och hittade den för 299 kr. Sen var saken biff. Nu visar den mig hur vi ligger till med tiden och det är bra. Så slipper jag kolla i mobilen. För ju färre gånger jag kollar i min mobil per dag, ju bättre är det.

Vi är inte bästisar jag och min mobil. Vi borde inte umgås så mycket. Dessutom gick det en flisa ur glaset när vi var på Gotland. Av princip tänker jag inte laga det. Är det verkligen så viktigt att få en ny front att jag kan tänka mig att betala en massa pengar för en ny? Stör mig flisan så mycket? I så fall är det något annat som stör mig. Att jag bryr mig alltså. Det stör mig.

Men Linköping då. Jo, det var ju lika fantastiskt som alltid. Vi bytte hotell den här gången eftersom de inte hade städat på varken vårt eller vännernas rum på det förra. Och när vi sa till dem så gäspade de som svar. Ungefär.

Vi hade ett alldeles märkligt och fascinerande rum. Som vi inte riktigt förstod. Men vi trivdes. Och hade väldigt kul och trevligt. Men det ska jag skriva om mer en annan gång. Så att du som är nyfiken får veta vilket rumsnummer jag bodde på. För det vill du ju veta.

Så är det ju.

Vad jag skulle vilja veta är hur den här klänningen skulle bete sig och se ut på mig. Det får jag inte veta om jag inte provar. Och det orkar jag inte. Så därför får jag leva i ovisshet. Men vet du? Har du provat den?

Min monstera har skärpt sig förresten. Både i kruka och vas. Och är nu frodig. Ja, frodig. Just precis. Det kan man få se bild på här i blögga en vacker dag. Om man vill och inte tror mig. Men du ska få se.

Vet du att mitt inlägg om hur man virkar ett pärlarmband är så poppis så att det vallfärdar folk till det fortfarande. Om jag vetat hur poppis det skulle bli hade jag aldrig lagt ut det. För det är så långt ifrån perfekt. Jag får till och med mail ibland om hur jag skulle kunna förbättra det. ”Det skulle bli finare om du gjorde såhär istället…” och sånt.

Joråsatte.

Det är mycket som skulle bli finare om man gjorde på ett annat sätt.

Så kan det vara.

Men nu ska jag se Arvingarna. På SVT. Och Gisslantagningen. På Kanal 5. Danskt och bra.

Vad ska du göra? Och vad funderar du på såhär på måndagskvällen?