Februaris tjugotredje dag

Jag vet inte var som hände här igår. Jag hade typ 10 gånger fler besökare än vanligt. Helt otroligt. Bloggen skickade ett meddelande till mig om att besökasantalet blomstrade.

Välkommen du som är ny här och välkommen även du som är här titt som tätt. Skulle vara roligt att veta vem du är. Har du Insta är det enklare att lämna ett meddelande där än i bloggens kommentarsfält där man ju får fylla i så himla många fält. På Insta heter jag @plateofcupcakes om det skulle vara så att du inte känner till det.

Jag hittade små tallrikar med guldkant för några kronor styck igår. Sprang sen hem och kladdade ner dem allt vad jag orkade. Det finns nämligen ingen hejd på hur roligt detta är.

Jag skulle gärna vilja ha förslag på vad som skulle kunna skrivas på tallrikarna. Har du nått kul förslag? Ju knäppare desto bättre tänker jag. Har fått önskemål om ”Du kan va frisyr” till exempel. Hur kul som helst. Ska bara åka och handla upp alla lämpliga tallrikar som finns i stadens loppisar. Jag ska ha som ett eget lager tänker jag. Stora högar med oritade tallrikar som jag kan rita på.

Jag tror inte att det ritade tål maskindisk och jag tror inte att det är lämpligt att äta varm mat på dem, men man kan ju gott och väl lägga en bulle eller några härliga snittar på dem. Eller kanske några gem eller ett hårspänne. Man gör ju som man vill tänker jag.

Det enda jag själv vill just nu är att klippa håret. Som tur är ska jag få göra det i kväll. Det jag vill näst mest är att köpa ett eller två nagellack från Essie. Nått nytt som jag läst om som ska hjälpa trasiga och bedrövliga naglar. Vilket osökt får mig att tänka på mina egna. De lämnar mycket kvar att önska just nu. Precis frisyren.

glow & shine

neutralize & brighten

Annars har jag inte så mycket mer att komma med idag. Men har jag lovat ett inlägg om dagen i februari så har jag. Då får det blir lite såhär på den tjuotredje dagen.

Japp.

Och det är fredag på den artonde dagen

Jag trodde det skulle vara jobbigt att blogga varje dag i en hel månad. Men ack så fel jag hade. Det är inte ju alls jobbigt. Det är ju bara kul. Det är faktiskt en baggis. Det har helt klart lyft mitt februari 2022. Mitt februari har fått guldkant och jag hoppas att mina inlägg har gjort en liten, liten skillnad även i ditt februari.

Jag sitter inte här i favoritfåtöljen och tror att mina inlägg gör stor skillnad för någon. Men gör de en positiv skillnad ens stort som ett riskorn, så är det tillräckligt bra för mig. Då är jag nöjd.

Det är en solig fredag vi har i våra händer. I alla fall vi som bor på min gata i stan. Jag önskar dig så mycket sol som du själv önskar och det fredagsmys som du själv vill ha och behöver. För min del behöver jag På spåret, nya Beck-filmen, en inplanerad FaceTime-träff i morgon kväll och Mello. Och så behöver jag sovmorgon som grädde på moset. Löken på laxen blir en efterrätt som jag ska göra i morgon. Räkna med att den kommer att dyka upp i en blogg nära dig snart. Om den blir bra. Höll jag på att säga. Den får dyka upp här hur eller hur. Dålig som bra. Lyckad som misslyckad. Här är man inte portad bara för att man blev ful eller smakar illa. I min blogg är bara dumhuvuden portade. Men några såna har jag inga här. Det är det som är så bra med min blogg.

En gång för massa år sen fick jag ett surt mail från en besökare. Hon sa att jag var så ytlig och att jag bara skrev om läppstift och sånt. Av den anledningen måste jag upprätthålla mitt rykte och min heder och prata lite om läppstift ibland. Som idag t ex. Idag vill jag vara ytlig och visa dig mina bästa läppstift för stunden. Men alla goda ting är ju tre (Är det verkligen så?) och mitt tredje favorit-stift har fått fötter och är försvunnet. Men det kan jag återkomma till en annan dag när jag vill upprätthålla min ytlighet.

Dagens favoriter är följande:

Bourjois Rouge Fabuleux Lipstick.
Ett läppstift som en tjej som jobbade på Åhléns i Karlskrona gav mig när jag frågade henne om ett läppstift som borde passa mig. Hon hade så rätt och jag har köpt flera likadana sen dess. Detta är verkligen en favorit. Ett krämigt läppstift som sitter länge. Kanske inte hela dagen men det finns det ju fasen inget som gör. Det kan man ju bara sluta drömma om.
Jag har köpt färg nummer 04. Supernöjd.

Clinique Pop Lipcolor + Primer
Här gjorde jag en chansning en gång och köpte detta för att det var REA. Det har jag inte ångrat en sekund. Ett väldigt krämigt läppstift som funkar lite som ett cerat. Sitter verkligen inte hela dagen men man kan inte få allt. Man får mjuka läppar och en fin färg, det räcker gott ibland. Kommer absolut att köpa ett nytt när det här tar slut.
Jag har färg nummer 23 – Blush Pop.

Ja och i övrigt har jag fått stora problem att handskas med. För förra helgen bestämde jag mig för att heja på Tone Sekelius och hennes låt My Way genom hela Mellot. Oavsett vilka andra låtar som skulle dyka upp. För ingen låt skulle kunna slå den. Så tänkte jag förra lördagen. Ja eller tills igår faktiskt. Det vill säga nästan en hel vecka. För igår hände det nämligen sig så att jag råkade höra en minut av Bagges låt Bigger than the universe. Som han ska presentera oss i morgon. Och då rasade allt samman. För är inte det en toppenlåt så säg.

Så nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på längre. Och jag som alltid måste veta vem eller vilka jag hejar på. Jag är inte den som kan se På spåret och tänka att det inte spelar mig någon roll vilka som vinner. Och de reglerna gäller vad jag än ser. Så som i Mello så ock på jorden. Om man säger så.

Men förutom det så blir det en bra helg. Även om jag tack vare Bagge kommer att leva i en enorm ovisshet och förvirring.

Ha det fint. Så hörs vi imorgon igen.

Tack för idag.

Fredag igen

Och det blev fredag igen. På februaris elfte dag.

Jag har verkligen inte något spännande att berätta idag. Till skillnad från alla andra dagar jag gjort inlägg i den här bloggen. (Moahaha)

Men det är kanske så att det här datumet är ett datum då jag är lite trist. Det tyckte i alla fall någon den här dagen för några år sen.

Jag har hittat en sak som jag kan tänka mig att köpa för mitt presentkort. En väska från Åhléns. Jag behöver en lite större handväska som jag kan ha om jag behöver ha med mig lite grejer liksom. Och ändå kunna bära den över axeln. Som den här.

Och då kommer jag känna mig nöjd över att ha köpt en rejäl och bra sak för presentkortet och kan sen slösa upp det som blir över på saker av det lite onödigare men livsviktiga slaget. Som nagellack, läppstit och sånt asbra. Drömmer t ex om ett gräsgrönt nagellack.

Lite såhär kanske… Off Tropic.

Annars då? Har du nått kul att berätta? Vad ska du göra i helgen? Jag ska shoppa lite i kväll, äta lite god mat, kolla På spåret. Och i morgon ska vi få besök av kära vänner.

Men alltså. Livet ändå. Såhär innan På spåret ens har börjat. Bästa tiden.

En stor glädje idag är att det kommit ett nytt avsnitt av The Saltet podcast idag. Med Peter Apelgren, Wilmer Apelgren, Niklas Andersson och Roland Andersson. Det har ju varit tyst från den poden i nästan två år. Men nu äntligen. Idag kör de quiz. Otroligt kul.

Ha en fin fredag.

Ett presentkort kanske?

Jag fyllde jämna år i somras. Och om man jobbar på mitt jobb och fyller lite jämna år, då får man ett presentkort i present från företaget. Och om man jobbar på samma företag som jag, fyller lite jämna år och har samma chef som jag, så frågar hen varifrån man vill att presentkortet ska komma.

En bra fråga.

Om du frågar mig.

Ett smarto på min avdelning, som går lite före mig i ålderskön, valde presentkort från ett stor köpcentrum i vår närhet. Där finns typ alla affärer som finns.

Jag lekte härmapa och valde samma sak.

Det är ett relativt stort presentkort. Jag kan få väldigt mycket smink, flera klädesplagg, fina smycken, en kasse med delikatesser eller en fin väska för pengarna. Inte alltihop, men nått av det.

Nu är det ett halvår sen jag fick det. Och mer därtill om jag räknar månaderna på fingrarna. Och jag har fortfarande inte använt mitt presentkort.

Jag vill nämligen komma på det mest perfekta av det perfekta att använda det till.

Och är det nått jag tycker är svårt, så är det just det.

Jag vet att kortet är mitt. Hela summan är min. Jag får köpa vad jag vill. Få människor kommer att fråga vad jag valde. Ingen kommer att klandra mig.

Men i min värld, eller i mitt huvud, behöver det vara nått lite speciellt.

Helst nått som jag har kvar. Länge.

Som jag kan använda eller titta på ibland och tänka att den här, eller det här, eller de här, fick jag från mitt jobb när jag fyllde lite jämnt.

Den här regeln har jag förstås hittat på själv. För ingen annan hittar ju på så dåliga regler. Vem är ens så korkad?

Problemet är nu bara att jag inte kan komma på nått sånt där som jag verkligen vill ha. Som varar. Som jag kan ha kvar.

Men det finns ju massor jag behöver.

En ny ansiktskräm. En ny mascara. Nya underkläder. En penna man kan rita på porslin med. En promenadjacka. Ett läppstift. Sushi. Mat att göra matlådor av. Schampo. Lakan. Hårspray. Fina servetter.

Men i min regelbok köper man inte sånt för ett presentkort man fått av sitt jobb vid en jämn födelsedag.

Tanken har slagit mig att jag skulle kunna köpa mat för pengarna. Och sen ta samma summa stålar från kontot och köpa en hotellnatt för. Eller en fin middag på en restaurang. Liksom växla in pengarna på mitt eget konto. Tvätta presentkort till cash. För cash is ju king som vi vet.

Vad hade du gjort? Hur tänker du kring sånt här? Tar du ditt presentkort i vänstra handen och drar iväg och köper upp det innan du ens vet ordet av? Haffar första bästa grej och skrattar hela vägen hem till fredagsmyset? Eller hittar du på såna här omöjliga regler du också? Målar in dig själv i ett hörn så vida pass att du inte hittar ut förrän giltighetstiden nästan gått ut? Precis som jag?

På fredag ska jag till det där köpcentrumet. Och mitt mål för veckan är att jag ska handla upp kortet.

Vi får se vad jag kommer hem med.

Jag hoppas att det inte är toapapper.

Vad är det du säger, egentligen?

Kan vi bara klargöra en sak nu bara en gång för alla. Så behöver varken du eller jag eller någon annan ta upp det här mer. Någonsin.

Tack.

Det heter ”egentligen”.

Egentligen.

E-G-E-N-T-L-I-G-E-N.

För att förtydliga ytterligare heter det alltså inte ijenklän. Eller inte ens ijenkläng. Heller inte ijänkliän. Tro det eller ej.

Det heter egentligen.

Så. Nu har vi pratar klart om det.

Att man inte heller skriver ”Jag ska bjuda på dem här potatisarna ikväll…” orkar jag inte reda i. Men vi kan väl bestämma att man inte enbart skriver ut ordet ”dom” som ”dem” utan även ibland ”de”.

Som ”vi” och ”oss”.

Vi skriver ju inte ”Oss ska gå på bio ikväll” eller ”Oss som tycker om vinter, oss är trevliga och sympatiska”.

Så har vi pratat om det också.

(Alltså inte ”Så har oss pratat om det också”.)

Det är inte lätt det där med språket. Varken det svenska eller de andra. Men vissa saker får man ha lite koll på ändå.

Pallar inte när en politiker håller låda i TV och säger ijenklän.

Nu ska jag lämna detta.

Och istället pratat om min nya (sommar)klänning. Eller inte så mycket prata om den kanske, utan mer visa den.

Hujeda mig vad snygg, sval och avslappnad jag ska vara i den i sommar. Och när jag kikar lite närmare på bilden ser jag ju att ett par sandaler vore på sin plats till. Eller nått av de nitton par träskor jag redan har i mina garderober och skåp.

Nej inte nitton. Men säkert tio.

Det är så svårt att räkna tycker jag.

Det här kanske inte blev det bästa inlägget jag gjort och det kanske inte förgyller din dag över huvud taget. Men du kommer i alla fall att reagera nästa gång någon säger ijenklän och då kan du tänka mig och att jag för all framtid har förstört det ordet för dig.

Och blev du helt bedrövad och ledbruten av det här inlägget, så kan du trösta dig med att det är fredag idag. Det tröstar bättre än den godaste chipspåsen.

Men kan man få båda blir man ju ännu gladade. Och ännu tröstare.

Nej, så heter det inte.

Ijenklän.

Den lite kriminella banan

Hur har du det? Mår du bra?

Jag mår bra men är lite småarg hela tiden. Vet inte varför.

Att gå omkring och vara lite småförbannad är ju både charmigt och ödmjukt. En sån vill man ju vara. Fräsa lite åt höger och vänster och vara allmänt vrång. Då blir man snabbt populär och bjuden på många kalas. Det är ju toppen.

Kanske är det för att jag ska klippa mig i morgon och ser ut som att jag bär hatt just nu. Klippningen ser jag fram emot men den hatt av hår jag bär på nu är tung för både nacke och själ. Det kan jag tala om.

Annars då? Jo, jag har åter igen konstaterat att de bästa och mest hållbara och frodiga blommorna man kan få i sitt hem är de man stjäl. I veckan har jag kastat ut två ohyrade växter och en ful har jag klippt ner och tagit skott av. Skotten är ljuvliga och solen skiner.

Om solen skiner i morgon eftermiddag får jag dock se. Då ska jag hämta ut två likadana klänningar på Lindex. Jag visste inte vilken storlek jag skulle beställa (HUR ska man veta det?) och beställde två olika. Den ena kommer jag ju att vilja lämna tillbaka. En annan gång när jag gjorde det blev jag behandlad som om jag stulit den ena. För man får faktiskt inte gardera sig på det viset. Tydligen.

Men klagar de så säger jag bara att det är inte konstigt om man vill lämna tillbaka den ena när de kallar en orange klänning för pink. Och sen ska jag fråga dem hur intresserade de är av att sälja.

Nej, det kommer jag verkligen inte att göra. Jag kommer att lägga mig platt och be om ursäkt. Förstås. Ty jag är av just det virket. Och det är inte alls säkert att det är det rätta.

Om jag hade kunnat skriva med väldigt små och viskande bokstäver så hade jag gjort det nu när jag vill fråga dig om du fått fin första spruta ännu? Eller kanske till och med den andra? Jag ska få min första om en vecka och för mig har det aldrig varit någon fråga om jag ska ta den eller inte. Det har jag vetat att jag skulle redan från första sekund. Men jag kan inte säga annat än att jag nu börjar bli lite nervös. Kanske är det bara det stora i den här historiska händelsen som gör mig nervös, för särskilt spruträdd är jag inte. Inte så orolig för biverkningar heller. Kanske är jag mest rädd för hur jag ska hitta till stället eller hur jag ska veta hur jag ska beté mig när jag är där. Sånt oroar jag mig för än feber och ont i armen.

Jag kan vara lite avig i tankarna ibland. Tänka på fel saker.

Jag har även stressat upp mig så till den milda grad över ordningen på vaccinationen. När är det min tur, när är det din tur? Varför är det inte min tur och varför är det redan din tur och inte min. Jag har på ett sätt suttit fint och lugnt i båten för jag har tänkt att min tid kommer. Men jag har å andra sidan varit så nervös över att missa tåget när det kom. Men som många gånger annars i livet så har jag en hejarklack som hejar på mitt lag och gör vågen och sjunger hejarramsor om att nu är det minsann min tur, nu ska jag vara beredd. Så när vågen gjordes och ramsorna sjöngs så gick jag in i appen och hittade mig en tid. Och sen var den stressgrejen som bortblåst.

Att jag aldrig lär mig. Att jag stressar över fel grejer.

Vilka grejer är då rätt att stressa över? Det kan man undra.

Den dagen jag jagas av ett lejon är det bra om jag får lite puls och sätter fart. Men fram tills dess kan jag nog slappna av tror jag.

Säg det till min hjärna.

Tack på förhand.

Är det för mycket begärt?

Kan man få ett litet andrum någon gång då och då eller är det för mycket begärt?

Ibland kan man undra.

Idag är det ljuvlig fredag och jag tar en jobbpaus och lyssnar lite på min spellista på Spottan. (Jo, det kallas så. Kom ihåg var du läste det först!).

”Åh Saaarah, kom uuuut ikväll….”

Jag har inga nya låtar i min lista. Nej, det kan ingen anklaga mig för. Det är julmusik och 80-talet blandat hej vilt. Men man firade ju jul på 80-talet också så jag förstår inte varför folk undrar.

Ifall du däremot undrar hur jag har det nu för tiden så ska jag berätta det. Jag har fått en ny kollega som jag är fadder för. Och på grund av hemmakontor så får vi lära ut allt via Teams. Detta har resulterat i eksem i öronen på grund av lurar 8-9 timmar om dagen.

Det är bara en av alla spännande saker som har hänt i mitt liv sen sist.

Jag har även rasat å det grövsta åt att jag såg Disneys film om den lilla sjöjungfrun för någon vecka sen och att Ariel i den blir kallad ”slyna”. Hon får även lära sig att hon måste pluta med läpparna och se snygg ut om någon ska kunna bli kär i henne.

Nä, lite mer får hon nog pluta om någon ska kunna bli kär i henne. Disney har rätt. Sådär kan man ju inte se ut. Då får man vara singel.
Lite skärpning tack.

En del grejer i en del filmer borde raderas och sänkas i floden.

Vilken flod kan diskuteras. Inte så viktigt.

Men mest av allt handlar mitt liv om att vänta på den skitfina klänningen som ska komma in på Lindex vecka 17. Och då får jag ju be lite om ursäkt och säga att jag tror att vecka 17 var förra veckan. Men vem är jag att påpeka det, jag är väl inte någon jäkla almanacka heller.

”Now I, I wish it would rain down, down on me
Ooh yes I wish it would rain, rain down on me now…”

Phil Collins ändå va. Vilken bra musik och vilken talang. Undrar om han också får eksem i öronen ibland. Hoppas inte. Det önskar man ingen.

Annars så är mina lurar från Urbanista det bästa jag köpt på länge. De ihop med min nya klocka. Vill du muntra upp dig själv kan du köpa något av det. Eller båda. Eller inget. Eller så köper du smågodis för hela slanten istället. Så kan man också göra.

Annars så får jag lite inre stress av alla som redan fått sin första och till och med andra spruta nu. Det är inte ens dag för mig att boka tid för min första. Jag blir väl sist i världen tänker jag. Så känns det i alla fall. Här sitter jag ner i båten och väntar så fint.

Och offerkoftan sitter rätt bra. Tackar som frågar. Den kliar lite, men det gör offerkoftor har jag hört. Det är visst det som är grejen.

”Kyrie Eleison down the road that I must travel
Kyrie Eleison through the darkness of the night
Kyrie Eleison where I’m going, will you follow?
Kyrie Eleison on a highway in the night…”

Var inte musiken bättre förr eller är det JAG som var bättre förr?

Vi hittade ju förresten en plåtbricka (liten och rund) i en burk med Felix saltgurka i veckan. Skickade in en bild på den till Felix. Fick just 300 kr i presentkort att köpa Felix-grejer för från dem. Som plåster på såren. Såren som vi inte fick.
Värt besväret. Skicka några plåtbrickor till ni, inte mig emot.

Nu tar vi fredag. Med eller utan sprutad arm eller plåtbrickor.

Hoppas att du mår bra.

Jag menar det verkligen.

Ett slags belöningssystem

Det har varit lite mycket ett tag. Rörigt. Lite jobbigt. Lite mycket. Lite trist och svettigt.

Dålig kombo.

Trist och svettigt.

Som ett besök på gym.

Har jag förresten berättat att jag lovat mig själv att aldrig mer behöva sätta min fot på ett gym?

Fast det är en annan historia. Om ett fantastiskt bra och smart beslut jag tagit.

Men det här ska handla om nått annat.

Det ska handla om att ge sig själv en present när man som mest behöver det.

Min tanke idag var att jag skulle besöka vårt lokala Lindex för att köpa mig ett röd-orange-rosa Essie-nagellack. För att jag är värd det. För att finger som jag skar av en bit på äntligen har läkt och för att jag nu vågar måla nageln på det fingret igen och nu även vågar ta bort lacket på det fingret med remover. Och för att jag älskar nagellack från Essie. Som är just röd-orange-rosa.

Sen tog jag mig i kragen och tog fram min låda med lack för att se vilka färger jag redan har. För att inte råka köpa samma. Det vore ju ändå onödigt.

Onödigt.

Rimligt ord i sammanhanget ändå.

Nej, detta är inte Lindex sortiment av lack. Detta är mitt eget.

Det kanske inte känns som att jag behöver köpa ett nytt röd-orange-rosa från Essie. På ett bra tag.

Men att hitta saker i sitt eget hem som man inte visste fanns. Eller inte kommer ihåg. Det är ju den bästa sortens shopping.

Jag la upp fötterna på bordet och målade med peach daiquiri och cute as a button.

Sen lutade jag mig tillbaka och kollade på gamla avsnitt av Ernst.

Är inte det det bästa plåstret på såret så säg.

Hur belönar du dig? Vad ger du dig själv efter ett jobbigt tandläkarbesök, en allt för dyr faktura efter servicen på bilen, efter den jobbiga dagen på jobbet, efter att ha råkat ge dig själv ett blödande skoskav?

Säg inte att du unnar dig att gå till gymmet bara.

Du har ju fattat vad jag tycker om gym.

Även om jag inte ens skrivit det inlägget ännu.

 

Läppstiftstips

Nu tänker jag prata om ett läppstift.

Varför jag nu varnar för det.

Eller det var kanske inte en varning? Det kanske var skryt. Eller ren information? Upplysning?

Hur som helst ska jag prata om det nu. Läppstift… et. Läppstiftet.

Jag tycker att det är ett kärt men ganska svårt ämne nämligen. Hur hittar man rätt färg och hur hittar man rätt sort och rätt över huvud taget?

Jag testade en grej när vi var i Gävle för länge sen. Jag gick in på Åhléns där och bad en trevlig tjej att ta fram ett bra läppstift till mig. Valfritt märke och valfri färg. Det gjorde hon. Eller hon tog fram ett och jag blev så förtjust att jag en timme senare köpte ett till av samma märke. Men en lite annan nyans.

Nu blev jag plötsligt sugen på samma grej. När vi var i Karlskrona. Jag gick in på Åhléns och hittade en gullig expedit. Jag sa att jag önskade att hon skulle ta fram ett läppsift i passande färg och som håller ett tag. Hon sken upp och frågade om hon fick välja vilket hon ville. Det fick hon. Då gick hon direkt och tog fram ett av de som jag fick rekommenderade och köpte i Gävle.

Huvudet på spiken.

Jag berättade att jag köpt det av en kollega i Gävle och hon trillade nästan baklänges.

Sen gick hon och tog fram ett sånt här.

Jag tackade så mycket, betalade och gick ut ur affären.

När vi kom till hotellet provade jag läppstiftet och sa först ”Åh, nej.. det här var ju ett läppglans… nu blev det lite tokigt…” och sen gick jag vidare i livet.

Flera timmar senare tittade jag mig i spegeln och läppstiftet satt kvar.

Med andra ord, känns som ett läppglans men sitter fast som en tuschpenna.

Vad kan man mer önska sig?

Priset? 129 kr? Färgen? Perfekt.

Länk till läppstiftet hos Åhléns.

Länk till självaste Bourjois.

Är jag nöjd då? Ja, verkligen. 8 av 10.

Sminkväska för den som inte orkar sy

För länge sen såg jag en sminkväska som fick mig att tappa hakan. En rund sak med dragsko och lock och så smart, så smart. Den går nämligen att fälla ut så att den blir platt. Väldigt smart när man reser. Att kunna ”fälla ut” sin sminkväska och se exakt var man har allt. Och vad man har.

En sån har jag velat sy i vad som nu säkert har blivit uppåt en hundra år.

Jag har tänkt på det nästan varje dag i en evighet.

Men inte har jag fått tummen ur inte.

Men igår fick jag se att Lidl sålde såna för 29,90. Så billigt att det inte ens räknas. Man kan säga gratis. Nästan noll kronor och så gott som noll arbetsinsats.

Jag tog min make under armen och åkte till Lidl. Det tog 5 minuter. Sen köpte jag en. Det tog 5 minuter. Sen åkte jag hem. Det tog förmodligen 5 minuter det också.

15 minuter och 30 kr kostade detta kalaset mig.

(Bilderna är Lidls)

Men kostar det inte så mycket så kanske det inte smakar så mycket heller.

För jag ville ju faktiskt sy en själv. Jag ville ju välja tyg. Jag ville ju känna mig lite märkvärdig. Lite kreativ och kul.

Min köpta sminkväska är det verkligen inget fel på, men i jämförelse med hur den jag tänkte sy såg ut i mitt huvud så är den skittråkig.

Jag måste sy en egen. Ska bara använda den här tråkiga en stund först och se om den jag ska sy behöver vara större eller mindre eller nått.

Vill du sy en egen så finns det en film här på hur man gör. Vill du söka efter såna väskor i allmänhet kan jag tipsa om att söka efter drawstring makeup bag.

Eller gör som jag. Få aldrig tummen ur utan sätt dig och vänta ett par år så kanske den kommer till dig automatiskt. Inte så som du drömde om att den skulle se ut, men du får en till slut i alla fall.

(Finns på Lidl vecka 31 tydligen)