Alla fel. Och alla rätt.

Du vet ju. Att jag har köpstopp. Och en lista på grejer jag ska uträtta under en viss tid. För att få köpa en onödig men väldigt önskad grej. Det vet du ju. Intet nytt under solen.

Igår hände dock nått konstigt. Jag var trött. Trött, förvirrad och tom i skallen.

Helt plötsligt stod jag nämligen i kassan på Lindex och köpte en klänning och en flaska sminkremover. 25% på hela köpet skröt de om. Jag hade provat klänningen i en storlek som visade sig vara för stor. Tog en mindre storlek utan att prova.

Så många fel på en gång.

I kassan sa kassörskan ”Du behöver inga bomullsrondeller?”. Jag svarade att det behövde jag inte. ”Men strumpbyxor då? Det är 3 för 2 och dessutom 25%. Billigare blir det inte!”. Även här svarade jag nekande. Hon frågade om jag inte behövde nått annat. Jag sa att hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på en enda sak mer som jag behöver. Hon svarade lite surt ”Förlåt, jag bara frågade!”. Jag hade inte ens svarat otrevligt. När hon frågade om jag behövde en plastpåse svarade jag nej igen eftersom jag har en så bra rygga. ”Inte ens det nä!” fick jag då kastat i ansiktet.

När jag kom hem ångrade jag mitt köp OCH klänningen visade sig vara för liten.

I morse hängde jag på låset för att få lämna tillbaka den.

”Vill du inte byta mot något annat?” frågade en tjej i kassan.

Hela jag ville skrika ”NEEEEEJ HAR JAG JU SAGT!”.

Men på grund av uppfostran svarade jag så vänligt jag kunde att jag ville ha pengarna tillbaka.

Det var fel att köpa klänningen. Men SÅ befriande att lämna tillbaka den.

Jag har klappat mig själv på axeln hela morgonen och jag är så nöjd med mitt beslut.

Likt vilken sorts missbrukare som helst tog jag mig ett återfall* men rättade till allt idag. Och förfasas över hur vi överöses av reklam och lockrop om att köpa mer och mer och mer.

Om klänningen hade passat och känts 100% rätt hade jag nog behållt den. Men det var inte så det kändes.

Ordningen återställd. Och ingen klänning i garderoben som blir hängandes med lappen kvar.

* Nej. Jag är inte och har aldrig varit en shopoholic. Jag vill bara handla mindre.

Annonser

Vad har jag köpt för nått?

Jag skrev ju det. För en tid sen. Att jag hittat en så fin kimono. På Lindex. Jag såg den i en tidning. Och sa att en sån måste jag köpa direkt.

Så det gjorde jag. Nätköpte alltså. Och när den kom hem var den för stor. Så i dag var jag och bytte den i en riktig butik.

I butiken hade de hängt dem bland underkläderna.

Bland underkläderna.

Jag frågade en expedit om det är underkläder. Om det är en negligé jag köpt. ”Nä…” sa hon. ”Det kan man ju göra som man vill… vi kan ha hängt den fel.”.

Jag sa att jag sett den i en tidning. Som ett icke underklädes-plagg.

Expediten sa igen att man gör som man vill. Jag höll med. Skrattade lite och gjorde mig lite lustig.

Men ja, tjena. Kolla vad det stod på kvittot som jag fick.

Det är alltså inte ens en negligé jag ska gå omkring med ihop med svarta jeans och ett linne. Det är en badrock.

Najs.

Men vem bryr sig. Jag kommer att ha den som en kimono. För det står det på hemsidan att det är.

Och vem bryr sig över huvud taget.

Jag är skitglad för min badrock. Den är asfin.

Svarta jeans, svart linne och badrock blir hur fint som helst. Jag kommer verkligen att förgylla varenda fest jag tar med den på.

Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Sånt där som rör sig i huvudet

Jag lyssnade på Fredrik Backmans Sommarprat idag. Insåg att jag aldrig hört honom prata. Hans dialekt överraskade mig. Även fast han ofta skrivit om sin skånska i sin blogg och så. Men jag har väl inte fattat riktigt. Eller inte lyssnat.

Sommarpratet var bra. Rent av fantastiskt och rörande. Jag tror att det var extra bra för såna som är som jag. Som gillar att skriva. Och en spark i baken till oss som inte får tummen ur och tips till oss som behöver råd. Goda råd. Från en som vet. Och delar med sig.

Jag har börjat jobba idag igen. Efter fyra veckors ledighet. Det suger. På flera sätt. Mest energi, men även på andra sätt. Men på många andra sätt är det bra för mig att jobba. Att liksom få igång mig själv. För jag kan bli väldigt lat om jag inte har något att passa. Ja annat än kaffebryggaren eller Ernst på torsdagar. För då orkar jag. Och så gillar jag mina kollegor. Vi skrattar ofta så att tårarna rinner. Det behöver jag.

Och Ernst. Han slår rekord i år. Jag vet inte om jag är extra mottaglig, men jäklar vad han gör fint i år. Hans sparsmakade och rena passar mig just nu. Jag som annars skriker om att vi måste få in mer färg.

Det kanske inte är inredningen som behöver mer färg. Det kanske är jag.

En klocka behövde jag. Och såg en på REA hos Edblads i Linköping förra veckan. Jikan Watch Black. Köpte den inte. Tyckte tydligen inte att halva priset av 999 kr var ett tillräckligt bra pris. Så jag struntade i det. Och ångrade mig. Och gick ut på nätet. Och hittade den för 299 kr. Sen var saken biff. Nu visar den mig hur vi ligger till med tiden och det är bra. Så slipper jag kolla i mobilen. För ju färre gånger jag kollar i min mobil per dag, ju bättre är det.

Vi är inte bästisar jag och min mobil. Vi borde inte umgås så mycket. Dessutom gick det en flisa ur glaset när vi var på Gotland. Av princip tänker jag inte laga det. Är det verkligen så viktigt att få en ny front att jag kan tänka mig att betala en massa pengar för en ny? Stör mig flisan så mycket? I så fall är det något annat som stör mig. Att jag bryr mig alltså. Det stör mig.

Men Linköping då. Jo, det var ju lika fantastiskt som alltid. Vi bytte hotell den här gången eftersom de inte hade städat på varken vårt eller vännernas rum på det förra. Och när vi sa till dem så gäspade de som svar. Ungefär.

Vi hade ett alldeles märkligt och fascinerande rum. Som vi inte riktigt förstod. Men vi trivdes. Och hade väldigt kul och trevligt. Men det ska jag skriva om mer en annan gång. Så att du som är nyfiken får veta vilket rumsnummer jag bodde på. För det vill du ju veta.

Så är det ju.

Vad jag skulle vilja veta är hur den här klänningen skulle bete sig och se ut på mig. Det får jag inte veta om jag inte provar. Och det orkar jag inte. Så därför får jag leva i ovisshet. Men vet du? Har du provat den?

Min monstera har skärpt sig förresten. Både i kruka och vas. Och är nu frodig. Ja, frodig. Just precis. Det kan man få se bild på här i blögga en vacker dag. Om man vill och inte tror mig. Men du ska få se.

Vet du att mitt inlägg om hur man virkar ett pärlarmband är så poppis så att det vallfärdar folk till det fortfarande. Om jag vetat hur poppis det skulle bli hade jag aldrig lagt ut det. För det är så långt ifrån perfekt. Jag får till och med mail ibland om hur jag skulle kunna förbättra det. ”Det skulle bli finare om du gjorde såhär istället…” och sånt.

Joråsatte.

Det är mycket som skulle bli finare om man gjorde på ett annat sätt.

Så kan det vara.

Men nu ska jag se Arvingarna. På SVT. Och Gisslantagningen. På Kanal 5. Danskt och bra.

Vad ska du göra? Och vad funderar du på såhär på måndagskvällen?

Om man t ex fyller år

Precis i början av årets semester fyllde jag år. Jag är helt säker på att du har undrat hur jag firade den dagen.

Så nu ska du få veta det. Nästan en månad efteråt. Men ändå. Här kommer min födelsedag. Och ganska mycket runt omkring.

Vi har ju en tradition att fira min födelsedag i Kosta. Och så ville vi även göra i år. Eller vi och vi. Jag. Och vi. Och nytt för i år, hehe, var att vi hade med oss vänner. Vänsläktingar. Vi har i flera år försökt att få med oss vänner till Kosta, men det har aldrig passat, aldrig blivit av eller så har våra vänner helt enkelt valt att prioritera annat. Men den här gången fick vi med oss ett par som vi gillar. Vilket kändes extra mysigt. Förstås.

Dock började vi med att bo ett dygn bara vi, innan vi glatt och varmt tog emot våra vänner på lördagsförmiddagen.

Vi bodde som vanligt på Kosta Boda Art Hotel och den här gången fick vi rum 203. Vi har bott i Ulricas korridor ganska många gånger och det hade varit kul att bott hos någon annan den här gången. Men vi ville ha utsikt mot poolen och vi ville ha vårt rum snabbt, så det fick bli rum 203. Vilket blev hur bra som helst.

Vi började med att äta lunch. Då mötte min man en gammal klasskompis som han inte träffat på länge. Så vi åt lunch ihop med honom och hans fru. Väldigt trevligt. Tråkigt nog var de bara på genomresa men det var trevligt att få äta en bakpotatis med trevligt sällskap.

Kvällen avnjöt vi i glasbaren med en god öl och en smarrig burgare.

Vi hade väldigt otur med vädret den här gången. Det regnade och stormade och var verkligen förskräckligt, men det gjorde inte så mycket. Det är nära till allt om man vill gå ut och egentligen vill man ju vara mest inne. Och kolla på allt vackert. Så, vi hängde inte läpp direkt.

På lördagen var det min födelsedag och när jag kom ur duschen hade min man pyntat så fint. Pyntet hade han fått av vänsläktingarna som snart skulle dyka upp och han hade smugglat med sig allt pynt utom min vetskap.

Jag fick även en present bestående av något som du ju vet att jag önskat mig länge. En väska från Littlephant. Fantastiskt fin. Jag blev minst sagt överlycklig.

Vi tog sen en promenad till den lilla söta Konsum-butiken i Kosta och handlade lite snacks till bubblet som vi kylt.

Vi tog sen emot gästerna (he he) till vårt enkla torp (he he, igen) vid 11-tiden och inledde kalaset med bubbel och presenter på rummet. Det kändes som att jag fyllde typ 50. Det gjorde jag inte, men såhär firad vet jag inte när jag blev senast. Kanske när jag fyllde 40. Vilket var några år sen (he he, för tredje gången).

Jag hoppade över detta med tårta men vi delade lite på en bakelse efter lunchen. Ingen ville ha en hel bakelse, men vi kunde gott och väl få i oss en liten bit var tyckte vi. Knäppt och kul.

Ja, sen firade vi och hade det bra hela dagen och hela kvällen.

På kvällen åt vi en fantastisk middag på Edins restaurang. Brasserie by EDz. Den ligger i ”källaren” under hotellets glasbar. Bara att gå från baren, nerför en trappa. Så är man där.

Det är svårt att beskriva hur god denna middag var. Det fanns en fyra-rätters och en sex-rätters att välja mellan. Vi valde fyra. Och vi var alla helt lyriska över hur otroligt god mat detta var.

En fantastisk middag verkligen. På många sätt. Men just maten blir det nog svårt att slå tror jag. Sen är det ju så mycket mer än själva rätterna som gör middagen, men dessa rätter tror jag är oslagbara. Och sällskapet också för den delen.

Tack alla som var med och firade och för fantastiska dagar. På alla sätt.

Och för dig som precis som jag, gillar hotellrum. Så bjuder jag här på våra vänsläktingars rum. De fick rum 254. Som pyntats av Bertil Vallien.

Ja, fantastiska dagar som sagt. Och jag skulle ju kunna visa tusen bilder till från dessa dagar. Men jag tänker att typ 30 räcker.

Dock vill jag visa en grej till. De hade skaffat nya kranar på hotellet sen vi var där senast. Imponerande. Eller kranarna i sig var inte nya, men det var väl någon sorts insats de satt in. För vattnet kom ut som en krona ur kranarna. Otroligt häftigt. Hoppas att det går att se på den här bilden hur jag menar.

Vill även visa vad jag köpte för diverse andra födelsedagsgåvor. Jag hade önskat mig pengar till ett fat som jag visste fanns i Kosta. Och när jag skulle köpa det överraskades jag av att butiken hade rabatt om man köpte för en viss summa, så pengarna jag önskat mig räckte även till ett par skitsöta skor. Så himla härligt!

Fatet är från Iittala (Ultima Thule) och skorna från Marc O’Polo.

Jag hade även kalas hemma för släkt, några dagar efter kalset. Då fick jag presentkort hos blomsteraffären i stan. För detta köpte jag något jag velat ha länge. En ERNST-kruka. Så fin. Och i denna valde jag att stoppa ner en kaktus. Ljuvligt.

Tack alla som kom på det kalaset också. Förstås.

New darlings

Hur går det med köpstoppet undrar ni ju säkert. Jo, tack. Det går bra.

Men målet är ju inte att helt sluta handla. Målet är ju att handla mycket färre grejer och att de grejerna som ändå handlas ska vara bra. Och rejäla. Inget krafs och inget småskit. Bra grejer som håller och som jag verkligen vill ha.

Det började ju med ryggsäcken

… som jag ääälskar och använder precis hela tiden. Till vardag och fest.

Och så har det nu blivit ett par skor. Som jag önskat mig i en evighet. Och som jag tänkte väntat till hösten med egentligen. Men sen behövde jag nya skor redan nu och då slog jag till. Det blev ett par drömskor.

Jag är kär i skorna. På riktigt. Och de gör mig väldigt glad. Särskilt efter att jag satte i de gula snörena.

Annorstädes

Vi har några vänsläktingar som vi gärna umgås med. De bor annorstädes. Eller så är det jag och min man som gör det. I alla fall så bor vi inte på samma ort. Och det är ju dumt.

Men bra är att man är mobil. Att man kan sammanstråla. Och det gjorde vi för några veckor sen. I en av mina favoritstäder. Linis säger jag, men de flesta andra säger Linköping har jag fått för mig.

Vi har ju varit i Linköping många gånger förut (här t ex). Och som vanligt bodde vi på Scandic Linköping City. Ett hotell som vi alltid tyckt mycket om, men den här gången blev lite osäkra på. Hm… Varken vårt eller våra vänners rum var ordentligt städade. Vi hittade grejer kvar i badrummet efter gästerna som bott innan. Tandborste och tandkräm. Våra vänner hittade sopor kvar från gästerna som bott innan dem.

Sånt kan ju hända. Och det är väl inte ett stort problem. Men det var det att de inget gjorde åt det fast vi påpekade det. Bara sa ”Oj, tack för att ni sa till”. Ungefär så.

Men hur som helst. Vi hade mycket trevligt. Och vårt rum var fint även om det inte var 100% städat.

Vi fick rum 226 den här gången. Men fantastisk utsikt över ån/kanalen. Ja, vad heter det? Är det en kanal kanske? Fint är det i alla fall. Hur eller hur.

Vi började med lite bubbel på våra vänsläktingars rum. Sen styrde vi kosan ner på stan och gick och åt lunch på Pinchos. Trevligt och gott.

Ett extra plus för att det var så himla fint vid deras toaletter. Sånt uppskattar jag verkligen. En äcklig och ful toalett kan verkligen förstöra ett restaurangbesök. Men här blev vi så till oss att vi var tvungna att fota.

Men de har ju väldigt fin inredning över huvud taget på Pinchos. Verkligen snyggt om du frågar mig.

Vi gick på stan lite och kollade runt och våra vänsläktingar tyckte att det var en mycket trevligt stad. Jag tror inte att de varit där förut. Jag brukar alltid säga att det är en stor stad i en lite mindre skepnad. Det finns allt men ändå får man en känsla av att staden inte är så stor. Himla mysigt. Jag gillar verkligen Linis.

På kvällen var vi och åt på Malt & Humle. Ett ställe min man och jag varit på förut men jag som jag tydligen glömde att blogga om då. Men nu var vi här igen och blev lika trevligt bemötta och åt lika god mat som förra gången.

Sist åt jag lamm, den här gången åt jag fantastiska vegetariska kroppkakor.

Ett väldigt trevligt ställe som jag verkligen vill komma tillbaka till. Ett nytt favoritställe. Om man gillar rustik mat med lite nya influenser och gillar att testa ovanlig och ny öl så ska man absolut gå dit.

Ja, det var den helgen det. Dagen efter åt vi frukost länge och väl, gick en promenad på stan och kollade läget lite. Och sen åkte vi hem. Och var nöjda. Och glada.

Just det. Jag är ju en dålig shopare nu för tiden för jag köper ju inte så mycket grejer. Men jag kostade på mig ett nytt läppstift på Åhléns. Jag blev lite SKAM-inspirerad och köpte ett mörkt rött. Jag har aldrig haft så mörkt läppstift förut så det kändes lite udda. Men det är snyggt.

Max Factor Lipfinity Lip Colour 108 Frivolous

Läppstiftet sitter som berget. Färgar inte av sig alls. Det enda man behöver är ett glans att måla ovanpå. Det finns med ett i förpackningen men det tar rätt snabbt slut. Men då kan man köpa vilket ofärgade glans som helst sen om man vill. Jag har ett ofärgat läppstift från Make Up Store som jag köpte förut. Funkar perfekt.

Så nu vet du det. Tips från en som gillar läppstift men som äter upp de vanliga på en minut.