Världens bästa nätshop

Igår skrattade jag nästan ihjäl mig.

Vill gärna att du också ska få skratta. Så jag tänker bjussa dig på det roliga nu. Så kan du bjussa mig på nått när du får möjlighet. Gärna smörgåstårta eller en hundvalp.

Eller båda.

Jo. Den lilla syrran och jag mailade om att Indiska hade REA på REAn. Och att jag inte köpt ett enda plagg sen Coronan kom och förstörde allt.

Ja, Coronan sabbade ju inte direkt min ekonomi helt totalt eller så, men eftersom jag i stort sett bara jobbat och umgåtts med min man så har jag liksom inte känt att jag behövt så mycket nytt.

Fast det är ju inte ens intressant så varför berättar jag det?

Jag blev sugen på att shoppa på Indiskas REA och skulle kolla in vad de hade att erbjuda.

Då kom jag inte in på deras sida.

Då skrev lillaste systern att hon inte heller kom in.

Sen kom hon in.

Men fortfarande inte jag.

Då sa hon att hon kunde skriva ut deras hemsida och skicka till mig med posten.

Jävligt kul om du frågar mig.

Sen kom jag in men kunde ändå inte beställa för sidan trodde att jag bodde i Norge och försökte leverera till ett svenskt postnummer.

Det fanns liksom ingen hejd.

Då kom det ett mail från plutt-syrran.

”Här kommer Indiskas hemsida”.

Då skrattade jag nästan ihjäl mig.

Jag frågade om jag fick visa detta i min blogg. Då svarade syskonet att det fick jag gärna. Eftersom ”Det kan ju vara fler som haft problem att handla från Indiska den senaste tiden.”

Om du ser bilden på deras hemsida lite suddig eller i märklig färg, då kan det vara så att du behöver starta om din dator eller byta webbläsare.

Jag köpte en klänning förresten. Just den finns inte med på sidan. Den var väl slut eller nått när syrran ordnade upp allt. En del plagg tar ju snabbt slut när det är REA.

Tittatillbakatisdag #4

Det är tisdag min vän. Och du vet ju precis vad det betyder. Vi tittar tillbaka.

Den här gången till hösten 2018.

I början av 2018 hände en grej som fick oss att bestämma oss för att bli bättre. Bland annat på att få saker gjorda.

Alltså roliga saker.

Sånt man drömmer om.

En sån sak har för mig varit att få besöka Alcatraz. Och för att kunna besöka Alcatraz behöver man åka till San Fransisco.

Vi hade inte hört talas om San Fransisco så mycket innan. Vi kände ju till spårvagnarna förstås, Golden Gate, Alcatraz såklart och att det ligger vid havet. Vi visste att det låg på helt andra sidan än New York och vi hade sett på ett program på TV att de gillar surdegsbröd där.

Det var väl ungefär det vi visste.

Och med detta i bagaget så åkte vi dit.

Vi flög Köpenhamn – London – San Fransisco på vägen dit och San Fransisco – Frankfurt – Köpenhamn på väg hem. Den långa flygturen som tog oss till och från målet tog 10-11 timmar. Och så plus mellanlandningar och resten av resandet. Det var långt men gick så bra så.

Vi bodde på ett hotell som heter The Mosser. Ett hotell vi fått rekommenderat men inte alls kände till. Vi visste inte ens var det låg på kartan. Men det visade sig ligga väldigt bra till på själva kartan och det var ett rent och fräscht och trevligt hotell. Ganska basic, men väldigt rent och fint. Vi kan rekommendera det för dig som inte kräver så mycket lyx. Men ändå önskar ett tryggt och trevligt hotell. Det var som sagt basic. Men bra. Vi är supernöjda.

Vi fick rum 719. Det var ett rum. Rent och fint och trevligt. Fläkt i taket och bra badrum. Amerikanska fönster. Som i Vänner. Det vill man ju ha. Och skön säng.

Vi stannade i åtta nätter. Det var länge men lagom. Vi hann göra allt vi ville göra och vi hann njuta och ta det lugnt. Vi hann med både sena kvällar och sovmorgnar och att sitta och glo i en park. Vi hade gott om tid till allt vi ville göra och vi hade lugna stunder då vi bara vilade oss. (Eller vilade, jag knarkade matlagnings-TV så fort jag kom åt!).

Vad gjorde vi då? Jo, vi gick och gick och gick. Backe upp och backe ner. För backigt är det! Imponerande backigt! Mitt backigaste ever.

Jag minns inte i vilken ordning vi gjorde saker och det har ju såhär i efterhand noll betydelse.

Men vi tog ju båten i Alcatraz. Vilket vi åkte dit för att göra. Det var ju det som var grejen.

Man fick absolut inte röra något på själva ön eller ta med sig något där ifrån. Men när preskriptionstiden har gått ut så ska jag berätta om ifall jag tog en liten sten från innergården eller inte. Den där internerna fick ta sina löjligt små promenader.

Jag tycker att det är en märklig känsla att besöka så berömda och välkända ställen som t ex Alcatraz. Det är svårt att känna att man är där på riktigt. Man har sett så mycket på TV, läst så mycket om det och så vidare, så när man väl är där så känns det så otroligt bekant. Som att man varit där förut. Samtidigt som att det är svårt att förstå att det är det riktiga stället man är på. Svårt att förklara, men det var som att jag var på ett låtsas-Alcatraz. Märkligt.

För att inte tråka ut dig fullständigt ska jag nu dra upp tempot lite och fatta mig kort.

Vi åkte spårvagn…

Vi var på en diner…

Vi drack öl och åt mac and cheese på Mikkeller Bar…

Vi såg sjuuukt höga träd i Muir Woods…

… ja faktiskt så sjukt höga att man var tvungen att hålla i sig när man böjde huvudet bak för att se trädtopparna. Annars ramlade man!

Där finns träd som är 260 feet höga. Alltså typ 79 meter. Sveriges allra högsta träd är visst 49 meter. Svenska tallar brukar tydligen bli cirkus 40 meter.

På väg hem från höga-träd-skogen stannade vi till i Sausalito. Där valde vi att röra oss så lite som möjligt. Vi ville nämligen inte missa en enda sekund av solnedgången över San Fransisco. Kanske den vackraste och häftigaste synen jag sett.

Plutten till vänster på bilden är Alcatraz.

Ja… och vad gjorde vi mer? Jo, vi hängde i pir-området…

Åt på Bubba Gump där Forrest Gump hängde en gång i tiden…

Vi hängde vid Union Square och handlade julsaker (som de verkar erbjuda året runt) på Macy’s…

Ja, det var en fantastisk resa. På så många sätt. Men som nästa alltid så är det de oväntade saker som imponerar mest på en. Som en amerikansk man som frågade var vi kom ifrån och som visade sig ha bott i vår grannstad. Eller som tjejen i en bar som sa ”Jag har bott i Sverige i ett år” och pratade fin svenska med skånsk brytning. För att hon hade bott i Helsingborg. Eller som familjen från Tyskland som vi träffade på spårvagnen. Som åker till Sverige nästan varje år och går på Astrid Lindgrens värld. Ett stenkast från där jag bor. Och alla TV-program  jag såg på nätterna när jag inte kunde sova. Matlagningsprogram i alla tänkbara versioner. Och konserten på TV med Joe Bonamassa. Och den gamla mannen från Asien som stolt visade sig Fjällräven-rygga. Och alla skor och kläder och möbler som låg lite här och där som folk skänkt och lämnat att ta för sig av, till alla de som inga skor, kläder och möbler har.

Jag minns också att jag tänkte att det var ju väldigt vad olikt New York detta var. (New York är det enda stället jag varit på i USA förutom San Fransisco) tills jag kom på att Ystad och Jokkmokk inte heller påminner så mycket om varandra.

Jag är så glad och tacksam över att vi kom iväg. Att vi såg till att uppfylla den här drömmen. Så värt all väntan och allt pengasparande.

Och tack. För att du läst och tittat på detta.

Inget kalas utan kras

Jag har hängt en del på Erikshjälpen den senaste tiden. Det vet ju du redan för det har jag ju berättat. Och du har ju koll. Och huvudet på skaft. Du har ju allt man som bloggare kan önska sig.

Tack ska du ha för det.

Jag har i alla fall shoppat lite. Och kommit på en grej som alla fattade för trettio decennier sedan. Att ska man hitta de riktigt fina grejerna då måste man besöka stället ofta. Och köper man inte den grejer man vill ha direkt så finns den inte kvar nästa gång.

Det där sista. ”Så finns det inte kvar nästa gång.”. Det vet jag väldigt säkert efter att ha åkt på den smällen tolv gånger. Och det bara den senaste månaden.

I alla fall så gick jag någon annans ärenden ett tag. Det skulle till ett litet skynke till en gästtoalett och det skulle finnas några glas i gästhuset. Så hade det sagts. Och jag ordnade alltihop. Och la till ett litet fat. Och lite sådär. Och skynkena får du se när de är monterade på plats. För det är liksom bara gamla dukar ännu så länge. Tills de hängs upp.

Men glasen. Och fatet.

Idag tog jag mig en sväng igen efter jobbet. Har kommit på att jag i vårt gästrum vill ha terakottakrukor med glasfat i fönstret. Lite trevligt sådär. Och jag hade sett några glasfat som jag tänkte skulle kunna passa.

Faten är 14 cm i diameter och jag tyckte, om du ursäktar, att de var lite dyra för att vara på min Erikshjälp. De andra faten kostar typ sådär 5 kr styck och sånt, men de här kostade 15 kr per styck. Vet du vad det är för märke? Är det något särskilt eller?

I alla fall så köpte jag sex stycken fat. Det fanns fler men jag tänkte att sex stycken är ju ett bra antal. Då har jag till krukorna i gästrummet och kanske nått till balkongen och kanske något till att servera kex på. Eller små bitar av en skitgod, lagom tempererad italiensk ost.

Mmmm…. ost.

På vägen till kassan roffade jag åt mig en knallgul kruka. För knallgult är fint. Och krukor är bra när man fått gröna fingrar på äldre dar.

Och ta mig fasen om inte krukan ihop med ett fat blev finare än jag vågat drömt om. Fast jag inte ens har drömt om det eftersom de inte ens var menade att sitta ihop.

Men vill man vara ihop så ska man ju få det.

Och så långt är ju detta en solskenshistoria.

Och det är det väl ännu.

Förutom att faten nu mera bara är fem stycken till antalet.

Ibland vill jag slå mig själv med den aviga sidan av en yxa. I foten.

Så går det när man ska kasta in nått i diskmaskinen och glömmer att det där man säger, om att man kastar in nått, inte är något man gör. Bara nått man säger.

Men ändå. Fina grejer.

Klänningen blev en väska

Först vill jag säga till dig som är besviken över att detta blivit en shoppingblogg: Det har det inte. Det här händer nu. Knappast igen.

Och till dig som jublar över att detta väldigt tillfälligt blivit en shoppingblogg: Passa på att njuta. Det här blir inte långvarigt.

Jag fick syn på en väska när vi var i Piteå i somras. En stor väska som fick mig att häpna. En stor väska från Eduards. En sån väska behöver inte jag för jag har superfin grön Teacher från Jumperfabriken. Som jag fått i present.

Ja, jag fick en väska i present alltså. Inte hela Jumperfabriken.

Snålt ändå.

Men jag slängde ett getöga på Eduards sortiment i alla fall och hittade en liten söt juvel som jag inte kunde släppa riktigt. Men som jag heller inte kunde försvara när det kom till ett eventuellt inköp.

För är det något jag har så är det små handväskor. I olika färger och av olika slag. Men ingen som jag häpnar över. Ingen som är the shit. Jag har köpt dem när jag kommit över dem. När jag behövt dem. När jag tänkt att en liten belöning i form av en väska ju ändå varit på sin plats.

Ingen av dem har varit dyr. Alla har varit helt överkomliga. Men även lite tråkiga. Lite blaha blaha liksom.

När jag blev mer och mer minimalistisk tänkte jag att en enda liten fin handväska skulle kunna vara lösningen. Adjöken med alla de där jag samlat på mig och hej till en ny liten väska som skulle kunna följa mig vart som helst. Hur länge som helst.

Sen hände det där med branden. Hälften av det vi ägde, eller kanske mer än det, försvann. Gick upp i rök.

Poff borta.

Fast utan poff. Jag tror inte det smällde så mycket.

Hur som helst så har vi fått ersättning från försäkringsbyrån nu. Vi är väl lite nöjda men inte överösta och det som verkligen var värt något fick vi noll kronor för. Foton, minnen och annat superviktigt tyckte försäkringsbolaget var värt noll kronor.

Noll.

Eller noll komma noll för att var exakt.

En sak jag däremot fick en slant för var min ljuvliga brudklänning. Som min ännu ljuvligare kompis sydde åt mig en gång så att fingrarna blödde och svetten rann.

För den fick jag en slant.

Och vad kan vara bättre än att förvandla de sorgliga pengarna till något som jag verkligen vill ha och något som jag verkligen önskat mig.

Som absolut inte är lika fint som klänningen, men som ändå är något som kommer att följa med mig och som kommer att få stanna i all evighet.

För som om inte min ljuvliga brudklänningssyende kompis skulle räcka så har jag nu köpt mig en kompis till. Att ha vid min sida. I nöd och lust. I evighet. Amen.

Säg hej till Näver mini.

Vi är sååå lyckliga.

Krukan

Jag tänkte att jag måste dra mitt strå till stacken. Bidra med stålar till samhället.

Jag har bestämt mig för att köpa så lite som möjligt i år och det tänker jag stå fast vid. Men jag tänker ändå att om det är någon gång vi ska köpa det där vi önskat oss och sparat till, så är det nu.

Så jag gick och köpte den där krukan som jag visade på Instagram (@plateofcupcakes) för ett tag sen. Du vet, the Kruka. Krukornas kruka. Lord of the Kruk. Kruka vid första ögonkastet. Lilla Krukan på prärien. Här kommer finaste krukan, tjolahopp, tjolahej, tjolahoppsan-sa.

Den krukan.

Nappula.

Jag hade lite svårt att välja färg men valde till slut den jag tror heter beige. Men det finns en sand också. Och den är det inte. Nej, beige heter den. Så är det. Den är lite åt det ljusrosa hållet ibland. Det gillar jag.

När jag såg Iittalas reklam på Insta, som jag föll pladask för, planterade de en bonsaiodlad citronfiskus i den och jag ville ha det exakt så. Och som den som söker ska finna, så… eller nähä… jag sökte inte ens, jag fick allt serverat. För min svägerska skickade ett meddelande om att såna gick att köpa på ÖoB. Så jag drog dit och blev blotta 79 kronor fattigare men ofantligt mycket lyckligare. Me and my fikus.

Så nu har jag både en fikus och en kruka. Och jag älskar det.

Vi har blivit de bästa av vänner och ska så förbli.

Ibland går det att köpa lycka för pengar.

Tack till @lussekattgavle för att du berättade för mig vad växten heter. Du har en del i den här nya vänskapen. 🙂

Ett sånt där osponsrat inlägg igen

Jag bara måste säga en sak. Att i Body Shops julkalender 2017 fick jag en grej man tar bort smink med. En superprodukt. För rolighetens skull kan vi kalla det för tvättsmör. För att det heter det.

Burken tog slut efter en tid och jag minns att jag tänkte att det var ju fasligt vad det räckte länge trots att jag använder det varje dag.

I somras var vi i Gävle. Då var tvättsmöret slut och jag köpte en ny burk. Det var i början av juli. Den kostade strax under 200kr men jag fick nån rabatt för att jag är så snygg och bra. Eller om det var för att de hade någon kampanj och rea eller nått sånt. Minns inte. Så jag betalade 200kr totalt för ett tvättsmör och en hel hög med andra grejer. Minns jag.

Billigt och sjusärdeles toppen.

Och!

I går morse såg burken ut såhär.

I mitten av januari.

Jag har alltså använt detta varje dag i över ett halvår och nu är det slut.

Jag älskar grejer som påstås vara dryga och som verkligen visar sig vara det.

Heja tvättsmöret. Drygt och jäkligt bra att ta bort vattenfast smink med. Och det säger hon som har löjligt känslig hy dessutom. Som får klåda av att vistas i samma kommun som en hyacint.

Det är verkligen tjejen i filmen som har skrivit brevet.

16 timmar

Nu ska du få lära dig något nytt. Om läppstift.

Kanske har du ett Nobelpris i läppstift i bokhyllan, men om du istället är lite som jag* så ska du lyssna nu.

* Det vill säga att du har letat i 300 år efter ett läppstift som inte försvinner efter tre helt normala andetag.

När vi var i San Fransisco, som jag har lovat att berätta mer om sen, var vi inne i flera affärer i kedjan Walgreens. Världens bästa affär typ. Om du inte varit i en sån butik så tänk ett Apotek. Fast de har också snabbmat i form av skitgoda trekantsmackor, sallader i burk, godis, vin och så smink. Alltså SMINK. Och billigt sådant.

När vi var i New York köpte jag en massa nagellack av nått märke som kostade en och halv dollar. Det hittade jag här nu också. Jag hade kunnat köpa en massa nagellack men jag gjorde inte det. Inte ett enda faktiskt.

Däremot satsade jag stenhårt på läppstift. Närmare bestämt från Rimmel.

Rimmel Provocalips.

Jag köpte först ett, som jag blev vansinnigt nöjd med, sen gick jag in dagen efter och skulle köpa ett exakt likadant. Men kom hem med ett annat. Minne som en… jag vet inte vad. Men det kostade kanske 75 kronor och den felaktiga färgen är fin. Kanske finare.

Jag köpte nummer 220 Lazy Daze och 230 Kiss Fatal.

Och vad vill jag då säga med detta?

Jo, att jag tog på mig en gnutta Lazy Daze i morse klockan 06.45. Och när jag kom hem från jobbet, shoppingen och klippningen vid 16.50 så hade jag fortfarande kvar färg på läpparna.

Utan att jag en enda gång under dagen målat på mer.

Kanske inte 16 timmar, som de lovar, men en väldig massa timmar i alla fall.

I ena änden finns ett gloss. Som är som ett glans. Så att man ska hålla läpparna mjuka. Och blanka. Det tog jag på vid 06.50. Sen hann jag inte med det något mer. Och det gick bra ändå.

Alltså lägg ägg liksom.

Nu kanske du tänker att jag förmodligen satt på en stol och bara andades hela dagen. Och inte slickade mig om läpparna (för det ska man ju inte göra), drack med hjälp av sugrör och inte åt mer än ett salladsblad som jag försiktigt sög in i munnen utan att det vidrörde läpparna.

Ja, det kan man ju tro. Men vidare sval är jag inte.

Det är inte mitt kännetecken. Om man säger så.

Nä, sitter det fast på mig, då sitter det fast på alla. Det kan jag lova.

Jag har ett annat fabbo. Max Factor Lipfinity. Det gillar jag också. Och det sitter som berget. Men om man inte tar på glans hela tiden så tycker jag att jag blir torr som fnöske och flagig.

Det blir jag inte av det från Rimmel.

I helgen tänkte jag köpa mig ett Les Chocolat från L’Oréal.

Jag har hört att det ska vara så bra så att man dånar.

Och det vill man ju gärna göra.

Återkommer med rapport.

(Om det här inlägget är sponsrat. Joråsatte. Det tror du ju säkert att det är.)

Bröllopsdagen 2017

Min man och jag har bröllopsdag kring första advent. Mången gång har vi åkt till Hooks Herrgård för att fira detta. Mången annan gång till Kosta. Men i år bestämde vi oss för Gävle. Vi gillar Gävle. Och vi har så länge velat se invigningen av bocken vid första advent.

Så vi åkte dit. Just helgen då det var första advent.

Vi flyttade in på rum 360 på Clarion Hotel Winn. Ett hotell vi bott på många gånger och alltid varit väldigt nöjda med. Dumt att byta då tycker vi.

Vad hittade vi på då? Jo, inte så mycket faktiskt. Vi tog det väldigt lugnt, träffade trevliga människor lite här och där som vi pratade lite med, tittade på bocken, åt god mat, gick till en barberare (inte jag, min man alltså) och hade det väldigt, väldigt bra. En väldigt trevlig stad. God mat och glada människor.

En otroligt maffig förrätt fick vi i oss på Kalles. Vi var otroligt hungriga och blev helt häpna när de kom fram med detta plockberg. Så otroligt gott. Och snyggt. (Förlåt dassig bild men jag var ju nära att svälta ihjäl och kunde inte koncentrera mig så mycket på förevigandet.)

En annan kväll åt vi smarrig mat på Church Street Saloon.

Men mest av allt umgicks vi med varandra. Satt och tjatade i en och annan bar, handlade en klänning (Johanna) på Indiska och några läppstift (Colour Elixir, 853 Chili o 837 Sunbronze) på Åhléns.

Att se bocken invigas var större och häftigare än jag trodde. Jag trodde förvisso att det skulle vara mycket folk som var där och tittade, men jag trodde inte att det skulle vara sån fest i hela staden för detta. Det var fullt med folk på caféer, barer och restauranger och det kändes lite som om det var nyårsafton. Fast det var söndag första advent. Häftigt.

Jag fotade inte så mycket vid själva invigningen, men jag tänker att om man vill se kan man nog kika i de lokala tidningarna. Ty någon mästerfotograf är jag ändå icke.

Ja, så var det med det. Otroligt roliga och fina dagar. Väldigt trevlig stad och det är verkligen slående vilka trevliga människor som bor där.

Vi kommer absolut att komma tillbaka. Som alltid. Kanske inte till första advent, men många andra gånger. För det är så trevligt.

The Body Shops julkalender 2017

För hundratrettio år sen började jag drömma om att köpa The Body Shops julkalender. Av olika anledningar och andra orsaker så har jag inte köpt någon. Men i år, efter en slitig höst, bestämde jag mig för att göra slag i saken.

Den strider mot allt jag tror på. Jag menar, vem köper grisen i säcken för 1.295 kr (tror det var så den kostade) när man redan har allt man behöver. Och vem fyller badrumsskåpen med massa nya saker när man precis har rensat ur allt som man inte använder. På grund av stress orsakad av överfulla skåp.

Men jag ställde ultimatum. Jag utlyste köpstopp, jag rensade i skåp, förråd och i själ och jag gjorde en hel del jobbiga saker. Enligt en lista som jag bestämt.

Och strax före midnatt till den 1 december var jag klar. Jag klarade alla mina uppdrag och jag var stolt som en OS-medaljör.

Jag är rätt imponerad över vilka bra grejer jag fick i kalendern. Trodde det skulle bli mycket smågrejer. Små duschtvålar, miniversioner av deras krämer och så vidare. Men tji fick jag. Fullsize och bra. Någon liten duschtvål var det, men i övrigt tror jag att allt var fullsize.

Jag är supernöjd. Dubbelt så nöjd som jag förväntade mig. Faktiskt.

Här kommer några bilder. På fabbosar.

Matte Lip Liquid – Nairobi Camellia 034.

Body Cream Hawaiian Kukui

Och här kan du se en bild på allt som var med. Jag gillar också borsten, som ligger bredvid handskarna. Jag älskar glittret i de stjärnformade burkarna.

Lådan får 5 bodybutter av 5 möjliga av mig. Och det är förmodligen så att en kalender av version 2018 kommer att stå hemma hos mig när det blir första december nästa gång.

 

Såhär skriver The Body Shop själva om den här kalendern.

25 DAYS ULTIMATE ADVENT CALENDAR

En speciell adventskalender med skönhetsprodukter som bjuder in till sång och dans. Med den här spännande blandningen av klassiker och nya favoriter säkrar du en skön nedräkning till jul.
Lägg vantarna på allt möjligt som Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och vår klassiker Vitamin E Night Cream 50ml.
När du öppnat lucka 25 på juldagen kan du använda den som ett quiz!
Denna kalender innehåller:
Shower Gel British Rose 60ml,Bunny Headband,Moisture Cream Vitamin E 50ml,Hand Cream Almond 100ml,Lip & Cheek Stain Vineyard Peach 010 7.2ml,Gentle Eye Make Up Remover Camomile 60ml,Night Cream Vitamin E 50ml,Gloves Bath White,Glitter Dust Pink 1g,Liner Star Stamp 1ml,Matte Lip Liquid Nairobi Camellia 034 8ml,Brush Foundation Buffing,Body Scrub British Rose 50ml,Hand Cream Coconut 30ml,Hand/Nail Treatment Almond 1.8ml,Shower Cream Shea 60ml,Strawberry Body Polish 75ml,Eye Definer Black 1.1g,Glitter Dust Gold 1g,Drops Of Youth™ Youth Concentrate 30ml,Spa Of The World™ Body Cream Hawaiian Kukui 50ml,Camomile Cleansing Butter 90ml,Body Butter Almond Milk & Honey 200ml,Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och Wooden Dice.

Alla fel. Och alla rätt.

Du vet ju. Att jag har köpstopp. Och en lista på grejer jag ska uträtta under en viss tid. För att få köpa en onödig men väldigt önskad grej. Det vet du ju. Intet nytt under solen.

Igår hände dock nått konstigt. Jag var trött. Trött, förvirrad och tom i skallen.

Helt plötsligt stod jag nämligen i kassan på Lindex och köpte en klänning och en flaska sminkremover. 25% på hela köpet skröt de om. Jag hade provat klänningen i en storlek som visade sig vara för stor. Tog en mindre storlek utan att prova.

Så många fel på en gång.

I kassan sa kassörskan ”Du behöver inga bomullsrondeller?”. Jag svarade att det behövde jag inte. ”Men strumpbyxor då? Det är 3 för 2 och dessutom 25%. Billigare blir det inte!”. Även här svarade jag nekande. Hon frågade om jag inte behövde nått annat. Jag sa att hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på en enda sak mer som jag behöver. Hon svarade lite surt ”Förlåt, jag bara frågade!”. Jag hade inte ens svarat otrevligt. När hon frågade om jag behövde en plastpåse svarade jag nej igen eftersom jag har en så bra rygga. ”Inte ens det nä!” fick jag då kastat i ansiktet.

När jag kom hem ångrade jag mitt köp OCH klänningen visade sig vara för liten.

I morse hängde jag på låset för att få lämna tillbaka den.

”Vill du inte byta mot något annat?” frågade en tjej i kassan.

Hela jag ville skrika ”NEEEEEJ HAR JAG JU SAGT!”.

Men på grund av uppfostran svarade jag så vänligt jag kunde att jag ville ha pengarna tillbaka.

Det var fel att köpa klänningen. Men SÅ befriande att lämna tillbaka den.

Jag har klappat mig själv på axeln hela morgonen och jag är så nöjd med mitt beslut.

Likt vilken sorts missbrukare som helst tog jag mig ett återfall* men rättade till allt idag. Och förfasas över hur vi överöses av reklam och lockrop om att köpa mer och mer och mer.

Om klänningen hade passat och känts 100% rätt hade jag nog behållt den. Men det var inte så det kändes.

Ordningen återställd. Och ingen klänning i garderoben som blir hängandes med lappen kvar.

* Nej. Jag är inte och har aldrig varit en shopoholic. Jag vill bara handla mindre.