Ytlig

Jag drabbas inte av näthat. Har aldrig gjort. Det är jag alldeles för liten på nätet för att bjudas på. Och det är ju bra. Menar jag.

Men en gång blev jag kallad ytlig. Jag fick höra att jag bara skrev om läppstift och sånt.

För att vara en sån som bara skriver om läppstift, så skriver jag väldigt lite om läppstift. Tycker jag.

Men precis nu sitter jag och väntar på att få gå bort på middag. Vi kollar lite på hockey och tar ett glas vin. Jag kan säga att jag äger på detta. Jag är hysteriskt talangfull när det gäller att 1. vänta på gäster 2. vänta på att få gå bort på middag.

Medan jag väntar, på 1 eller 2, funderar jag ofta på vilket läppstift jag ska ta på mig.

Så ytligt.

Och fantastiskt härligt.

Favorit i repris

Kommer du ihåg mina julkalendrar från 2017? Det gör du säkert. Ditt minne är ju oklanderligt. Precis som mitt. Bara det att jag glömmer så lätt.

Men det var ju så att jag var tvungen att göra nya. För 2018. Såklart. För det var ju så roligt. Sällan har en så liten insats bjudit på så mycket tillbakakaka. Någon åt upp både sin egen och sin frus kalender redan före 1 december förra året, och fick bjudas på refill. Någon skickade sms varje dag när kalendern öppnades. Någon menade att detta var det bästa som hänt sen Sunes pappa kokade knäck.

Så. Det blev en ny omgång.

Och de har börjat delas ut.

Såhär har en det. Där står den och väntar. Och myser.

Like a förstoppning

Det är så mycket jag vill berätta om. Och visa. Det är så många grejer som behöver ventileras och visas upp. Skåp som behöver öppnas och inventeras. Tankar som behöver vädras. Gammal skit som en gång för alla ska kastas så långt bort att ingen människa någonsin har hunnit vara där det hamnar.

Jag vill ju visa bilderna och berätta historierna från San Fransisco. Jag vill berätta om allt som jag pysslat. Jag vill visa ett par skor jag köpt. Och ett läppstift jag inte hittar.

Jag vill skryta om pajen jag lagat och jag vill be om ursäkt för dåligt humör.

Men allting blir som en enda stor deg bara.

Som fastnar i halsen.

Allt som kommer ut är en liten rap. Följt av en mindre hickning.

Jag funderar till exempel på det här med nervositet. Varför blir en del av oss svettiga i händerna när vi är nervösa?

Jag har läst eller hört att fingrarna blir som russin när man badar för att man enklare ska kunna klättra upp för hala stenar. Om det nu stämmer. Men varför får man handsvett? För att de papper man håller i ska fastna i händerna utan att man behöver hålla i dem?

Sånt.

Det är sånt som rör sig mellan mina öron.

Och det är snart advent och vi har gjort om vår årsplanering lite. Saker vi gjort i alla år ska bli lite omkastade och nya. Så att det river lite. Så att det blir lite strävt.

För annars glider vi bara omkring här i fluffet och märker ingen skillnad. Är det 2018 eller 2012? Eller har vi hunnit till 2032? Man vet inte.

Det måste till en prioriteringslista. Så att inte fel saker tar för mycket tid.

Och tack till dig som skriver till mig. Som tycker att jag skriver bra och kul. För det händer att jag får såna kommentarer. I mail och kommentarsfält. Senast från dig Ansia. Tack. Det finns få saker som gör mig så stolt och nöjd som kommentarer som din. Tack.

Håll i dig och akta dig för förståsigpåare.

Hej så länge.

Nu lär vi oss till nästa år

Alltså.

Det är Alla Helgons dag i helgen.

Halloween var i onsdags.

31 oktober är det Halloween. Varje år. Samma datum.

Alla helgons dag är alltid en lördag och firas 31 oktober till 6 november. Beroende på när lördagen infaller.

Alla helgons dag är inte samma sak som Halloween.

Att säga ”Ha en trevlig Halloween-helg” idag är lika fel som att säga ”God Jul” på nyårsafton.

Jag säger inte att jag kunnat detta perfekt i alla mina år. Men jag vet att det är såhär.

Nästa år säger ingen ”Jaha, slutar vi tidigare idag för att det är Halloween imorgon?” på en fredag när det är Alla helgons dag på lördagen.

Nej, nästa år håller alla isär begreppen.

Okej?

Fira gärna, men fira rätt sak. Och Tomten kommer på julafton, midsommardansen sköter vi på midsommar, påskäggen mofflar vi i oss på påsken och Halloween firar vi på Halloween. Som är 31 oktober.

Eller fira vad du vill, när du vill. Men hur mycket jag än vill att det ska vara skärtorsdag imorgon så är det inte det.

Åh. Puh.

Vad skönt att jag fick ur mig detta. Jag har varit som en bomb nära att explodera hela veckan.

Tack för ordet.

Att skratta sig ur led

Vi var iväg på en liten trip i helgen. Till en av mina favoritstäder i Sverige.

Linköping.

Mycket trevlig stad. Stor stad där det finns allt och ändå lagom storlek för att man ska orka gå ”överallt”.

Vi åkte ganska tidigt på morgonen (Nåja. 10.00) och kom fram vid 11.30. Vi hade bokat ett rum på Elite Stora Hotellet men vårt rum var inte klart så tidigt så vi tog en sväng på Åhléns (skulle köpa läppstiftet jag skrev om sist, men det fanns inte) och lite andra ställen. Men tyvärr blåste det ishavsvindar så vi stod inte ut.

För att överleva var vi tvungna att gå in och äta någonstans. Vi valde att hoppa in på Hörnan Bar & Kök. Där stoppade vi oss Fish and chips. Och den fishen var inte att leka med vill jag lova. Skitgott! Ett litet och trevligt ställe med prisvärd mat och snygg inredning. Vi har aldrig varit där förut men blev nöjda.

Efter maten var vårt rum klart. Och jag föll pladask så fort jag satte min fot innanför dörren. Det var så himla fiiint!

Rum 318. Varsågoda!

Efter vila och upp-peppning fick vi ut på stan och passerade en bar på vägen mot målet. Där var det tvunget att tas en Guinness. Obligatoriskt.

När klockan slog 20.00 var det dags för show. Pernilla Wahlgrens Kort, glad och tacksam.

Jag hade förväntat mig att få skratta. Men att jag skulle skrik-skratta rakt ut i 100 minuter och nästan behöva gå och lägga mig direkt efteråt trodde jag inte. Alltså, det var det roligaste jag sett i hela mitt liv. Visst, kul med gamla favoritlåtar och nostalgi, men mest av allt otroligt kul. Sån humor och alla bjöd verkligen på sig själva. Och proffs är de också.

Nä. Fem Piccadilly Circus av fem möjliga. Det hade inte kunnat bli bättre.

Efter showen halkade vi in på ett favoritställe. Malt & Humle. Vi tänkte att vi kunde stå i baren och ta en öl bara. Så vi ställde oss där och köpte varsin öl.

Det var många som stod där kring baren. Men vi kände att det var okej att trängas lite. Vi hade trevligt och ölen var god.

Efter en stund erbjöd en av killarna som jobbade i baren oss att gå och sätta oss vid ett bord intill. Vi sa att vi gärna står upp. Och ölen var snart slut så vi tänkte inte stanna så länge. Men då bad han oss att gå och sätta oss. För vi stod lite i vägen. Sa han.

Så vi satte oss.

Kände oss skitdumma.

För runt om hela baren stod massa med människor kvar. Och trängdes.

I vägen.

Vi var inte berusade, vi var inte högljudda, vi betedde oss inte illa. Vi klagade inte och vi var inte på nått sätt jobbiga. Vi pratade med varandra bara och hade trevligt.

Men vi fick inte stå kvar.

Vi passade nog bara inte in.

Så jäkla fult.

(Nej vi stod inte mitt i entrén till köket eller i vägen för folk som ville gå förbi eller komma fram. Vi bara stod i baren, så som man gör. Som alla andra gjorde.)

Ett favoritställe som gjorde bort sig.

Dit går vi inte mer.

Men rummet. Jäklar vad fint. Och frukosten serverades till 12 dagen efter. Sovmorgon punkt se.

Och helgen. Så himla kul och härlig.

Mer sånt tack.

Nu börjar vi om

Jag har ägnat alldeles för länge av den här fredagskvällen åt att fundera på hur jag ska gå vidare med bloggen. Och testat nya varianter. Skapat konton och raderat. Jag vill nämligen inte att du som besökare ska behöva få en kasse med skitreklam kastat i ansiktet på dig när du besöker mig.

Hej och välkommen hem till mig. Varsågod, här får du en kasse med skit och en hel del annat som du inte har önskat dig. När du har slussat dig fram till mig ska jag visa dig en spännande sak.

Nä, det går, som vi säger, fetbort.

Nu har jag, men hjälp av en liten insats som kom från min plånbok, betalat oss fria från detta.

Nu ska vi inte behöva få mer sopor i plytet.

Nu ska det var reklamfritt.

Förutom sånt som jag själv tänker berätta och tipsa om.

Det får du liksom tåla. Om du ska vara här.

Och det ska du va?

Tåla alltså.

Jag hoppas det!

Dags att byta?

Jag kollar min blogg i mobilen. Och jag tror att du också läser min blogg i din mobil.

Det är ju så man gör nu för tiden.

Men jag ser ju att min blogg ser gräslig ut i mobben. Fullt med reklam och skit som stör. Man vet knappt vad som är vad. Vilka är mina bilder och vilka är reklam? Det är som att slänga upp en kortlek i luften och spela Finns i sjön.

Jag kanske borde flytta bloggen?

Känner du till nått bra ställe?

Kan tänka mig att betala en slant. Men inte för mycket.

Nouw. Det ser jag lite här och där. Har också reklam men verkar sköta det snyggare.

Det kanske är daga för nått nytt?