Glömt minne

Såg reklam för McDonalds på TV. Då kom jag att tänka på en sak som hände mig för typ 20 år sen. Som jag glömt bort.

Minns du att det ryktades om att det fanns folk som satte i system att klaga på maten på McDonalds för att på det viset få sig ett till mål mat? Gratis. Som t ex åt upp allt utom två tuggor på sin burgare, stoppade i ett hårstrå, klagade och fick en ny burgare. I min sfär pratades det ofta om det. Jag gjorde det aldrig. På grund av uppfostran och dålig på att ljuga.

Men med detta i bakhuvudet tänkte jag ändå en gång att jag förtjänade en ny hamburgare. Eftersom brödet smakade dåligt och var bränt på ovansidan.

Jag tog med mig min brända burgare till kassan och sa vänligt att den inte var god. Jag sa inte att jag ville ha en ny. Men jag tänkte att det kommer jag ju att få. Utan att nämna det själv. Det får man ju. Det har man ju hört.

Men vad hände?

Jo, tjejen i kassan nöp bort en bit av brödet med sina fingrar, stoppade biten i munnen, tuggade en stund och sa ”Nej, det är inget fel på det här brödet!”.

Jag minns inte vad som hände sen. Men jag hoppas att jag sa ”Okej, var det inte fel på det innan så är det det definitivt nu i alla fall.”.

Annonser

En helt ny grej

Fick höra talas om en smart grej för ett tag sen. En butik som säljer begagnade grejer. Och de som lämnat in grejerna får ta del av vinsten. Butiken tar 60% av vinsten och givaren får 40%.

Det är ju helt strålande.

De tar emot kläder, skor, väskor, smycken, inredning och allt möjligt.

Dubbeltumme på det.

Så nu har jag packat ihop en kasse med kläder, skor, väskor och lite accessoarer.

Kassen åker jag dit med på onsdag. Och så ska de försöka sälja mina grejer. Det som inte är sålt om 60 dagar skänker de till bättre behövande. Det som de sålt får jag 40% av vinsten av.

Det ska bli otroligt spännande att se om jag kan få några kronor för den här proppfulla kassen.

Det känns som att alla har något att vinna med detta. Jag kan få några kronor för kläderna jag inte använder. Någon kan få köpa mina kläder, några plagg till och med oanvända, för en billig penning. Och några som verkligen behöver dem kan få dem till sig.

Vinst i alla led.

Får jag 20 kr blir jag nöjd. Allt där över blir fantastiskt.

Att minnas

Två saker jag tar med mig från den här veckan. Av olika anledningar. 

Eller kanske av samma anledning. 

1. Hon som ringde mig på jobbet och sa att det står fel på våra fakturor. ”Det står ’vårt’ ordernummer. Men det är ju ’ERT’ ordernummer. Sen skriver ni ’vårt’ ordernummer på ’ert’ ordernummer. Ni blandar ju ihop vårt och ert”. 

2.  En kollega kom just hem från en resa där det var ”all inclusive” på hotellet. Hon hade stått bakom en pappa och hans två barn i kön till efterrätten. Ett av barnen sa till pappan att det saknades en sked att ta glassen med. Pappan svarade ”Ta med händerna!”.  

Prinsessan Leia

I fredags kväll blev jag rastlös framför TVn. Kände att jag var tvungen att virka nått. Ja, så kan man känna ibland. Inget konstigt med det.

Och trots att jag inte sett en enda minut av någon Star Wars-film så fick jag för mig att virka Prinsessan Leia. Jag tycker att hon blev vansinnigt söt. Även fast mina ögon jag hade var mycket mindre än de man ska ha egentligen. Enligt mönstret.

Hon var väldigt enkel att göra och det gick snabbt. Några få delar bara. Lagom för en fredagskväll.

Jag tror inte att jag kommer att virka fler figurer ur serien. Men vem vet. Kanske blir det rastlöst nästa fredag igen. Och då kanske jag får för mig att virka… roboten. Vad den nu heter. Fast å andra sidan vet jag (på grund av att Tomten läcker information) att min bok är på väg, så det blir kanske lite virkade insekter ett tag framöver.

Mönstret kommer från justasimplestitch och Leia är virkad av restgarner, Tilda från Svarta Fåret.

Bästa jultipset

Underbara Klara (ja ni vet hon superbloggerskan) (Länk uteblir pga bloggar från mobilen och vet inte riktigt hur man gör) skriver sina bästa jultips i Amelia Jul. 

Det här knepet borde många ta till. 


Jag avstår gärna julklappar och ger till de som bättre behöver. 

Själv behöver jag bara frid, hälsa, kraft och mod. 

Och det är så svårt att slå in i en låda och slå snören om. 

Adjö

Jag fick en present en gång. I en så fantastiskt fin presentpåse. Jag sparade förstås påsen. Och sparade den igen. Och igen. Och lite till. 

I det nya, hos mig, där inget ska samlas på hög och allting ska användas, rimmar det ganska illa. 

Att spara en presentpåse i en låda för att den är så fin. 

Jag har ju slutat med sånt. 

Men så skulle vi ge bort en present. Och min man fick i uppdrag att göra ordning presenten. Typ slå in den. 

”Jag tar en presentpåse, jag slår inte in i papper…” sa han och kom ut i köket med PÅSEN i högsta hugg. 

Det skar i hjärtat på mig. 

Men nu är den borta. 

Den gavs bort idag i samband med ett kalas. 

Mottagaren sa att påsen var fin. 

Ja. Ljuvlig. 

En gång fick jag en fin presentpåse. Den gav jag bort en present i lite senare. Ytterligare senare, kanske två år, dök den påsen upp på ett släktkalas. Den hade gått varvet runt. 

Har jag tur kommer påsen tillbaka till mig. Hoppas att den kommer att gå ett varv runt släkten den också. 

Det förtjänar den. 

Den förtjänar att få bära runt många presenter. Den ska inte behöva ligga i en låda. 

Alla fel. Och alla rätt.

Du vet ju. Att jag har köpstopp. Och en lista på grejer jag ska uträtta under en viss tid. För att få köpa en onödig men väldigt önskad grej. Det vet du ju. Intet nytt under solen.

Igår hände dock nått konstigt. Jag var trött. Trött, förvirrad och tom i skallen.

Helt plötsligt stod jag nämligen i kassan på Lindex och köpte en klänning och en flaska sminkremover. 25% på hela köpet skröt de om. Jag hade provat klänningen i en storlek som visade sig vara för stor. Tog en mindre storlek utan att prova.

Så många fel på en gång.

I kassan sa kassörskan ”Du behöver inga bomullsrondeller?”. Jag svarade att det behövde jag inte. ”Men strumpbyxor då? Det är 3 för 2 och dessutom 25%. Billigare blir det inte!”. Även här svarade jag nekande. Hon frågade om jag inte behövde nått annat. Jag sa att hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på en enda sak mer som jag behöver. Hon svarade lite surt ”Förlåt, jag bara frågade!”. Jag hade inte ens svarat otrevligt. När hon frågade om jag behövde en plastpåse svarade jag nej igen eftersom jag har en så bra rygga. ”Inte ens det nä!” fick jag då kastat i ansiktet.

När jag kom hem ångrade jag mitt köp OCH klänningen visade sig vara för liten.

I morse hängde jag på låset för att få lämna tillbaka den.

”Vill du inte byta mot något annat?” frågade en tjej i kassan.

Hela jag ville skrika ”NEEEEEJ HAR JAG JU SAGT!”.

Men på grund av uppfostran svarade jag så vänligt jag kunde att jag ville ha pengarna tillbaka.

Det var fel att köpa klänningen. Men SÅ befriande att lämna tillbaka den.

Jag har klappat mig själv på axeln hela morgonen och jag är så nöjd med mitt beslut.

Likt vilken sorts missbrukare som helst tog jag mig ett återfall* men rättade till allt idag. Och förfasas över hur vi överöses av reklam och lockrop om att köpa mer och mer och mer.

Om klänningen hade passat och känts 100% rätt hade jag nog behållt den. Men det var inte så det kändes.

Ordningen återställd. Och ingen klänning i garderoben som blir hängandes med lappen kvar.

* Nej. Jag är inte och har aldrig varit en shopoholic. Jag vill bara handla mindre.