Nu var det sista gången

Jag vill gärna gynna affärer som finns i den lilla staden jag bor i. Jag vill att affärerna jag gillar ska klara sig ur krisen vi går igenom nu och alla andra kriser som vi får hoppas inte kommer.

Därför gick jag till min lilla garnaffär när jag skulle köpa garn till en mössa jag fick för mig att sticka.

Mönstret heter Oranges and lemons och finns hos Drops.

Det skulle vara ett garn som heter Drops Snow till den här mössan. Det garnet har inte min garnaffär. Men jag sa att jag kan ta vilket garn som helst som passar till den här mössan och den snälla damen sa att Alpaca Bris passar toppen. Det kom vi båda fram till när vi tittade på vilka stickor som ska användas till mössan.

Så jag betalade glatt 170 kr och gick hem och satte igång.

Att jag direkt upplevde garnet väldigt svårstickat kan jag inte skylla damen i garnaffären för. Men det var ju väldigt vad ojämnt och fult det blev.

Och efter att jag stickat en stund insåg jag att det här blev ju inte bra över huvud taget. Jag stickade på strumpstickor och mellan stickorna, där man byter sticka, blev det superfult. Och som grädde på moset kändes passformen tveksam. Skulle jag kunna ha den där mössan alls?

Jag har gjort såhär förut, att jag valt ”fel” garn då det garnet som det ska vara inte har funnits. Och det har nästan aldrig blivit bra. Jag har använt olika garn när jag virkat mina sjalar, men där är det ju inte så viktigt med passformen. En sjal är en sjal är en sjal liksom. Inte så mycket att passa.

Så med detta vill jag säga att det får vara slut nu. Det får vara slut med chansningar.

Det bestämde jag redan andra gången jag repade upp halva mössan, bytte mönster och stickor.

Vad det blir av mössan återstår att se. Men nu stickar jag efter ett helt annat mönster. Winter smiles hat. På rundstickor. Och det blir bättre men inte så bra som jag önskar.

Ja, ja. Allt blir nog bra till slut och jag är i alla fall glad för färgen på min mössa. Om det nu blir en mössa. Man får se.

Ha en fin fredag. Det förtjänar du.

Massproduktion

Jag har ju rotat en del i gamla grejer sen jag kom på att jag snart funnits på nätet i 20 år. När jag skrev om jubileet på Insta [@plateofcupcakes] fick jag många frågor om EFIT. Eller Ett Foto i Timmen som jag hittade på för länge sen.

Jag började leta på en gammal hårddisk men har inte sparat allting, så jag hittade inget om just hur jag startade EFIT. Men jag hittade mycket annat. Bland annat en massa pyssel.

Och jag blev så glad när jag hittade det här. Jag minns att jag var så bra på att snöa in på saker och göra hundra saker av samma om jag tyckte att det var roligt.

Jag tror inte att jag har alla mönster kvar. Eller det vet jag att jag inte har eftersom så mycket försvann i branden, men jag vet att vissa mönster finns som filer. På någon hårddisk. Så kanske.

Jag älskade de där muffinsarna. Jag stickade över 100 stycken. Och jag älskade elefanterna och de randiga virkade cupcakesen.

Jag längtar efter att få snöa in igen. Att få massproducera. Utan att undra vad jag sen ska göra med sakerna. Jag menar, DET löser sig ju alltid.

Chunky pläd

Såklart har ju jag, som den stick-, virk- och pysselnörd jag är, fallit pladask för det häftiga fenomenet chunky blankets.

Såvitt jag vet så ligger garnet de stickas med i samma prisklass som rent guld, så ännu så länge håller jag mig borta från detta. Men det hindrar mig ju inte att testa en alternativ metod. Nämligen att sticka med sönderklippta fleecefiltar.

Detta läste jag om första gången hos Jysk. Och det var också hos dem som jag köpte mina filtar. De kostar 17 kr per styck och jag köpte 10 stycken. Dessutom fick jag 100 kr rabatt då jag anmälde mig till deras nyhetsbrev. Så det blev ju billigt och bra.

(När jag tänker på det nu så kostade de 15 kr per styck när jag köpte dem. De har höjt priset 2 kr sen dess. Men det är ju ändå inte dyrt.)

Jag klippte ca 10 cm breda remsor och drog sen försiktigt i remsorna så att de rullade ihop sig…

Såhär klipper man. Eftersom jag var för ivrig för att komma ihåg att fota så visar jag här en egenhändigt ritad bild. Man kan lätt tro att det är ett foto (för det är så verklighetstroget), men det är det inte.

Det grå är filten och det svarta är hur man klipper. Och som sagt, jag klippte 10 cm breda remsor. Ändarna knöt jag ihop med vanlig hederlig dubbelknut.

Ja och sen började jag sticka. På armarna. Det kryllar av bra videor för detta om man vill vet hur man gör. Kan man sticka är det enkelt. Lite jobbigt fysiskt, men inte svårt.

(Kan man inte sticka kan man absolut lära sig. Detta är inte svårt alls!)

Hos Lust att pyssla kan du både se bilder och få tips och visas till filmer.

Ja, sen satte jag igång som sagt.

Jag hade tänkt mig en lång, smal pläd att lägga på sängen. Vid fotändan. Inte ett helt överkast utan bara en pläd som skulle täcka… ja… kanske 1/3 av sängen. Och det var svårt att få till antalet maskor. Jag hade ju ingen aning om hur många maskor jag skulle göra. Och armarna begränsar ju en aning kan jag säga. Men jag bestämde mig för 20 maskor. Efter att ha repat upp tre gånger.

Själva stickningen går superfort. Jag gjorde min filt av 8 plädar och den blev nog klar på cirka 30 minuter.

När jag stickat upp 8 plädar maskade jag av och bar in allt i sovrummet. Då visade det sig att den är för kort för att räcka över hela sängen. Så jag måste 1. repa upp avmaskningen och 2. klippa de två sista filtarna till remsor.

Men jag vet inte om det händer. För jag tycker inte att detta blev så fint.

Den ser rätt fin ut när jag lagt den såhär som på bilderna, men jag har ju piffat och trixat lite med dem. Jag retar mig för mycket på knutarna och på vändningarna i tyget. I själva svängningarna vid klippningen så blir ju ”garnet” liksom klumpigt. Det rullar inte ihop sig som på ”raksträckorna” och det ser bara allmänt fult ut.

Jag får se om jag repar upp och gör om eller om det bara åker i soporna.

Men KUL var det. Jätteroligt. Och är man inte så petig och motvalls som jag så kan man nog göra superfina filtar som man blir jättenöjd med.

Nu ska jag istället vänta tills garnet blir billigare och göra en riktig. För det är nog det som är mitt problem, att den här inte känns riktig.

Allas har en bra sida och beskrivning också.

Sockorna

Nån i närheten frågade om jag kunde sticka ett par raggsockor till honom. På grund av svaghet för personen sa jag ”ja” utan att tänka efter.

För om jag hade tänkt efter hade jag sagt ”nej”.

Jag borde inte tänka efter så mycket.

För då finns det risk för att jag säger ”nej”.

Men jag sa ”ja”. Och svor lite över hälarna.

Jag fick ett förslag på mönster. Och ett på garn. Köpte två nystan Silver Fox 602 och två nystan Forest 650.

Sen satte jag igång.

Ja, jag säger inte att de blev perfekta, men jag har sett en bild på när beställaren har dem på sig och då var de så gott som perfekta.

Jag vill gärna göra fler par. Men då med lite tjockare garn. Ska se om jag hittar nått lämpligt.

Kalasigt värre

I söndags var vi bjudna på kalas. En liten brud vi känner har fyllt tre år. Minsann. Vi gick dit med lite för mycket ögonskugga, ett paket med lakan i och en doughnut.

Det var förstås ett trevligt kalas. Jag gillar kalas. Jag tycker att hela grejen är väldigt kul. Man träffas, man får ge bort presenter och man får något smarrigt att äta. Det är ju inte klokt egentligen vad trevligt det är.

Tack för senast TBTM!

(Vill man sticka en egen doughnut så hittar man mönstret här.)

Ho ho, är det någon här?

Ett av mina nyårslöften (som om jag hade några, men om jag hade haft) är att blogga mer.

Egentligen är det att göra mer roliga saker och sånt som jag vill som är löftet. Som jag inte har. Och göra mindre av det som typ suger. Så blogga, det ska jag göra mer. Handla på Willys, det ska jag göra mindre.

Det har varit jul och det har varit nyår och nu är det trettondagen och vi är lata och kollar på Ögonvittnet som är jätteskitläskigt men bra. Och norskt.

Vill ni veta mer om vad jag har haft för mig? Kul, då kommer det lite bilder här. Huller om buller. Utan någon som helst ordning. Eller rim och reson.

Julafton till exempel. Firades hos vänner på landet. Vi blev inbjudna på middag på kvällen och vi tackade ja och samtidigt som snön äntligen la sig på backen åkte vi dit och krånglade in oss bland marschaller och trevliga människor.

”Nej, ta inte på det där” sa värdinnan. Men jag bryr mig inte om vad hon säger. Detta visar ett sanslöst trevligt och mysigt kök efter en lång och väldigt fin middag. Då ser det ut såhär. Och det måste förevigas. Trevligare än såhär blir det inte. Vad än värdinnan säger.

Mellan jul och nyår bjöd vi hem några vänner på kroppkakor. Julmat i all ära men efter en vecka blir man sugen på något annat. Sa hon som bjöd på mjuk pepparkaka med mögelost till välkomstglöggen. Tack Ernstan för det godaste jag någonsin testat av dina recept.

Och efter jul och mellandagar kommer nyår. Då for vi iväg till Stockholm och firade med släktvänner. Vi satt vid det finaste bordet man kan tänka sig och åt en sjusärdeles god middag.

Sen firade vi in det nya året med att titta på raketer och skåla i champagne och sen babblade vi in på småtimmarna. Som de flesta andra kan jag tro.

Och på nyårsdagen firade vi jul. Det var utomordentligt trevligt. Och kändes både rimligt och lämpligt.

Julen varar ju som bekant till påska om man inte bryr sig om att det är inte sant, nej det är inte sant… Så därför åkte vi till Borensberg strax efter nyår och firade jul med vår matklubb. Ja, ni vet den jag berättat om så många gånger förut.

Vi körde varianten ”Secret Santa”. Det vill säga att vi dragit lott om vem som skulle köpa julklapp till vem. Det visade sig att min man var min hemliga tomte och jag fick isländsk lakrits, en halv liter Ernst, fina strumpor och Mera Vego. Hurra vad glad jag blev för allting.

Ja, det är väl vad man kan säga om detta. Igår var vi på utflykt till Växjö och på väg hem stannade vi i Kosta och kollade in läget där och åt lax till lunch. Vi konstaterade att vi blev bittra av att dra omkring där utan att sova över, så vi åkte ganska snabbt hem igen. Och var inte alls bittra när vi kom hem och chillade ihop med vår fina julgran som fortfarande står så grön och grann i stugan.

På tal om granen. Jag blev rätt irri på mig själv dagarna innan jul när jag skulle sätta upp ljusslingan och hittade detta i lådan. Ett brev från mig själv från förra julen då jag tydligen inte orkade vara noga när jag stoppade ner belysningen på julgransplundringen.

Men jag har tydligen vett att be om ursäkt i alla fall…

Jag har inte bara roffat åt mig egna julklappar minsann. Jag har även gett bort. Bland annat en stickad sjal som jag blockade (vill gärna berätta det eftersom det känns märkvärdigt och det var första gången) och ett halsband jag beställt från kuliga Smolk.

Och så har jag gett bort en faslig massa glasunderlägg. Mest för att de är så otroligt roliga att göra och blir så fina.

Och så har jag gjort blåbärsmarmeladsgodis som blev alldeles för tunn och platt och smakade för mycket vanilj. Jag skulle inte haft i vaniljsocker. Nä, det skulle jag inte.

Nu måste jag se klart på Ögonvittnet. Medan jag gör det kan väl ni lämna ett litet spår efter er och önska er något här i bloggen. Är det något ni önskar er att jag skriver om? Visar upp? Håller tyst om? Ljuger ihop?

Hoppas att ni fått en bra start på året. Det unnar jag er. Och en sjursärdeles fin och bra fortsättning.

Gott Nytt År. Finingar.

Joråsatte

Vi har gjort om i vår dator. Jag vet att det inte heter så. Man gör inte om i en dator. Men jag kommer inte på vad det heter. Det där man gör när man tar bort allt. Och det spelar ingen roll. För det behöver inte vara så jäkla märkvärdigt jämt.

Det behöver faktiskt aldrig vara märkvärdigt.

Men märkvärdigt är det med en helt tom dator i vilken man plötsligt inte har något man behöver. Inga bilder, inga program och inte några favoritlänkar.

Men allt det där kan man ju ordna.

Om man bara orkar.

Men jag valde att dra en påse över huvudet och låtsades som det regnade. Och tänkte att jag kan fixa med det där en annan dag.

Och så blev det nu. Och jag saknade min blogg. Och inte en enda bild kan jag visa.

Men mobilen ligger bredvid och maler. Och ger ifrån sig driljarders av bilder som jag kan visa. Och inte visa.

Men det finns hopp för den här försummade bloggen.

Joråsatte.

Handlingsförlamad

Jag har gått och blivit handlingsförlamad på äldre dar. Jag orkar ingenting. Längre.

Jag orkar det jag måste. Jag orkar jobba varje dag och jag orkar göra de saker som jag har åtagit mig att göra. Jag klarar att handla mat, att städa lite då och då (men det orkar jag inte så ofta) och jag orkar plocka och fixa med det vanliga livet. Men sen är det stopp. När jag har gjort allt det där som jag tycker att jag borde så är energin slut. Sen orkar jag mest ligga i soffan och kolla på TV, spela Candy Crush (usch!) och surfa i mobilen. Jag orkar kolla på Instagram också. Med nöd och näppe.

Men sen orkar jag inget mer.

Jag är inte nöjd med mig själv just nu. Jag tycker inte att jag är en kul person. Jag vill vara på gång. Jag vill slå klackarna i taket. Jag vill sticka en poncho och virka ett överkast och jag vill baka fina bullar och bjuda gäster på.

Men jag orkar inte ens äta bullar just nu.

Jag är inte sjuk och jag har inte gått in i väggen. I alla fall inte det första. Men jag är så förbenat trött och slö. Jag vill fisa runt i mysbrallor och kollar på härliga TV program. Go’ kväll och Tjockare än vatten. Sen vill jag inget mer.

Jag är inte ens nyfiken på hur det kommer att gå i Mellot. Jag bryr mig inte. Jag tycker att låtarna var dåliga. Fy vad dåligt, tyckte jag. Tvi. Bläk.

Jag vill vara så som jag var förut. Jag vill orka. Jag vill ha lust och jag vill vara rastlös och pigg. Nu är jag bara slö, lat och lite sur.

Eller ja, sur är jag inte hela tiden. Det vill jag inte säga. Men jag är liksom lite grund-arg.

Inte sexigt för fem öre.

Jag är som en gammal söndertvättad ulltröja som har tappat formen och som det fastnat lite barr i. Och har en liten klick honung under ena armen som klibbar lite när man råkar ta på det.

Vad har det blivit av mig egentligen?

Måste ta tillbaka mitt gamla jag. Slå ihjäl den här surmulen och istället leta rätt på den där bruden som är rätt kul och som kan få för sig att pyssla ihop en miljard muffinsar på en helg bara för att det är kul.

Vart tog hon vägen egentligen? Jag saknar henne.

And the julstök goes on…

Nyss hemkomna från svärmor och med fyra liter kaffe i magen och en hunger som gör sig påmind så kände jag att blogga är roligare än att laga mat. Så därför väljer jag blogget istället för matet.

Vi stökar lite här hemma. Med betoning på lite. Jag har aldrig julstökat så lite som i år men jag har nog inte känt mig så cool och avslappnad inför julen någon gång förut heller. Och det är ju mitt mål. Att bli lugn och avslappnad. Så jag har nog tryckt på rätt knappar tror jag.

Men lite har vi gjort. Och gör…

För ett tag sen såg jag ju en kul björk-grej som Erstan gjort i sin tidning… Jag ville inte vara sämre och gjorde ett tappert försök. Den blev lik men annorlunda.

Björk från kompis, skärp från Lidl och ljushållare från en blomsteraffär. Hittade ingen för smala ljus så det blev för tjockt. Vilket i och för sig passar eftersom björken är rätt tjock.
Kul pyssel och jag är nöjd. Även om vedklabbarna kunde fått varit mer ojämna så att de inte passat ihop så exakt. Men det går ju lätt att ordna.

Vi har tagit in granen och klätt den och skrattat lite (snällt) åt hur kort den blev i år. Men det är fint har vi bestämt. För julfridens skull bestämde vi att de korta granarna är de finaste.

Igår kväll när jag försökte hålla mig vaken längre än till 21 i soffan så kom jag på att jag kunde använda lite gamla restgarner till att sticka fodral till ljuslyktor. Letade rätt på två glasburkar som skulle åka till glasinsamlingen och stickade två strumpor.

Är löjligt nöjd med resultatet och tänker att nästa gång ska jag sticka lite mer avancerat än bara en rät och en avig. Blev sugen på att sticka flätor och sånt. Tänk vad fint det skulle kunna bli av en bit garn och en gammal majo-burk eller nått.

I mitt letande efter en grej i källaren sprang jag på Jesus och hans kompisar som jag virkade för två år sen. Naturligtvis ska dessa få vara framme nu när det är jul och allt.

Ikväll ska vi på glöggparty och detta har vi längtat efter sen förra året vid den här tiden. Kära vänner som ställer till med kalas och det ska bli så himla najs. Men innan dess ska jag kolla ikapp på Äntligen hemma, måla naglarna, äta lunch och lite annat. Och piffa mig lite med lite nytt smink som kom i decemberlådan. (Mer om den i ett annat inlägg senare…)

Nu ska jag bara ha det lugn och skönt ett tag. Något som jag inte varit med om på väldigt länge känns det som.

Vad tycker du att det känns som? Hur har du det?