I egen skola

Jag tänkte att jag skulle börja smaka på min egen medicin. Gå i min egen skola. Lära mig av mina egna misstag. Gräva en grop åt mig själv.

Eller bli det som kallas ”smart”.

Eller få arslet ur vagnen.

Ungefär så.

Jag köpte till exempel för cirka 100 år sen, ett lite för dyrt tyg som jag skulle sy en gardin av.

Men sen bestämde vi oss för att inte ha några gardiner. Så då blev tyget över. Och jag kom på att kuddfodral, det är ju enkelt att sy. Det tar ju inte så lång tid. Det gör jag på ett kick.

Och ja. Det gjorde jag.

Jag hade rätt.

Två kuddfodral.

Att sy: tidsåtgång cirka 45 minuter inklusive ta fram symaskin, städa bort symaskin. Samt plocka upp tappade trådar från golvet.

Mental förberedelse: cirka ett och ett halvt år. Nästan två.

Så nu vet jag det. Det som tar nästan två år att förbereda mentalt, kan ta 45 minuter att åtgärda.

Jag har nu även tagit bort två batteriljus från bordet på balkongen. Handling: 5 minuter inklusive borttagning av batteri och sopsortering i förrådet. Mental förberedelse: cirka tre månader.

Nu är jag på g.

(Tyget heter Florette Classic och är designat av Louise Videlyck).

Annonser

Sy en liten väska

Jag fick frågan om jag kunde ta och sy ett litet fodral att ha så kallade sanitetsprodukter i. Helst av gamla resttyger.

Och ja, det verkar som att jag kunde det. På ungefär en halvtimme. Det är rätt coolt ändå. Från tygbitar till fodral på mindre än en halvtimme.

Jag hade inget mönster, jag höftade.

Nä, jag ljög. Det var ingen som frågade. Det är ju ingen som frågar om sånt nu för tiden. Jag behövde det själv. För mitt förra gick sönder. Men jag har sytt det själv. Det har jag.

Jag ljuger inte om vad som helst.

Åt andra

Det är inte så ofta jag gör grejer åt andra. Eller jo, jag gör ofta sjalar och sånt åt andra, men inte så ofta på beställning. Jag blir lite nervös vid beställningar. Blir grejerna så bra som folk hoppas? Eller blir andra människor besvikna när jag levererar det de beställt?

Ja, ni fattar.

Men nu var det så att en tjej skrev till mig och frågade om jag kunde sy en liten väska till henne. Hon hade sett den här. Om det inte vore för att den jag just gjort var lite slarvig i några sömmar, så hade hon kunnat få köpa den. Men istället skärpte jag till mig och gjorde en ny. Mycket ordentligare.

Och för en liten tid sen fyllde min brevkompis nio år. Då fick hon en liten överraskningspresent av mig med posten. Det är inte lika läskigt att göra överraskningspresenter som beställningar. För vem kan bli besviken på en överraskningspresent?

Alla tygerna kommer från Panduro och mönstret till väskorna (en stor och en liten) kommer från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger.

Armbandet är mitt eget och ingick inte i överraskningspresenten. Det är ett Pandora-armband.

Tillbakakaka

Det är så himla mycket prat om att man ska vara generös mot andra människor. Det är helt rätt. Det ska man vara. Det är nog lag på det tror jag till och med. Om så oskriven. Men det är lag på det i min värld. Man är generös och man delar med sig. Punkt.

Men ibland blir det lite för stora uttag. Oj, nu gav jag bort all jag hade i kylen, nu fick jag svälta själv. Oj, nu gav jag bort mina sista pengar, nu blir jag kanske vräkt innan sommaren kommer. Eller oj, nu spenderade jag så mycket tid på att hjälpa andra att jag själv inte ens hann tvätta håret.

Idag är det tillbakakans dag hos mig. Jag har gett mig själv en dags semester. Jag hade inga planer, inga tankar, inga måste och inga förväntningar när jag vaknade i morse. Att bara få vara ledig en helt vanlig måndag i mars är gott nog. För mig.

Så jag gick upp. Duschade. Satte på en tvätt. Åt frukost vid TVn. Onyttig frukost. Ingen fil och müsli här inte. Istället tog jag det som såg gott ut. Vilket var två knäcke med skinka och rödbetssallad.

Sen öppnade jag en låda med tyg. Och knäppte på symaskinen. Och klippte lite och sydde ihop.

När det var dags för lunch hånskrattade jag åt köket och spisen och tog på mig skorna och jackan och gick ner till vårt närmaste fik. Jag kollade inte ens menyn. Jag gick fram till tjejen i kassan och sa ”Jag skulle gärna vilja ha en pastasallad med kyckling, har ni det?”.

Det hade de.

Jag gick de några hundra metrarna hem igen, tog hissen upp, sparkade av mig skorna och satte mig i en fåtölj vid TVn och åt min pastasallad med tallriken i knät.

Jag hånskrattade lite åt livet och inombords skrek jag: ”Kolla på mig då, hur jag har det en vanlig sketen måndag!”.

Jag har lyssnat på Ernst när han har läst sin bok ”Lyckan i det lilla” och jag sitter nu och undrar vilket kapitel jag ska tatuera in på ryggen.

Jösses så begåvad han är. Och smart.

By the way så har jag Bookbeat gratis nu en månad. Med hjälp av en kod från Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams pod. Testa du också om du inte gjort det. Koden är ”wow”.

När jag inte har varit mallig och haft fötterna på bordet har jag sytt. Tre olika fodral. Inte för att jag behöver några fodral, utan för att jag kan. Och för att jag vill.

Sminkväskan har jag sytt med hjälp av ett mönster från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger. Nyckelfodralet och telefonfodralet har jag hittat på mönstret till själv, med inspiration från Pinterest.

Ja, och så kan det vara en dag under solen. Om man bjudit sig själv på semme.

Och kolla här då. Halva kaktusodlingen från det som från början fick plats i en kaffemugg.

 

Härmapiga sladdhållare

Var inne på Designtorget härom dagen. Med några av mina kollegor. En kollega ropade på mig och sa att hon hittat något som hon trodde att jag ville ha. Och hon hade så rätt. Hon hade hittat en sladdhållare.

Men eftersom jag är en härmapa av rang så tänkte jag i nästa sekund att en sån kan jag nog göra själv.

Och det kunde jag. Till och med två kunde jag göra.

Lätt som en plätt och snabbt som sjutton. Det som tog tid vad att sy fast tryckknapparna. Och det tog väl cirka fem minuter per hållare.

Jag kommer att göra fler. Jag tänker att det är en bra present.

Kanske kan jag även göra en virkad variant?

Påsgömma

I vår trapp ner till vår källare har vi i 150 år haft en plastpåse hängandes på ledstången. den plastpåsen såg sina bästa dagar för 149 år sen. Den har gått sönder men ändå inte bytts ut. Jag har retat mig på den där påsen sen den hängdes upp. Den var en usel idé från början och blev verkligen inte bättre med åren.

Men sen tänkte jag igår att jag skulle ta och sy mig något praktiskt idag. Och så funderade jag på vad det skulle kunna vara.

Och så kom jag att tänka på en påsgömma. Att jag borde sy en sån.

En timme tog det. Högst. Och jag är supernöjd.

Ja, den fungerar som ett rör. Man stoppar i påsar uppe och tar ut dem nere. Det är resår i ”hålen” så att man enkelt kan få i och ur påsarna.

Jag är löjligt nöjd.

Och jag älskar tyget. Fizzle från Prestigious.

Inte så lyckad instruktion

Härom dagen skulle jag göra en fin och bra instruktion att visa på bloggen, över hur man syr ett mobilfodral med ficka för lurarna. Ja, såna som jag gjort några stycken. Jag laddade som tusan och var så jädra pepp. Ritade och klippte ut mönster, mätte, fotade, trixade, dokumenterade och slog mig själv på bröstet på grund av duktighet och smarthet.

Jag valde tygerna med omsorg för att man lätt skulle kunna se vad som var väska och vad som var foder. Ja, jag tänkte ta mig tusan på allt.

Men det var visst en liten bagatell som jag missade. Och det var att göra locket så pass stort att det täckte den lilla fickan.

Joråsatte. Flera timmars arbete ligger nu i soporna.

Men på’t igen bara. Jag tänker inte ge mig.

En annan vacker dag får jag hybris igen och gör ett nytt försök.

Jag önskar bara att jag hade gjort ett mönster från början. För nu har jag helt plötsligt ingen aning om vilka mått jag ska använda.