Grönt skryt

Det går inte att låta bli. Jag måste skryta om detta nu.

För två år sen snodde jag hem små skott i en kaffemugg. Nu håller de på att ta över hemmet.

Aldrig någonsin har något jag vårdat mått så bra.

Kakburken beror på att de krukor jag tittade på i en affär var svindyra och asfula. Så jag tog en kakburk.

Den glasiga vasen var full av kaktus så jag fick hälla ut den och dela upp den. Nu tänker jag att glasvasen snart är full igen. Men det kanske är att ha hybris.

Skryt lagom

Du vet ju. Att jag gärna pratar om mina ogröna fingrar. Men att jag ändå ibland lyckas. Och det som lyckats på sista tiden har fått mig att bli lite mallig. Och har gett mig hybris.

Glatt och avslappnat snodde jag ju ett skott på en monstera för ett tag sen. Och var så cool och övertygad om att detta skulle lyckas.

När jag råkade gräva upp den häromdagen (för att se om den över huvud taget lever, man undrar ju eftersom den ser helt förkrossad ut) visade det sig att den inte fått en enda millimeter rötter ännu.

Den är så deprimerad att man börjar gråta när man tittar på den. Men ändå hyser jag en viss förhoppning om att den ska repa sig. Och slå rot.

Men i väntan på detta under snodde jag ett skott till. Och satte i vatten istället. För att se om det kommer några rötter på det.

Skottet delade sig och blev två. Av sig självt.

Vi får se hur det här går.

Det verkar svårt.

Om du frågar mig.

Snodda blommor

Som du redan vet jag ju en stjärna på att stjäla. Blomskott. Det har jag bevisat förut. Jag stal ju en bit av en kaktus en gång. Och nu har jag stulit igen. En bit av en monstera.

Monstera är typ den snyggaste blomman i världen, det vet ju alla. Men just nu är den så omåttligt populär att den är svindyr. Och just när jag skulle köpa en så kostade de jag hittade nästan 300 kronor. Så då satte jag ner foten.

Eller snarare, jag satte ner fingrarna. I en blomkruka. Där det fanns en monstera som var så stor att den nästan tog upp hela rummet. Eller i alla fall höll på att explodera en kruka. För att den var så full av blomma och nya skott.

Så jag stal en bit.

Och satte i en kruka.

Eftersom jag har hört att det ska vara mycket svårt att lyckas med såna här små skott av monsteror så har jag inga som helst förhoppningar om att den här ska överleva. Men ännu så länge står den fin och ser likadan ut som när jag satte ner den. Så ännu är den inte död i alla fall. Så kan man säga. Den är inte död.

Det är fint nog det.

Min kaktus däremot. Den snodda. Den trodde ju jag hade hälsat hem för ett tag sen. Jag fick ju panik och skrek rakt ut av ren och skär kaktus-panik i bloggen och på Insta (@plateofcupcakes). Och alla snälla besökare hjälpte mig. Eller i alla fall några. Ge den vatten sa du. Eller några andra.

Först såg den ut såhär.

Då tog jag ur innerkrukan ur ytterkrukan och vattnade igenom den rejält. Så att det rann ut vatten ur hålen på krukan. Sen fick den stå och rinna av (så att den inte skulle skrumpna om fötterna) och så ställde jag tillbaka den i fönstret.

Efter några få dagar var den snustorr igen. Då gjorde jag om samma procedur.

Och efter ytterliga några dagar såg den ut som sig själv igen.

Fantastiskt.

Tack och lov.

När vi var hemma hos mina föräldrar senast fick jag en stor svärmors tunga av min mans svärmor. Den var för stor och välte bara och hon hade delat den i två. Så jag fick halva. Den satte jag dagen efter och den bor nu på vår inglasade balkong. Den har fått flytta in någon natt på grund av åtta minusgrader, men från och med idag tänker jag att den ska få stå där ute. Jag tror att det kommer att bli bra för den.

Olivträdet som står bredvid har jag köpt. För riktiga pengar. Som var mina.

Tro det eller ej.

Kaktus-panik

Du som har så gröna fingrar, nu måste du hjälpa mig!!!

Vad har hänt med min bästa och finaste kaktus? Den som jag snodde små, små skott av från en kaktus på ett hotellrum på en fin resa. 

Den, eller de, har växt så det knakat och frodats hemma hos mig. Men nu helt plötsligt har de förändrats. Det är som att bladen (?) rullar ihop sig. Den ser frisk ut, verkar varken torr eller rutten, men den rullar ihop bladen till typ rör. 

Varför?!!? Vet du det?

Blir superledsen om den dör. Just för stt jag snodde den från en kaktus på ett hotellrum. På en resa som var så fin. 

Här serveras du en dålig bild på den viktiga kaktusen. 

Tillbakakaka

Det är så himla mycket prat om att man ska vara generös mot andra människor. Det är helt rätt. Det ska man vara. Det är nog lag på det tror jag till och med. Om så oskriven. Men det är lag på det i min värld. Man är generös och man delar med sig. Punkt.

Men ibland blir det lite för stora uttag. Oj, nu gav jag bort all jag hade i kylen, nu fick jag svälta själv. Oj, nu gav jag bort mina sista pengar, nu blir jag kanske vräkt innan sommaren kommer. Eller oj, nu spenderade jag så mycket tid på att hjälpa andra att jag själv inte ens hann tvätta håret.

Idag är det tillbakakans dag hos mig. Jag har gett mig själv en dags semester. Jag hade inga planer, inga tankar, inga måste och inga förväntningar när jag vaknade i morse. Att bara få vara ledig en helt vanlig måndag i mars är gott nog. För mig.

Så jag gick upp. Duschade. Satte på en tvätt. Åt frukost vid TVn. Onyttig frukost. Ingen fil och müsli här inte. Istället tog jag det som såg gott ut. Vilket var två knäcke med skinka och rödbetssallad.

Sen öppnade jag en låda med tyg. Och knäppte på symaskinen. Och klippte lite och sydde ihop.

När det var dags för lunch hånskrattade jag åt köket och spisen och tog på mig skorna och jackan och gick ner till vårt närmaste fik. Jag kollade inte ens menyn. Jag gick fram till tjejen i kassan och sa ”Jag skulle gärna vilja ha en pastasallad med kyckling, har ni det?”.

Det hade de.

Jag gick de några hundra metrarna hem igen, tog hissen upp, sparkade av mig skorna och satte mig i en fåtölj vid TVn och åt min pastasallad med tallriken i knät.

Jag hånskrattade lite åt livet och inombords skrek jag: ”Kolla på mig då, hur jag har det en vanlig sketen måndag!”.

Jag har lyssnat på Ernst när han har läst sin bok ”Lyckan i det lilla” och jag sitter nu och undrar vilket kapitel jag ska tatuera in på ryggen.

Jösses så begåvad han är. Och smart.

By the way så har jag Bookbeat gratis nu en månad. Med hjälp av en kod från Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams pod. Testa du också om du inte gjort det. Koden är ”wow”.

När jag inte har varit mallig och haft fötterna på bordet har jag sytt. Tre olika fodral. Inte för att jag behöver några fodral, utan för att jag kan. Och för att jag vill.

Sminkväskan har jag sytt med hjälp av ett mönster från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger. Nyckelfodralet och telefonfodralet har jag hittat på mönstret till själv, med inspiration från Pinterest.

Ja, och så kan det vara en dag under solen. Om man bjudit sig själv på semme.

Och kolla här då. Halva kaktusodlingen från det som från början fick plats i en kaffemugg.

 

Ganska slow

Det var lite körigt ett tag. Innan och efter flytten. Det var liksom lite mycket att tänka på. Att ordna. Att flytta på. Att packa.

Men nu har det lugnat ner sig. Nu består det mest i att fixa och dona med det som är. En del saker har jag flyttat på tretton gånger. En del saker har fått flytta ut. Annat in. Det tar sig och det börjar mer och mer likna ett riktigt hem.

Men ännu inga tavlor. Och ännu inte så mycket av det där som känns som ett hemtrevligt hem. Men det hemtrevliga tar tid att få till tror vi. För det blir inte hemtrevligt över en natt. Det är nått man får arbeta in. Så tror i alla fall vi. Man måste bo ett tag först. Sen vet man. Sen blir det trevligt.

Och så händer det ju andra saker också. Livet. Det är ju så. Det väntar ju inte på att jag ska bo in mig.

En dag fick jag äpplen av en kollega. Eftersom han dagen innan skrek ut över avdelningen att om man ville ha en kasse äpplen behövde man bara räcka upp en hand. Jag räckte upp. Och fick.

Det blev fler bukar än såhär, men de burkarna var för fula för att få vara med på bild. Så kan det vara om man är burk. Att man inte får vara med.

Jag har även skrattat, igen, åt vad folk söker efter när de råkar hitta hit. Därför måste jag visa.

Att man hamnar här efter att ha sökt på detta är ju lustigt. Innebär det att min blogg bara består av luftslott och rappakalja? Ja, kanske.

Eller nä.

Nä då.

Den består även av kaktusar. Som finns. På riktigt. Och som växer så det knakar under mina vingar. Det förvånar mig väldiga. Då det mesta i växtväg brukar dö så fort jag befinner mig närmare än 5 meter.

Men ni minns kanske skotten jag snodde. Fräckt och fult. På ett hotellrum. Och som var pyttelitet från början. Låg och skräpade i botten på en kaffemugg. Av papper.

De hamnade i en glasvas där de små skotten såg ut som några barr på botten…

Och som i juli i år nästan inte fick plats i vasen (varning för ful bild)…

 så att jag fick dela upp och plantera om…

… och sen har växt ännu mer.

Kanske trillar du inte direkt baklänges av mina sneda bilder av en snodd kaktus. Men för mig är detta så stort. Att de har levt vid min sida i ett år och verkar trivas. Trots att jag snodde dem.

Nu ska jag kolla på Äntligen hemma. En måndag klockan 21.00.

Ur led är tiden.

Segmåndag

Måndagar är en transportsträcka i vårt hem. I mitt liv. Vi gör liksom ingenting. Vi jobbar. Gör det vi måste. Inget mer. Sen åker vi hem. Och låtsas att vi är sjuka.

Men idag drog vi till tippen. Och till en möbelaffär för att kolla efter lampor. Och sen åkte vi och köpte lättsaltade chips, tvål och nagellacksremover. Och så hem och stekte korv som vi åt framför ett avsnitt av Orange is the new black.

Det står lådor med grejer intill mig nu när jag sitter här. Det är pennor, papper, kuvert, hålslag och sånt i lådorna. Ni vet kontorsgrejer. Såna där saker man behöver i ett hem där man ibland gör pappriga saker. Som skriver brev och sånt. Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort ordning det ikväll. Men jag struntade i det. Och nu känner jag mig lite dålig.

Inte för att jag är dålig. Men för att det blir dåligt när jag skjuter upp saker. Men det kommer en ny dag i morgon. Och då ska jag direkt hem. Inte åka omkring och göra saker och komma hem svimfärdig av hunger klockan 19.30. Det är superdåligt.

Superbra var det igår när jag kom på en bra idé. Jag vill inte ha gardiner i vårt vardagsrum. Jag vill kunna njuta av våra stora fönster och av utsikten. Men de som byggde och gjorde iordning här satte upp hållare för gardinstänger på väggarna innan vi flyttade in. Dumt. Så när jag tog bort dem blev det fula hål.

Men de som tänkte lite dåligt tänkte också lite bra. Så de lämnade rullar av tapeter till oss när de tapetserat klart. Så jag tog en bit tapet och stansade små pluttar med ett hålslag…

… topsade på lite lim på baksidan av pluttarna och satte dem för skruvhålen. Och nu får man typ ha lupp för att se hålen. Bland det smartaste jag kommit på. Det hade varit bra om pluttarna blivit typ en millimeter större, men nu blev de inte det. Så nu blev det såhär. Och det blev toppen.

Ett hett tips om ni behöver dölja hål i tapeter. Prova om det funkar. (Om det runt hålet är lite ojämnt kan man försöka trycka till det lite innan man sätter dit plutten.)

Om jag skickar in det här tipset till Allers kanske jag kan få 25 kronor.

Som att detta fantastiska inte skulle räcka så kan jag berätta att min svindyra, okända blomma har fått en knopp. Det händer inte ofta under mina vingar kan jag säga.

Nu ska jag gå och smörja in fötterna. Jag har för första gången i mitt liv fått sprickor i mina hälar. Inga djupa och inget allvarligt. Men det gör ont ibland. Så jag köpte mig en flaska Footmender. Och nu går jag under behandling. Minsann. Jag kan säga att det hjälpte direkt. Det känns och syns stor skillnad. Och framför allt gör det inte ont.

Ikväll är det tredje kvällen jag smörjer in. Det står att man ska smörja varje dag i en vecka. Eller nått sånt. Det är lite jobbigt att sova med strumpor, på grund av varmt, men det får man leva med.

Efter två dagar märker jag enorm skillnad. Verkligen otroligt. Så ja, den här produkten funkar.

Om jag får betalt för att säga detta? Inte så troligt va?

Trevlig måndagkväll.