Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Annonser

En plus en snodd monstera

Ja men du vet ju. Att jag snor skott ibland. Det ska man göra om man vill lyckas med sina blommor. Sa någon en gång. Och det väljer jag att tro på. Frukt är godis sa någon annan och på det tror jag inte ett enda dugg.

Jag väljer och vrakar som jag vill i vad folk säger. Citerar den jag vill citera och hånskrattar elakt i smyg åt folk som säger saker som inte alls passar mig.

Man ska sno blomskott. Om man vill få blommor att frodas.

Och det vet du ju. Att det stämmer för mig.

Jag har ju en monster-monstera i min närhet lite då och då. Eller två stycken faktiskt. Och de har ju blivit för stora för sitt eget bästa. Jo, för en sån expert är jag på blommor så att jag kan uttala mig om det. Man måste gallra ibland. Det vet ju varenda människa.

Så jag snodde ju ett skott. Och planterade i kruka. Och grät i en månad eller två för att jag trodde att det var dött. För att inte bryta ihop fullständigt var jag ju tvungen att sno ett skott till. Och det satte jag ner i vatten istället. För att driva fram rötter på det viset.

Sen väntade jag så länge att jag höll på att ge upp hoppet. Och det var länge kan jag säga. Men plötsligt en dag såg jag att bladen i krukan hade blivit glada igen. Så jag fick hybris och stoppade ner de där två från vattnet också. Ett blad hade en liten rot och det andra bladet såg livlöst ut.

Såhär ser gänget ut nu. Några nya blad och allting. Fortfarande inte helt lyckliga, men de lever. Och det var 3 + 2 blad från början, nu är de SJU!!!

Och så gjorde jag ju en ny insats då. Och snodde några blad till en vacker dag när solen sken och jag kände mig lite kriminell.

Detta blev såhär. Och dessa satte jag rakt ner i jord. Utan att gro rötter i vatten först. För jag tycker att det blir bäst om man stoppar ner dem direkt. Det märkte jag.

Och här har jag stora förhoppningar. Det tycker jag att jag kan kosta på mig. Så gröna fingrar som jag har. Tydligen.

Grönt skryt

Det går inte att låta bli. Jag måste skryta om detta nu.

För två år sen snodde jag hem små skott i en kaffemugg. Nu håller de på att ta över hemmet.

Aldrig någonsin har något jag vårdat mått så bra.

Kakburken beror på att de krukor jag tittade på i en affär var svindyra och asfula. Så jag tog en kakburk.

Den glasiga vasen var full av kaktus så jag fick hälla ut den och dela upp den. Nu tänker jag att glasvasen snart är full igen. Men det kanske är att ha hybris.

Skryt lagom

Du vet ju. Att jag gärna pratar om mina ogröna fingrar. Men att jag ändå ibland lyckas. Och det som lyckats på sista tiden har fått mig att bli lite mallig. Och har gett mig hybris.

Glatt och avslappnat snodde jag ju ett skott på en monstera för ett tag sen. Och var så cool och övertygad om att detta skulle lyckas.

När jag råkade gräva upp den häromdagen (för att se om den över huvud taget lever, man undrar ju eftersom den ser helt förkrossad ut) visade det sig att den inte fått en enda millimeter rötter ännu.

Den är så deprimerad att man börjar gråta när man tittar på den. Men ändå hyser jag en viss förhoppning om att den ska repa sig. Och slå rot.

Men i väntan på detta under snodde jag ett skott till. Och satte i vatten istället. För att se om det kommer några rötter på det.

Skottet delade sig och blev två. Av sig självt.

Vi får se hur det här går.

Det verkar svårt.

Om du frågar mig.

Snodda blommor

Som du redan vet jag ju en stjärna på att stjäla. Blomskott. Det har jag bevisat förut. Jag stal ju en bit av en kaktus en gång. Och nu har jag stulit igen. En bit av en monstera.

Monstera är typ den snyggaste blomman i världen, det vet ju alla. Men just nu är den så omåttligt populär att den är svindyr. Och just när jag skulle köpa en så kostade de jag hittade nästan 300 kronor. Så då satte jag ner foten.

Eller snarare, jag satte ner fingrarna. I en blomkruka. Där det fanns en monstera som var så stor att den nästan tog upp hela rummet. Eller i alla fall höll på att explodera en kruka. För att den var så full av blomma och nya skott.

Så jag stal en bit.

Och satte i en kruka.

Eftersom jag har hört att det ska vara mycket svårt att lyckas med såna här små skott av monsteror så har jag inga som helst förhoppningar om att den här ska överleva. Men ännu så länge står den fin och ser likadan ut som när jag satte ner den. Så ännu är den inte död i alla fall. Så kan man säga. Den är inte död.

Det är fint nog det.

Min kaktus däremot. Den snodda. Den trodde ju jag hade hälsat hem för ett tag sen. Jag fick ju panik och skrek rakt ut av ren och skär kaktus-panik i bloggen och på Insta (@plateofcupcakes). Och alla snälla besökare hjälpte mig. Eller i alla fall några. Ge den vatten sa du. Eller några andra.

Först såg den ut såhär.

Då tog jag ur innerkrukan ur ytterkrukan och vattnade igenom den rejält. Så att det rann ut vatten ur hålen på krukan. Sen fick den stå och rinna av (så att den inte skulle skrumpna om fötterna) och så ställde jag tillbaka den i fönstret.

Efter några få dagar var den snustorr igen. Då gjorde jag om samma procedur.

Och efter ytterliga några dagar såg den ut som sig själv igen.

Fantastiskt.

Tack och lov.

När vi var hemma hos mina föräldrar senast fick jag en stor svärmors tunga av min mans svärmor. Den var för stor och välte bara och hon hade delat den i två. Så jag fick halva. Den satte jag dagen efter och den bor nu på vår inglasade balkong. Den har fått flytta in någon natt på grund av åtta minusgrader, men från och med idag tänker jag att den ska få stå där ute. Jag tror att det kommer att bli bra för den.

Olivträdet som står bredvid har jag köpt. För riktiga pengar. Som var mina.

Tro det eller ej.

Kaktus-panik

Du som har så gröna fingrar, nu måste du hjälpa mig!!!

Vad har hänt med min bästa och finaste kaktus? Den som jag snodde små, små skott av från en kaktus på ett hotellrum på en fin resa. 

Den, eller de, har växt så det knakat och frodats hemma hos mig. Men nu helt plötsligt har de förändrats. Det är som att bladen (?) rullar ihop sig. Den ser frisk ut, verkar varken torr eller rutten, men den rullar ihop bladen till typ rör. 

Varför?!!? Vet du det?

Blir superledsen om den dör. Just för stt jag snodde den från en kaktus på ett hotellrum. På en resa som var så fin. 

Här serveras du en dålig bild på den viktiga kaktusen. 

Tillbakakaka

Det är så himla mycket prat om att man ska vara generös mot andra människor. Det är helt rätt. Det ska man vara. Det är nog lag på det tror jag till och med. Om så oskriven. Men det är lag på det i min värld. Man är generös och man delar med sig. Punkt.

Men ibland blir det lite för stora uttag. Oj, nu gav jag bort all jag hade i kylen, nu fick jag svälta själv. Oj, nu gav jag bort mina sista pengar, nu blir jag kanske vräkt innan sommaren kommer. Eller oj, nu spenderade jag så mycket tid på att hjälpa andra att jag själv inte ens hann tvätta håret.

Idag är det tillbakakans dag hos mig. Jag har gett mig själv en dags semester. Jag hade inga planer, inga tankar, inga måste och inga förväntningar när jag vaknade i morse. Att bara få vara ledig en helt vanlig måndag i mars är gott nog. För mig.

Så jag gick upp. Duschade. Satte på en tvätt. Åt frukost vid TVn. Onyttig frukost. Ingen fil och müsli här inte. Istället tog jag det som såg gott ut. Vilket var två knäcke med skinka och rödbetssallad.

Sen öppnade jag en låda med tyg. Och knäppte på symaskinen. Och klippte lite och sydde ihop.

När det var dags för lunch hånskrattade jag åt köket och spisen och tog på mig skorna och jackan och gick ner till vårt närmaste fik. Jag kollade inte ens menyn. Jag gick fram till tjejen i kassan och sa ”Jag skulle gärna vilja ha en pastasallad med kyckling, har ni det?”.

Det hade de.

Jag gick de några hundra metrarna hem igen, tog hissen upp, sparkade av mig skorna och satte mig i en fåtölj vid TVn och åt min pastasallad med tallriken i knät.

Jag hånskrattade lite åt livet och inombords skrek jag: ”Kolla på mig då, hur jag har det en vanlig sketen måndag!”.

Jag har lyssnat på Ernst när han har läst sin bok ”Lyckan i det lilla” och jag sitter nu och undrar vilket kapitel jag ska tatuera in på ryggen.

Jösses så begåvad han är. Och smart.

By the way så har jag Bookbeat gratis nu en månad. Med hjälp av en kod från Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams pod. Testa du också om du inte gjort det. Koden är ”wow”.

När jag inte har varit mallig och haft fötterna på bordet har jag sytt. Tre olika fodral. Inte för att jag behöver några fodral, utan för att jag kan. Och för att jag vill.

Sminkväskan har jag sytt med hjälp av ett mönster från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger. Nyckelfodralet och telefonfodralet har jag hittat på mönstret till själv, med inspiration från Pinterest.

Ja, och så kan det vara en dag under solen. Om man bjudit sig själv på semme.

Och kolla här då. Halva kaktusodlingen från det som från början fick plats i en kaffemugg.