Jämn och fin tårtbotten

Men nu du. Nu ska jag lära dig en sak. En sak som du säkert vet men som jag inte hade en endaste aning om.

(Låtsas som att du inget visste är du snäll. Det skulle höja mitt självförtroende!).

Nu ska jag lära dig hur man gör en perfekt kaka, som inte sjunker i mitten.

Jag är ingen expert på att baka. Men jag tycker att det är rätt kul ibland. Mest för själva pysslandets skull. Jag älskar t ex att spritsa.

Men ofta när jag bakar mjuka kakor så blir de platta i mitten. Och jag har liksom inte förstått varför. Jag har vispat ägg och socker poröst och jag har blandat ner mjölet försiktigt och allt så som man ska göra.

Men jag har gjort ett fel.

Det har jag nu lärt mig.

Jag fick för mig att göra en minitårta. Och det har jag gjort en förut. Även den gången blev den aningens platt i mitten, men den här gången slog jag ta mig faan alla rekord.

Kolla här.

Den såg toppen (!) ut när jag tog ut den ur ugnen, men efter en liten stund var den så platt i botten att jag nästan såg rakt igenom den.

Då gjorde jag som jag brukar. Bröt ihop och började googla.

Efter ett tag hade jag äntligen lärt mig.

Och gjorde ett nytt försök.

Som blev perfekt.

Kolla skillnaden.

Och vad är då hemligheten undrar du ju nu förstås. Ja, även du som redan vet svaret, för du har ju lovat att spela ovetandes. Det kom vi ju överens om.

Jo! Hemligheten är att inte vispa ägg och socker för länge. Högst 1-2 minuter.

Vid försök två vispade jag bara i en minut. (Jag ställde äggklockan till och med!) Det blev inte riktigt så fluffigt som jag brukar få det (jag vispar ju en evighet i vanliga fall) men jäklar vilket bra resultat.

Så platt och fin och jämn.

Jag vs kakan.

1-0

Vad det blev för tårta? Det får du se i morgon.

Sminkväska för den som inte orkar sy

För länge sen såg jag en sminkväska som fick mig att tappa hakan. En rund sak med dragsko och lock och så smart, så smart. Den går nämligen att fälla ut så att den blir platt. Väldigt smart när man reser. Att kunna ”fälla ut” sin sminkväska och se exakt var man har allt. Och vad man har.

En sån har jag velat sy i vad som nu säkert har blivit uppåt en hundra år.

Jag har tänkt på det nästan varje dag i en evighet.

Men inte har jag fått tummen ur inte.

Men igår fick jag se att Lidl sålde såna för 29,90. Så billigt att det inte ens räknas. Man kan säga gratis. Nästan noll kronor och så gott som noll arbetsinsats.

Jag tog min make under armen och åkte till Lidl. Det tog 5 minuter. Sen köpte jag en. Det tog 5 minuter. Sen åkte jag hem. Det tog förmodligen 5 minuter det också.

15 minuter och 30 kr kostade detta kalaset mig.

(Bilderna är Lidls)

Men kostar det inte så mycket så kanske det inte smakar så mycket heller.

För jag ville ju faktiskt sy en själv. Jag ville ju välja tyg. Jag ville ju känna mig lite märkvärdig. Lite kreativ och kul.

Min köpta sminkväska är det verkligen inget fel på, men i jämförelse med hur den jag tänkte sy såg ut i mitt huvud så är den skittråkig.

Jag måste sy en egen. Ska bara använda den här tråkiga en stund först och se om den jag ska sy behöver vara större eller mindre eller nått.

Vill du sy en egen så finns det en film här på hur man gör. Vill du söka efter såna väskor i allmänhet kan jag tipsa om att söka efter drawstring makeup bag.

Eller gör som jag. Få aldrig tummen ur utan sätt dig och vänta ett par år så kanske den kommer till dig automatiskt. Inte så som du drömde om att den skulle se ut, men du får en till slut i alla fall.

(Finns på Lidl vecka 31 tydligen)

Som ett rosa moln

Jag såg det på Instagram. Hos @eandernell. 

Bubbel med sockervadd på. 

Så otroligt fint. Man vill ju skrika rakt ut och låtsas att man kommit på det själv. 

Jag tänker lite att nästa gång kommer jag att strö lite silverströssel på också. 
Bara för att jag kan. 

Magisk julodling

För ett tag sen fick jag se en kul grej på Insta. Det var kontot @tipsochtrix_ (Finns även på nätet) som tipsade om en magisk sak man kan ge bort i present.

Man behöver magisk jord, ett magiskt frö och ett glas.

Mottagaren häller jorden i ett glas, planterar fröet och väntar. En dag eller en vecka. Kan vara lite olika. Och plötsligt växer det upp en chokladtomte. Som från ingenstans.

Eller vad skriver jag nu? Från fröet menar jag!

Den magiska jorden bestod i mitt fall av socker, strössel och paljetter. Fröet är en smarties som jag stoppade i en förpackning som jag fått plasthandskar i när jag köpt hårfärg. Tomtarna gav jag i hemlighet till föräldrarna. Barnen fick inte veta vad som kommer att växa upp. ”Det kommer att växa upp något magiskt” sa vi bara.

Barnen fick sen lova att skicka bilder på magiken till oss.

Instruktioner hängde vi på påsarna. Så att de skulle veta hur de skulle göra. Och vi la även till ”Vattna inte”. Ty jag tror inte att det växer upp tomtar ur sockersoppa.

Tack Tips & Trix för den roliga idén.

Lite yta

Jag har nästan aldrig fått någon elak kommentar via nätet. Ingen har skrivit nått elakt i min blogg eller i ett mail eller nått sånt. Jag har däremot fått en del klagomål. Där läsare hört av sig och tyckt och tänkt. Jag har t ex fått höra att jag har blivit tråkig. Att jag var roligare förr. Och det stämmer. Det känner jag själv. Dock vet jag inte om den som skrev det verkligen behöver höra av sig och säga det. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med informationen.

En annan gång, för väldigt länge sen, var det en som sa att min hemsida (Jo, då var det en dagbok på en hemsida. Då visste man inte vad blogg var.) var ytlig och mest full av smink.

Jag vet inte när jag skrev om smink senast. Så jag känner att det är dags. Jag måste ju leva upp till ryktet.

Här kommer nått ytligt.

Jag vill helt enkelt tipsa om ett nagellack. Som är väldigt bra. Ganska dyrt men väl värda sina kronor.

Det började med att jag fick tre i present. Och sen köpte jag till ett till. När någon nätshop hade 25% på allt smink. Då slog jag till.

Dagens ytliga tips är nagellacken från Smith and Cult.

Smith & Cult har en 8 Free-formula, vilket innebär att de är tillverkade utan dietylftalat, toluen, formaldehyd, formaldehyd-harts, kamfer, xylen, etyl tosylamide eller trifenyl fosfat.

Jag har aldrig varit med om ett lack som sitter så länge. Och jag har aldrig varit med om så snygga flaskor tidigare. Man vill ha dem framme. Man vill visa upp dem. Hänga dem runt halsen.

Gråbrunt – Doe my dear
Guldglitter – Shattered souls
Baslack – Base of everything
Mörkrött – Lovers creep

Nej det här får jag inte betalt för. Men det trodde du nog inte heller.

En hyllning

Alla som har träffat mig längre än tio minuter vet att Carola är min stora idol. Helt klart dyrkade jag henne mer när jag var yngre, men hon är och förblir en stor idol.

Det är härligt att ha en idol som man alltid gillar. Har du det också?

Men även om hon är min stora favorit så hade jag lyckats missa att hon kommit ut med en julbok. Det såg jag plötsligt en morgon när jag kollade på något morgonprogram på TV. Jag kastade mig ut på nätet och köpte den direkt.

Det är en väldigt fin bok med mycket att läsa och frestas av. Det är godis och pyssel och mat om vart annat. Superfin julbok. Jag bestämde mig för att den i år får ersätta alla de jultidningar (Amelia Jul och såna…) som jag brukar köpa. Och som ändå ofta gör mig lite besviken.

En superfin bok. Massor av härliga grejer att inspireras av! Oavsett om man är ett obotligt Carola-fan eller inte.

 

Segmåndag

Måndagar är en transportsträcka i vårt hem. I mitt liv. Vi gör liksom ingenting. Vi jobbar. Gör det vi måste. Inget mer. Sen åker vi hem. Och låtsas att vi är sjuka.

Men idag drog vi till tippen. Och till en möbelaffär för att kolla efter lampor. Och sen åkte vi och köpte lättsaltade chips, tvål och nagellacksremover. Och så hem och stekte korv som vi åt framför ett avsnitt av Orange is the new black.

Det står lådor med grejer intill mig nu när jag sitter här. Det är pennor, papper, kuvert, hålslag och sånt i lådorna. Ni vet kontorsgrejer. Såna där saker man behöver i ett hem där man ibland gör pappriga saker. Som skriver brev och sånt. Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort ordning det ikväll. Men jag struntade i det. Och nu känner jag mig lite dålig.

Inte för att jag är dålig. Men för att det blir dåligt när jag skjuter upp saker. Men det kommer en ny dag i morgon. Och då ska jag direkt hem. Inte åka omkring och göra saker och komma hem svimfärdig av hunger klockan 19.30. Det är superdåligt.

Superbra var det igår när jag kom på en bra idé. Jag vill inte ha gardiner i vårt vardagsrum. Jag vill kunna njuta av våra stora fönster och av utsikten. Men de som byggde och gjorde iordning här satte upp hållare för gardinstänger på väggarna innan vi flyttade in. Dumt. Så när jag tog bort dem blev det fula hål.

Men de som tänkte lite dåligt tänkte också lite bra. Så de lämnade rullar av tapeter till oss när de tapetserat klart. Så jag tog en bit tapet och stansade små pluttar med ett hålslag…

… topsade på lite lim på baksidan av pluttarna och satte dem för skruvhålen. Och nu får man typ ha lupp för att se hålen. Bland det smartaste jag kommit på. Det hade varit bra om pluttarna blivit typ en millimeter större, men nu blev de inte det. Så nu blev det såhär. Och det blev toppen.

Ett hett tips om ni behöver dölja hål i tapeter. Prova om det funkar. (Om det runt hålet är lite ojämnt kan man försöka trycka till det lite innan man sätter dit plutten.)

Om jag skickar in det här tipset till Allers kanske jag kan få 25 kronor.

Som att detta fantastiska inte skulle räcka så kan jag berätta att min svindyra, okända blomma har fått en knopp. Det händer inte ofta under mina vingar kan jag säga.

Nu ska jag gå och smörja in fötterna. Jag har för första gången i mitt liv fått sprickor i mina hälar. Inga djupa och inget allvarligt. Men det gör ont ibland. Så jag köpte mig en flaska Footmender. Och nu går jag under behandling. Minsann. Jag kan säga att det hjälpte direkt. Det känns och syns stor skillnad. Och framför allt gör det inte ont.

Ikväll är det tredje kvällen jag smörjer in. Det står att man ska smörja varje dag i en vecka. Eller nått sånt. Det är lite jobbigt att sova med strumpor, på grund av varmt, men det får man leva med.

Efter två dagar märker jag enorm skillnad. Verkligen otroligt. Så ja, den här produkten funkar.

Om jag får betalt för att säga detta? Inte så troligt va?

Trevlig måndagkväll.

En perfekt dag

Vi hade planer för den här dagen. En utflykt inplanerad. Bara vi. Men när vi vaknade i morse frågade vi varandra, näst intill i kör, om den andra tycker att vi ska åka eller om vi ska stanna hemma istället. Vi svarade i samma kör att hemma är där vi vill vara idag. Så praktiskt när man tycker lika om en sån sak och båda blir nöjda.

Medan den vegetariska lasagnen med en udda kryddsymfoni (vad sägs om kanel?) lagar till sig i ugnen, funderar jag på saker som är lite ytliga. Men som känns lagom svåra att fundera över idag.

Jag har länge drömt om att sticka eller virka en poncho. Men det blir aldrig av. Och jag hittar inget mönster på en perfekt poncho. Vilket inte är konstigt eftersom jag inte vet hur en perfekt poncho ser ut. Men så hittar jag en hos Lindex. Den ser fin ut på bilden men finns inte i min stad. Och inte i jobbstaden heller. Och att nätshopa något för 399:- som jag inte vet om jag gillar… Hm… (Jag vet att man får skicka tillbaka. Men jag vet också att jag är lat. Så köper jag den och inte gillar den finns det risk för att den bara blir hängande som en dekoration i hallen.)
Vad tycker ni? Har ni sett den?

En period i mitt liv var IKEA mitt andra hem. Jag ville dit jämt. Titt som tätt var jag där och härjade. Nu är jag där en gång i kvartalet. Om ens det. Det handlar om att jag väldigt starkt känner att mitt hem är fullt. Att jag inte behöver fler saker. Att det får vara stop. Men ibland läser jag om grejer som känns som något väldigt viktigt. Som jag kanske inte kan leva utan. Som nu t ex, när jag läser att de säljer bordsunderreden. Som är till för att man själv ska lägga dit en skiva. Som man gjort själv.

Strålande.

Hittar jag en storlek som passar för vårt TV-rum finns det stor risk för att jag måste åka dit snart. Och värmeljus och servetter behöver man ju också. Alltid. Ungefär.

Jag missbrukar ju Pinterest rätt kraftigt. I tid och otid. Och där hittade jag häromdagen as-söta fågelburar. Som man kan göra själv. Och jag råkar ju ha ståltråd. Så vem vet, snart har jag nog en sån. Eller tre.

Och tre är ju även filmerna om Änglagård. Och herre jösses vad mycket jag tycker om dem. Jag har alla filmerna och jag lånade ut dem till en kollega en gång. När jag fick tillbaka dem sa han att han och hans fru pratade om att göra ett släktträd över alla karaktärerna. Jag gick igång på alla cylindrar.
Nu har vi sett alla tre filmerna under en väldigt kort period och jag antecknade lite medan jag såg dem. Det är inget organiserat och perfekt träd, men jag gillar det.

Alla karaktärer har inte ett namn. Och alla som nämns vid namn finns inte med i filmerna. Som t ex ”Lena med bena i jordgubbslandet”. Men hon förtjänar en plats i trädet.

Men vill man veta vem som är Fannys pappa så kan man inte utläsa det av trädet. Då får man faktiskt se filmerna själv.

Så det så.

Nu är lasagnen klar.

Det där med nyårsafton…

Det har ju varit nyårsafton också. Det har jag ju nästan glömt. Den gick inte obemärkt förbi, det vill jag inte säga, men… ja… den var lugn och trevlig. Och kanske lite annorlunda. Den var annorlunda på det viset att vi inte brydde oss så mycket. Vi gjorde oss fina och lagade god mat men ribban var ordentligt sänkt. Och det gjorde denna nyårsafton till en väldigt bra sådan.

Vi har som tradition att fira bara vi. Vi är ego den dagen och köper hem den maten som vi är sugna på och äter när vi vill och vill vi inte så är det också bra. Efterrätten var glass och den orkade vi inte ens ta fram. Hade vi haft gäster hade vi ju gjort det ändå. Gäster är fantastiskt, men ibland är ”bara vi” väldigt bra också.

När jag låg lite vaken på natten till nyårsafton blev jag pysselsugen. Så det första jag gjorde på morgonen var att dra fram lite grejer.

Bland annat satte jag upp en almanacka som jag skrivit ut från nätet. Den hittade jag i hos fantastiska Sara Woodrow. Man vill gärna säga heja.

Sen fortsatte jag in i pärlriket. Fick för mig att göra glasmarkörer till alla våra vinglas som vi tar fram när vi har många gäster. Dessa glasmarkörer sitter nu mera fast och funkar att diska och allt. Ramlar inte bort eller så…

Men sen när detta var klart så övergick vi till firande. Vi åt Västerbottensostsoppa (testa detta! Ljuvligt!) till lunch och middag utskuren biff med bea och potatisgratäng.

Och så drack vi spritz

Och åt chips. Och så tittade vi på raketerna över stan när klockan var tolv och så bestämde vi att vi ska bara lyssna på svensk musik. Minns inte om vi sa att det gällde resten av kvällen eller resten av livet. Sa vi livet har vi brutit det löftet.

2014 kommer att bli ett bra år. 2013 var det alldeles för mycket jävla skit. Så kan man inte ha det. Nu blir det annat. Nu jävlar.

En fin ljusstake vi fick av några som vi gillar. De lånade vårt hem när vi var bortresta. Och för denna lilla, lilla fjuttiga insats från oss fick vi detta fina från dem. Men staken är värdig finare ljus. Förlåt fina ljusstake för att jag köpte så skitfula ljus. Kommer inte att göra om det.