Att skratta sig ur led

Vi var iväg på en liten trip i helgen. Till en av mina favoritstäder i Sverige.

Linköping.

Mycket trevlig stad. Stor stad där det finns allt och ändå lagom storlek för att man ska orka gå ”överallt”.

Vi åkte ganska tidigt på morgonen (Nåja. 10.00) och kom fram vid 11.30. Vi hade bokat ett rum på Elite Stora Hotellet men vårt rum var inte klart så tidigt så vi tog en sväng på Åhléns (skulle köpa läppstiftet jag skrev om sist, men det fanns inte) och lite andra ställen. Men tyvärr blåste det ishavsvindar så vi stod inte ut.

För att överleva var vi tvungna att gå in och äta någonstans. Vi valde att hoppa in på Hörnan Bar & Kök. Där stoppade vi oss Fish and chips. Och den fishen var inte att leka med vill jag lova. Skitgott! Ett litet och trevligt ställe med prisvärd mat och snygg inredning. Vi har aldrig varit där förut men blev nöjda.

Efter maten var vårt rum klart. Och jag föll pladask så fort jag satte min fot innanför dörren. Det var så himla fiiint!

Rum 318. Varsågoda!

Efter vila och upp-peppning fick vi ut på stan och passerade en bar på vägen mot målet. Där var det tvunget att tas en Guinness. Obligatoriskt.

När klockan slog 20.00 var det dags för show. Pernilla Wahlgrens Kort, glad och tacksam.

Jag hade förväntat mig att få skratta. Men att jag skulle skrik-skratta rakt ut i 100 minuter och nästan behöva gå och lägga mig direkt efteråt trodde jag inte. Alltså, det var det roligaste jag sett i hela mitt liv. Visst, kul med gamla favoritlåtar och nostalgi, men mest av allt otroligt kul. Sån humor och alla bjöd verkligen på sig själva. Och proffs är de också.

Nä. Fem Piccadilly Circus av fem möjliga. Det hade inte kunnat bli bättre.

Efter showen halkade vi in på ett favoritställe. Malt & Humle. Vi tänkte att vi kunde stå i baren och ta en öl bara. Så vi ställde oss där och köpte varsin öl.

Det var många som stod där kring baren. Men vi kände att det var okej att trängas lite. Vi hade trevligt och ölen var god.

Efter en stund erbjöd en av killarna som jobbade i baren oss att gå och sätta oss vid ett bord intill. Vi sa att vi gärna står upp. Och ölen var snart slut så vi tänkte inte stanna så länge. Men då bad han oss att gå och sätta oss. För vi stod lite i vägen. Sa han.

Så vi satte oss.

Kände oss skitdumma.

För runt om hela baren stod massa med människor kvar. Och trängdes.

I vägen.

Vi var inte berusade, vi var inte högljudda, vi betedde oss inte illa. Vi klagade inte och vi var inte på nått sätt jobbiga. Vi pratade med varandra bara och hade trevligt.

Men vi fick inte stå kvar.

Vi passade nog bara inte in.

Så jäkla fult.

(Nej vi stod inte mitt i entrén till köket eller i vägen för folk som ville gå förbi eller komma fram. Vi bara stod i baren, så som man gör. Som alla andra gjorde.)

Ett favoritställe som gjorde bort sig.

Dit går vi inte mer.

Men rummet. Jäklar vad fint. Och frukosten serverades till 12 dagen efter. Sovmorgon punkt se.

Och helgen. Så himla kul och härlig.

Mer sånt tack.

Stopp i… maskineriet

Jag hade velat skriva att det är stopp i avloppet. Men det känns som att det är nått annat än det jag vill skriva om. Så det kanske är grus i maskineriet det heter. Eller så är det stopp där bara.

Eller så säger jag bara som det är. Att jag har stannat upp. För att jag inte vet hur jag ska bete mig.

Jag har inte bloggat sen Jesus uppstod känns det som. Och jag har massa saker jag skulle vilja visa. Men jag vet inte hur jag ska börja.

Jag har ju inte ens visat förra julen.

Om jag nu måste det.

Men det måste jag väl? För jag vill det. Vill och måste är väl kusiner va? Och jag gillar ju kusiner. I alla fall mina. Om jag gillar dina kusiner vet jag inte. Men det gör jag nog. Jag gillar de flesta.

Så. För att komma vidare. För att komma igång. För att trycka på play igen, så kommer här förra julen. Julen 2017. Och sen tar vi det andra. Kanske blir det i kortare versioner än jag brukar bjuda på. Men det blir. Och nu börjar jag.

Låt oss ta oss tillbaka till julen 2017.

Minns du?

Såhär var min:

Vi drog till Kosta.

Vi börjar att kalla Kosta för vårt torp. Vi har inget torp men ett torp brukar ju vara ett ställe man gillar och som man återkommer till.

Vi har ett bra torp. Vi har till och med personal och folk som bäddar åt oss.

Vi trivs där.

Rum 135, hemma hos Göran Wärff. Vad jag vill minnas har vi inte bott i något av hans rum tidigare.

Jag tänker inte bli långrandig. Visar några bilder och så stänger vi julen 2017.

Det kommer ju för bövelen snart en ny.

Detta kan vara det konstigaste inlägget jag någonsin postat. Men nu blev det så den här gången.

Jag var tvungen att rafsa ihop något. För att kunna komma iväg.

Bröllopsdagen 2017

Min man och jag har bröllopsdag kring första advent. Mången gång har vi åkt till Hooks Herrgård för att fira detta. Mången annan gång till Kosta. Men i år bestämde vi oss för Gävle. Vi gillar Gävle. Och vi har så länge velat se invigningen av bocken vid första advent.

Så vi åkte dit. Just helgen då det var första advent.

Vi flyttade in på rum 360 på Clarion Hotel Winn. Ett hotell vi bott på många gånger och alltid varit väldigt nöjda med. Dumt att byta då tycker vi.

Vad hittade vi på då? Jo, inte så mycket faktiskt. Vi tog det väldigt lugnt, träffade trevliga människor lite här och där som vi pratade lite med, tittade på bocken, åt god mat, gick till en barberare (inte jag, min man alltså) och hade det väldigt, väldigt bra. En väldigt trevlig stad. God mat och glada människor.

En otroligt maffig förrätt fick vi i oss på Kalles. Vi var otroligt hungriga och blev helt häpna när de kom fram med detta plockberg. Så otroligt gott. Och snyggt. (Förlåt dassig bild men jag var ju nära att svälta ihjäl och kunde inte koncentrera mig så mycket på förevigandet.)

En annan kväll åt vi smarrig mat på Church Street Saloon.

Men mest av allt umgicks vi med varandra. Satt och tjatade i en och annan bar, handlade en klänning (Johanna) på Indiska och några läppstift (Colour Elixir, 853 Chili o 837 Sunbronze) på Åhléns.

Att se bocken invigas var större och häftigare än jag trodde. Jag trodde förvisso att det skulle vara mycket folk som var där och tittade, men jag trodde inte att det skulle vara sån fest i hela staden för detta. Det var fullt med folk på caféer, barer och restauranger och det kändes lite som om det var nyårsafton. Fast det var söndag första advent. Häftigt.

Jag fotade inte så mycket vid själva invigningen, men jag tänker att om man vill se kan man nog kika i de lokala tidningarna. Ty någon mästerfotograf är jag ändå icke.

Ja, så var det med det. Otroligt roliga och fina dagar. Väldigt trevlig stad och det är verkligen slående vilka trevliga människor som bor där.

Vi kommer absolut att komma tillbaka. Som alltid. Kanske inte till första advent, men många andra gånger. För det är så trevligt.

För att vara en sån. Som.

En god och smart vän sa en gång, att för att vara en person som gillar att vara spontan, så är jag väldigt uppbokad.

Ja, det är som att jag är en person som gillar att blogga, men aldrig går in där man kan göra det. Utan istället gör sånt som inte alls rockar. För att säga, sånt som är skittråkigt. Och suger musten ur en.

Jag måste fylla på med mer must. Och lust. Och energi.

Jag har gjort så mycket kul så du anar inte. Men inget av det skriver jag om för jag orkar inte ta tag i det. Och jag gör allt så stort.

Och nu när jag bestämde mig för att blogga om grejer som varit så himla roliga, då funkar inte uppladdningen av bilderna. Jag började klocka sju och nu är klockan halv tio. Och jag måste snart lägga mig och dåna. För i morgon ska vi jobba minst 12 timmar. Fast vi får en räkmacka som plåster på såren. Ett bra plåster om du frågar mig.

Vad skulle du vilja att jag skrev om?

När vi var i Gävle, firade bröllisdag och invigde Bocken?

… eller om när jag bjöd hem min svägis på vinlunch och universums lätt godaste kroppkakor som någon någonsin gjort? Som var så goda att jag ville gå ut på balkongen och kasta dem på folk som gick förbi. För att få höra hur häpna de skulle bli när de tog en tugga och fattade att det godaste de ätit i sitt liv var som sänt från ovan?

… eller om när jag tog död på kaktusen som var så snygg och ståtlig. Fast nu för tiden ser ut som att den kräks över Ernst-loggan.

… eller om när jag och några kollegor tvingade en annan kollega att lära oss att göra tvål från grunden? Och öppnade en tillfällig fabrik hemma hos henne en kväll?

… eller varför inte om när jag rensade bland allt smink. Och la alla i tre  högar. En spara, en kanske-spara och en slänga. Och när jag var klar låg det fem saker i spara högen. Och kanske-spara-högen åkte rakt ner i soporna. Utan att passera gå. Ihop med det som definitivt inte ens borde kommit in genom dörren ens från början.

… eller om den nya superfina klänningen som ska få fira jul ihop med mig?

… eller vill du se vad jag fått i min kalender? Som jag kämpade mig till att få köpa. Av och till mig själv.

Eller så är du som jag. Som mest längtar efter inre frid och en liten mugg med kokhet glögg. Som jag dricker medan jag hoppas att julkalendern på TV är minst dubbelt så bra nästa år, än den är i år. Vilket inte borde vara så svårt. De kan visa vad som helst, allt är bättre. Än detta.

Jag fattar ju. Att du inte är så intresserad. Att du har mest knäck och julfrid i huvudet. Och det är fint. Så ska det vara. Men rätt som det är kommer jag in här igen och skriver en rad om Bocken. Och om hotellrummet. Och om när jag skänkte en massa saker till ett slags välgörenhet som är mer som vinst varje gång. Åt båda hållen.

Det finns ingenting vi inte kan. För vi har varann.

Vi har varit iväg på en härlig helg. En helg vi sett fram emot i sju år. Eller om det var sju månader.

En helg i vårt tecken.

Det som drog var Bo Kaspers Orkester. De har dragit i oss mången gång förut. Men av någon anledning drog de hårdast just den här gången. Kanske för att jag behövde bli lite dragen i. Lite uppryckt. Lite upplyst. Och ny.

Vi tog tåget till Göteborg på fredagen. För att Bo Kaspers just nu spelar på Rondo. Så det var ju bra att tåget fick dit.

Vi checkade in på Clarion Post Hotell. Där jag bott en och två gånger förut. Den här gången fick vi rum 5127. Ett litet och trevligt rum. Exakt likadant som en annan gång och med lika fin utsikt. Rent och trevligt och fint.

Efter incheckning och sånt är grejs gav vi oss ut på stan och flanerade. Jag köpte några krämer på BodyShop och min man handlade lite andra grejer som är livsviktiga för honom. Eller i alla fall viktiga. Eller i alla fall kul.

På fredagskvällen var det show på Rondo och detta ska jag säga var nog det bästa jag sett. Jag förväntade mig 100% lycka. Och 100% eufori. Men de slog alla mina förväntningar med hästlängder. Jag hade trott att de skulle stå på scenen och spela och sjunga. Och det skulle bara det ta mig till himmelriket. Men detta var ju en show. Vilket jag ju kunnat läsa mig till men inte riktigt tänkt på.

Så de nockade mig totalt. Jag ville lägga mig platt på golvet med kinden tryckt mot heltäckningsmattan och ligga där tills stället ska renoveras. Men det gjorde jag inte. Men nästan.

Ja det var en konsert som inte gick av för hackor. Jag tyckte att de spelade alla sina bästa låtar och jag är så nöjd och mallig att jag nästan brallar på mig. Tack Bo Kaspers Orkester och tack för musiken. Ni kommer alltid att leva. Ni kommer aldrig att dö.

Resten av helgen gick vi omkring och hade det bra. Tog en fika här, ett glas vin där, en vilopaus när vi behövde och drog av skratt som förlängde livet så att vi borde leva tills vi blir 184 år.

Det var ju en hemsk helg i Göteborg på många sätt. Eftersom folk med väldigt märkliga och otäcka åsikter ville demonstrera. Men det var en väldigt fin och varm helg på andra sätt eftersom det var många som ville visa att de känner och tänker precis tvärt emot. Men nog märktes det att det var otäcka vibbar i stan. Även om vi inte såg någonting alls. Förutom snälla saker.

Och mitt i allt det tråkiga såg vi TV4 reporter rapportera. Från torget utanför vårt fönster.

På lördagskvällen åt vi middag på Brasa. Ett väldigt trevligt och bra ställe om man gillar kött. Efter det blev det ett glas i baren på hotellet. Sen blev det god natt jord. Jösses så trött man blir av att springa på stan och låtsas att man är ung.

En fantastisk helg som jag sent ska glömma. Kanske inte mänsklighetens finaste helg, men en fin helg för mig.

Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Några dagar i Linköping

Sista veckan på semestern stack vi iväg till Linköping några dagar. Vi gillar verkligen den staden. Det finns allt och den är lagom stor. Allt man kan önska sig kan man hitta och det är tillräckligt stort för att man ska hitta lite nya grejer varje gång man är där.

Mycket trevligt tycker vi. Och drog dit.

På grund av anledningar så valde vi ett för oss nytt hotell den här gången. Vi har ju förstås sett hotellet många gånger, men aldrig bott där. Elite Stora Hotellet Linköping. Jag vet inte varför, men just när vi bokade var priserna på detta hotell väldigt fördelaktiga. Kanske för att vi bokade så nära inpå resdagen. Men vi valde ett Deluxe Executive-rum som just då kostade lika mycket som ett helt vanligt rum. Så såklart bokade vi det.

Och det var en upplevelse.

Vi fick rum 102 och det såg ut såhär.

När man kom in var badrummet (öppet) direkt till vänster. Hallmöblerna direkt till höger. Sen gick man in rummet (glasvägg mellan badrum och rum, med draperi som kunde skjutas automatiskt fram och tillbaka) och där hade man fåtöljerna rakt fram och sängen till vänster. Sängen stod mot ett skivbord…

Ett stort rum. Fint och väldigt annorlunda. Och en magnifik utsikt över Stora Torget.

Rummet var lite speciellt och nästa gång tar vi nog ett vanligt rum, men hotellet som så var otroligt trevligt. Vi kommer absolut att bo där igen när vi kommer tillbaka till Linköping. För det kommer vi att göra. Det var väldigt trevligt personal, väldigt rent och fint på rummet och framför allt: en fantastisk frukost. En av de bästa hotellfrukostarna jag upplevt. Stort och rymligt, mycket gott att välja på och väldigt lugnt och fint. Gott om utrymme och många bord att sitta vid. Höga poäng verkligen!

Första kvällen åt vi middag på vårt favoritställe Malt & Humle. (Vi har varit där en och två gånger förut.) Den här gången åt vi ryggbiff med bea. Alltså, att vi inte bara la oss ner och skrek rakt ut. Det var så otroligt gott.

Kul ställe är det också. Gå dit. Om du gillar snygg miljö, god öl och smarrig mat.

I övrigt tog vi det väldigt lugnt. Gick omkring mycket och tittade. Vi var inne i den stora, fina domkyrkan och tände ett ljus för världens finaste gudson

 …vi skålade i guldigt bubbel för att vi hade ett jubileum…

.. vi var i Gamla Linköping och gick omkring lite…

… och vi var på Flygvapenmuseet. Ett väldigt fint museum med mycket spännande och intressant. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket för mig där, men det visades också upp hur det såg ut i svenska hem förr och det var ju otroligt fint och härligt att se. Jag älskar sånt! Usch för krig och elände men heja retro-hem!

Några fantastiska dagar i en väldigt trevlig stad.

Tack Linköping!

Och hej i himlen Vår Ögonsten. Vi saknar dig så mycket att det inte går att beskriva.