Mönster till virkade glasunderlägg

Jag kände i veckan att jag behövde sätta händerna i arbete. Kanske dra igång virkandet igen. Det var ju så länge sen jag gjorde nått.

Jag hade tänkt att äntligen göra en peruk åt Maj-Britt men sen kändes det så himla tråkigt så jag struntade i det. Sen tänkte jag att jag skulle hitta på en ny kul grej och så gjorde jag det men det orkade jag inte fullfölja sen. Det orkar jag nog en annan dag. Får jag tro.

Men! Jag kom att tänka på de asroliga virkade glasunderläggen som går snabbt att göra och som blir så fina. Så jag satte igång och massproducerade.

150 underlägg senare tänkte jag nu att jag kan bjuda på mönstret. Det är inte jag som har hittat på det och jag har sett den på hundra ställen, så jag tänker att jag nog vågar bjuda på det här också.

Virkade glasunderlägg

1. Virka 6 maskor och förslut till en ring med en smygmaska.
2. Virka 20 stolpar i ringen. (Första stolpen kan vara 3 luftmassor om man vill…)
3: Virka 2 stolpar, 2 luftmaskor. Fortsätt varvet ut. (10 gånger).
4: 2 stolpar, 2 luftmaskor och 2 stolpar i varje luftmaskbåge på föregående varv.
5. 7 stolpar i varje luftmaskbåge, 1 fast maska i hålen mellan varje stolpgrupp. Fortsätt varvet ut.

Här kan man se när jag virkade såna en annan gång. Och här är ännu fler.

Jag har använt restgarner så jag kan inte direkt säga vilket garn jag använt.

När jag skrev restgarner nu så rättade datorn mig och ändrade till resegarderob. Min dator har noll koll.

Massproduktion

Jag har ju rotat en del i gamla grejer sen jag kom på att jag snart funnits på nätet i 20 år. När jag skrev om jubileet på Insta [@plateofcupcakes] fick jag många frågor om EFIT. Eller Ett Foto i Timmen som jag hittade på för länge sen.

Jag började leta på en gammal hårddisk men har inte sparat allting, så jag hittade inget om just hur jag startade EFIT. Men jag hittade mycket annat. Bland annat en massa pyssel.

Och jag blev så glad när jag hittade det här. Jag minns att jag var så bra på att snöa in på saker och göra hundra saker av samma om jag tyckte att det var roligt.

Jag tror inte att jag har alla mönster kvar. Eller det vet jag att jag inte har eftersom så mycket försvann i branden, men jag vet att vissa mönster finns som filer. På någon hårddisk. Så kanske.

Jag älskade de där muffinsarna. Jag stickade över 100 stycken. Och jag älskade elefanterna och de randiga virkade cupcakesen.

Jag längtar efter att få snöa in igen. Att få massproducera. Utan att undra vad jag sen ska göra med sakerna. Jag menar, DET löser sig ju alltid.

Maj-Britt the BatCat

Jag har ju halvt virkat ihjäl mig de senaste 30 åren. Men så helt plötsligt tappade jag lusten totalt. Detta mitt i ett projekt till vilket jag köpt både mönster och allt garn. Ja, allt garn förutom en färg som jag glömde.

Det var inte som att jag inte ville att hon skulle bli färdig, det var bara det att jag inte orkade se en virknål.

Kan ha med att göra att jag behövde nya glasögon och att vintern var så mörk att jag hade svårt att se att virka på kvällarna.

Så kan det ha varit.

Men eftersom detta är rätt ointressant och tråkigt att rannsaka och montera ner i beståndsdelar så sätter jag punkt för detta nu. Vad spelar det för roll? Virkning rockade inte ett tag bara helt enkelt.

Inte svårare än så.

Men nu är hon i alla fall färdig. Min BatCat. Maj-Britt.

Mönstret köpte jag från Lalylala (Väldigt bra mönster. Det är hennes mönster alltid. Toppen!)

Garnet jag använt heter Catania och jag har använt färgerna svart (00110), rosa/beige (00263) och grå (00435).

Ett nystan av varje färg räckte för mig.

Virknål 3 mm.

Ögonen har jag köpt från Love Knitting.

Jag glömde köpa garn till peruken, så det har jag inte gjort någon ännu. Jag får se om jag köper ett garn till detta så att det blir rätt färg, eller så tar jag något jag har hemma och tänker att det är exakt rätt färg.

Terapisvamp

Första dagen i den permitterade bubblan.

Varannan vecka börjar jag jobba sent. Den andra veckan tidigt. Detta för att fylla upp avdelningen. Så att någon alltid är där.

Jag väljer att tänka att jag ska vara tacksam. Över att inte vara uppsagd.

Det hade varit så oändligt mycket värre.

Oändligt.

Men det är svårt att börja jobba vid lunch. Jag är helt förvirrad här hemma. Är jag ledig eller är det lördag eller vad är det frågan om.

Tänker att det är många som är permitterade nu. Har du drabbats? Någon i din närhet?

Jag tänker ena sekunden att jag ska njuta av ledig tid. I nästa sekund skriker huvudet att jag genast ska ställa mig i givakt och uträtta stordåd och inte slappna av en enda sekund.

Framåt marsch!

Håller mig lite mitt emellan och fixar här hemma. Städar undan påsken lite, pysslar med blommorna och tvättar.

Och så har jag virkat en terapisvamp.

Det kan bli några såna framöver.

Tänker jag.

Mönstret har jag hittat på själv. Garnet och pärlorna har jag hittat i en gömma.

Karantänsvamp

Idag är det en skär torsdag. Som kommer att gå till historien. Detta är en skär torsdag som det kommer att stå om i historieböckerna.

Och inte bara på grund av att jag är ledig idag. Inte bara för att jag har semester.

Utan även av smittsam anledning.

Idag har jag semester och njuter av min ledighet. När jag bad om den här ledigheten visste jag inte att vi skulle drabbas av smitta i världen och jag visste inte heller att jag skulle få väldigt mycket ledig egentid inom en snar framtid.

Hur skulle vi får några månader sedan, när vi jobbade 50 timmar i veckan och lördagen typ räknades som en vardag, veta att vi skulle hamna i detta? Att det som var så mycket att det inte gick att hantera skulle bli så lite att vi skulle bli permitterade.

Det är inte mest synd om mig och jag klarar mig. Men helvete rent ut sagt vad den här åkomman som vi aktar oss för, ställer till med mycket skit.

Håll dig till reglerna. Se dem som lagar och inte som tips eller snälla förmaningar. Gör som experterna säger. Så är det snart över. Och ju snabbare det är över desto mindre skada hinner smittan göra.

Skitsmitta!

Det blir en påsk som vi sent ska glömma. Jag hade planerat att sitta långt norrut nu och om jag fått som jag velat hade jag nu sippat på ett glas rosé och tyckt att livet var som på en pinne. Eller som en fest.

Livet kan fortfarande bli en fest i påsk och rosé är ju inte ouppnåeligt.

Men umgänget saknas.

Så. Punkt. Nu har jag ältat klart.

Men bara en gång till: håll dig till reglerna är du snäll. Och tvätta händerna.

För att muntra upp mig själv har jag idag kollat på Karantän-TV på SVT, druckit arton koppar kaffe och ätit ett kokt ägg. Jag hade redan när klockan var 8.20 tvättat två maskiner, bytt lakan och städat på balkongen.

Efter 8.20 svimmade jag av lite framför Karantän-TV och virkade mig en svamp. Jag såg såna på nätet och blev sugen på att prova. Jag hade velat ha lite mindre hatt och lite längre fot, men det går ju att ordna på nästa. För jag tror att det blir fler.

Ha en fin påsk. Hoppas att du har lite lagom och hälsosamt med sällskap och hoppas att du har något att sysselsätta dig med.

Och om du hittar något som du tycker är roligt att göra. Ifrågasätt då inte detta. Tänk inte ”hur många sminkväskor ska jag sy egentligen” eller ”hur välputsade fönster behöver en människa ha” eller ”hur många promenader får man gå på en dag”. Gör det som känns bra. Och ifrågasätt inte en positiv känsla. Varifrån den än kommer.

Stay safe.

Mönstret till svampen har jag hittat hos Järbo. Och garnet är restgarner som jag hittade i en låda.

Torsdagar. Det nya svarta.

Att jag gillar fredagar har nog inte undgått någon. Jag tycker nästan bättre om fredagar än om lördagar. För jag gillar att ha allt framför mig. Jag gillar när saker är orörda. Oöppnade.

En fin chokladask mister halva sitt skimmer om man öppnar locket och tar en pralin. Även om man tar den första av tusen.

Ett par nya skor är lite förstörda så fort man gått några steg och det där vecket bildats ovanpå foten.

Av dessa anledningar gillar jag torsdagar mer och mer. För när det är torsdag kväll har vi inte ens tallat lite på fredagen.

Behöver jag säga att jag gillar adventerna bättre än själva julen? För exakt vad är det som är mysigt med annandag jul? Då är ju allt slut. Som en stor och eländig söndag.

På tal om jul så har jag ju haft Bodyshops julkalender två år i rad. Och lovade mig själv dyrt och heligt att bjuda mig själv på den varje år. Tills döden skiljer oss åt. Men inte ens jag är tydligen sämre än att jag kan ändra mig. I år har jag nästan noll intresse av en sån. Känner inte ens ett litet, litet, pyttelitet habegär. Någonstans.

Men jag kände stor lycka i morse när jag upptäckte att det kryllar av youtube-klipp (Filmer? Inlägg? Vad heter det?) där folk öppnar alla dessa kalendrar i förväg. I morse såg jag hela Bodyshops stora kalender öppnas. Och delar av Rituals. Deras kalender är förresten en stor pappersgran där man hänger upp alla luckorna i form av klappar. Kolla in den på nätet får du se. Man dånar en aning.

Men fortfarande noll intresse. Kicken att se andra öppna är tillräckligt kickigt för mig.

Jag har allt jag behöver och vill varken betala för, eller fylla hyllorna med, saker jag inte använder.

Så präktigt och korrekt av mig.

Nu ska jag se GoKväll och sen ska jag njuta av Timjan, tupp och tårta.

Och av att helgen är nära men fortfarande helt intakt. Vi har inte ens tallat en sekund av den än.

Och så har jag tagit fram höstgänget. Och drömmer om ett större gäng. Höstgängets alla kompisar. För det finns ett julgäng och ett vårgäng och ett Halloweengäng och allting. Ljuvliga är de.

Precis som mina besökare här på bloggen.

Höstgänget kommer här ifrån.

Ooops, I did it again

Jag tänker inte hålla på och ursäkta mig och förklara mig längre. För jag är vuxen, tjänar egna pengar, äter upp alla grönsaker på tallriken och skänker en slant till bättre behövande. Dessutom är detta min egen blogg som jag är stor nog att uppdatera dåligt alldeles själv.

Så här kommer de. De två senaste sjalarna.

För jag har såklart gjort två till.

Det var väl precis vad man kunde ana.

Den rosa är virkad av 6 nystan Catania färg 0246. Den senapsgula är exakt likadan som den här. Det vill säga Tilda 530.

Japp. Och mönstret hittar du väl i sömnen vid det här laget.

Jeansblå

I veckan kommer någon att bli överraskad med en jeansblå sjal. Som någon har önskat sig. Den personen virvlar inte omkring så mycket på nätet. Vad jag vet. Så jag kan gott visa upp den här.

Virkad i Catania färg 0421 (Denim). Det här gamla vanliga mönstret och med virknål 3,5. 6 stycken nystan.

Den är fin. Hoppas att mottagaren blir glad.

Senapsgult

Nej, men om man har köpt sig en gul handväska behöver man väl även en matchande sjal.

Tänkte tjejen i filmen som faktisk även har skrivit brevet.

Tildas garn i färg 530.

Och som vanligt 6 stycken nystan, virknål 3,5 och mönstret har du här. Men allt det där kan du ju redan. Efter alla 450 virkade sjalar jag har kastat ut här.

Och nya väskan är från Lindex.

Så kan det vara.

Helt ny sjalgrej

Du ska inte gå omkring och tro att jag inte är förändringsbenägen.

Nä, nä.

Här har du en tjej som tar allt med en klackspark och är helt wild and crazy.

Sist när jag skulle köpa garn till en ny sjal till exempel. Då fanns inte den färgen jag önskade i mitt vanliga garn (Tilda från Svarta Fåret. Du vet.). Så gissa vad jag gjorde då?

Jo, köpte ett helt annat garn. Som jag aldrig testat förut.

Catania. Från Schachenmayr.

Jag kan inte säga att jag tycker lika mycket om det garnet som om Tilda. Att virka med. Men det är liksom blankare och ser lite mer exklusivt ut.

Men samma mönster. Och samma virknål. 3,5.

Och färgen…

Och jag oerhört nöjd med sjalen. Och färgen. Och allting.

Svårt att få färgen korrekt på bild. Men du ser ju själv. Typiskt skitsnygg.