Vad ska vi bjuda på?

På TV 4 just nu. Nyhetsmorgon. Där pratar man om måltidens magi. Vikten av en stressfri måltid. Om att det är viktigt att vi äter tillsammans. 

Låt oss bara konstatera att det ÄR viktigt. 

För de pratar också om vad vi bjuder på när vi bjuder andra på middag. Vänner. Släkt. Ja, de man bjuder på mat. 

De säger att det är svårt att bjuda på mat. Nu är det finns så många olika dieter och kosthållningar. 

Här vill jag verkligen räcka upp handen och be att få säga en sak. 

Jag tycker att det är superjobbigt att bjuda på mat. 

För det finns så mycket av ”Jag vill inte äta det och det…” och ”Jag tycker inte om…”. Och i det samhället vi lever just nu, när vi verkligen inte lider brist på mat, kan vi kosta på oss att rata både svamp för att det är äckligt, fisk för det tycker vi inte om, bröd för vi vill inte äta gluten och så vidare. Jag tycker i allmänhet att folk får göra och äta som de vill. Absolut. Men alla dessa kostidéer har gjort det svårt att bjuda på middag. Tycker jag. 

Och egentligen, på riktigt, inuti mig själv, tycker jag att man inte kan ta hänsyn till allt. ”Tycker inte om…” kan man inte alltid veta. Eller ens tänka på. Tycker jag. 

Har jag 8 personer på middag kan jag inte laga allas favoriträtter. 

Jag äter allt. Jag är inte väldigt förtjust i fläsklägg och fläskkorv, men blir jag bjuden på det äter jag det. Utan att säga ett knyst. 

Och frågar någon ”Äter ni allt?” svarar jag alltid ”ja”. 

Ett tag åt vi LCHF. Det var aldrig något vi sa till andra eller tvingade någon annan att bjuda på. Skulle aldrig ha fallit oss in. 

För att vara tydlig vill jag säga att det här inlägget absolut inte handlar om allergier. För allergier är något helt annat!

Steffo säger att den som bjuder på middag bjuder på exakt det den vill bjuda på. 

Jag hållet med. 

Men jag är svag för människor som ber om en särskild rätt. ”Kan inte vi få komma till er och äta pannkaka?” får mig knäsvag. Och ibland frågar jag ”Vill ni önska er vad vi ska äta?”.

Men frågan ”Är det nått ni inte äter?” ska nog bytas ut mot ”Är ni allergiska mot något?”. Och sen tänker jag ta för givet att man själv lägger till ”Vi är vegetarianer” om det är aktuellt. 

De säger också i Nyhetsmorgon att det är dåligt att sitta med sin mobil vid matbordet. Eller att ha TVn på. Här rodnar jag lite, men fattar. Det är skitdåligt. Det fattar man. 

Mats-Eric Nilsson. Så heter han som blir intervjuad. Och som har skrivit en bok om detta. 

Kan vi komma överens om en sak?

Kan vi inte bara bestämma att vi slutar med två saker? Två uttryck? Som inte är roliga längre. Och kanske egentligen aldrig någonsin varit det heller. 

Jag har sagt det. Både en och två gånger. Båda sägningarna. Ursäkta. 

Men nu slutar vi va?

Det första är:

”Det finns inte på kartan”

Ja, du vet ju vad det betyder. Att det aldrig kommer att hända. Aldrig har hänt. Är omöjligt. 

Men nu säger vi inte så mer va? På grund av töntigt och gammalt. 

Det andra är:

”Har du inte tagit din medicin idag?”

Ja, som i att man är lite för glad, lite för tokig, lite för arg, lite för mycket. 

Den sägningen är inte okej. Har aldrig varit och kommer aldrig att vara. På grund av idiotisk. 

Är du med mig? Slutar vi nu?

Har du något du vill att vi slutar med? 

Kaktus-panik

Du som har så gröna fingrar, nu måste du hjälpa mig!!!

Vad har hänt med min bästa och finaste kaktus? Den som jag snodde små, små skott av från en kaktus på ett hotellrum på en fin resa. 

Den, eller de, har växt så det knakat och frodats hemma hos mig. Men nu helt plötsligt har de förändrats. Det är som att bladen (?) rullar ihop sig. Den ser frisk ut, verkar varken torr eller rutten, men den rullar ihop bladen till typ rör. 

Varför?!!? Vet du det?

Blir superledsen om den dör. Just för stt jag snodde den från en kaktus på ett hotellrum. På en resa som var så fin. 

Här serveras du en dålig bild på den viktiga kaktusen. 

New darlings

Hur går det med köpstoppet undrar ni ju säkert. Jo, tack. Det går bra.

Men målet är ju inte att helt sluta handla. Målet är ju att handla mycket färre grejer och att de grejerna som ändå handlas ska vara bra. Och rejäla. Inget krafs och inget småskit. Bra grejer som håller och som jag verkligen vill ha.

Det började ju med ryggsäcken

… som jag ääälskar och använder precis hela tiden. Till vardag och fest.

Och så har det nu blivit ett par skor. Som jag önskat mig i en evighet. Och som jag tänkte väntat till hösten med egentligen. Men sen behövde jag nya skor redan nu och då slog jag till. Det blev ett par drömskor.

Jag är kär i skorna. På riktigt. Och de gör mig väldigt glad. Särskilt efter att jag satte i de gula snörena.

Åt andra

Det är inte så ofta jag gör grejer åt andra. Eller jo, jag gör ofta sjalar och sånt åt andra, men inte så ofta på beställning. Jag blir lite nervös vid beställningar. Blir grejerna så bra som folk hoppas? Eller blir andra människor besvikna när jag levererar det de beställt?

Ja, ni fattar.

Men nu var det så att en tjej skrev till mig och frågade om jag kunde sy en liten väska till henne. Hon hade sett den här. Om det inte vore för att den jag just gjort var lite slarvig i några sömmar, så hade hon kunnat få köpa den. Men istället skärpte jag till mig och gjorde en ny. Mycket ordentligare.

Och för en liten tid sen fyllde min brevkompis nio år. Då fick hon en liten överraskningspresent av mig med posten. Det är inte lika läskigt att göra överraskningspresenter som beställningar. För vem kan bli besviken på en överraskningspresent?

Alla tygerna kommer från Panduro och mönstret till väskorna (en stor och en liten) kommer från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger.

Armbandet är mitt eget och ingick inte i överraskningspresenten. Det är ett Pandora-armband.

Egen glasstårta

Jag vet inte om jag har sagt det förut, men jag gillar att kunna förbereda. Särskilt när vi får gäster. Jag gillar att kunna göra maten långt i förväg. Så att även jag som värdinna och min man som värd, kan få vara med på festen. Vi får dessutom ofta hem gäster som har rest långt och som stannar länge. Desto större anledning till att ha sakerna klara. För att slippa behöva hålla på. Medan gästerna väntar.

(Jo, hjälpas åt, jag vet. Men jag föredrar färdigt.)

En ny efterrättsfavorit har nu blivit en glasstårta som jag såg på Go’kväll för ett tag sen. De kallade glasstårtan för Amerikansk chokladglassbomb, men jag gillar inte ordet bomb i matsammanhang, så jag väljer att kalla den för glasstårta.

Vi gjorde den här för säkert en månad sen. Men när gästerna och vi var för mätta för efterrätt så blev den kvar i frysen. Och igår kom den fram. Och var ljuvlig.

Egentligen skulle man hälla chokladsås ovanpå, men den var det så länge sen jag gjorde så den åkte ut i slasken för länge sen. Så jag tog lite kolasås som jag hade på tub.

Ingredienser

1,5dl kakao
1,5dl strösocker
1,5dl vatten
3dl vispgrädde
50g mörk choklad
50g mjuka kolor
1dl salta jordnötter
1påse(ar) marshmallows, 150 g

Så lagar du

Jag har ju som ni vet väldigt svårt att hålla mig till recept. Ingen ska ju få bestämma hur jag ska laga min mat ni vet, så jag tänker att nästa gång gör jag nog lite annorlunda. Jag tänker att halva glassen skulle må bra av att vara gjord med vit choklad i istället. Och nötterna skulle mycket väl kunna bytas ut mot maränger. Eftersom våra nästa gäster är nötallergiker. Så, en ny glasstårta med hälften vit choklad och hälften brun, och så maränger istället för nötter. Man dånar lite när man tänker på det. Tycker jag.

Ny fabbo! Helt klart.