Adjö

Jag fick en present en gång. I en så fantastiskt fin presentpåse. Jag sparade förstås påsen. Och sparade den igen. Och igen. Och lite till. 

I det nya, hos mig, där inget ska samlas på hög och allting ska användas, rimmar det ganska illa. 

Att spara en presentpåse i en låda för att den är så fin. 

Jag har ju slutat med sånt. 

Men så skulle vi ge bort en present. Och min man fick i uppdrag att göra ordning presenten. Typ slå in den. 

”Jag tar en presentpåse, jag slår inte in i papper…” sa han och kom ut i köket med PÅSEN i högsta hugg. 

Det skar i hjärtat på mig. 

Men nu är den borta. 

Den gavs bort idag i samband med ett kalas. 

Mottagaren sa att påsen var fin. 

Ja. Ljuvlig. 

En gång fick jag en fin presentpåse. Den gav jag bort en present i lite senare. Ytterligare senare, kanske två år, dök den påsen upp på ett släktkalas. Den hade gått varvet runt. 

Har jag tur kommer påsen tillbaka till mig. Hoppas att den kommer att gå ett varv runt släkten den också. 

Det förtjänar den. 

Den förtjänar att få bära runt många presenter. Den ska inte behöva ligga i en låda. 

Annonser

Alla fel. Och alla rätt.

Du vet ju. Att jag har köpstopp. Och en lista på grejer jag ska uträtta under en viss tid. För att få köpa en onödig men väldigt önskad grej. Det vet du ju. Intet nytt under solen.

Igår hände dock nått konstigt. Jag var trött. Trött, förvirrad och tom i skallen.

Helt plötsligt stod jag nämligen i kassan på Lindex och köpte en klänning och en flaska sminkremover. 25% på hela köpet skröt de om. Jag hade provat klänningen i en storlek som visade sig vara för stor. Tog en mindre storlek utan att prova.

Så många fel på en gång.

I kassan sa kassörskan ”Du behöver inga bomullsrondeller?”. Jag svarade att det behövde jag inte. ”Men strumpbyxor då? Det är 3 för 2 och dessutom 25%. Billigare blir det inte!”. Även här svarade jag nekande. Hon frågade om jag inte behövde nått annat. Jag sa att hur mycket jag än tänker så kan jag inte komma på en enda sak mer som jag behöver. Hon svarade lite surt ”Förlåt, jag bara frågade!”. Jag hade inte ens svarat otrevligt. När hon frågade om jag behövde en plastpåse svarade jag nej igen eftersom jag har en så bra rygga. ”Inte ens det nä!” fick jag då kastat i ansiktet.

När jag kom hem ångrade jag mitt köp OCH klänningen visade sig vara för liten.

I morse hängde jag på låset för att få lämna tillbaka den.

”Vill du inte byta mot något annat?” frågade en tjej i kassan.

Hela jag ville skrika ”NEEEEEJ HAR JAG JU SAGT!”.

Men på grund av uppfostran svarade jag så vänligt jag kunde att jag ville ha pengarna tillbaka.

Det var fel att köpa klänningen. Men SÅ befriande att lämna tillbaka den.

Jag har klappat mig själv på axeln hela morgonen och jag är så nöjd med mitt beslut.

Likt vilken sorts missbrukare som helst tog jag mig ett återfall* men rättade till allt idag. Och förfasas över hur vi överöses av reklam och lockrop om att köpa mer och mer och mer.

Om klänningen hade passat och känts 100% rätt hade jag nog behållt den. Men det var inte så det kändes.

Ordningen återställd. Och ingen klänning i garderoben som blir hängandes med lappen kvar.

* Nej. Jag är inte och har aldrig varit en shopoholic. Jag vill bara handla mindre.

Blåbärsparfait med maräng

Jag har sett så många göra parfait på t ex Halv åtta hos mig och nu kände jag att jag ville testa själv.

Och så tänkte jag att maränger är ju gott, det vill jag ha i också.

Eftersom denna parfait skulle räcka till fyra personer ansåg jag att en halv sats skulle räcka. Så jag hittade ett recept och halverade detta.

Detta är mitt halva recept.

Blåbärsparfait

2 äggulor
½ dl socker
200 gram blåbär
2 dl vispgrädde

Vispa ägg och socker fluffigt, blanda i blåbären.
Vispa grädden och blanda med äggsmeten.

Varva smet och krossade maränger i en form med löstagbar kant. Frys.

Ta fram din parfait en stund innan den serveras.

Garnera med maränger och hela blåbär.

Den här blev löjligt god. Så god att jag tänker att jag aldrig mer kommer att göra någon annan efterrätt. Jag tänker att den går att variera också. I portionsformar, i en stor form, i en smal form… ja… med andra bär… med lakrits. Och så vidare.

Och en annan grej med detta. Som är så jäkla bra. Man kan göra den lååångt i förväg. En vecka. Eller sju. 

Julkalender i miniformat

För länge sen såg jag en några små minikalendrar på nätet. Och blev väldigt inspirerad och ville testa att göra egna.

Jag köpte tändsticksaskar i något slags mellanstorlek. 7 x ca 5 cm. (Solstickans stickor. Köpte dem på Willys.) Klädde in askarna i vitt papper. Själva lådan behövdes inte kläs in eftersom den redan var vit.

Sen ritade jag en framsida. Och klippte ut. Och klistrade på.

Färdigt.

Och så stoppade jag i 24 godisar. Jag har använt två olika sorter. Eftersom jag köpte för få av den första sorten och sen fanns de inte kvar i affären så jag valde en ny sort.

Nu har jag gett bort några askar när vi haft vänner hemma på middag. Som en present på tallriken vid middagsbordet. Och alla som fått dem har blivit jätteglada.

Jag kommer absolut att göra detta fler gånger. Väldigt roligt att ha en hög att ge bort.

Nästa gång kommer jag nog att sätta dit en baksida också. Och skriva en julhälsning. Som om det vore ett julkort ungefär. Tänkte jag mig.

En välkommen blomfluga

Lalylala har gjort en virkbok som jag bara var tvungen att ha.

Men har man köpstopp får man försöka vända och vrida på grejer så att man kan köpa utan att köpa. If you know what I mean. Så jag skaffade mig en vän i nöden. Och frågade om vi inte kunde ge varandra den här boken i julklapp. Och det tyckte hon. För hon ville också ha en. Så nu är de beställda och julen är i antågande och det ska bli så himla kul för det finns så otroligt söta grejer i boken.

När man köpte boken fick man ett bonusmönster. På en blomfluga. Den gjorde jag i ett kick och den blev så söt så hälften vore nog.

Boken köpte vi via Etsy.

Familjen Höst är ett annat gäng som Lalylala har uppfunnit. Hon är bra hon.

Estrella

För länge sen köpte jag en massa grått garn för att jag skulle virka en sjal. Men garnet visade sig vara superjobbigt att virka i. Det är väldigt fint, men det är liksom inte så tvinnat. Så risken är stor att (läs: jag blir galen för att detta händer hela tiden) garnet delar sig och att man bara får med sig halva garnet genom öglan. Jobbigt.

Matilda från Svarta Fåret. Den här färgen heter 08.

Så garnet har legat där i flera år tror jag och jag har försökt att komma på vad jag ska göra med det. En väska kanske, en grytlapp, en duk… ja, sådär har jag funderat. Och även påbörjat och repat upp.

Men så hittade jag en så ursöt docka. Estrella. Från Polaripop. (Instagram: @polaripop) Och jag blev genast tvungen att testa att virka en enfärgad docka. I det jobbiga gråa garnet. Det jobbiga gråa, fina garnet. Jag köpte mönstret hos Etsy.

Och när hon blev färdig blev jag överlycklig över hur fin hon blev. Att göra henne enfärgad var nog min bästa idé. Även om jag inte kom på idén själv för jag såg den enfärgad hos Polaripop. Men där i ljus pastell.

Såhär blev min Estrella. Jag tycker att hon är asfin!

Ett nytt sätt

Jag har en del saker jag behöver få gjorda. En del saker är viktiga, andra lite banala nästan. Men ändå sånt jag vill få gjort. Larv och allvar blandat.

Jag har haft svårt för att få vissa av sakerna gjorda. En del saker har jag försökt få gjorda i flera år. Patetiskt och förståeligt samtidigt. På en gång.

Men så kom jag på en sak. En grej jag vill ha. En helt onödig sak som jag verkligen inte behöver och knappt kan försvara att jag vill ha. Lite dyr men inte så dyr att jag blir hemlös på grund av obetald hyra. Inte ens så dyr så att jag behöver hoppa över ett endaste mål mat. Dyrare i samvetet än i plånboken om du förstår hur jag menar.

Och så kom jag på att om jag gör en lista på skitjobbiga saker som jag måste göra före ett visst datum, då får jag köpa den där grejen.

Så jag gjorde en lista.

Den är rätt mastig.

Ingen lek.

Det står inte ”Baka en sockerkaka och ät upp den” precis. Nä, jag får ta i. Både fysiskt och psykiskt.

Jag har börjat beta av. De tyngsta grejerna är långt ifrån avbockade. Jag har bara börjat.

Idag t ex. Städade av hela balkongen. Har rensat bland alla grejer i badrummet. Smink, krämer, nagellack, ögonskuggor. Det jag inte vill ha mer har jag slängt. Kvar är det jag använder. Inget mer.

Detta tog mig halva dagen. Och jag kände mig så nöjd. Känner. Känner mig nöjd.

Men när jag skulle pricka av allt på listan blev jag lite snopen. Badrummet och balkongen hade jag visste glömt att ta med på listan.

Onödigt arbete som ändå gjort mig så nöjd.

Även om dagens arbete inte lett till ett enda kryss.

Och jag står fast vid det jag sagt så många gånger förut. Att det ofta känns som att man har fler saker när man rensat och fått färre. Att veta exakt vad man har och bara äga det som används får en att känna sig rik. Favoriterna försvinner lätt i vimlet annars.

Nu är det köpstopp som gäller. En av punkterna innebär köpstopp. Och det känns skönt. Jag har sagt upp alla reklammail. Avslutat mailregnet från Lindex, H&M Åhléns och alla andra som mailar mig en gång om dagen och vill att jag ska köpa nått. Och vilken befrielse det är. Jag slipper säkert tio mail om dagen som skriker ”KÖÖÖÖP!”.

För jag ska inte ha nått. Jag har så jag klarar mig.

Och jag ska klara den här utmaningen som jag gett mig själv.

Jag ska minsann visa.

Mig själv.