Själva grejen är belöningen

Jag lyssnar på en bok av Olof Röhlander och Magnus Lindwall. ”Motivationsrevolutionen: Från temporär tändning till livslång låga”.

Boken handlar om att hitta motivation på ett nytt sätt. Det går i stort ut på att hitta motivationen i själva grejen. Istället för att göra en sak för att sen få en belöning ska man hitta belöningen i själva grejen.

Jag har funderat på vad mina såna grejer kan vara. Och om jag kan hitta några nya. Nya bra saker som gynnar mig på flera sätt men även belönar mig i själva grejen.

Det känns lätt att säga att virkning är en sån grej. Jag behöver inte motivera mig själv att virka en sjal eftersom själva virkningen är en belöning i sig. Jag behöver inte muta mig själv med att få en fin present när jag virkat färdigt eftersom virkandet är presenten.

Sen jag började jobba hemifrån har jag börjat gå ut och gå en promenad på morgonen innan jag börjar jobba. Från början tänkte jag att om jag bara gör det så får jag en god kopp kaffe och en leverpastejsmacka när jag kommer hem. Men nu har jag kommit på att den där promenaden är så ljuvlig att belöningen är promenaden i sig. Jag behöver ingen macka.

Jag försöker verkligen motivera mig själv med den här metoden hela tiden. För att få ett lite mildare tryck med kniven mot strupen. Det är så mycket som är tvunget och tråkigt, så kan det som är lite trist bli roligare så är jag den som ställer mig först i kön för att ta hjälp av den metoden.

Jag har kommit på att om jag lyssnar på en bok medan jag städar så blir städningen mer belönande än det rena hemmet. Jag har kommit på att om jag äter hälsosam mat som är skitgod så är inte den hälsosamma maten längre ett måste eller ett straff, den blir istället en fröjd.

Har du några såna grejer? Höga trösklar som du tar dig över hur smidigt som helst därför att grejen är belöningen?

Det är en intressant tanke i alla fall. Eller hur?

Jaha, men då så.

Japp. Då har jag plötsligt vant mig då. Då har jag vant mig och lärt mig att leva med en grej som jag trodde var omöjlig för mig.

Jag har fått flytta hem mitt kontor.

Jag är inte ensam. Jag vet det. Jag är typ sist på bollen. Igen.

Men det har hänt nu i alla fall. Att jag jobbar hemifrån. Och inte hemifrån som i ”Jag är för det mesta hemma men då och då åker jag in till kontoret” utan som i ”Jag jobbar hemifrån 100%. Man kan se mig som portad.”.

Ja, som det enda rätta sättet kanske.

För jag har möjlighet att jobba hemifrån och då är det ju det rätta sättet just nu precis det här. Om vi ska få stopp på den där moderna pesten.

Men det rätta sättet behöver inte alltid kännas bra. Och det gjorde det inte från början heller. Det vill jag verkligen säga. Att det kändes som i en amerikansk film. Jag hämtade en enorm kartong och packade ner allt jag behöver, körde fram bilen till entrén, packade in och drog hem.

Fick jag sparken eller?

Var det det som hände?

Så kändes det i alla fall.

Nu känns det inte som sparken längre. Nu känns det som det nya normala.

Och normalt behöver ju inte heller alltid vara det bästa tänkbara.

Men nu är det såhär.

Och jag håller på att bli van vid detta nu.

Nu är det jag och min ensamhet som fikar och äter lunch ihop.

Jag har all utrustning jag behöver och jag sitter lika bra här som på jobbet. Men det är fult och det är inte mysigt. Och det är framför allt ensamt.

Vi har ett gästrum som jag nu har inrett till kontor. Ja, man kan nu säga att rummet är mitt enorma och fula skrivbord. Vi bor i en lägenhet med två rum och kök och skrivbord. Så kan man säga. För jag har det inte så att jag bara kan ta hem en liten smidig laptop och sätta mig vid köksbordet eller lägga mig i soffan. Nä, jag har två enorma skärmar och en laptop.

Det ser ut som om jag är en sån som bevakar Stockholms tunnelbanesystem du vet.

Så ser vårt gästrum ut nu.

Så mysigt så.

Okej. Just in case: Det är inte synd om mig och det finns massor av människor världen över som gladeligen skulle vilja byta med mig. Jag vet det. Men det får bli ett annat inlägg. Det här är mitt inlägg och mitt skrivbord och mina bevakningsskärmar. Okej? Ska vi säga så den här gången?

Jag pratar med mina kollegor och med andra människor mest hela tiden. Men det är en sak att stirra in i en skärm och det är en annan att ses i verkligheten. Att möta någon i korridoren och le och bli glad över att se någon.

Det finns fördelar med detta förstås. Men inga fördelar som förändrat mitt liv oerhört positivt. Jag tjänar tid på att slippa resa, jag tjänar pengar på att inte behöva tanka, jag kan ta sovmorgon till en kvart innan jag börjar jobba och så vidare. Men allt detta skulle jag kunna klara mig utan. Det var bra som det var innan.

Jag biter ihop här vid mitt skrivbord och längtar till den dagen då vi alla sitter på kontoret igen. Men tills dess samlar jag på fördelar för att trösta mig själv.

För shit vad jag saknar att träffas.

Shit vad vi alla längtar tills allt blir som vanligt.

This too shall pass.

Golvljusstakar

För en tid sen så visade jag några golvljusstakar på Instagram, som min man och jag pysslat ihop. Jag fick sen lite frågor kring dem och önskemål om att jag skulle berätta hur vi gjorde dem.

Och det ska jag nu göra.

Varsågod.

Jag köpte två stycken ”stolphattar” på ByggMax.

Sen köpte jag rundstavar från samma ställe. Jag minns inte tjockleken på dem men jag försökte få dem så nära själva ljusen som möjligt. Vilket jag inte direkt lyckades med eftersom de bara hade en storlek i just den butiken.

(Här kom vi på efter många om och men att vi hade kunnat köpa kvastskaft istället. De är mycket billigare och är lagom tjocka. Finns där krattor och sopborstar för utomhusbruk säljs. 20 kr per styck typ.)

Och så hade jag redan några ljuskoppar hemma… men såna finns att köpa i pysselaffärer. Panduro t ex…

Bör vara såna med hål i botten så att man kan skruva fast dem. Men annars får man väl limma tänker jag. Det funkar bergis det också.

Ja, sen är det bara att skruva fast rundstaven i stolphatten (en skruv underifrån bara, glöm inte att förborra!) och så på med ljuskoppen i andra änden. Och lite målarfärg.

Jag köpte väggfärg på Biltema. En liten burk för 32,90 räckte till två ljusstakar. Jag tänkte att vägg och ljusstake är ju ungefär samma sak så det borde funka.

Och så rätt jag hade.

Jag har batteriljus i mina ljusstakar för de står i hallen där vi inte alltid håller hus. Och så har jag inget som samlar upp eventuellt rinn av stearin. Vill du ha levande ljus i dina ljusstakar så bör du nog ha en liten grej som stoppar rinnande stearin mellan ljuskopp och pinne.

Jag gjorde mina ljusstakar 100 respektive 80 cm höga. Det tycker jag blev fantastiskt lagom.

Jag älskar ljusstakarna och vill absolut göra flera. Men då kommer jag att använda kvastskaft. Dels billigare, dels enklare att få hem i bilen och så vidare. Och varför göra saker krångligare när man kan göra dem enklare.

Men rundstav/kvastskaft, stolphatt, ljuskopp, två skruvar (per ljusstake) och målarfärg. Det är vad du behöver.

Lycka till.

Ärtan pärtan

Ibland är jag väldigt sen på bollen. Det är inte som att jag sätter mig på tvären med armarna i kors och gapar om att jag vägrar gå samma väg som alla andra. Det är bara det att jag… ja, jag vill inte säga att jag är trög, men ibland fattar jag inte det stora i att gå den vägen som många andra går. Jag ser inte riktigt vart folk är på väg och förstår heller inte riktigt varför.

Jag är till exempel asdålig på tecknad film. Jag är asdålig på filmer och berättelser som inte känns rimliga. Möss som kan prata, andra världar till vilka man kan åka om det passar, drakar och demoner och trollkarlar… det är liksom inget för mig. Jag får inte ihop historierna.

Men! Nu skaffade vi i alla fall Disney+ en kväll när vi inte visste vad vi skulle se på TV. Och vi har betat av en del. ”Själen” t ex. Mycket märklig film. Inget för mig. ”Frost 1” och ”Frost 2”. Helt okej även om jag inte förstår det stora i dessa filmerna. ”Insidan ut”. Bra film om känslor men också väldigt märklig. Mest av allt roligt för att de var i San Fransisco och att jag kände igen mig lite där.

Att jag tycker att det mesta tecknade är onaturligt, märkligt och svårt att förstå gör ju att jag inte ser sånt så ofta. Men nu övar jag mig med Disney+. Och jag lär mig att gilla det.

Nu har turen kommit till ”Toy Story” och jag har tagit mig igenom de tre första och faktiskt skrattat högt. Mest förtjust är jag nog dock i alla leksaker de har lyckats få med. Och hur roligt det blir när de kan prata.

Men! Nu kommer vi till varför jag skriver detta.

Är du med nu då?

Okej.

De allra flesta leksakerna känner jag igen. Jag menar, jag vet vem Barbie är och jag har ringt i en sån där leksakstelefon när jag var liten och så vidare. Men vad är det med de där tre ärtorna i en ärtskida?

Jag har skrivit om dem förut eftersom vi såg Disneyaffär i New York vara helt proppfull av såna. Men vilka är de där ärtorna? Var det någon som lekte med såna förr? Eller hittades de på till Toy Story? Och hur kunde de bli så poppis att man kunde fylla en hel butik på Time Square med såna?

Jag såg dem skymta förbi några gånger i ”Toy Story 3”, men får de en större roll i 4:an då kanske?

Ja, såhär viktiga grejer går jag omkring och tänker på vid lediga stunder.

Vad tänker du på?

En virkad variant jag virkade en gång. Man kan läsa om det här.

Potatisgnocchi, min bästa frukt

Jag skrev om den här rätten på Insta igår. men jag måste skriva om den här också.

Och det gör jag enbart för att försäkra mig om att jag aldrig ska tappa bort receptet.

Och lite för att du också ska få se det. Förstås.

Receptet kommer från Coops tidning Mersmak och här finns en länk om man vill.

Såhär såg det ut när jag lagat det. Jag köpte fryst hackad grönkål och det faktum att den var hackad var kanske inte tio av tio, men nu blev det så. Och det blev så toppen.

Jag la till röd lök. På grund av att mat utan lök nästan inte existerar i mitt hem.

Jag har gjort egna gnocchis många gånger. Men den här gången köpte vi färdiga i påse. Gick bra det också.

Hönan eller ägget?

Jag har märkt en ny grej hos mig själv.

Eller är det egentligen en gammal grej?

Jag är en känslosam person. Jag är inte känd för att vara sval. Jag har som man säger, känslorna på utsidan. För det mesta.

Ta med dig det in i den här funderingen.

Jag har märkt en ny grej hos mig själv som händer när jag möter människor jag tycker om. Det hände senast i morse 06.54.

Jag var på Coop och handlade två röda äpplen och mötte en bekant. En bekant som jag gillar men som jag inte träffat på länge and you all know why.

Jag blev jätteglad.

Hon blev jätteglad.

Och vi sa i kör ”Och så får vi inte ens kramas!”.

Då hände det där som jag märkt händer nu för tiden när jag möter någon som jag gillar. Jag blir knallröd i hela ansiktet.

K-N-A-L-L-R-Ö-D!

Jag sa till kompisen i morse att jag tror att det är energin av en kram som sätter sig i ansiktet nu istället när nu kramar plötsligt är så tråkigt förbjudet.

Jag har märkt det flera gånger. Att jag blir knallröd av att möta någon som jag skulle vilja krama.

Det är både jobbigt och lite skit samma. Jag är snart 50 år och kan väl klara av att bli lite blossig en stund. Men det är ju intressant.

Blev jag såhär blossig även innan kramar blev förbjudna, eller uppkom det när energin av kramandet måste stanna kvar i min egen kropp?

Har du märkit något sånt här också?

Eller är du lite svalare och lite mer sansad än jag?

Rakt in i julveckan

Har just avslutat en hemmakonsert. Streamad sådan. Med julkänsla och gospel av bästa sort. Carolas. Så fint och bra.

Det har varit en lugn helg som blev på ett helt annat sätt än som var tänkt. Jag vet att pandemin inte drabbat mig värst av alla, men du vet ju. Mitt liv, mina viktiga grejer. Och så vidare. Men från nu går mitt liv från allting inställt till inget planerat. Nu klev jag över den gränsen. Rakt in i det oplanerade livet.

Ska nog försöka planera något som jag vet kommer kunna bli av.

Kalle Anka på julafton. Det är väl inte inställt va?

Jag har haft en bra helg. Ska inte säga nått annat. Har hämtat mat på lokalt favoritställe, sett Så mycket bättre som jag tycker har blivit så mycket sämre, pyntat, sytt, vilat, kollat julkalender och skänkt pengar till Musikhjälpen. Som slog rekord i antal intiativ. Fantastiskt.

Jag började på en pappersstjärna igår och när jag skulle sätta ihop den idag visade det sig att jag slarvat. Men det blev en dubbel stjärna till slut och jag är nöjd. Så nöjd.

Vill du göra en egen stjärna kan du kika in hos Lovely life och få både tips och instruktion.

Nu går vi snart rakt in i julveckan och jag jobbar övertid måndag, tisdag och lite mindre på onsdag. Sen blir det jul. Det ska hända så mycket på de här tre dagarna så de känns som fyra månader. Men vi ska väl klara oss igenom det också.

Må det snart bli onsdag eftermiddag.

Men tills dess ska jag försöka göra det bästa jag kan av de trösklar och dalar jag ska ta mig över och förbi.

Hoppas att din helg varit fin och mjuk mot dig.

Virkade (jul)(mini)doughnuts

Fick ett ryck igår och virkade mig en liten munk med lite juligt tema. Tänkte inte använda den till något särskilt, ville egentligen bara göra nått. Men den kan ju hängas i granen eller användas som leksak eller pynt eller vad som helst. Eller så bjuder den bara på en liten pysslig stund helt enkelt. Och det var precis vad jag behövde igår.

Så här ger jag dig en pysslig stund. Om du är sugen på det.

Inspirerades av lite olika mönster och hittade till slut på ett själv. Tänkte att jag kan dela med mig.

Virkade (jul)(mini)doughnuts
(Gör två stycken, i olika färg eller i samma om du hellre vill det.)

  1. Lägg upp luftmaskor 15 maskor. Fäst till en ring med hjälp av en sm.
  2. 15 fm (=15 maskor)
  3. 2 fm, 2 fm i samma maska (=20 maskor)
  4. 3 fm, 2 fm i samma maska (=25 maskor)
  5. 4 fm, 2 fm i samma maska (=30 maskor)
  6. 5 fm, 2 fm i samma maska (=35 maskor)
  7. 35 fm
  8. 35 fm
  9. Klipp av tråden och lämna en bit att sy ihop med.

Virka sen en likadan till.

Sy ihop delarna, börja med hålet i mitten och sy ihop delarna där. Sy sen runt om och stoppa din doughnut allt eftersom den sys ihop.

Pynta din munk som du vill. Jag sydde några röda knutar och de gröna löven är bara några stygn här och där. Svårare än så behöver det ju inte vara.

Perfekt pyssel för den som har restgarner eller fingrar som behöver virka.

Virkade julkakor

Det är nästan så att mina julkakor som jag virkade för länge sen har börjat mögla. Men det går ju alltid att göra en ny omgång. Men är du sugen på att virka små julkakor så bjuder jag här på mönstret.

Kaka
Gör en magisk ring
Varv 1. 6 fm i den magiska ringen = 6 maskor
Varv 2. *2 fm i varje maska* = 12 maskor
Varv 3.  *1 fm i första maskan, 2 fm i nästa maska* = 18 maskor
Varv 4.  *2 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 24 maskor
Varv 5.  *3 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 30 maskor
Varv 5.  *4 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 36 maskor
Varv 6.  *5 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 42 maskor
Varv 7. 1 fm i varje maska = 42 maskor
Varv 8. *5 fm, 2 maskor tillsammans* = 36 maskor
Varv 9. *4 fm, 2 maskor tillsammans* = 30 maskor
Varv 10. *3 fm, 2 maskor tillsammans* =  24 maskor
Varv 11. *2 fm, 2 maskor tillsammans* =  18 maskor
Varv 12. *1 fm, 2 maskor tillsammans* =  12 maskor
Varv 13. *2 maskor tillsammans* =  6 maskor
Klipp av tråden och sy ihop de återstående maskorna.

Vill du stoppa din kaka gör du det bäst ungefär vid varv 11.
De ljusbruna kakorna på bilden är stoppade, de mörkbruna är det inte.

Glasyr
Gör en magisk ring
Varv 1. 5 fm i den magiska ringen = 5 maskor
Varv 2. *2 fm i varje maska* = 10 maskor
Varv 3. *3 fm i nästa maska, sm i nästa maska* = 20 maskor
Varv 4. *fm i nästa maska, 3 fm i nästa maska, fm. sm i nästa maska* = 30 maskor
Varv 5. *Hoppa över en maska, 1 fm, 5 fm i nästa maska, 1 sm, hoppa över nästa maska, 1 sm i nästa maska* = 40 maskor.

Fäst trådarna och sy fast glasyren på en kaka.

Jag har bjudit på andra mönster här i bloggen genom åren. Vad sägs om lussekatt? Cupcakemössa? Glasunderlägg? Bubbliga rosetter? Virkade pärlarmband (För övrigt mitt mest besökta inlägg någonsin!) eller dockan Märith?

Fyra prickar

Jag tycker sällan att det är intressant när människor vill berätta vad de har drömt om på natten.

Det blir alltid så svårt att förstå och är sällan roligt att lyssna på.

Men trots det kommer jag nu att berätta för dig vad jag drömde i natt.

För det var så sjukt roligt.

Jag drömde om min kompis Signe. Hon är hund. Och definierar sig själv som det också. Signe och jag är bästisar även i vaket tillstånd. Hon finns på riktigt.

Såhär långt känns allt okej. Men nu ballar det ur.

I natt drömde jag att Signe kunde skriva.

Gav man henne ett papper och en penna så tog hon pennan i munnen och skrev massa bokstäver på rad.

Små, raka, versaler. I fina rader.

Jag tänkte att det var synd att hon inte kan stava ännu. Bara skriva bokstäverna.

Inte stava ännu.

ÄNNU!

Jag tänkte också att det bara var vokaler hon kunde.

Det var ju förvånande.

E I U O I I A A Ö Ö Å O Ä Ö

Lite sådär. Så skrev hon.

Men hon gjorde ett stort misstag som bekymrade mig lite. Som jag på allvar funderade på hur jag skulle kunna få henne att sluta med.

Hon satte fyra prickar över bokstaven Ö.

Fyra prickar på rad istället för två.

Det var det enda i denna helt sjuka dröm som jag tyckte var märkligt.

Det och att hon inte verkade kunna lära sig stava.

Jag vill faan ringa upp henne och be om ursäkt.

Vem är jag att döma en hundbästis liksom.

Hon hade snyggare handstil än jag har.

Jag behöver faan vila.