Ja, nu närmar det sig. Med stormsteg. Det går så fort. Plopp så visade almanackan 20 december. Hur blev det såhär? Varför blev det inte som jag tänkte? Eller ville?
Jag har kommit på att jag är en tidsmissbrukare. För jag vet inte vad jag gör med den. Den bara försvinner. Jag läcker tid. Som ett såll. Jag måste hålla ihop mig.
Jag har pratat med en kollega om detta. Vi har sagt att vi ska ge varandra tidsspararknep. Hans första knep till mig kom direkt. ”Vi säger upp oss!”.
Skämt å sido.
Idag stod jag i kön på Lindex och skulle betala en julklapp till min svärmor. Kön var lika lång som butiken är djup. Det var hysterisk stämning och någonstans i bakgrunden hördes julmusik. Jag vet inte om detta kallas julfrid. Men så var det. Och när jag stod där i kön sneglade jag på en flaska med sminkborttagningsmedel. Som jag måste ha eftersom jag använder vattenfast smink. Och min flaska som jag har börjar ta slut. Men jag tyckte att priset var lite väl högt och tänkte att en sån flaska har de ju i affären där vi en timme senare skulle handla mat. Så jag tänkte att jag köper den där. Och spar en tia. Typ.
Och vad händer? Jo, den är slut i mataffären. Inte en enda flaska kvar. Så vi fick åka till en annan mataffär sen. Och ännu en. Innan vi fick tag på en flarra. Den tian jag sparade på Lindex gick åt till bensin senare. Och för att inte tala om humöret, hur det blev.
Och vi det här laget hade ju Lindex stängt för länge sen.
Och tian blev till slut inte mer än 5,50. Så det var vad jag sparade i pengar. I energi sparade jag ingenting. Tvärt om.
Min kollega hade en till knep förutom att vi ska säga upp oss och det var att köpa saker i större mängder. Sånt man använder hela tiden men som inte finns i den närmaste butiken kanske. Varje gång man köper det så köper man två. Eller tre. Nästa gång har man en flarra/burk/påse i skåpet redan.
Läge att börja hamstra. Vi tror att hamstring spar tid. Och många bäckar små.
I morgon är det jag som är i luckan hos Matilda. Eller jag och jag… men något från mig. Det är något jag är delaktig i som är priset i luckan. Var snälla och var med i tävlingen. Vore så pinsamt om ingen ville vara med och vinna min grej. 🙂
Nu: Historieätarna. HURRA!
Life is a plate of cupcakes 
Ja det går galet fort! Nu är det ju snart nytt år. Plopp sa det så blev 1 januari 2012 plötsligt 27 december 2012. Ungefär så.
Jag försöker att ha saker hemma. Att planera är en stor del för mig när det gäller min tid. Oavsett om det handlar om tandkräm eller matlista varje vecka. För det sparar både tid o pengar.
Säga upp sig, ja tänk om man kunde bara sådär.