Om Susanne

Storstadstjej på landet. I svår och långvarig 40-års kris. Funderingar, pyssel, bilder och småprat i en salig röra. Allt inbäddat i ofärgad gelé. Som en aladåb ungefär. Jag är lite av en nybörjare på bloggar. Har haft hemsida i 150 år. Den finns kvar. I fall att.

Frufridagen

Idag är det Frufridagen. En dag som skapades för att kvinnor skulle få en fri dag per år. Slippa hushållssysslor och få roa sig med annat. Och så vidare.

Jag hörde ett samtal på radion i morse. En man intervjuades och berättade om den här dagen. Han sa att det nu för tiden inte behövs en sån här dag i Sverige för här är vi så jämlika nu för tiden.

Wow.

Intervjun avslutades med att han fick fråga om ifall han ska laga maten hemma ikväll eller inte. Då svarade han att han är minsann en ”hushållsman”, så han lagar mat andra dagar på året också.

Ungefär så.

Hushållsman? Är det en man som sköter hushållet?

Vad kallas en kvinna som sköter hushållet då?

Kvinna?

Jo, vi är så jämlika i det här landet så.

Det är så fint.

Det är tur att han inte sa att han ”hjälper till” hemma. För det är mitt värsta uttryck. När en man säger ”Jag hjälper till hemma”. Eller när en kvinna säger att hennes man ”Hjälper till hemma”.

Hjälper till?

Att hjälpa någon betyder väl att man gör något som egentligen inte är ens egen uppgift? Att hjälpa någon att ta in posten när den är på semester. Att hjälpa någon att fålla upp dens byxor? Att hjälpa någon över gatan?

Man ”hjälper väl inte till” om man lagar maten man själv ska äta eller om man tvättar sina egna underkläder.

Ursäkta, men jag var tvungen.

Nu lämnar jag det här ämnet.

Men självklart gäller även samma sak fast tvärt om. Att en kvinna ”hjälper till” hemma är precis lika konstigt. Eller att en man som bor med en annan man. Eller en kvinna som bor med en annan kvinna. Eller vad som helst. Vilken variant som helst.

Såklart!

Nu ska jag hjälpa till med att hämta en kopp kaffe till mig själv. Jämlik som jag är. Och fast jag är fru och alltså borde vara fri idag.

 

 

 

Helt ny sjalgrej

Du ska inte gå omkring och tro att jag inte är förändringsbenägen.

Nä, nä.

Här har du en tjej som tar allt med en klackspark och är helt wild and crazy.

Sist när jag skulle köpa garn till en ny sjal till exempel. Då fanns inte den färgen jag önskade i mitt vanliga garn (Tilda från Svarta Fåret. Du vet.). Så gissa vad jag gjorde då?

Jo, köpte ett helt annat garn. Som jag aldrig testat förut.

Catania. Från Schachenmayr.

Jag kan inte säga att jag tycker lika mycket om det garnet som om Tilda. Att virka med. Men det är liksom blankare och ser lite mer exklusivt ut.

Men samma mönster. Och samma virknål. 3,5.

Och färgen…

Och jag oerhört nöjd med sjalen. Och färgen. Och allting.

Svårt att få färgen korrekt på bild. Men du ser ju själv. Typiskt skitsnygg.

Ett sånt där osponsrat inlägg igen

Jag bara måste säga en sak. Att i Body Shops julkalender 2017 fick jag en grej man tar bort smink med. En superprodukt. För rolighetens skull kan vi kalla det för tvättsmör. För att det heter det.

Burken tog slut efter en tid och jag minns att jag tänkte att det var ju fasligt vad det räckte länge trots att jag använder det varje dag.

I somras var vi i Gävle. Då var tvättsmöret slut och jag köpte en ny burk. Det var i början av juli. Den kostade strax under 200kr men jag fick nån rabatt för att jag är så snygg och bra. Eller om det var för att de hade någon kampanj och rea eller nått sånt. Minns inte. Så jag betalade 200kr totalt för ett tvättsmör och en hel hög med andra grejer. Minns jag.

Billigt och sjusärdeles toppen.

Och!

I går morse såg burken ut såhär.

I mitten av januari.

Jag har alltså använt detta varje dag i över ett halvår och nu är det slut.

Jag älskar grejer som påstås vara dryga och som verkligen visar sig vara det.

Heja tvättsmöret. Drygt och jäkligt bra att ta bort vattenfast smink med. Och det säger hon som har löjligt känslig hy dessutom. Som får klåda av att vistas i samma kommun som en hyacint.

Det är verkligen tjejen i filmen som har skrivit brevet.

Osponsrade bullar

Handlade på Willys igår. Brukar kolla i deras billiga låda. Där hittar man sånt som utgår ur deras sortiment. Eller har kort datum.

I den lådan hittade jag bullar från Risenta.

Jag tyckte att detta verkade vara värt 18 stålar.

Och det kan jag säga.

Att de här 18 stålarna var så välplacerade att till och med det dubbla hade varit okej.

En ny favorit.

Och med en klick kebabsås fick världen ett smälltjockt guldskimmer.

Detta ska jag köpa fler gånger.

Jag fick tillsätta vatten och nån matsked olja. Båda grejerna hade jag lämpligt nog hemma. Och jag rullade ihop 30-35 stycken bullar som jag sen stekte i 5 minuter.

Minimal insats, jäääkligt gott.

Imorgon ska jag äta såna här i en wrap ihop med grönsaker.

Hold din kæft.

(Om inlägget är sponsrat? Jo tjena!)

Kikärtsfrallor

Jag skulle servera soppa till en lunch och tänkte slänga ihop en snabb limpa bikarbonatsbröd. Ja, sånt där som inte behöver jäsa.

Men någon hade glömt att köpa mjöl.

Så jag tjurade ihop.

Och kom sen på att jag läst om frallor gjorda på kikärtor.

Och det hade någon kommit ihåg att köpa hem.

1 burk kokta kikärtor

2,5 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

1,5 msk ljus vinäger

3 ägg

Salt

Flingsalt och linfrön till garnering.

Häll av och skölj kikärtorna.

Mixa allt, klicka upp 6 klickar på bakplåtspapper.

25 min i 200 grader

Jo, då. Det blev smarrigt som sjutton. Inte samma konsistens som vanligt bröd, men god smak och bra på många sätt.

… och så en till…

Ja, inte är det någon hemlighet precis. Att jag helt snöat in på virkade sjalar.

Men få saker får mig så harmonisk som att virka dessa.

Det blev en till. En rosa.

Som vanligt är den virkad i mönster från Garnstudio, med hjälp av virknål 3,5 och i Tilda från Svarta Fåret.

De här färgerna har jag virkat sjalar i tidigare…

 

Kebab

Gillar du kebab?

Jag är mer kär i kebab än Romeo är kär i Julia.

Ska jag be att få tala om.

Och nu tänkte jag tipsa dig om detta. Så att du får vara med och uppleva detta ljuvliga som jag har upptäckt.

Att det finns jättegott kebabkött i frysdisken på Coop.

Joråsatte.

Och av detta har vi gjort två saker. En stor sorts pizza och en liten.

Den stora gör vi på libabröd. På med lite tomatsås av lämpligt slag (kan funka med tomatpuré om man är desperat och vill göra det enkelt för sig), strimlad rödlök och riven ost.

Skjuts in i ugnen.

Stek kebabköttet enligt anvisningen på kartongen.

Ta ut pizzan, strö över kött, ringa över kebabsås som du antingen köper färdig eller gör själv. Och så jalapeños på detta.

Alltså jag dånar.

Det var de stora pizzorna det.

De små har jag gjort som drinktilltugg en gång. Då köpte jag färdig pizzadeg på rulle och stansade ut hjärtformade degbitar med ett pepparkaksmått. Det visade sig vara helt onödigt arbete. Ingen människa kan se att de ser ut som hjärtan.

Men vad gör det?

Nästa gång jag ska göra små så gör jag en stor och skär i småbitar istället. Det liksom lite mer min melodi.