Om Susanne

Storstadstjej på landet. I svår och långvarig 40-års kris. Funderingar, pyssel, bilder och småprat i en salig röra. Allt inbäddat i ofärgad gelé. Som en aladåb ungefär. Jag är lite av en nybörjare på bloggar. Har haft hemsida i 150 år. Den finns kvar. I fall att.

Potatisgnocchi, min bästa frukt

Jag skrev om den här rätten på Insta igår. men jag måste skriva om den här också.

Och det gör jag enbart för att försäkra mig om att jag aldrig ska tappa bort receptet.

Och lite för att du också ska få se det. Förstås.

Receptet kommer från Coops tidning Mersmak och här finns en länk om man vill.

Såhär såg det ut när jag lagat det. Jag köpte fryst hackad grönkål och det faktum att den var hackad var kanske inte tio av tio, men nu blev det så. Och det blev så toppen.

Jag la till röd lök. På grund av att mat utan lök nästan inte existerar i mitt hem.

Jag har gjort egna gnocchis många gånger. Men den här gången köpte vi färdiga i påse. Gick bra det också.

Hönan eller ägget?

Jag har märkt en ny grej hos mig själv.

Eller är det egentligen en gammal grej?

Jag är en känslosam person. Jag är inte känd för att vara sval. Jag har som man säger, känslorna på utsidan. För det mesta.

Ta med dig det in i den här funderingen.

Jag har märkt en ny grej hos mig själv som händer när jag möter människor jag tycker om. Det hände senast i morse 06.54.

Jag var på Coop och handlade två röda äpplen och mötte en bekant. En bekant som jag gillar men som jag inte träffat på länge and you all know why.

Jag blev jätteglad.

Hon blev jätteglad.

Och vi sa i kör ”Och så får vi inte ens kramas!”.

Då hände det där som jag märkt händer nu för tiden när jag möter någon som jag gillar. Jag blir knallröd i hela ansiktet.

K-N-A-L-L-R-Ö-D!

Jag sa till kompisen i morse att jag tror att det är energin av en kram som sätter sig i ansiktet nu istället när nu kramar plötsligt är så tråkigt förbjudet.

Jag har märkt det flera gånger. Att jag blir knallröd av att möta någon som jag skulle vilja krama.

Det är både jobbigt och lite skit samma. Jag är snart 50 år och kan väl klara av att bli lite blossig en stund. Men det är ju intressant.

Blev jag såhär blossig även innan kramar blev förbjudna, eller uppkom det när energin av kramandet måste stanna kvar i min egen kropp?

Har du märkit något sånt här också?

Eller är du lite svalare och lite mer sansad än jag?

Rakt in i julveckan

Har just avslutat en hemmakonsert. Streamad sådan. Med julkänsla och gospel av bästa sort. Carolas. Så fint och bra.

Det har varit en lugn helg som blev på ett helt annat sätt än som var tänkt. Jag vet att pandemin inte drabbat mig värst av alla, men du vet ju. Mitt liv, mina viktiga grejer. Och så vidare. Men från nu går mitt liv från allting inställt till inget planerat. Nu klev jag över den gränsen. Rakt in i det oplanerade livet.

Ska nog försöka planera något som jag vet kommer kunna bli av.

Kalle Anka på julafton. Det är väl inte inställt va?

Jag har haft en bra helg. Ska inte säga nått annat. Har hämtat mat på lokalt favoritställe, sett Så mycket bättre som jag tycker har blivit så mycket sämre, pyntat, sytt, vilat, kollat julkalender och skänkt pengar till Musikhjälpen. Som slog rekord i antal intiativ. Fantastiskt.

Jag började på en pappersstjärna igår och när jag skulle sätta ihop den idag visade det sig att jag slarvat. Men det blev en dubbel stjärna till slut och jag är nöjd. Så nöjd.

Vill du göra en egen stjärna kan du kika in hos Lovely life och få både tips och instruktion.

Nu går vi snart rakt in i julveckan och jag jobbar övertid måndag, tisdag och lite mindre på onsdag. Sen blir det jul. Det ska hända så mycket på de här tre dagarna så de känns som fyra månader. Men vi ska väl klara oss igenom det också.

Må det snart bli onsdag eftermiddag.

Men tills dess ska jag försöka göra det bästa jag kan av de trösklar och dalar jag ska ta mig över och förbi.

Hoppas att din helg varit fin och mjuk mot dig.

Virkade (jul)(mini)doughnuts

Fick ett ryck igår och virkade mig en liten munk med lite juligt tema. Tänkte inte använda den till något särskilt, ville egentligen bara göra nått. Men den kan ju hängas i granen eller användas som leksak eller pynt eller vad som helst. Eller så bjuder den bara på en liten pysslig stund helt enkelt. Och det var precis vad jag behövde igår.

Så här ger jag dig en pysslig stund. Om du är sugen på det.

Inspirerades av lite olika mönster och hittade till slut på ett själv. Tänkte att jag kan dela med mig.

Virkade (jul)(mini)doughnuts
(Gör två stycken, i olika färg eller i samma om du hellre vill det.)

  1. Lägg upp luftmaskor 15 maskor. Fäst till en ring med hjälp av en sm.
  2. 15 fm (=15 maskor)
  3. 2 fm, 2 fm i samma maska (=20 maskor)
  4. 3 fm, 2 fm i samma maska (=25 maskor)
  5. 4 fm, 2 fm i samma maska (=30 maskor)
  6. 5 fm, 2 fm i samma maska (=35 maskor)
  7. 35 fm
  8. 35 fm
  9. Klipp av tråden och lämna en bit att sy ihop med.

Virka sen en likadan till.

Sy ihop delarna, börja med hålet i mitten och sy ihop delarna där. Sy sen runt om och stoppa din doughnut allt eftersom den sys ihop.

Pynta din munk som du vill. Jag sydde några röda knutar och de gröna löven är bara några stygn här och där. Svårare än så behöver det ju inte vara.

Perfekt pyssel för den som har restgarner eller fingrar som behöver virka.

Virkade julkakor

Det är nästan så att mina julkakor som jag virkade för länge sen har börjat mögla. Men det går ju alltid att göra en ny omgång. Men är du sugen på att virka små julkakor så bjuder jag här på mönstret.

Kaka
Gör en magisk ring
Varv 1. 6 fm i den magiska ringen = 6 maskor
Varv 2. *2 fm i varje maska* = 12 maskor
Varv 3.  *1 fm i första maskan, 2 fm i nästa maska* = 18 maskor
Varv 4.  *2 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 24 maskor
Varv 5.  *3 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 30 maskor
Varv 5.  *4 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 36 maskor
Varv 6.  *5 fm maskor, 2 fm i nästa maska* = 42 maskor
Varv 7. 1 fm i varje maska = 42 maskor
Varv 8. *5 fm, 2 maskor tillsammans* = 36 maskor
Varv 9. *4 fm, 2 maskor tillsammans* = 30 maskor
Varv 10. *3 fm, 2 maskor tillsammans* =  24 maskor
Varv 11. *2 fm, 2 maskor tillsammans* =  18 maskor
Varv 12. *1 fm, 2 maskor tillsammans* =  12 maskor
Varv 13. *2 maskor tillsammans* =  6 maskor
Klipp av tråden och sy ihop de återstående maskorna.

Vill du stoppa din kaka gör du det bäst ungefär vid varv 11.
De ljusbruna kakorna på bilden är stoppade, de mörkbruna är det inte.

Glasyr
Gör en magisk ring
Varv 1. 5 fm i den magiska ringen = 5 maskor
Varv 2. *2 fm i varje maska* = 10 maskor
Varv 3. *3 fm i nästa maska, sm i nästa maska* = 20 maskor
Varv 4. *fm i nästa maska, 3 fm i nästa maska, fm. sm i nästa maska* = 30 maskor
Varv 5. *Hoppa över en maska, 1 fm, 5 fm i nästa maska, 1 sm, hoppa över nästa maska, 1 sm i nästa maska* = 40 maskor.

Fäst trådarna och sy fast glasyren på en kaka.

Jag har bjudit på andra mönster här i bloggen genom åren. Vad sägs om lussekatt? Cupcakemössa? Glasunderlägg? Bubbliga rosetter? Virkade pärlarmband (För övrigt mitt mest besökta inlägg någonsin!) eller dockan Märith?

Fyra prickar

Jag tycker sällan att det är intressant när människor vill berätta vad de har drömt om på natten.

Det blir alltid så svårt att förstå och är sällan roligt att lyssna på.

Men trots det kommer jag nu att berätta för dig vad jag drömde i natt.

För det var så sjukt roligt.

Jag drömde om min kompis Signe. Hon är hund. Och definierar sig själv som det också. Signe och jag är bästisar även i vaket tillstånd. Hon finns på riktigt.

Såhär långt känns allt okej. Men nu ballar det ur.

I natt drömde jag att Signe kunde skriva.

Gav man henne ett papper och en penna så tog hon pennan i munnen och skrev massa bokstäver på rad.

Små, raka, versaler. I fina rader.

Jag tänkte att det var synd att hon inte kan stava ännu. Bara skriva bokstäverna.

Inte stava ännu.

ÄNNU!

Jag tänkte också att det bara var vokaler hon kunde.

Det var ju förvånande.

E I U O I I A A Ö Ö Å O Ä Ö

Lite sådär. Så skrev hon.

Men hon gjorde ett stort misstag som bekymrade mig lite. Som jag på allvar funderade på hur jag skulle kunna få henne att sluta med.

Hon satte fyra prickar över bokstaven Ö.

Fyra prickar på rad istället för två.

Det var det enda i denna helt sjuka dröm som jag tyckte var märkligt.

Det och att hon inte verkade kunna lära sig stava.

Jag vill faan ringa upp henne och be om ursäkt.

Vem är jag att döma en hundbästis liksom.

Hon hade snyggare handstil än jag har.

Jag behöver faan vila.

Det var väl det jag visste

Igår gjorde jag den. Ernstans Janssonsoppa.

Jag har lagat många av hans rätter. Inte de flesta, men nästan.

Hans matlagning passar mig så bra. Jag gillar det rejäla och enkla. Det smidiga och fria.

Och igår var det Janssonsoppans tur.

Nog trodde jag att det skulle vara gott. Men detta golvade mig fullständigt.

Det smakar förstås Janssons frestelse. Men det smakar också soppa. Ljuvlig soppa.

Det vita vinet skiljer gratängen från soppan och gör just soppan till en soppa.

Testa.

Lova mig det.

Det är inte enkelt att fota fint när det är så mörkt.

Så enkelt ändå

Härom dagen bestämde jag mig för en sak som jag borde bestämt mig för redan för nästan 50 år sen. En sak som du och alla andra redan kan och vet, men kanske inte alltid lever efter ändå. Trots alls. Ni heller.

Jag bestämde mig för att alltid göra det som känns rätt för mig. I hjärtat. I magen. Att jag ska lyssna på magkänslan och gå efter den.

Jag vet. Jag sa ju det. Det skulle jag börjat med vid födseln och nog har jag ju testat idén någon gång och märkt att det varit framgångsrikt. Men jag har långt ifrån varit konsekvent med regeln.

Men jag startade härom kvällen. Bestämde efter magkänslan. Och det gick toppen. Fick till och med beröm från andra sidan. Från den som drabbades.

Nu testade jag just regeln igen.

Tog ett djup andetag. Lyssnade på magkänslan och handlade efter den.

Det gick toppen.

Igen.

Fick rörande mottagande från gänget som fick ta emot mitt beslut.

Men plötsligt kom ganska så vass kritik in från vänster. Som en hockeytackling. Med frågan om hur jag kunde välja att göra så. Så som jag gjort.

Jag svarade att jag gjorde så som kändes rätt. Så som jag själv hade velat att andra gjorde mot mig, om jag varit en av de som skulle komma att drabbas.

Jag fick höra att jag gjorde fel. Och att jag förstört.

I tre minuter var jag lite ledsen.

Sen kom jag på att jag omöjligt kunnat gjort på annat sätt.

Och nu är jag så nöjd.

Nöjd att jag valde rätt.

Och att det blev väldigt rätt.

Även om alla runt omkring inte blev så nöjda.

Men med snart 50 år i bagaget vet jag också att man inte kan göra alla nöjda. Det är inte ens min uppgift att se till att försöka få alla att bli det.

Så jag fortsätter att vara nöjd.

Och tänker att de som drabbades blev nöjda.

Om resten av världen är missnöjda spelar det ingen roll.

Det angår ju inte ens dem.

Gör man det som känns rätt kan och behöver man aldrig ångra sig efteråt.

Lätt som en plätt.

Bra gjort.

Hej, jag heter Marianne, är 57 år och bor i Skogås

När jag växte upp hade jag hundra brevvänner. Inte samtidigt, men sammanlagt. Kanske är hundra en underdrift, men i det här fallet är det en symbol. En symbol för många brevvänner.

Det heter inte symbol va? Jag anväder order fel va?

Fast jag använder ju orden som jag vill. Kom jag på nu.

Jag hade jävligt många brevvänner i alla fall. Många som i säkert hundra.

Jag ägnade min uppväxt åt att städa mitt rum, sortera mina saker, skriva brev och lyssna på Carola. Innan Carola öppnade dörren och klev in i mitt liv lyssnade jag på annat. Men jag lyssnade mycket. Och jag skrev desto mer.

Jag var modigare förr och träffade de flesta av mina brevisar efter en tid. Minns ett besök i Göteborg, många besök i Finland, andra besök i förorter på andra sidan stan och så vidare. Men mest minns jag känslan av att få brev.

En av de lyxigaste känslorna.

Jag hade en brevvän i Mexico. Jag var väldigt ung när vi skrev till varandra och när han plötsligt skickade en peng från sitt land i present till mig avbröt jag brevväxlingen direkt. Vad ville han när han skickade en peng? Gifta sig med mig? Att jag skulle köpa en enkelt biljett till honom och sen aldrig mer få återse mitt hemland?

Nä, det fattar man ju. Man kan inte ta emot en peng av vem som helst sådär.

Och vad var det för en peng? Var den värd en halv miljon? Eller 50 öre? Hur skulle jag kunna veta det?

En annan brevvän minns jag som väldigt spännande. Hon hade ett så spännande liv att jag till slut hittade på saker om mitt eget för att få mitt liv att verka ens i närheten så spännande som hennes.
Den brevväxlingen avbröts också. Jag orkade väl inte ljuga hur mycket som helst antar jag.

En brevvän bodde i Göteborg och hade en pappa som jobbade på Televerket. Eller om det då hette Telia. Hon berätta för mig att de fått testa en nyhet som skulle komma till alla lite längre fram. En funktion i telefonen som skulle göra att man skulle kunna höra att någon ringde medan man pratade. Att man då skulle kunna svara på ”den andra linjen” och sen koppla fram och tillbaka. Istället för att ge upptagetton.

Jag sa att det lät spännande. Men inuti mig tänkte jag att det var det värsta jag hört. Vilken BULLSHIT!!! Nog för att jag ljugit för en annan brevvän en lång period, men detta var ju bara den sämsta lögn jag hört. Som att jag skulle gå på en sån grej. Såg jag ut som om jag var dum i huvudet eller?

Den dagen jag fick just den funktionen i min telefon ville jag ringa och skämmas. Men då hade jag glömt hennes efternamn.

Jag tänker ofta att jag skulle vilja ha en brevvän igen. Gärna en i New York. Gärna någon som bor i Norrland. Gärna någon som inte gillar att pyssla och virka. Gärna någon som har en hund. Eller tycker om att skriva böcker.

Men jag letar aldrig efter någon. Jag tror att jag är rädd för att jag skulle känna att jag måste skriva ofta. Och mycket. Och fint.

I går tänkte jag att det skulle vara kul att ha en påhittad brevkompis. En brevvän som man hittar på en histora för. Och som hittar på lika mycket tillbaka. Som alter egos.

Jag kunde säga att jag hette Marianne, var 57 år och bodde i en fyrarummare med balkong i Skogås. Att jag jobbade på ett apotek och var gift med en kille som hette Kent.

Det hade varit roligt.

Jag hade sagt att jag gillade Ella Fitzgerald och att jag var allergisk mot nötter.

Erkänn att det skulle vara roligt.

Nu vill jag nästan brevväxla med Marianne själv känner jag.

Har du någon brevvän?

En timme och 29 minuter

Igår var det en så otroligt spännande dag.

Det började med att jag fick ringa IKEAs Kundservice. Vi köpte möbler i fredags som vi behöver få hemkörda. På grund av avsaknad av både krok och släp. Vi uppgav telefonnummer för avisering och när vi kom hem och läste bekräftelsen såg vi att det enda numret som stod där var det numret vi ville ta bort. Vårt fasta hemnummer som vi sa upp för snart tio år sen.

Jag testade först med deras chat. Det var 20 minuter kö till den. Jag väntade. Och väntade. Och när jag till slut kom fram fick jag veta att jag måste ringa istället.

Så jag ringde.

Jag fick höra att det var 98 personer före mig i kön.

98.

Det tog en timme och 29 minuter innan jag fick prata med en trött kille som sa att nått blivit fel. Vi hade absolut två mobilnummer inlagda för aviseringen.

På en timme och tjugonio minuter hann jag spela tre parti Yatzy, klämma i mig en halv flaska bubbel och få storstryk i luffarschack.

Jag hann också få min yatzy struken för att jag inte lyckades få just den. ”Vem får ens yatzy i treor?” sa jag efter ett tappert försök. Fem minuter senare fick jag det ändå. Fem stycken fina treor på två slag när jag skulle ha treor där uppe, du vet.

Jag blev uppringd av en telefonsvarare från IKEA sen. Där jag skulle betygsätta min upplevelse. Vad tyckte jag till exempel om väntetiden?

Jag var lite missnöjd i mina betyg. Lite sur sådär. Och lite trött på att kundservice-killen lät trött när jag hade väntat i en och en halv timme. Men han kanske blev putt för att han inte också fick prosecco. Vad vet jag.

En fråga löd ”Hur troligt är det att du kommer att handla på IKEA någon mer gång?”.

Vem är ens den svensk som säger att den aldrig mer kommer att handla på IKEA? Finns den ens? Är inte det lika troligt som att man skulle få typ yatzy i treor?

På kvällen gick vi till stadens italienare för att hämta med oss mat hem. Men kväll är tydligen lite olika tid på dygnet för olika människor. Vi var typ de första gästerna och vi hade restaurangen för oss själva. Så vi åt där. Och som vi åt sen då. En oxfilépasta som fick mig att vilja skrika rakt ut. Håll käften-gott.

Mätta som vrak promenerade vi hem i det fuktiga vädret och tog en extra sväng in på Konsum för att köpa champinjoner. När vi kom hem tittade jag mig i spegeln och såg att min frisyr blivit så ful av fuktvädret att jag ville spola ner mig själv i toan.

Jag deppade en del under dagen också. För att jag blivit blåst på mitt livs musikupplevelse. Skulle igår varit en av 50 personer som skulle tittat på Carolas julshow. Men vad gör det egentligen? Istället blev jag ju en av 99 personer som väntade i en telefonkö.

Vad har jag för krav på livet egentligen? Borde jag sänka dem lite kanske?

Blossas årgångsglögg fick jag i mig igår också. Årets version smakade som en tvål från Rituals. Happy Buddha närmare bestämt. Min favoritdoft ändå.

Konstigt ändå. Buddha kommer väl inte från Marrakesh?

När dagen var slut gick jag och la mig och sov och drömde att jag hade så långa bröst att jag trampade på dem när jag gick.

Vilken dag alltså.

Tio av tio.