Om Susanne

Storstadstjej på landet. I svår och långvarig 40-års kris. Funderingar, pyssel, bilder och småprat i en salig röra. Allt inbäddat i ofärgad gelé. Som en aladåb ungefär. Jag är lite av en nybörjare på bloggar. Har haft hemsida i 150 år. Den finns kvar. I fall att.

Den (o)vanliga tillvaron och vardagsmuffins

Världen börjar sakta återgå till det normala efter att ha legat i virusträda i över ett och halvt år. Jag är inte en person som jobbat hemifrån sen dag ett, men jag har suttit hemma och jobbat i nästan ett år. Kan man säga.

Suttit hemma och jobbat som i att jag egentligen har ett kontor att åka till men varit lite utstängd där ifrån. Eller helt utstängd för att vara exakt.

Men nu blåser det lite virusfriare vindar, får vi tro och hoppas, och det betyder att vi kan börja flytta tillbaka. Och nu går snart mitt flyttlass.

En sak som slår mig i denna tillbakaflytt, både genom att lyssna på mina egna tankar och på andras åsikter, är att om flytten hem till hemmakontoret var jobbig för många, så är nog flytten tillbaka jobbig på ett annat sätt för samma människor eller för andra. Kanske är omställningen tillbaka till kontoret större än den det innebar att flytta hem.

Vi får se. Jag tycker att jag läser om detta lite här och där. Att den här flytten kanske inte heller blir helt problemfri. Även om vi nu går tillbaka till det som var högst normalt före pandemin.

Jag tänker att det är lite som att röja ut allt man har i gareroben. När man sen ska hänga in allting igen kanske man inte är sugen på att hänga tillbaka 100% av det man hade från början. Kanske hittar man ett gammalt sommarlinne som tappat färg och form och som man ifrågasätter å det grövsta. Det har hängt där i fem år men ingen vet varför.

Det jag vill säga är att vi nu kanske har en anledning och chans att starta om? Att rensa ur och plocka in nytt. Ifrågasätta och inventera.

Som skolstarten var på den tiden man började skolan igen efter sommarlovet. Ny skolväska, nyvässade pennor, snyggt bänkpapper och några nya klasskompisar.

Själv funderade jag igår på vad jag själv kan göra annorlunda nu när livet går tillbaka till det som en gång var normalt. Är det något jag vill ändra på eller inte alls ha tillbaka.

En liten grej jag kom på var att jag är nu är sugen på att baka matiga och nyttiga muffins igen. Att ha med mig i en fin liten låda som mellanmål. Det blev jag sugen på.

Så jag satte fart.

Jag blev lycklig av att hitta min skattgömma med muffinsformar och plåtburkar. Jag valde och vrakade en stund och hittade sen några som passade till den första laddningen.

Det här hade jag gjort innan klockan ens slagit 07.10 i morse. Så jag såg min chans att hinna baka en plåt till. Och det gjorde jag. För att jag kunde.

Jag är ju inte så petig med recept och jag chansar rätt vilt ibland. Men det här är ett grundrecept som jag hittade och som jag använde till båda laddningarna

Muffins med bra innehåll

12 stycken

3 ägg
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
2 dl yoghurt
0,5 dl olja
2 msk honung
2 tsk bakpulver
en gnutta salt

Rör ihop alla ingredienser och dela upp i 12 stycken formar.

Grädda ca 20 minuter i 175 grader.

I båda dagens varianter blandade jag ner pressad citron och linfrön. I en variant la jag dessutom till lite blåbär.

Nu har jag 24 mellanmålsmuffinsar som väntar på den nya ovanliga vanliga vardagssitiationen.

Här har du fler recept på nyttiga muffins. Och även här.

Nästa gång jag bakar muffins ska jag ha i fint riven morot och pepparkakskryddor.

Hold din kæft vad smart jag är.

Måndag

Alltså har det någonsin varit så mycket måndag som det är idag? Det är så mycket måndag idag att jag inte förstår hur dagen ska orka vända och bli en annan dag. Det här måndagsskeppet blir inte enkelt att vända.

Det är tur att det inte är jag som vänder blad i världens almanacka. Den här dagen blir svår att kliva ur.

Det är kallt på mitt hemmakontor. I flera månaders tid har jag svettats och beklagat mig över hur varmt det är, men idag är det andra bullar. Idag sitter jag visst och fryser om tårna. Trots fula strumpor.

Man får väl inte temperatur efter strumporna va? Det är väl inte så att strumpor med slitna hälar och trasig resår automatiskt straffar en och ger en kalla tår bara för att de vet att man minsann har finare strumpor i skåpet?

För att använda ett slitet uttryck vill jag säga att jag inte hinner med. Jag kan inte för mitt liv förstå hur det redan kan vara slutet av september. Och jag kan inte förstå hur det blev kallt så snabbt och hur träden kunde skifta färg på sina löv så fort.

Det kan vara så att jag virkat så mycket den senaste tiden att jag glömt bort tid och rum. Färdats framåt i hundranittio kilometer i timmen med skygglappar på mig.

Det kan vara så. Det skulle kunna vara så. Men så är det inte.

Jag är oerhört livsmedveten just nu men saknar tid och energi att dra i den berömda bromsen.

Men i helgen styrde vi upp grejer och tog beslut som gör att det blir lugnare i höst. Och det blir ju toppen. Man vill ju ha lugn och fred. Det vill i alla fall jag. Men mitt i det vill jag också ha liv och lust och framför allt vill jag ha roligt. Vi bokade in några grejer som kommer att ge mig både lust och roligt. Och vi bestämde oss för att inte spåra ur utan låta allt vara på en lagom nivå. Sansa oss och låta det roliga gå före det pretantiösa.

Jag virkar så mycket nu för tiden att jag har ont i både arm och led. Men vad gör det? Det är som balsam för själen och själen går före arm och led i alla lägen. Så jag virkar på. Det här ska bli en sjal som heter Classic Attitude från Hobbii. Jag virkar den i garnet Twister i färg Lavender Fields (31) som jag köpt från Hobbii. Jag använder virknål 4mm.

Och jag undrar nu lite hur lila blev min färg? Jag som brukar säga att jag knappt vet att det finns en färg som heter lila.

Det skulle kunna vara så att jag råkade sladdade in på Hobbiis rea i helgen och att jag då halkade till och kom åt knappen och råkade köpa två nystan till. Man vet inte. Man får se.

Nästa vecka får vi veta vad årets Blossa smakar.

Jag brukar försöka gissa eller åtminstone ägna lite tid åt fundering, men det har jag inte gjort i år. Men om jag ska säga något i alla fall så hoppas jag att den inte smakar resväska eller fotboll.

Vår egen årgångsglögg står nu och mognar sig och sprider en doft av advent i lägenheten. Vi var lite sena i år med tillverkningen, men det ska nog lösa sig ändå. I år gjorde vi den den 18 september jämfört med 5 september förra året. Så du fattar ju att den här versionen måste skynda sig lite.

En annan som måste skynda sig lite nu är jag.

Så jag säger hej så länge för idag.

Tack för att du läste.

Måste bara säga

Jag måste säga en sak.

För jag känner mig lite kränkt, ledsen, arg och irriterad.

Jag vill inte höra en enda gång till att det är lyxigt för mig att jag jobbar hemifrån. Att det är lyxigt att kunna kliva direkt ur sängen och sätta sig vid datorn och jobba. Och att man är hemma på en sekund när man slutar för dagen.

Eller säg det då. Säg det till mig. Men då ska jag säga att det är de enda två fördelarna som finns. Resten är faktiskt jävla skit. Om du frågar mig.

Jag har inte pandemijobbat hemifrån lika länge som många andra. Jag flyttade hem i januari i år. Jag är snart uppe i 9 månader. Jag har jobbat hemifrån 100%. Alla dagar. Jag har varit på kontoret två gånger under den här perioden. Eller om det faktiskt bara är en. När jag varit där har jag varit där i 20 minuter åt gången. Ungefär.

Jag håller min näsa ovanför vattenytan för att jag trampar så kraftigt med benen att jag inte sjunker så himla djupt. Men slappnar jag av en enda sekund så sjunker jag som en sten.

Det finns fördelar med hemmajobb. Om man räknar att man kan sätta på en maskin tvätt och hänga upp den. På arbetstid. Om man räknar att man inte behöver göra sig i ordning om man inte vill. Om man räknar att man sparar pengar för bensin eller busskort.

Men inget av det där spelar någon roll för mig.

Jag är så trött på att äta lunch ensam. Jag är trött på att fika vid diskbänken och sen gå ett varv i lägenheten. Jag är trött på tystnaden här hemma och jag är trött på att enbart ha podar och talböcker som sällskap.

Jag kan ringa mina kollegor när jag vill. Vi kan skratta och flamsa precis när vi vill. Är en kollega i möte ringer jag en annan. Jag har ett helt bibliotek av roliga kollegor att ringa och prata med. Och de finns där hela tiden. Varje dag.

Men jag vill att någon ska hämta en hushållsrulle åt mig när jag häller ut mitt kaffe över skrivbordet. Jag vill höra mina två flamsiga kollegor löjla sig i rummet bredvid mig. Jag vill se någons nya tröja eller kommentera någons nya frisyr. Jag vill köa vid kaffeautomaten och säga att det var ju väldigt vad helgen gick fort. Den här gången också.

Jag vill inte prata med mina kollegor genom en skärm och med lurar på mig. Jag vill höra deras babbel i bakgrunden och reta mig på att vissa aldrig kan ställa in koppen i diskmaskinen.

Jag säger inte att det är synd om mig. Det här är en vardag som så många människor går igenom. Jag delar detta med så många och med nästan alla på mitt jobb. Men jag säger bara att det inte är lyxigt. Inte på en enda fläck.

Och det finns inte på kartan att jag skulle jobba utan att först göra mig i ordning. Så den lyxiga grejen kan strykas direkt.

Om det nu skulle kunna vara lyxigt att jobba utan att vara ”ordninggjord”.

När blev mysbralla och smutsigt hår lyxigt?

Att umgås är lyxigt. Att ha sällskap är lyxigt.

Om du frågar mig.

Bubblig grytlapp

Den våffliga grytlappen jag virkade igår trodde jag att jag hade virkat förut. Det hade jag visst inte. Jag hade visst virkat en bubblig tidigare.

Jag letade rätt på bilder på den tidigare och insåg varför jag inte visat den här tidigare och det berodde ju på att den bildkvaliteten lämnade en aning mer kvar att önska.

Men jag bryr mig inte så mycket om sånt nu för tiden. Så här är den jag virkade i slutet av 2018.

Och där har det fipplats en del med bilden för att över huvudtaget kunna visa den. Därav de blekfisa färgerna.

Blekfisa bilder får ni däremot inte se från dagens bubbliga grytlapp. Färgerna på dem slår en som en käftsmäll. På ett bra sätt.

Den grå grytlappen minns jag inte hur jag gjorde eller vilket garn den är gjord av. Men dagens är gjord med hjälp av ett fint mönster som jag hittade hos Rito. Garnet är Paris från Drops i färgen Senap. Virknål 4,5.

Nu har jag grytlappar så att jag klarar mig ett tag.

Ord jag måste spara

Ibland hör man saker som man måste spara.

Som på Ring så spelar vi lördags.

En äldre inringande dam berättade för programledaren att hon sett Jussi Björling uppträda på Skansen två gånger och att han är hennes stora idol. Och att det hade varit så otroligt mycket folk på konserterna.

Programledaren sa att vi får väl se när vi kan ha sådär stora konserter igen.

Damen som inte alls tänkte som programledaren sa med eftertryck; ”Vem skulle det vara, som skulle kunna dra så mycket folk?”.

Det gulligaste jag hört på länge.

Ja, vem skulle kunna dra mer folk än Jussi.

Det finns nog ingen.

Ingen i hela världen.

Gulliga, gulliga damen.

En hemlighet

Det är lika bra jag säger det rakt ut.

Att jag inte har skrivit ett enda ord.

Inte ett enda ord eller en enda bokstav har jag fått ur mig i det som jag har tänkt ska bli en julkalender i år.

Jag har drömt om det i åratal.

Jag har planerat det i ett liv.

Och snart är det ju jul och allt.

Och på julafton ska det sista avsnittet presenteras. Ges ut.

Och det ska ha kommit ut 23 avsnitt dess för innan också.

Vad snopen du ska bli.

När alla luckor är ordlösa.

Vad besviken jag ska bli.

På mig själv.

Finns det nån julkalender som har skrivit sig själv? Har det någonsin hänt? Kan det hända? Är det möjligt?

Jag måste ta ut lite komp och lite semester och åka på skrivarläger tror jag.

Så gör proffsen har jag sett.

För jag är väl också ett proffs va?

Ett jädrigt segt proffs.

Slött proffs.

Suck

Senapsfilten är färdig

Jag skaffade mig ett lite större projekt för en tid sen. En filt. Jag tänkte att nu har jag att göra här hela hösten. 18 nystan minsann och jädrar vad mycket tid jag kommer att få lägga ner.

Jag har lagt ner tid på den. Den tog en evighet att virka.

Om man tänker på den tiden det borde ha tagit.

Jag har väl lagt ner dubbelt så mycket tid som jag egentligen skulle ha behövt på den här.

Jag virkade nämligen fel precis hela tiden.

Jag satte mig ibland och virkade fem varv och fick sen syn på ett fel och fick repa upp åtta.

Så har jag hållt på.

Så den här är dubbelvirkad. Utan att det skulle behövts.

Mönstret heter Catch the rainbow, garnet heter Drops Paris (41 senap) och jag har köpt det från Garnius. Virknålen jag använde var 4,5 och jag använde mig av 18 nystan.

Av garnet som blev över kan det tänkas att jag tog och virkade mig en grytlapp. Detta för att jag ville prova våffeltekniken. Så jag hittade ett våffelmönster hos Hobbii och härmade det lite på en höft. Och blev det inte lite fint så säg?

Till grytlappen använde jag alltså samma garn som till filten och samma virknål. Och till grytlappen skulle jag säga att det gick åt ca ett nystan. Lite osäkert där eftersom jag använde en bit på ett använt nystan och en bit på ett nytt nystan.

Irriterande är det nu att jag plötsligt kom på att jag tror att jag virkat något liknande förut. Och nu hittar jag inte det i bloggen. Vilket betyder att jag slarvat med min rapportering och att jag måste åtgärda det. Ikväll måste jag alltså leta bland gamla bilder och se vad jag har gjort egentligen. För av allt jag har virkat har jag väldigt lite kvar själv. Men jag har däremot foton på typ allt.

Nu ska jag sätta mig och vänta på nytt garn som är på väg. Nu ska jag snart virka en ny grej. Det ska bli sablar så roligt.

Och jag tänker inte virka fel en enda gång.

Vilket borde halvera tiden det tar att bli färdig.

Vad ska du göra nu?

Man måste ju ta mig fasen ingenting nästan.

Jag har svårt för att skriva inlägg här utan att ha en bild att stoppa in.

Man måste inte ha en bild.

Man måste ju ta mig fasen ingenting nästan.

Det som är måste är väl det som känns starkast känner jag. Känner man ett starkt behov av en glass är det väl just en glass man måste ha.

Jag har haft några viktiga måsten den här veckan.
Ett har varit att få virka mycket på min filt. Det har jag gjort.
Ett annat måste har varit att städa bland pysselgrejerna. Det har jag också gjort. Inte så grundligt, men ändå. Jag var inte tvungen att städa grundligt. Det kändes inte alls som ett måste.

Bland alla pysselgrejer hittade jag mina terapisvampar. Som jag virkade i starten av en viss pandemi när vi var permitterade. Det blev inte så många svampar och permitteringen blev högst kortvarig, men jag kände just då tydligen ett måste av att få virka svampar.

Hur har du det med podar och böcker nu för tiden? Jag slukar fortfarande varenda avsnitt av poden ”Fem i topp” med Johan och Björn och jag lyssnar på oerhört många böcker för tillfället. Just nu går jag fram som en ångvält bland Jonas Karlssons böcker. Nu senast ”Den perfekte vännen”. Älskar historien om killarna som skulle till badhuset. Väntar på Jonas nya bok ”Nya människor i fel ordning”. Och även förstås på Gardells ”Ett lyckligare år”. För att inte tala om Rudbergs ”Elva änkors man”. Jag ska nog kunna hitta något att fylla öronen med även i höst om man säger så.

Höst ja. Nu är den verkligen här. Igår tog jag fram ljusstakar och sånt som plockades bort i våras. Nu är det mörkt och jag har dragit fram fönsterlampor och satt på tajmer och allting. Nu återstår bara att börja med strumpor och strumbyxor men det tror jag att jag drar på ett tag till. Jag tänker att jag tål att frysa lite om fötterna ett tag. För jag gillar inte strumpor. Och gillar man inte strumpor så måste man inte ha strumpor. Så är det ju. Det har vi ju kommit fram till lite längre upp i detta oerhört innehållsrika inlägg.

Sådär ja. Nu var lunchen slut.
En av de absolut skittråkigaste sakerna med att jobba hemifrån är att inte ha något lunchsällskap. Men nu har jag haft dig som sällskap. Och svamparna. Så nu kan jag inte klaga. Inte på det i alla fall.

Ha en fin fredag. Det förtjänar du.

Och vill du se svamparna så visar jag dem på Insta idag. @plateofcupcakes

Välkommen

Jag tror att mer än hälten av mina besökare skulle vilja kasta något hårt i huvudet på mig nu när jag skriver att jag välkomnar hösten med varm hand.

Av alla årstider vi har i Sverige så tror jag ändå att jag gillar hösten bäst.

För när sommaren har blomstrat en tid är jag så trött på att vara varm och att leta efter skugga att jag njuter som aldrig förr när den svalare luften och de mörkare kvällarna kommer.

Men det är inte okej att tycka så i Sverige har jag märkt.

Vilket inte påverkar mig nämnvärt. Jag tycker ju så ändå. Det går inte att ändra på det inte. Och det försöker jag inte ens.

En av nackdelarna med att sommaren är slut är att Sommar med Ernst också är det. Och det är tungt. Men då får jag längta efter julversionen istället så särskilt synd är det inte om mig.

Jag är lite redo att gå in nu och stänga dörren om mig. Nu har jag varit ute och flaxat och kan tänka mig att vara inne mer. Jag vill äta mat inne och jag vill laga rätter som tar lång tid i köket eftersom jag har ett så snyggt förkläde. Och för att rätter som kroppkakor, köttgrytor och kåldolmar är bland det godaste som finns.

September och oktober är roliga månader i år, med många roliga saker som händer och jag är så redo. Jag har klänningen och nagellacket beredda. Jag är beredd. Jag är redo för kräftätandet och snapsarna och jag är så pepp på att äta middagar med tända stearinljus och tunga dukar.

Jag är en varm person. Och då menar jag temperaturmässigt. Hur jag är som människa, i själ och lynne, får andra avgöra. Men inte iskall där heller, tänker jag ödmjukt. Men att vara en varm människa med hög innetemperatur är ganska slitsamt. Så nu när det blåser lite kyligare vindar kan jag slappna av och låta luften svalka av mig.

Så! Den filten som jag nu håller på att virka, kommer inte att bli så flitigt använd av just mig. Men den kan få hänga lite snyggt på soffans armstöd i vinter och kanske kommer det en gäst med kalla fötter eller kyliga knän. Då finns den där. Beredd. Och snygg.

Om jag inte hade envisats med att virka så många fel så hade den nog varit färdig vid det här laget. Men eftersom jag är petig och inte accepterar den mista avvikelsen från mönstret, så får det ta sin tid. Men att virka 4 dm och repa upp 3 och sen göra om samma sak igen, är inte jättekul.

Filten heter Catch the rainbow och mönstret kommer från Garnstudio. Garnet är Drops Paris och jag har köpt mitt från Garnius. En bra garnaffär på nätet som jag kan rekommendera. Har bara handlat en gång, men det var både trevligt, snabbt och billigt.

Min färg på garnet heter ”41 Senap” och jag använder virknål 4,5.

Hur har du det med hösten då? Är ni kompisar eller önskar du att ni aldrig någonsin mötts?

Zeinas vårrullar

Nu ska jag säga dig något som jag vill att du ska komma ihåg. I all evighet.

Att om du ska imponera på någon, kan vara dig själv, så ska du göra Zeinas vårrullar i ugn.

Jag skulle kunna sluta här. För jag har varit tydlig och du har med all säkerhet förstått vad det är jag säger. Men jag fortsätter. Jag tänker älta.

Jag gjorde en sats vårrullar för att liksom testa.

Två dagar senare gjorde jag en sats till.

För att vara på den säkra sidan.

För att vara säker på att jag alltid har hennes vårrullar hemma när jag behöver.

Man har Ipren hemma, man har rena underkläder i skåpet, man har låst ytterdörr när man går och lägger sig och man har Zeinas vårrullar i frysen.

Inte nödvändigtvis just i den ordningen. Kanske omvänt. Har man vårrullarna kommer man inte behöva Ipren.

Så kan vi säga.

Jag följde inte hennes recepet till punkt och pricka, för jag jobbar inte så. Men i det stora hela så gjorde jag exakt som hon säger. Exakt fast lite olika.

Så kan det vara.

Det kan hända att vi bjöd gäster på dessa förra helgen.

Och till detta hade vi en jordnötssås som inte går av för hackor.

  • 0,5 dl jordnötssmör
  • 0,5 dl vatten, hett
  • 0,5 dl sweet chilisås
  • 2 msk japansk soja
  • 1 msk sesamolja

Ovh så hade vi sweet chili-sås från flaska.

Jag hittade även på en liten vitkålssallad som jag kryddade med lime, salt&peppar, soya och lite olja. Den behöver du inte härma om du inte vill för den blev lite smaklös.

Så! Nu vet du vad du ska bjuda på när du får gäster. Eller när du vill ha nått gott att äta. Men hitta ett bra recept på vitkålssallad. Härma inte mig där.