Om Susanne

Storstadstjej på landet. I svår och långvarig 40-års kris. Funderingar, pyssel, bilder och småprat i en salig röra. Allt inbäddat i ofärgad gelé. Som en aladåb ungefär. Jag är lite av en nybörjare på bloggar. Har haft hemsida i 150 år. Den finns kvar. I fall att.

Märkligt

Jag drömde så märkligt i natt. Fast också väldigt bra. Märkligt och bra. Och inspirerande. 

Jag drömde att jag skulle bo en månad i Stockholm. Av okänd anledning. Som om det vore på grund av jobb. Men jobba skulle jag inte. Jag bodde inneboende hos en man med bäddsoffa. Som vi båda sov i. Att jag var så avslappnad och bekväm med det kan ju förvåna mig lite. Vi kände inte varandra. Han var trevlig. Men hade det väldigt stökigt. Vi var inte ihop eller så. Jag var gift precis som vanligt och jag var inneboende en period. Inget mer med det tydligen. 

Första dagen när jag vaknade i bäddsoffan hade han hunnit gå till jobbet. Jag ägnade mig åt att städa hans hem. Gå ut med soporna, städa av i köket och så vidare. Det kändes helt normalt. Jag bara gjorde det. 

Sjukt. Att nått sånt kan kännas normalt. 

Men i alla fall. 

När lägenheten var städad funderade jag på vad jag skulle göra resten av månaden. Jag kunde ju inte bara sitta där och glo. Och någon sysselsättning hade jag tydligen inte. 

Då kom jag på det. Att jag skulle fråga i bloggen. Om någon från Stockholm kunde tänka sig att träffa mig en dag eller kväll. Och hitta på nått kul. Ta med mig till nått favoritställe. Visa mig nått. 

När jag vaknade kändes det lite sorgligt. Att detta inte var på riktigt. Inte inneboendet och inte han jag bodde hos (fy vilken lortgris och stökig karl!), utan att jag skulle fråga om någon ville hitta på nått. 

Och att jag hade en helt tom månad framför mig. 

Bor du i Stockholm? Hade du velat träffas? Vad hade du velat göra då? (Bor du inte i Stockholm kan du låtsas att du gör det. Om du vill. Den här grejen är ju ändå inte så mycket på riktigt. Tyvärr!)

Miljoner. 

Nu har jag hittat en grej som jag måste ha. Alltså måste. Inte ”önskar mig” eller ”behöver”, ”längtar efter”, ”skulle vilja ha” eller ”det skulle vara kul om…”.

Utan måste ha. 

M-Å-S-T-E. 

Problemet är att jag behöver fyra miljoner överblivna pengar som jag kan använda till detta. 

Det har inte jag. 

Jag kommer inte att länka till vad det är. För då kanske du tar fram fyra mille i överblivna pengar ur en väska och hinner före mig. 

Men det är en lägenhet. 

I Visby. 

Sen jag såg annonsen har jag inte tänkt på nått annat.

Är besatt. 

Inte alls som att jag skulle bli glad om jag köpte den. 

Nej. 

Utan jag måste ha den. 

Annars lägger jag mig ner och skriker. Tills jag blir gammal och dör. 

Råna en bank kanske?

Bjudfika

När jag kom tillbaka till jobbet efter semestern var vi inte så många som jobbade. Som mest var vi nog femton personer på kontoret. Någon sa att det skulle vara gott med fredagsfika och jag erbjöd mig att baka. Jag kan ju alltid baka muffins tänkte jag.

En idé som jag var otroligt nöjd med ända tills ugnen betedde sig konstigt och en del muffinsar blev inte färdiga.

Strålande. Att upptäcka det kvällen innan man har bjudkalas. Och klockan är 21.30.

Men jag stack huvudet i sanden och spritsade på lite frosting och bjöd och såg glad ut. Och ingen blev ledsen. En del muffinsar blev som kladdkaka kanske. Men kladdkaka har väl inte gått och blivit äckligt va?

Muffins, 12 st

3 ekologiska ägg
2 1/2 dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smält smör
1 dl mjölk
3 1 /2 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal och saft av 1 citron

Frosting

60 g mjukt smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk färskpressad citronsaft
100 g philadelphiaost

Muffins

  1. Sätt ugnen på 175 grader.
  2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
  3. Smält smöret, häll i mjölken och blanda det med äggsmeten.
  4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
  5. Blanda i rivet skal och saft av en citron.
  6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
  7. Grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter. Låt svalna.

Frosting

  1. Rör smör, florsocker, vaniljsocker, citronsaft och philadelphiaost krämigt.
  2. Dela upp frostingen och färga den i olika färger med karamellfärg eller behåll den vit.
  3. Bred frostingen på cupcakesen.

Receptet kommer från Leila och är säkert hur bra som helst om inte ugnen är dum i huvudet. Jag stoppade ner några blåbär i varje muffin också. Det kändes lite wild and crazy. 

Flera av bilderna har märkligt kvalitet. Men jag tar inget extra för det. Det blir ingen fulhetsavgift om du tror det.

Några dagar i Linköping

Sista veckan på semestern stack vi iväg till Linköping några dagar. Vi gillar verkligen den staden. Det finns allt och den är lagom stor. Allt man kan önska sig kan man hitta och det är tillräckligt stort för att man ska hitta lite nya grejer varje gång man är där.

Mycket trevligt tycker vi. Och drog dit.

På grund av anledningar så valde vi ett för oss nytt hotell den här gången. Vi har ju förstås sett hotellet många gånger, men aldrig bott där. Elite Stora Hotellet Linköping. Jag vet inte varför, men just när vi bokade var priserna på detta hotell väldigt fördelaktiga. Kanske för att vi bokade så nära inpå resdagen. Men vi valde ett Deluxe Executive-rum som just då kostade lika mycket som ett helt vanligt rum. Så såklart bokade vi det.

Och det var en upplevelse.

Vi fick rum 102 och det såg ut såhär.

När man kom in var badrummet (öppet) direkt till vänster. Hallmöblerna direkt till höger. Sen gick man in rummet (glasvägg mellan badrum och rum, med draperi som kunde skjutas automatiskt fram och tillbaka) och där hade man fåtöljerna rakt fram och sängen till vänster. Sängen stod mot ett skivbord…

Ett stort rum. Fint och väldigt annorlunda. Och en magnifik utsikt över Stora Torget.

Rummet var lite speciellt och nästa gång tar vi nog ett vanligt rum, men hotellet som så var otroligt trevligt. Vi kommer absolut att bo där igen när vi kommer tillbaka till Linköping. För det kommer vi att göra. Det var väldigt trevligt personal, väldigt rent och fint på rummet och framför allt: en fantastisk frukost. En av de bästa hotellfrukostarna jag upplevt. Stort och rymligt, mycket gott att välja på och väldigt lugnt och fint. Gott om utrymme och många bord att sitta vid. Höga poäng verkligen!

Första kvällen åt vi middag på vårt favoritställe Malt & Humle. (Vi har varit där en och två gånger förut.) Den här gången åt vi ryggbiff med bea. Alltså, att vi inte bara la oss ner och skrek rakt ut. Det var så otroligt gott.

Kul ställe är det också. Gå dit. Om du gillar snygg miljö, god öl och smarrig mat.

I övrigt tog vi det väldigt lugnt. Gick omkring mycket och tittade. Vi var inne i den stora, fina domkyrkan och tände ett ljus för världens finaste gudson

 …vi skålade i guldigt bubbel för att vi hade ett jubileum…

.. vi var i Gamla Linköping och gick omkring lite…

… och vi var på Flygvapenmuseet. Ett väldigt fint museum med mycket spännande och intressant. Jag trodde inte att det skulle vara så mycket för mig där, men det visades också upp hur det såg ut i svenska hem förr och det var ju otroligt fint och härligt att se. Jag älskar sånt! Usch för krig och elände men heja retro-hem!

Några fantastiska dagar i en väldigt trevlig stad.

Tack Linköping!

Och hej i himlen Vår Ögonsten. Vi saknar dig så mycket att det inte går att beskriva.

Butik Botanik

Min svägerska tipsade mig för en tid sen om en butik som skulle öppna i dagarna och i krokarna. Hon undrade om vi inte kunde åka dit.

ATT vi kunde.

I lördags, när det varit öppet ett tag, skaffade vi fram en chaufför (vi kan båda köra själva men en chaufför ville vi ha) och packade in oss i baksätet och åkte dit.

Till Butik Botanik. I Mjölarp, Flisby.

Alltså. Jag hade fått för mig att det var mest blommor i butiken. Men ack så fel jag hade. Det var fullt med blommor men också väldigt mycket annat skitsnyggt. Jag hade lätt kunnat ta med mig allt som fanns i butiken hem. (Ja, inte kunderna då kanske!)

Kolla så får du se. En gammal ladugård som är ombyggd till detta fantastiska.

Det blir inte bättre än såhär.

En sanslöst trevlig grej var att de hade en lite café-del med självservering. Mysigt. Vi fikade inte, men det gör vi nog en annan gång när det inte regnar. Väldigt mysigt att sitta ute.

Vi kommer verkligen att åka hit så ofta vi har anledning. Perfekt ställe att åka till när man ska köpa en present, eller behöver ge sig själv en fin sak.

Vi kommer att åka dit väldigt snart och köpa ett överkast som vi blev sugna på. Vi visste inte vilken färg vi skulle välja så vi köpte inget nu. Men snart är det dags. Nu vet vi.

Fantastisk butik. Åk dit vettja.

Rastlös

Jag vet inte vad som hände nu efter semestern men jag måste ha vilat mig så ordentligt eller nått. Jag känner att jag har väldigt mycket energi.

Det finns så himla mycket jag vill sätta tänderna i och jag är verkligen inne i ett flow.

Det är nog bäst att rida på den här vågen så länge jag kan för såhär vet jag inte när jag kände senast. Eller hur länge det håller i sig.

Jag har förändrat min livsstil en aning. Kan det ha gett såhär stora resultat? Eller har jag bara fått i mig lite för mycket vitaminer en period?

Jag lyckades med bedriften att sy en klänning/tunika i söndags. Det gav mig ett enormt energipåslag. Det var väl klänning/tunika nummer 400 ungefär. Den fyrahundrade som kom efter trehundranittionio katastrofer som hamnat i soporna. Men jag har vägrat att ge mig. Den här gången tänkte jag att om jag inte skulle lyckas den här gången heller så skulle det bli en sån knäpp för självföroendet att jag kanske aldrig med skulle vilja titta på en trådspole.

Men jag lyckades. Och växte en meter. Och fick rusånga. Nu vill jag sy hundra till. Och ändra lite på varje så att varje blir lite unik.

Det är nog så. Att man behöver göra lite svåra saker ibland. För att växa. Inte bara göra det man redan kan. Utan testa nya saker. Lite svårare.

Över huvud taget behöver man testa nya vägar ibland. Se nått nytt. Prata med någon man inte känner. Se ett TV-program som överraskar. Ta en annan väg till mataffären.

Det kan vara upplyftande.

Och ge energi.

Men nu vill jag sy en kimono av den där fina sjalen som jag köpte för 10 år sen. Och inte har använt. För att den är så stor. Och konstig i formen. Och så vill jag plantera om min monstera (som jag snott skott på) och sätta i den fina ERNST-krukan jag köpte för halva priset. Och åka till den fina affären och köpa överkastet vi såg. Och slänga ut massa saker. Och sy en klänning som är lite längre, av det gröna tyget jag köpte för 150 år sen.

Och så vill jag blogga om saker som jag varit med om. Och gjort. Och tänker göra.

Ikväll. Då jäklar ska jag göra grejer!

Hurra!

Sånt där som rör sig i huvudet

Jag lyssnade på Fredrik Backmans Sommarprat idag. Insåg att jag aldrig hört honom prata. Hans dialekt överraskade mig. Även fast han ofta skrivit om sin skånska i sin blogg och så. Men jag har väl inte fattat riktigt. Eller inte lyssnat.

Sommarpratet var bra. Rent av fantastiskt och rörande. Jag tror att det var extra bra för såna som är som jag. Som gillar att skriva. Och en spark i baken till oss som inte får tummen ur och tips till oss som behöver råd. Goda råd. Från en som vet. Och delar med sig.

Jag har börjat jobba idag igen. Efter fyra veckors ledighet. Det suger. På flera sätt. Mest energi, men även på andra sätt. Men på många andra sätt är det bra för mig att jobba. Att liksom få igång mig själv. För jag kan bli väldigt lat om jag inte har något att passa. Ja annat än kaffebryggaren eller Ernst på torsdagar. För då orkar jag. Och så gillar jag mina kollegor. Vi skrattar ofta så att tårarna rinner. Det behöver jag.

Och Ernst. Han slår rekord i år. Jag vet inte om jag är extra mottaglig, men jäklar vad han gör fint i år. Hans sparsmakade och rena passar mig just nu. Jag som annars skriker om att vi måste få in mer färg.

Det kanske inte är inredningen som behöver mer färg. Det kanske är jag.

En klocka behövde jag. Och såg en på REA hos Edblads i Linköping förra veckan. Jikan Watch Black. Köpte den inte. Tyckte tydligen inte att halva priset av 999 kr var ett tillräckligt bra pris. Så jag struntade i det. Och ångrade mig. Och gick ut på nätet. Och hittade den för 299 kr. Sen var saken biff. Nu visar den mig hur vi ligger till med tiden och det är bra. Så slipper jag kolla i mobilen. För ju färre gånger jag kollar i min mobil per dag, ju bättre är det.

Vi är inte bästisar jag och min mobil. Vi borde inte umgås så mycket. Dessutom gick det en flisa ur glaset när vi var på Gotland. Av princip tänker jag inte laga det. Är det verkligen så viktigt att få en ny front att jag kan tänka mig att betala en massa pengar för en ny? Stör mig flisan så mycket? I så fall är det något annat som stör mig. Att jag bryr mig alltså. Det stör mig.

Men Linköping då. Jo, det var ju lika fantastiskt som alltid. Vi bytte hotell den här gången eftersom de inte hade städat på varken vårt eller vännernas rum på det förra. Och när vi sa till dem så gäspade de som svar. Ungefär.

Vi hade ett alldeles märkligt och fascinerande rum. Som vi inte riktigt förstod. Men vi trivdes. Och hade väldigt kul och trevligt. Men det ska jag skriva om mer en annan gång. Så att du som är nyfiken får veta vilket rumsnummer jag bodde på. För det vill du ju veta.

Så är det ju.

Vad jag skulle vilja veta är hur den här klänningen skulle bete sig och se ut på mig. Det får jag inte veta om jag inte provar. Och det orkar jag inte. Så därför får jag leva i ovisshet. Men vet du? Har du provat den?

Min monstera har skärpt sig förresten. Både i kruka och vas. Och är nu frodig. Ja, frodig. Just precis. Det kan man få se bild på här i blögga en vacker dag. Om man vill och inte tror mig. Men du ska få se.

Vet du att mitt inlägg om hur man virkar ett pärlarmband är så poppis så att det vallfärdar folk till det fortfarande. Om jag vetat hur poppis det skulle bli hade jag aldrig lagt ut det. För det är så långt ifrån perfekt. Jag får till och med mail ibland om hur jag skulle kunna förbättra det. ”Det skulle bli finare om du gjorde såhär istället…” och sånt.

Joråsatte.

Det är mycket som skulle bli finare om man gjorde på ett annat sätt.

Så kan det vara.

Men nu ska jag se Arvingarna. På SVT. Och Gisslantagningen. På Kanal 5. Danskt och bra.

Vad ska du göra? Och vad funderar du på såhär på måndagskvällen?