Se så neutral ut som du bara kan

Vi var och fixade nya pass ikväll. Det är ju inget konstigt med det och vi kommer ju att få varsitt och allt är ju bra och ordentligt och fint. Och tjejen i luckan hos polisen var rar och ung och hade så fint hår. Och var så pedagogisk och trevlig och gjorde allt i en strikt ordning.

Men det hände något när hon bad mig ställa mig och titta in i kameran för att bli fotograferad till passet. Titta in i kameran och se så neutral ut i ansiktet som du bara kan.

Blixt blixt!

”Nej, du ler och lyfter på ögonbrynen och liksom spärrar upp ögonen… du måste liksom slappna av…” sa hon.

Jag skulle alltså titta in i kameran utan att le, utan att vända andra kinden till, utan att räcka ut tungan eller lägga till ett filter med kaninöron och glittrande regnbågar.

”Nu blev det jättebra!” sa hon efter andra tagningen och bad mig godkänna fotot som då visades på en stor skärm intill mig.

Jag fick en chock. Jag skrek ”JAG SER JU SKITSUR UT” och den unga söta tjejen kvittrade stolt ”Jaaa, det blev helt perfekt!”

Ursäkta?!?

Helt perfekt!?!

Det var den fulaste bilden på mig jag sett på 25 år. Jag såg deprimerad, arg och ledsen ut. Jag såg ut som om jag fotades inför att sättas in i FÄNGELSE på livstid.

Ska jag buras in? Ska jag inte få ett pass för att kunna åka utomlands?? Ska jag låsas in bakom lås och bom och behöva be om tillåtelse för att få gå och kissa?

Chock!

Men det är väl bara att tugga i sig. Att det är sådär man ser ut när man släpper allt man håller uppe.

Humör, mungipor och värdighet.

Jag är inte en sån person som tycker att man måste le. Jag är inte en sån som automatiskt säger att andra ser arga ut bara för att de inte skrattar. Men att få se mig själv i svartvitt på en stor skärm, när jag släppt allt, var inte dagens eller ens vårens höjdpunkt.

Det var ett uppvaknande.

En käftsmäll.

Som hette duga,

Använder jag passet för att jag ska ut och resa ska jag lämna fram det upp och ner. För då kanske jag ser lite gladare ut. Då kanske allt hamnar i någon form av balans.

Ras är inte balans.

Jag lämnade in mitt gamla pass och sa ”Du får gärna kasta detta. Bränn det vet jag!” till gulliga tjejen. För jag var så ful på min förra bild i mitt pass som gått ut. Nu önskar jag att hon kunde klippa ur den förra bilden och klistra in likt scrapbooking i mitt nya pass.

Nej men det här är ju inget att gnälla om. Värre saker har ju hänt i världen. Folk svälter och det är krig inpå knuten. Jag vill inte sitta här och klaga över att jag råkar se skitful och surpuppig ut i mitt nya pass. Jag menar, jag får ju hålla mig hemma bara. Innanför landets gränser. Det blir inga resor utanför passgränserna.

Så kan jag sitta här hemma och se helt neutral ut.

Bevare mig väl.