F-E-M-T-I-O

Den här bloggen har ju följt mig så länge. Legat i handväskan i över 20 år och skramlat och blandat sig med trasiga bläckpennor och febernedsättande.
Som en bästis.
Som en säkerhetsåtgård.

Ja, för att skriva för mig är vad ett besök hos psykologen är för andra.

Nu blev det djupt.

En störtdykning rakt ner i plurret.

Utan cyklop.

Precis så som jag gjorde förra helgen. Rakt ner i plurret. Jag som inte badat sen Obama blev president. Vi behöver inte prata om varför det blivit så, men vi kanske kan enas om att det är synd att inte Obama är president fortfarande. Så kan vi säga. För att inte säga för mycket.

Men! Jag badade i alla fall förra helgen. Jag tänkte och kände att det är dags nu. Att övervinna badskräck och att sluta tro att alla som simmar i min närhet ska lägga sig på mig tills jag drunknar så att jag dör. Varför nu någon skulle vilja göra det. Men man vet faktiskt aldrig.

”Nu går vi och badar bara” sa min man på gränsen till strängt och gick så nära mig att man kunde missta oss för att vara ihopsydda. Och jag som undrade om jag fortfarande kunde simma efter alla år, blev så lycklig så fort magen passerade vattenytan att jag tror att jag skrek rakt ut. Och där kanske det var någon annan som tänkte att jag skulle kunna vara en sån som lägger mig på folk, tills de dör drunkningsdöden.

Men alla överlevde och det kan hända att jag skrek ”Jag ska aldrig mer vara på land!” tre gånger innan klockan slog 17.35.

Jag har blivit så gammal nu att jag måste skynda mig att göra saker innan det är för sent. I dag sa jag till exempel sanningen på ett möte. Jag satt bakåtlutad och försökte se avslappnad ut, men längs benen rann det svett. Så jag lurade inte min kropp, men jag lurade i alla fall den motsatta personen om att jag var cool. Och det var huvudsaken.

En annan sak som måste tas upp innan det är för sent är att jag skrivit fel här i bloggen. Angående en oehört viktig och betydelsefull grej. Fick ett mail om det härom dagen. Och jag vill verkligen inte fara med osanning så jag måste dementera detta å det grövsta och snabbaste.

Mamma Karin rökte inte alls under fläkten när barnen bakade pepparkakor. Hon låg i badet när de bakade. Men där de spelade kort stod hon minsann där hukad och blossade.

Så var det med det.

Då har vi klarat av den punkten också. En sten lossnade från mina axlar nu.

Nu har jag både dementerat och badat på mindre än en vecka. Det går bra nu.

Så bra går det dock inte för min palmbegonia. Den har fått spunk eller nått annat. Bladen torkar utifrån och in. Och jag fattar ingenting. Den står mitt i ett rum och den får så mycket kärlek och omvårdnad så det liknar ingenting.

Kanske kväver jag den med min kärlek?

Nu väntar väldigt snart en lång semester. Jag vet att jag varje år säger att jag aldrig varit i så stort behov av ledighet förut, men i år förstår jag att jag alla de andra åren inte haft en aning om vad jag pratat om. Och jag hade heller ingen aning om vad frågan ”hur hanterar du stress” innebar när jag för tolvochetthalvt år sen på en intervju satt och svarade att jag minsann inte stressar upp mig så lätt. Men det var tolvochetthalvt år sen och vad visste jag då om hur allting skulle bli nu?

Men om ytterliga tolvochetthalvtår hoppas jag att jag sagt fler sanningar till folk som behöver höra den och jag hoppas att jag har badat så mycket att jag fått simhud. Att jag liksom snabbat på evolutionen för min egen kropp. Önskar även att jag då, om inte förr, tål stress så bra som jag en gång sa att jag gjorde. Och så hoppas jag att jag då slipper säga ”Nej, vi kramas ju inte… du vet… smittan…” åt någon som jag tycker mycket om.

Det fick jag säga idag och det var faan inte roligt.

När man fyllt år och ens hem är som en blomsteraffär.

Men grisar ska ju inte ha roligt och så vidare och Ernst nya sommarprogram kan sluta att ha gäster tycker jag. För det finns redan ett program som liknar det som Ernst program nu verkar ha blivit. Och det heter Renées brygga. Det är inget fel på det programmet (eller jo, ibland är det ändå det!) men jag vill att Ernst ska vara Ernst. För tänk om BingoLotto och Antikrundan skulle bli samma program. Eller Gift vid första ögonkastet och Vem bor här besläktas, det vill man väl inte.

I övrigt har jag inget problem med att man blandar sig med vem man vill. Men Ernst ska inte härma Renée. Det tycker i alla fall inte jag.

Fast ingen har väl kanske frågat mig vad jag tycker.

Men min blogg är min blogg och så vidare.

Jaja, men ska vi säga så för den här gången då. Så knyter vi ihop säcken och sammanfattar det hela med att Karin rökte när barnen spelade kort, jag har blivit äldre, Ernst har förvirrat sig OCH för mycket kärlek kan ge en lite frasiga kanter.

Okej?

Jasså siminingen ja. Fastnade du lite där? Du undrar hur det blev med simningen och om jag fortfarande behärskade den grenen efter alla år?

Ja, för sjutton. Like a fu-ing abborre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s