Lättare sagt än gjort

Nej, men om man skulle ta och skita i att vara missnöjd med saker hos sig själv och istället ägna tid och energi åt att njuta av livet och allt som känns härligt.

Eller så fortsätter jag att haka upp mig på det jag har svårt att acceptera och missar massa kul i livet och isolerar mig en aning.

Undrar vilket jag ska välja.

Svårt det där.

Ett vinnande koncept

Det finns nästan inget som slår känslan av att få saker gjorda.

Idag ringde jag vårdis för att boka tid för att ta bort en grej på benet. Jag passade även på att fråga om en annan grej när jag ändå hade dem på tråden. Jag har dragit mig för att ringa detta samtalet i flera år. Jag tror inte att benet-grejen är farlig. Jag vill bara inte ha grejen där. Nu har jag äntligen ringt och bokat tid för borttagning. Helt otroligt härligt.

Och så har jag gått en promenad på kvällen.

Och så har jag deklarerat. Det tycker jag är asjobbigt. Jag kan inte bara skriva på och skicka in. Jag behöver alltid räkna lite och läsa på innan. Asjobbigt. Men nu är det gjort.

Och så har vi bokat tågbiljetter.

Och så har jag frågat om hjälp.

Och så har jag ringt ett samtal.

Nu kollar jag på Äntligen hemma och gör Give me five med mig själv var tredje minut. För att jag förtjänar det.

Imorgon är det jag som tar tag i ännu fler saker.

Det går bra nu.

Jag har även klanderfria fötter på grund av att jag köpt en elektrisk fotfil.

Och så har jag sett lampor så snygga så att jag blev yr i huvudet.

20140422-200537.jpg

Lakritspulver

Jag fick ett sms idag. Messet innehöll en rätt desperat fråga. Jag tror att det stod såhär:

”Hjääälp! Jag har råkat skaffa mig en burk med ekologiskt lakritspulver. Nu har jag panik för att jag inte vet vad jag ska göra med det. Jag klarar inte ut den här situationen själv!”

Ungefär så.

Och visst ska jag hjälpa till. Såklart att jag räddar en kompis i svår nöd.

Börja med att bli uppsagd från ditt jobb. Det kan vara ett jobb du gillar och har svårt att tänka dig att du ska kunna klara dig utan. Bli uppsagd där ifrån och ägna sen ett par månader åt att hitta ett nytt jobb. Gå på några intervjuer och få sen ”nej tack” kastat i ansiktet på dig. Sen när du varit med om det några gånger får du se en annons i en tidning om ett jobb som du känner att du bara måste ha. Då gör du allt för att få det. Stånga dig blodig, vänd ut och in på dig själv, gråt när du går och lägger dig och må rätt risigt. Men sen får du till slut det jobbet och då blir du glad. Och tänker att det var värt det. För det var det.

Sen jobbar du där ett tag och sneglar lite i smyg på en klubb som ägnar sig åt att bjuda varandra på fika på fredagar. Bestäm dig för att inte vara med eftersom du får ångest när du ska bjuda andra på fika eller mat eller annat man kan äta.
Efter två år låter du dig övertalas om att vara med. Du faller för grupptrycket och kommentarer som ”Äsch, det är ju 30 personer med i klubben, du behöver bara baka något var 30:e vecka och det behöver verkligen inte vara något komplicerat”.

Så du bestämmer dig för att gå med. Helt svettig under armarna och med vetskapen om att du kommer att ångra dig varje dag i resten av ditt liv, så går du in till den som just ska göra ett nytt fikaklubbsschema för det kommande året och säger ”Jag vill jättegärna vara med om jag får. Skriv upp mig!”.

Ja, och så var 30:e vecka så bakar du något. Med en klump i halsen och med hemska sura uppstötningar och många sömnlösa nätter.

Sen närmar du dig den dagen då det är dags för dig att baka. Du får ångest ungefär 10 veckor innan det är din tur. (Det är inget du behöver planera in eller tänka på, det kommer av sig självt.) Så fort du känner trycket över bröstet börjar du fråga folk om de har något tips på vad du kan baka. Fråga gärna en svärmor om råd eller någon annan människa som har några år på nacken, livserfarenhet och som vill dig väl. Hon eller han kommer att peka i en veckotidning bland recepten och säga att det här kanske vore något.

Då pustar du ut och tänker att vad skönt, då vet du i alla fall vad du ska baka.

Du kan med fördel fråga människan om du kan byta ut äpple mot hallon. Människan säger att det kan du absolut. Det kommer att bli så bra, så bra. Säger människan. Och du tycker om människan och litar på hen. Så du tycker att trycket över bröstet avtar lite. Du kommer inte ens att behöva skriva av receptet för den snälla, vänliga, gamla människan kommer att säga att du får riva ur det. För hen ska ändå inte baka något.

Sen kommer bakdagen. När du ska ta ut hallonen ur frysen på morgonen vet du inte riktigt hur många som kommer att gå åt. Så du tar ut skitmånga. Liksom vräker ut dem på en plåt för tining. Perverst många hallon. Överdrivet många.

Ja, sen ställer du till det som fasen i köket och kletar deg här och där, gör för lös vaniljkräm och misslyckas med både det ena och det andra. Och så tänker du lite på alla fina bakböcker du läst och alla bakprogram du sett och undrar lite hur alla kan hålla sån ordning hela tiden och hur det kan se så jädra hemtrevligt ut på alla såna bilder. Du plockar i hallonen med händerna och får torka av dig på ett papper.

Dela sen degen i 48 delar och väg varje del på köksvågen för att få lika stora bullar, och fråga dig vad faan du håller på med egentligen och hur i hela friden du kan vara så petig med såna där saker.

Lägg sen en klick vaniljkräm och två hallon i varje degbit.

Jäs och baka enligt receptet och börja sen att diska.

När du diskar ser du att du fått en massa hallon över och du vet inte riktigt vad du ska göra med dem. Men du bränner en plåt bullar lite lätt och surar en aning och tänker att den där förbaskade fikaklubben kan ta sig någonstans och nu tänker du att du ska gå ur. Vilket du tänker varje gång det är din tur att baka. Och trycket över bröstet gör sig påmint igen. Och armhålorna blir svettiga.

Du testar en av bullarna och undrar lite varför de jäste så dåligt och hur du ska göra med smöret som de ska penslas med och sockret de ska doppas i. Du funderar på om du orkar gå upp och göra det tidigt på fredag morgon eller om du kan göra det på torsdag kväll. Efter att du kommer hem från middagen med kompisarna som du lämpligt nog bokade till just torsdag kväll.

Du deppar en aning över att det verkar som att några av bullarna läcker ut hallon, men sen tänker du att de (väldigt få) gånger någon kallat dig just läcker så har ju det varit något bra. Så lite hallon bredvid/utanför/utanpå/under är nog ingen katastrof.

Bullen är förbenat god och du sträcker på dig. Trycket över bröstet lättar igen. Armhålorna känns torra.

Ja, sen diskar du enligt konstens alla regler och försöker skapa ordning och reda i köket som nu doftar 48 nybakade bullar som är fyllda med vaniljkräm och hallon. Och så får du syn på hallonen. Och börjar kolla i skåpet om du kanske har lite syltsocker som du kan använda till att göra sylt. Och det har du. Så du kokar upp hallonen med sockret, är lite wild and crazy och häller i lite vaniljpulver och skrattar malligt inne i ditt eget huvud och ler fyndigt och tänker att detta kommer att bli århundradets sylt.

När sylten kokat färdigt och du ska till att hälla upp den i burkar hittar du bara två stora burkar och tänker att det var ju himla opraktiskt. Och fult. Men du har dina fina bullar i åtanken och låter dig inte knäckas utan tänker att två stora halvfulla fula burkar blir bra det också.

Men exakt i samma ögonblick som du ska hälla upp sylten kommer du på att du har lakritspulver i skåpet. Det såg du när du letade efter syltsockret. Då öppnar du burken och häller på måfå ner en hel massa pulver i sylten. Sen rör du om och smakar på sylten och bränner dig rejält på tungan. Men detta knäcker dig inte för nu fattar du att du både har lyckats med bullarna OCH kokat den godaste sylten i världshistorien.

Sen häller du upp sylten i rena fina (eller fula) burkar. Och så beskådar du dem lite, ger dig själv en klapp på axeln och inser att brösttrycket försvann ut med diskvattnet.

Ja, det är lite enkelt beskrivet vad jag gör med mitt lakritspulver. Svårare än så är det inte. Man ska inte krångla till det.

Sylten tänker jag att man kan ha på vaniljglass. I morgon-filen eller så bakar man syltkakor på den. Man kan göra som man vill. Äta med sked direkt ur burken funkar också.

Undrar man vad man lyssnar på för musik när man använder sitt lakritspulver så kan jag säga att man lyssnar på Paul Carrack. Det är alltid Paul Carrack. Man behöver inte undra. Men kan man inte välja låt så kan jag rekommendera ”If I should fall behind” från skivan ”Good feeling”.

Börjar du nästan lipa av den låten för att den är så fin och för att Paul Carrack har den vackraste rösten i hela människans historia, så skyll inte på mig. Jag har inte skrivit låten. Jag har bara tipsat om den. Det är inte straffbart.

Ja, så var det med det. Men nu vet jag ju att du Linda, som skickade messet, inte jobbar för tillfället eftersom du fött ut världens bästa gudson för inte alls länge sen, så det är inte aktuellt för dig med jobbsökande och sånt. Men det kan du hoppa över om du vill. Man behöver inte följa recept så slaviskt om man inte vill.

Lycka till med lakritspulvret. Hoppas att mitt recept har varit till hjälp.

Någon annan som undrar något? Jag hjälper gärna till med små tips om jag kan.

 

Påsk, kakor och lite annat sånt där man varit med om

Hur är påsken i år tycker ni? Är den bra? Efter vad jag har kunnat se på Insta och andra ställen så verkar alla ha ett fint väder. Och det kan vi ju behöva. Lite sol på näsan och en och annan fika ute kan vi ju vara värda. Det får man ju lov att säga.

Vår påsk har varit förträfflig. Vi har inte gjort så mycket mer än varit hemma och så har vi varit och hälsat på vänner som bor en bit bort, så det ingick övernattning. Det var en mysig utflykt och som grädde på moset kunde vi äta lunch ute och det gör ju ingen människa ledsen precis. Ljuvligt.

På långfredagsmorgonen satt vi lite och pratade om att det var lite märkligt att en av skoaffärerna i stan höll öppet hela påsken. Vi pratade lite om detta och frågade oss vem sjutton som går ut och shoppar skor på långfredagen. När allt annat är stängt. Ja, det visade sig att det var vi som gjorde en sån knäpp grej. För några timmar senare kom vi hem med inte mindre än 4 par skor. Man kan ändra sig. Det var ju skitsmart att ha öppet. Jag vet inte annars när jag skulle ha tid att kolla på skor i så lugn takt nästa gång. Nu kunde jag verkligen prova och testa och fundera. Och jag har sällan varit så nöjd när jag betalat heller. Verkligen bra. Heja skoaffären.

Såg ett par skor som jag inte köpte men som jag nästan måste köpa i veckan. (Fast då kommer de inte att finnas kvar, det kan jag ju räkna ut med armbågen).

I övrigt har jag bakat lite i påsk. En Dumle-kaka som jag verkligen kan rekommendera.

 

Dumlekaka

Till kakan:
3 ägg
3 dl socker
2,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
0,5 dl kakao
1 dl kokande vatten

Till kolasåsen:
125 g smör
1 dl grädde
2 msk vaniljsocker
20 dumlekolor

Vispa ägg och socker vitt och pösigt.
Rör ner de torra ingredienserna och sist det kokande vattnet.
Häll smeten i en smord och bröad form.
Grädda i 175 grader ca 35 min.

Dela kakan på mitten när den har svalnat.

Smält smöret och häll sen i grädde, vaniljsocker och kolorna. Rör tills kolorna smält och värm sen såsen ca 10-15 min så att den tjocknar något.

Häll hälften av såsen mellan kakbottnarna och hälften ovanpå.

Servera med en klick grädde

Om man bjuder på den här kakan blir man väldigt poppis kan jag meddela. Har man dessutom hällt en hög med chokladägg ovanpå bara för att det är påsk, då kan folk kalla en alla möjliga fina saker. Lätt värt att baka en så enkel kaka för att få så mycket cred. Prova vettja.

Glossybox #27 – Mars

Ja, det var ju inte precis igår den dök ner i lådan. Men här är i alla fall en rapport om min 27:e låda.

Oj. 27 lådor. Ja, ja… det är en världslig sak.

B.O.N. – Anti-Ageing Face Cream Collagen Boost & Cell Detox
Ja, en kräm med det namnet borde ju kunna göra underverk. Men jag vet inte, jag har inte testat. Blir lite trött på dessa yttepyttesmå tuber. Hur ska man kunna avgöra om något är bra eller dåligt när man får så lite?
189 kr för 50 ml står det. Vet inte om det är värt.

STYLAGE - French Kiss Lip Balm
Ett läppbalsam som ska vara läkande och vårdande. Ja, det stämmer säkert. Det känns hur härligt som helst. Ofärgat, vilket är lite trist tycker jag, och ganska doftfritt. En ny favorit!
Ska tydligen vara extra bra för människor som har gjort ingrepp i läpparna. Det har jag inte gjort och planerar inte att göra heller. Men jag kommer använda slut på min tub. Definitivt.
254 kr för en tub. Nja. Där är min gräns passerad för ett läppbalsam utan färg. Det blir ingen fler efter denna.

Panos Emporio – Deospray Goldflower
En deospray som tydligen inte kommit ut i butik ännu. (Fast nu ser jag den på hemsidan så det stämmer visst inte längre).
En doft HELT i min smak. Den doftar ljuvligt. Jag känner ett starkt begär efter att köpa en parfym med denna doft. Doftar romantiskt och elegant står det. Blomster och friska frukter. Ja, kanske det. Helt otroligt smarrigt i alla fall. En ny favoritdoft!
149 kr för en deospray. Ja, kanske det. Men det blir nog en eau de toilette istället.

Models Own – Nagellack
Ett härligt lack med stora guldfärgade flagor eller vad man ska säga. Det står att det är hållbart men det vet jag inget om ännu. Testade det och hade det en dag bara sen tog jag bort det. Men en dag håller det i alla fall. Ha ha.
69 kr per styck ska de kosta tydligen. Ja, värt. Bra pris.

Mitchell and peach – Body Cream
En hudkräm som innehåller honung, organisk kokos, vitaminer med mera. Ska göra underverk som man får tro det som står.
Jag gillar inte doften. Har tidigare fått handkrämen och gillade inte den doften heller. Så tyvärr.
390 kr för 180 ml. Näpp. Inte.

Egyptian Magic – All purpose skin cream (Bonus)
Alltså. Jag orkar inte med små jäkla förpackningar som ska klippas upp och smetas ut. Nä, denna testar jag inte ens. Och vad har de för hemsida? Den sidan gör mig skeptisk.
235 kr för 59 ml. Näpp. Icke.

Bäst i lådan var lacket och parfymen. Alltså parfymen… jösses. Måste köpa!

 

 

Hey baberiba

Det har varit lite hey baberiba här ett tag. Både på gott och ont. Men nu börjar skeppet räta upp sig igen och har tagit sikte rakt fram. Och rakt fram leder mot sommar och semester och en massa roliga saker som kommer att hända på vägen. En destination är ju påsken. Som kommer så lägligt och härligt.

Härligt är det också att vi har fått en ny släkting. Som vi fick hälsa på när hon bara var två veckor. Det ryktas om att hon växer så det knakar och lägger på sig, så det gäller att hälsa på ofta som möjligt så att man hänger med.

Den nya släktingens storasyster behövde ju också uppvaktas så naturligtvis fick båda paket. I det ena paketet är det ett par Converse-pjuck i storlek 17.

I det andra paketet var det en ritbok. Det uppdagades något förskräckligt i ritboken. Att Hello Kitty inte har hjälm när hon cyklar. Men det löste vi snabbt genom att måla en egen hjälm. Och det gick ju skitbra. Det ser ni ju själva. Nu kan hon cykla tryggt.

Och så den obligatoriska bilden med min mans hand och den nyföddas. Tredje gången vi får ta ett sånt här foto. Lyxigt.

I övrigt låtsas vi att vi har skaffat undulat. Det har vi ju också egentligen. Men den är rätt uppstoppad. Och låtsas. Fast otroligt verklighetstrogen. Och fin.

Jag har köpt fågeln från inreda.com.

Förra helgen var vi iväg på finkalas. Min pappa har fyllt jämnt och detta firades å det grövsta. Fantastiskt roligt och gott och bra på alla sätt och vis.

Vi gav bort en upplevelse och eftersom den låg i ett litet kuvert bara, så tog vi i från tårna och pyntade kuvertet med både det ena och det andra. Vi sparade inte på krutet. Eller som syrran sa när vi slog in det, ”Vi tar allt jag har, jag orkar inte släpa med mig det tillbaka sen”.

En annan bra sak med det kalaset var att det låg nära Gudruns Outlet. Jösses vad mycket fint och superbilligt det finns där. Ändå kom jag bara ut med en klänning och två paket servetter. Men, men… nästa gång handlar jag desto mer. Så måste det bli.

Ja, vad kan jag mer berätta? Jo, jag har druckit en god öl. Lokal och fin och otroligt smarrig.

Och igår hade vi vänner här på lite after work. Vi bjöd på pasta fylld med ricotta-ost och svamp och till efterrätt cheesecake i glas. Båda grejerna blev väldigt bra (särskilt pastan) men efterrätten hade vi kunnat hoppa över. Ibland tar vi i lite för hårt tror jag. Det kan ju räcka med en bit choklad till kaffet efter maten egentligen.

Trevligt är det med vänner i alla fall och trevligt är de när de besöker en. Mysigt och kul.

I torsdags när jag skulle till frissan gick jag förbi en blomsteraffär här i stan. I fönstret såg jag att de hade vaser som det stod Ernst på. Vaserna fanns i flera storlekar och var märkta med 1 liter, 3 liter, ½ liter och så vidare. Superfina. Jag knäppte av dem med mobilen och tänkte att en sån måste jag ju skaffa mig. Användbara, snygga och inte dyra. Men gissa om jag blev både förvånad och överlycklig igår när gästerna igår hade med sig en 1 liters vas. Helt otroligt. Snacka om att pricka rätt.

Men nu är det lördag. Och här ska lördas. Vad nu det innebär. Men så mycket vet jag att det innebär bland annat kräftor. Och snittar.