Blandade tankar en måndag efter semestern

Var på MIO idag och köpte ny säng. Det var mycket folk vid kassan och de skulle delbetala och de skulle mäta bord och beställa hemkörning och prata om vädret och sånt. Vi fick sitta och vänta i en soffa. Vi satt inte i sjön precis. Soffan kostade lika mycket som jag får ut efter skatt per månad. (Jag vill inte säga att det är massa pengar, jag vill bara säga att det var så det var.) (Jag är nämligen ingen skrytmåns.)(Jag är heller inte så säker på att min lön är något att skryta om).

I alla fall så blev jag lite matt där i soffan. Och tänkte att huuur lång tid ska man behöva vänta på att få slanta upp egentligen.

Vi fick nog vänta i tio minuter ungefär.

Det är ingenting mot hur lång tid det tagit för oss att få tummen ur med att köpa ny säng. Vi bestämde oss för detta för ett år sen.

Men ett år är tydligen okej. Men ett år och tio minuter är alldeles för länge.

Tydligen.

Och sen förstår jag inte detta med att allt är så magiskt nu för tiden. Vädret är magiskt, maten är magisk, kvällen är magisk och musiken är magisk. Känslan är också magisk ibland och sällskapet också. För att inte tala om solnedgången. Så himla magisk!

Jag har svårt för det där ordet.

Det rockar inte.

Och det behöver bytas ut mot något nytt.

Dock tycker jag att orden rimligt och härligt är bra ord som vi kan fortsätta säga om det mesta ett tag till.

Men att säga att någon är mamma eller pappa till ett projekt borde vara förbjudet.

För att inte tala om tillbehör. Vad är det för tillbehör till hamburgaren?

Ja, fyra överdrag av plast och några extra spik. Och några extra påsar slänger vi med. Hålfotsinlägg går också att få som tillbehör men kostar extra.

Nä, det var bättre förr.

(Nej, verkligen inte!)

Semesterturné, del 3

Här fortsätter berättelsen om vår semme. (del 1, del 2)

Nu har vi varit i Stockholm, Sundsvall och Åre… Nu styr vi kosan mot Funäsdalen. Hit åkte vi mest för att ha lite nära till Norge. Vi ville besöka Røros. Och vi ville vila oss lite.

Vi tog in på Eriksgårdens Fjällhotell. Ett trevligt hotell men som tyvärr saknade något som är svårt att ta på vad det var. Det var en känsla av att det var något som saknades. Det där lilla extra fanns inte. Rena och ganska trevliga rum, god mat och en jättetrevlig restaurang. Men tyvärr, jag kommer inte att bo där fler gånger. De var trevliga och jag saknade inget direkt (förutom toapapper som kan vara rätt trevligt att ha), men det saknades en känsla av lyx och finess. Och det vill man ha på hotell. Tycker jag. (I alla fall när man betalar dyrt hotell-pris för sitt rum!)

Vi hade balkong på vårt rum, men tyvärr låg solen på där hela dagen så det var så varmt så det gick inte att vara där. Men det är verkligen inte hotellets fel. Men tråkigt att vi inte kunde sitta där och njuta mer än vi gjorde.

Ja, men i alla fall. En av dagarna åkte vi över till Røros. Ni som hängt med ett tag vet ju att jag har varit där med jobbet några gånger. Eftersom en del av mitt jobb finns just i Røros. Men min man hade aldrig varit där och jag själv har aldrig varit där på sommaren förut. Så vi styrde kosan dit. Och det var trevligt. Och fint.

Och så var vi ju förstås tvungna att gå i Pippi-backen. Där Pippi rullade snöbollen efter tjuvarna.

Där kryllade det av fotograferande tyskar när vi kom. Vi gick sakta tills de fotat klart och sen hade vi fritt fram.

Vi gick och gick och tittade och tittade tills vi blev hungriga och törstiga och tänkte att lite fika kunde bli gott. Så vi hoppade in på första bästa ställe. Ett väldigt mysigt café med uteservering. Där tog vi varsin macka med renkött, varsin läsk och varsin lemse. Jag höll på att få infarkt när damen i kassan sa att det kostade 314 norska stålar. Men jag hostade tre gånger och betalade. Och såg glad ut (eller kanske chockad). Och mackorna var goda. Det vill jag lova. Och lemse vill jag baka hemma.

 

Sen handlade vi med oss lite asgoda ostar och några norska öl och åkte tillbaka till Sverige. Och sa att Norge vill vi åka till mer i våra liv.

(Här och här kan man se bilder från mina tidigare resor till Røros.)

Ja, och så hade vi på vårt stopp i Sundsvall fått höra att om man vill se de riktiga fjällen så ska man bege sig till Bruksvallarna. Och riktiga fjällen vill man ju se. Det fattar man ju. Så mot Bruksvallarna. Och där fanns det höga och fina berg. Och kalfjäll. Och det är riktiga fjäll det ska jag be att få tala om. Så nu vet ni det.

Vi stannade förstås i en liten söt bod också. Och handlade messmörskakor som jag gärna skulle vilja kunna baka. (Jag ska banne mig hitta på eget recept!). Bruksvallarnas Rökeri hette stället med kakorna.

Vi gick i alla fall och snokade lite på baksidan av butiken. Och där var det vackert vill jag lova.

Ja, sen åkte vi till själva Bruksvallarna också. Vad det nu kan heta. Och tänkte att det är bäst att man har bevis på att man har varit där dit folk sa att man måste åka. Så då tog vi en bevisbild. Eller vi och vi, jag hängde mig ut genom rutan. Eller hängde och hängde… Jag drog ner rutan och fotade. Så kan man säga. Men ett bevis är det ju. Det får man ju lov att säga.

Nej men sen åkte vi hem till vårt hotell och tryckte i oss en hamburgare som var skitgod, spelade lite biljard och sen kollade vi på solnedgången från vår balkong. Och sen var den dagen slut. En fin dag. Och en fin vistelse.

Dagen efter drog vi vidare. Och då fick vi oss en rejäl naturupplevelse vill jag lova.

Men mer om det i nästa avsnitt. Hi hi.

Semesterturné, del 2

Här fortsätter historien om vår semesterturné. (del 1)

Efter våra dagar i Stockholm och Sundsvall styrde vi kosan mot Åre. Ett drömresemål för både mig och min man. Jag var där vintern 1992-93 (tror jag att det var) och jobbade en vintersäsong. Sen dess har jag velat åka tillbaka, gärna på sommaren, och det är en skam att det tagit 22 år.

Och det här avsnittet av sommarturnén vill jag ge till min fina vän och bästa granne Nettan. Nettan, du var med mig hela tiden i Åre. Jag tänkte på dig hela tiden. Kram min bästaste granne. Hoppas att du ska tycka om bilderna och berättelsen.

Vi valde att bo på Hotell Granen. Ingen av oss hade bott där förut men det visade sig vara otroligt fint och trevligt. Väldigt fina och fräscha rum och sanslöst trevlig personal. Väldigt fin och god frukost och otroligt härlig atmosfär på hotellet. För att inte tala om den fina verandan…

Vi fantiserade om hur otroligt mysigt det måste vara att bo där på vintern. Och jag kan inte minnas att jag var där när jag jobbade den där säsongen. Minns inte att jag någonsin var inne på Granen. Men jag kan ha fel.

Här är torget… Här hängde vi en del den vintern. Tog ut pengar på bankomaten, handlade på ICA och Konsum. Satt i trappan och glassade. Köpte pommes frites med räksallad på Sibylla… (Tror det var Sibylla då… Så minns jag det i alla fall).

En dag fick vi för oss att vi ville åka upp på berget. Men det blåste för mycket för att vi skulle kunna ta oss ända upp, så vi fick nöja oss med något som jag tror heter VM8:an. Där hoppade vi in i en lift och åkte upp.

Väl där uppe fick min man för sig att vi skulle promenera ner. Istället för att åka lift. Vi hade ordentliga skor och det skulle ta drygt en halvtimme sa en guide. Och det fanns en bilväg man kunde gå på. Så vi började gå. Och tyckte att allt var så fint och trevligt.

Allt var frid och fröjd tills min man blev rastlös och tyckte att det tog för lång tid att gå ner. Så han tyckte att vi kunde gå i själva backen istället. Som en genväg. Det fanns en liten stig vi kunde följa menade han…

Jo, det fanns en stig. Men den stigen ledde oss åt pepparn, så vi var tvungen att gå i själva backen. Där det växte gräs och enorma mängder av käringtänder. Otroligt vackert och väldigt haaaalt! Så där halkade jag några gånger. För det var brant vill jag lova. Och det var jobbigt och det var otroligt varmt. Och rätt som det är swischade det förbi unga människor på snabba cyklar. Men var det någon av er som åkte i liften upp ovanför mig, eller cyklade förbi i 190 när jag låg där pladask i backen med orange blommig kulturantsklänning och röd handväska så, ja… ja, det var jag! Hej hej!

En annan sak som jag längtat efter i över 20 år är att få besöka Hotell Fjällgården igen. Hotellet där jag jobbade en vinter. 1992. Eller om det var 93. Jag har sett på nätet att de har byggt om en del, men att det skulle vara en så enorm skillnad kunde jag inte drömma om. På utsidan var det sig likt, men inuti… Jösses.

Nettis, håll i dig! Nu ska du få se! Detta är annat mot när vi jobbade där!

Och som grädde på moset har de även en pool. Minsann. Och det var otroligt härligt där den dagen vi var där för det var strålande sol och hur varmt och härligt som helst. Och utsikten. Ljuvlig. (Kan inte visa så många bilder från poolområdet för det var människor där som inte direkt har bett om att få visas i badkläder i min blogg…)

Glömde säga att vi åkte Bergbanan upp och gick ner…

140722-65Vi gick på på torget och en bit upp i backen ligger Hotell Granen där vi bodde… (Mörkgrå byggnad)

… och allra högst upp ligger Hotell Fjällgården. Där jag en gång jobbade.

Och ja Nettis, vi var förbi Co-klubben och Dippan. Co-klubben var inte öppet, men vi gick in till Dippan och tog oss ett glas vin. Där var inget sig likt. När jag frågade om de byggt om den senaste tiden så sa tjejen som serverade mig vinet att på den tiden när jag jobbade där var hon inte ens född. Oooops.

Bygget åkte vi förbi också. Men där varken stannade vi eller gick in… Fotade inte heller.

 

Sen var vi förstås och åt och köpte choklad i Åre Chokladfabrik. Vi åt god mat både på Liten Krog (trevlig personal, väldigt god mat och fin service!!!) och Beefalo.

Ja, vi hade jättefina dagar i Åre. Otroligt kul att få komma dit igen. Och sån himla tur med vädret också.

Hoppas att du tyckte om bilderna Nettis. Kram på dig.

Semesterturné, del 1

Vi har ju varit på en liten turné i landet på semestern. Vi valde att åka uppåt. Och jag tänkte jag skulle beta av ett ställe i taget och visa er. Ibland kanske jag tar två ställen på en gång. Vad vet jag. Vi får se vartåt det barkar.

Vi började i alla fall med att åka till Stockholm och till mina föräldrar. Där hölls ett litet kalas eftersom jag fyllt år. Och så var det blandade människor som vi gillar som var med och kalasade. En jättefin dag som jag kommer att komma ihåg länge. Mamma och jag hann med en tur till Gudruns Outlet på förmiddagen. På kvällen åt vi lax och jag fick paket. Både från Gudruns outlet-besöket, ett kommande besök hos Gudrun i Danmark samt som inslagna presenter. Jag har det bra jag. Det går bra nu.

Detta skulle även bli dagen då vi träffade vår älskade gudson för sista gången. Vi visste inte då att det var så, men vi fasade för att det kanske var så. Och vi berättade allt det där för honom som vi ville hinna med att berätta. Och vi pussade honom så mycket att han blev irriterad. Det känns bra mitt i helvetet. Att vi hann med detta. Att det känns som att vi fick säga hej då. Även om vi inte sa det rätt ut. Och även om vi innerst inne förstås bad om och hoppades på ett mirakel.

(Gudsonen, gudfadern och fadern. Och den gulligaste lilla tummen som någonsin funnits och någonsin kommer att finnas.)

Puh. Nu andas vi och går vidare…

På morgonen dagen efter satte vi oss i bilen tidigt. För att slippa Stockholms köer och för att komma iväg så tidigt som möjligt. Nu skulle vi till Sundsvall.

Resan gick så löjligt fort att vi var framme innan jag ens hann sätta ner min handväska på golvet. Vi styrde genast kosan till vårt hotell där vi bott förut. First Hotel Strand. Ett trevligt och fint hotell. Och eftersom vi bokade med Coop Hotellpremie bodde vi väldigt billigt. (Tips!!).

På kvällen var vi hembjudna till Anna med familj. Samma trevliga och härliga familj som vi var hembjudna till förra gången. Vi hade en otroligt trevlig kväll som innehöll så mycket att vi inte kan fatta att vi inte drabbades av inre stress. Vi åt sanslöst god mat, lekte kurragömma (känslan när man blir upptäckt när man sitter två vuxna och hukar bakom grannens soptunna när de kommer hem med bilen, den känslan går inte att beskriva), vi spelade kubb, pratade viktiga prenumerationer och planerade kommande vintersemestrar.

Även här fick jag presenter. En fin uggla av filt, superfina örhängen och en påse med smarriga grejer i. De smarriga grejerna åt vi upp senare på resan. Örhängena och ugglan har jag sparat och inte ätit upp.

De smarriga grejerna kommer från Smakrummet på Norra Berget. Minsann.

Dagen efter bjöd Trevliga Familjen med oss på picknick till Norra Berget. Där levde vi lyxliv på filt, åt glass, tittade på utsikten, njöt av sällskapet och pratade om hur dyrt det är att gå på circus. Och om våra namn på Instagram och kommande semestrar.

Här i en fin butik köpte jag även en fin plåtburk. För fin för att motstå.

Efter utflykten fick vi tyvärr säga Hej då till våra kära vänner. Och På återseende förstås. Fina vänner måste man träffa snart igen. Så är reglerna. Annars står man inte ut. Jag lipade förstås i bilen när vi skiljts åt. Men så är det. Bara att bryta ihop och snyta sig.

Min man och jag roade oss själva i Sundsvall på kvällen. Åt god indisk mat på Taste of Inidia och promenerade runt i fina staden. Det var någon festival på stan den kvällen också. Trevligt.

 

Och en kändis gick förbi oss när vi satt och vilade benen. Minsann.

Ja, detta blev otroligt fina dagar. Mitt i allt. Som vi alltid kommer att minnas. Middag och picknick ihop med fina vänner. Jag vet inte om det är så mycket som slår detta.

Tack alla. Både i Stockholm och i Sundsvall. Och Linköping/Borensberg och över allt.

Det bästa och det värsta

Hej och välkomna till en blogg som inte någon brytt sig om på länge. Ägaren saknar bloggen och att skriva, men har varit lite frånvarande på alla tänkbara sätt den sista tiden.

Min man och jag och blandade vänner från när och fjärran har semestrat ihop på fantastiska ställen och hade underbara dagar tillsammans. Fina dagar som jag kommer att minnas så länge jag lever. Eller så länge min hjärna funkar. Eller hur man säger.

Men denna sommar kommer även att för evigt vara förknippad med en fruktansvärd sorg. En sorg som förlamat oss stundvis.

Vår älskade gudson finns inte mer och jag klarar knappt att skriva detta. Men så är det. Och vi är många som undrar hur vi ska orka leva med detta. Och om vi någonsin kommer att bli riktigt glada igen. Det enda som tröstar är att man inte är ensam. Vi är många som sörjer och det är den enda trösten i detta. Att man inte är ensam. Att vi har varandra.

Min finaste och bästa gudson hade en väldigt ovanlig sjukdom som heter Gauchers sjukdom. Den skulle han, enligt läkarna, kunna leva ett rätt så normalt liv med. Den finns 3 olika typer och läkarna sa att han inte hade den värsta sorten. Vilket vi var så tacksamma för.

Men så är det ju så med ovanliga sjukdomar. Att man inte vet riktigt allting. Och även läkarvården har svårt att avgöra hur det är och vad som kommer att hända. Så det blev fel. Han klarade inte av sjukdomen. Han hade den värsta sorten. Och fick en plats bland änglarna i början av juli.

Allting gick väldigt fort. Han mådde bra för inte alls länge sen. Och nu finns han inte mer. Från att vi fick veta att det bara skulle bli sämre, till den hemska dagen i början av juli… det gick så fort.

Det är en så otroligt stor sorg. Ohanterbar.

All heder åt vårdpersonalen på BAVA i Linköping. Jobbar du där eller känner du någon som jobbar där vill jag och alla andra med mig säga TACK. Vi var på sjukhuset flera gånger och det var rörande att träffa personalen där. Så fina. Och tack också till clownerna som hälsar på barnen då och då.

Så. Puh. Nu måste jag andas.

Men en vacker dag ska jag blogga om min semester. Som är och har varit väldigt fin mitt i helvetet. Och det är skönt att känna och förstå att världen och livet är inte enbart är ont just nu. Och att det finns många runt omkring som bryr sig.

Jag vill gärna blogga mer om allt möjligt. Måste bara samla kraft först.

Och hörrni, tänk gärna på Min stora dag. Skänk en slant eller köp en av deras fina grejer och ge bort till någon istället för en blomma. Eller bara för att.

En fin dag i Åre. Som jag vill berätta mer om sen. Min röda blommiga handväska hade fin utsikt där ett tag.

 

Massproduktion

Semestern började i fredags och exakt klockan 15 när jag skulle gå hem så var det sånt oväder ute att jag valde att jobba en stund extra. Det haglade, stormade, blixtrade och levde rövare.

Inte gjorde det mig något egentligen för jag flamsade lite extra med mina kollegor och sen på kvällen hade jag och min man innekväll. Inte gick det någon nöd på oss precis.

Och trevligare än trevligast blev det när jag i panik (nåja) kom på att jag behövde ett halsband i matchande färg till dagen efter. Så fram med leran och så rullade jag kulor igen.

Tänk att det kan vara så kul att rulla kulor.

Sen fick jag för mig att sätta upp alla halsbanden på en dörr. Då sa min man ”De där kommer att ramla ner”. Jag svarade lite syrligt att de kommer de inte alls för de andra som jag gjorde några dagar innan hade ju inte ramlat ner. Minsann. ”Jag har satt upp dem flera gånger” sa han då. Jaha. Okej då.

Men jag lät mig inte stoppas…

Gissa vem som sen vaknade med ett ryck flera gånger på natten av något dunkigt ljud?

Men vad gör man inte för konsten? Och jag hade ett fint halsband att ha på mig dagen efter.

(Här har jag hittat inspirationen till halsbanden.)

 

Helgbestyr

I helgen som varit har vi inte bara börjat vår semme, utan även träffat kompisar i en stad intill.

Vi har vänner som bor ca 15 mil från oss. Vi träffas ganska ofta och hälsar på hemma hos. Men så någon gång om året är vi lite lata och lyxiga och träffas och bor på hotell. Mysigt och smidigt. Man bokar sitt eget rum, packar sin egen väska och så ses man där. Lugnt och skönt och ingen behöver städa innan eller stå och laga mat.

Den här gången träffades vi i Jönköping på hotell Victoria. Ingen av oss hade bott där förut men det visade sig vara ett väldigt trevligt hotell. De bjöd på eftermiddagsfika (kaffe, te, espresso, latte, och två sorters mjuka kakor) och sen en väldigt god middagsbuffé. Middagen bestod av lite kallskuret till förrätt och pulled pork med klyftpotatis och god sås till varmrätt. Fantastiskt gott och trevligt. Och att det dessutom ingick i rumspriset var ju otroligt generöst.

Vi har ju bott på ett Nordic Choice Clarion -hotell förut, när vi var i Karlskrona, och det var lika trevligt det. I Karlskrona ingick också kvällsbuffé men den åt vi inte av eftersom vi var iväg på annat.

Såhär såg rum 412 i Jönköping ut.

Jag blev väldigt förtjust i de fina kuddarna. Gult och svart är snyggt.

Och så gillar jag ju detaljer. Så jag går ju alltid och studerar saker med lupp och läser på lappar och kollar bakom hörn och sånt.

Dessa små grejer fick höga poäng i min värld:

En snygg toffs att hänga på dörren istället för en solblekt, skrynklig ful gammal stör ej-skylt.

En blomma under glasen på toaletten…

Och en kul liten vägvisare i hissen.

Vi åkte iväg och träffade våra vänner mest för att få umgås. Så vi sprang inte omkring nämnvärt på stan eller så. Vi var på rummet och åt medhavd ost och kex, sen umgicks vi mest hela tiden och jag lärde mig ett skitsmart life hack i baren…

Hur man enkelt som sjutton snoppar en jordgubbe…

Ja, sen åt vi middag som som sagt var helt superb och sen gick vi en sväng på stan och hamnade till slut i ett vattenhål i stora härliga soffor under ett stort parasoll. Hos Twin City.

Ja, det var en väldigt trevlig helg med vännerna i Jönköping. Det vill vi snart göra om.

Och så en helt annan sak… Det fanns ett hus precis mitt emot hotellet. Ett bostadshus. Kolla deras utegård på taket. Så himla mysigt. Där skulle jag vilja känna någon som bor.