Vi listar och checkar av

Gjorde en julfix-lista härom dagen. Den blev inte så lång. Jag skrev upp vad som ska handlas och vad som ska göras och såg till att hålla listan kort. För att orka. Och för att känna lust.

Hittills har vi prickat av en sak. Köpa gran. Det blev ingen kungsgran som jag så gärna ville. För affären som vi åkte till hade inga kvar. Vi kunde välja mellan att köpa en annan gran eller vänta några dagar och åka till stora staden och titta där. Vi valde det smidigaste. Köpa nått de hade. Vilket blev väldigt bra. Vi hittade en tjusig gran. Kort och tjock. Fin och kurvig.


Julen i år blir light på några plan och vräkig på andra. Jag kommer att steka väldigt få prinskorvar och lägga in högst en sill, men jag kommer att sova mycket och dra benen efter mig så mycket jag bara kan. Mer vila och mindre sylta. Dock frossar jag i julskinka och rödbetssallad. För det hör julen till. Enligt mina traditioner.

Någon tradition att göra marshmallows till jul har jag inte. Och kanske har jag heller inte startat en sån i år. Men jag har i alla fall testat. Jag kokade ihop en laddning och hällde sen i orimliga mängder av lakritspulver. Receptet på marshmallows hittade jag hos Dansukker men jag råkade visst värma min massa till 145 grader. Ooops. Så går det när man vänder sig om lite för länge. Men det gjorde nog mina smallowar lite segare. Vilket jag gillade. De blev goda, smakade mycket lakrits och är sega. Som såna där godissvampar ni vet.Jag spritsade ut dem på bakplåtspapper med florsocker på. Mest för att jag gillar att spritsa men också för att jag tycker att det blev fint.

Annars drömmer jag om att göra Ernstans leverpastej, längtar efter många som jag inte träffat på länge, grämer mig över att tandläkaren om ett tag vill ha 8.000 stålar av mig och så vill jag vila mig. Och sy några tunikor av olika tyger som köptes in men som inte blev sydda på grund av tröttma och tandvärk.

Fast jag har virkat.

Och jag har bakat lussebullar. Och det gjorde jag på luciamorgonen. Typiskt smart. Så att vi fick skitfärska bullar till fikat…

Och så har vi varit på jätterolig och fin julfest som började ute i en trädgård med varm glögg, grillad korv, utebliven Alexander-storm och med paraply och som sen flyttades inomhus och hölls i liv till långt in på småtimmarna. Typiskt supermysigt.

Och så har jag gett bort en present jag skulle vilja ha själv.


Och så har jag vågat sätta ner foten. Och satt stopp. Även fast jag blev röd i ansiktet och kraftigt svettigt under armarna. Jag klarade det. Och jag fick en klapp på axeln efteråt.

Men nu ska jag kolla på vem som vinner Dessertmästarna. Jag hejar på Tea för att jag gillar henne och på Joel för att han gjort så otroligt grejer som fått mig ramla ur soffan.

Typ.


Men mest av allt har jag ägnat mig åt dessa den senaste tiden. Fantastiskt. Rörande. Överväldigande. Och fint.

Jag vet inte

Jag undrar hur många gånger jag ska säga att det måste bli ändring innan jag fattar och verkligen ändrar. Kanske kan det nya året hjälpa mig. Kanske måste jag känna det 100% först. Så länge det bara är 99,9 gills det inte. Funkar inte. Blir inget. Börjar inte.

Man tappar respekten till slut. För sig själv.

Idag var jag hos tandis. Tandvärk som vid förra besöket nog bara var att jag var stressad. På väg att bli förkyld. Bitit ihop för mycket. Den här gången var det inflammation. Rotfyllning.

Efter fem bedövningssprutor konstaterade tandis att bedövningen nog inte tog ordentligt på grund av inflammationen. Ingen idé att försöka med fler sprutor.

Jag tror att smärtan chockade mig. På riktigt. Faktiskt. Det kändes chockartat. Jag svettades. Och fick ligga kvar i stolen och vila en stund innan jag kunde ta mig där ifrån.

Chockartat.

Precis som prislappen. Den var hutlös. Den kommer när allt är klart. Typ i februari.

Jag vet inte. Men jag är tacksam över att vi har tandläkare i Sverige. Att vi har möjlighet att få hjälp. Men jag har svårt att låta bli att vara ledsen över smärtan. Och över att det kostar mer för min plånka än vad min dröm-symaskin kostar.

Ordet faan känns rimligt.

Ögonblick

Ni vet de där ögonblicken. Som man vill frysa och stoppa ner i en burk. Och bära med sig.

Ett sånt hade jag hos frisören igår.

Damen i stolen bredvid mig berättade att hon skulle gå och se en show. Med Ronny och Ragge.

Det blev lite tyst i salongen.

Ronny och Ragge?

Alla ville sen höra vilka hon egentligen menade.

Hon skulle se Galenskaparna.

Otroligt sanslöst kul vardagshumor.

Ronny och Ragge.

Som att säga att man ska se Albert & Herbert när man ska gå på Carola.

Stockholm i advent

För typ 150 år sen frågade några vänner oss om vi ville följa med till Stockholm i december och gå på julshow på Wallmans.

Och vi sa ja. Med eftertryck.

Jag tror att det var i mars månad. Ett tag sen.

Och nu, förra helgen, den andra helgen i advent, så var det dags.

Vi tog tåget på fredag morgon, och anlände redan före lunch. Checkade in på Hotell Hellsten på Luntmakargatan och tog sen en promenad på stan.

Vi fixade lite julklappar, spanade lite, såg några kändisar och svimmade lite över vår favorit och åt sen dagens rätt, som var en skitgod biff med bea, på ett ställe som hette Bortamatch. Vi fortsatte vimla på stan, satte oss i hotellets fina bar sen och njöt av lugn och ledighet. På kvällen blev det middag på Haga Deli. Ett favoritställe som den här kvällen bakade surdegspizzor åt oss alla.

På lördagen tog vi sovmorgon, rände runt på stan och shoppade lite och njöt mycket. Det blev en korv med bröd till lunch för att sen få plats med kvällens julbord.

Men hotellet ja. Ja, ett trevligt hotell som vi inte bott på förut. Vårt rum var litet, väldigt mysigt, rent och snyggt, ett stort badrum och en superhärlig utsikt över en innergård som fick mig att tänka på julkalendrar.

Men rummet var större än det ser ut att vara. Det fanns en liten hall med stor garderob som jag har bakom ryggen när jag fotar sängen. Där fanns också dörren till badrummet.

Men mysigast var nog baren… där de tydligen har jazzkvällar då och då. Mysigt.

Och på lördagskvällen var vi på Wallmans och åt julbord och såg en fantastisk julshow. Det var Oh Helga Natt blandat med 80-tals dängor och det var så otroligt bra. Det var många som fick torka tårarna ibland för att det var så vackert och det var många som stod upp och dansade på slutet. En otroligt härlig show som imponerade väldiga på mig.

En grej som var lite kul på Wallmans var dukningen. Det var lite olika dukat men vid vårt bord var det så himla fint. Allt vi skulle komma att behöva (utom knivar som de hade glömt när de dukade men som vi förstås fick när det var dags att äta) stod i mitten av bordet. Med servetterna ovanpå. Otroligt snyggt. Detta måste jag testa någon gång.

Det är svårt att visa på bild. Men allt stod symetriskt runt ljuslyktan. Som i en fyrkant. Otroligt snyggt. Heja liksom.

Och heja vill jag också säga om den här helgen. Vilken energikick.

Och otroligt fina älgar vid Nybrokajen…

The Bröllopsdag

Vi har ju bröllopsdag omkring Första Advent. Det var ju ett visst datum vi gifte oss naturligtvis och det var dagen före första advent. Den dagen hade ju ett särskilt datum och var ju inte bara omkring första advent. Men datumet har blivit mindre viktigt och själva adventet desto viktigare. När folk frågar, om de frågar, när vi gifte oss så säger jag att vi gifte oss Första Advent. Aldrig det där datumet. Så har det blivit. För att jag vill det. För att jag vill att det ska vara så.

Därför firar vi vår bröllopsdag Första Advent. Inte så mycket på det där datumet, som det var, utan på Första Advent.

Ja, ni fattar. Jag behöver ju inte skriva det sjutton gånger. Ni är ju inte tröga.

För fasen.

Vi brukar ju i alla fall fira vår bröllopsdag i Hook. Det har vi gjort många gånger. Men i år hade de nytt koncept som vi inte gick igång på, så vi valde bort dem. Vi ba ”Eh, nej tack, vi avstår om det ska vara på det där nya viset…” och så drog vi till Kosta istället.

Mycket lyckat ska jag be att få tala om. Bland det bästa vi bestämt. Ett beslut som var otroligt begåvat. Vi är supernöjda över att vi var så smarta.

Ja, ni fattar. Jag behöver ju inte skriva det sjutton gånger. Ni är ju inte tröga.

I Kosta shoppade vi lite, njöt av lugnet väldigt mycket, åt god mat i form av julbord och lite andra enklare grejer och så stoppade vi ner fötterna bland fiskar. Och de där fiskarna. Alltså. De gillade mina fötter. Mest gillade de det jag hade mellan tårna. Och mest gillade jag hur mjuka mina fötter blev av deras ätande. Märkvärdigt.

Här är lite bilder. Hipp som happ. Men kul.

Och vårt rum hette 129. Hos Kjell EngmanDär har vi inte bott förut. Men där trivdes vi.

141209-04141209-03

En helt fantastisk helg. Det är verkligen ett höjdarställe. Trevlig personal, fantastiskt fin konst överallt, sjusärdeles smarrig mat och helt, helt, helt ljuvligt.

Och julbordet. Jag dånar.

Vi måste snart åka tillbaka.

Joråsatte

Vi har gjort om i vår dator. Jag vet att det inte heter så. Man gör inte om i en dator. Men jag kommer inte på vad det heter. Det där man gör när man tar bort allt. Och det spelar ingen roll. För det behöver inte vara så jäkla märkvärdigt jämt.

Det behöver faktiskt aldrig vara märkvärdigt.

Men märkvärdigt är det med en helt tom dator i vilken man plötsligt inte har något man behöver. Inga bilder, inga program och inte några favoritlänkar.

Men allt det där kan man ju ordna.

Om man bara orkar.

Men jag valde att dra en påse över huvudet och låtsades som det regnade. Och tänkte att jag kan fixa med det där en annan dag.

Och så blev det nu. Och jag saknade min blogg. Och inte en enda bild kan jag visa.

Men mobilen ligger bredvid och maler. Och ger ifrån sig driljarders av bilder som jag kan visa. Och inte visa.

Men det finns hopp för den här försummade bloggen.

Joråsatte.

Lite fräschare, lite bättre

Det är snart nytt år. Jag gillar nya år. De får mig att tänka. Jag är försiktig med att lova saker som jag känner på mig att jag inte kommer att orka, vilja, kunna hålla längre än till nyårsdagskvällen, men jag gillar att tänka nytt.

För några år sen gjorde jag och min man ett collage med post it-lappar på nyårsafton. Med saker vi önskade oss av det nya året. Vi önskade massor med bestämde oss sen för tio saker som absolut skulle bli av. Av dessa blev inte allt av. Men mycket. Och även många av de där som vi inte ansåg vara lika viktiga. Men som vi ändå önskade oss.

Jag tycker att man ska göra så ibland. Skriva önskelista som man sen kollar av.

Det man önskar sig kan vara sånt man vill göra. Men även sånt man inte vill. Sånt man ska låta bli. Sånt man inte ska trassla in sig i under året.

Vi har redan planer för nästa år. Inte sånt som skrivs in i almanackan utan sånt som vi önskar. Att få lugn och fred, att vara hemma mycket, att sänka ribban och så vidare. Vi får påminna oss hela tiden för nu börjar det komma upp mycket lockande grejer som befinner sig på andra sidan nyårsraketerna.

Som vanligt är det ju så att man inte kan få plats med mer utan att göra sig av med minst lika mycket. Vi har ju lekt leken ”huset kräks” en bra tid nu och det har ju gett resultat. En stor bokhylla har fått flytta hemifrån och allt som var där i har fått plats i andra hyllor och skåp. Ja, det vi ville behålla. Mången sak fick flytta till annan ort.

Ja, det är befriande med nytt. Jag hör om det över allt och jag blir så peppad. I poddar jag lyssnar på, i bloggar jag läser, i böcker och tidningar. Överallt får jag vatten på min kvarn. Som menar att det är nya tider nu.

Jag vill blogga mer, pyssla mer, promenera mer, bjuda hem folk oftare (och bjuda på lagom avancerade saker, sänkt ribba är ett måste!), jag vill äta mer vegetarisk mat, jag vill se på film. Jag vill sticka och virka saker till mig själv (mindre på beställning) och jag vill tänka mer och bry mig mindre. Vara ifred ibland, umgås mer med de där som är så himla viktiga, njuta mer av vardagen, vara nöjdare med mig själv och se mer av Sverige. Jag vill även sy kläder till mig själv, satsa på sånt som jag mår bra av och se mindre på TV.

Jag behöver mer frisk luft.

På alla sätt.