En sån där söndag

Det är en sån där dag idag. En dag i paus. Inget nytt. Intet nytt under solen.

Men mycket ut av det gamla. Det händer saker här. Det känns så väl att vi är på rätt väg. Det är inget som syns på ytan och inget som direkt finns. Men det är en känsla. Att det blåser åt rätt håll. Även om det just nu bara är en liten sval bris.

Men det är i alla fall inte motvind. Och heller inte helt vindstilla.

Igår var vi på fest med kul studenttema. Vi gick all in med mössa, skyltar, blommor i cellofan runt halsen, minichampagne och plastglas i snöre. Mer om detta senare. Men det var kul. Och jag vände på min mössa när jag kom hem. Läste skrivna hälsningar i fodret. Fina ord från klasskompisar jag inte tänkt på på väldigt länge. Interna skämt jag inte längre förstår. Namn som jag inte kommer ihåg ansiktet på.

Det var kul en stund att läsa och minnas. Men sen åkte den ner i lådan i källaren igen. Den ligger bra där.

Nu tittar vi framåt. Åt rätt håll.

Nu ska vi se till att räta upp det här skeppet. Och ta sikte långt fram. Och få en stabil färd och skjuts. Ditåt. Dit vi vill.

Måste bara göra oss av med ännu mer last. Så att vi inte sjunker på vägen.

Fredagsmys

Hörde om Twitter på radion i morse. Och tänkte att Twitter verkar ju lattjo. Men jag tror att det är min Facebook-abstinens som talar. Fast bara med väldigt svag röst. Men ändå.

Men sen tänkte jag att detta med att ersätta ett beroende med ett annat är ju jädrigt beige. Eller med T på slutet. Beiget.

Så jag tänkte att min blogg kan bli mitt twitter. Jag bestämmer ju själv här.

Men jag vet inte. Små korta texter är inte min starka sida.

Men what that the häck. Jag gör ju som jag vill.

Frågor på det!? Någon?

Trevlig fredag alla finingar. Kram.

Twitt-twitt!

(För så säger man väl när man twittrar. Antar jag. Vad vet jag?)

Back off!

När jag kör hem från jobbet händer det ofta att ett pucko kör bakom mig. Inte samma pucko varje dag utan olika. Det finns många. Nästan varje dag åker det ett pucko bakom mig på väg hem från jobbet.

Man känner lätt igen dem. Man känner igen ett rikspucko när man ser ett. De är otroligt lätta att känns igen.

För de ligger SLICKADE bakom en. De kör så nära att man inte ser varken lysen eller reg-skylt i backspegeln. De tycker att 3-sekunders regeln är för töntar och kör istället med 0,5-sekunders regeln. Den regeln gillar de skarpt.

Skitcoolt att sitta fast-smetad i bakluckan på mig om jag är tvungen att bromsa. Skitcoolt att lösa ut airbags och ge mig nackskador. Skitcoolt att ringa en bärgare. Hälsar de på mig på sjukan sen eller?

Dagens pucko körde långtradare. De väger väl en miljard ton ungefär och klarar väl en tvärnit med en stoppsträcka på 5 cm va? Eller 50 meter kanske?

Jag bromsade till några gånger. Snabbt. Så att bromsljusen blinkade. För att visa att BACK OFF!!! Liksom blink-blink-blink.

Då blev puckot arg och tände helljusen och tutade. Och körde ÄNNU närmre.

Dubbelpucko.

Håll avståndet är ni snälla. Var inte ett pucko.

Och absolut inget dubbelpucko.

Så mycket spännande grejer

Alltså idag. Det har hänt så mycket spännande och kul grejer. Min lyckodag verkligen.

Det började på fikarasten. Morgonfikat. Då hällde jag ut en hel kopp (ganska kallt) kaffe i knät på en kollega. Som inte blev så glad.

Några timmar senare var jag inne på en annan avdelning än min egen och pratade med några kollegor. På vägen ut där ifrån stannade jag till för att prata med en annan kollega. De första kollegorna trodde att jag var ute ur rummet och passade på att prata högt om vad de tyckte om mig och mitt besök. De skämdes lite när de förstod att jag hört.

På ett sätt blev jag ledsen. Men på ett annat sätt skiter jag i det. De kommenterade min jobbgrej som jag kom in för att prata om. Det var inte som att de pratade om vad jag hade på mig. Men eftersom jag var budbäraren blev det ju jag som var syndabocken. Och det jag kommit för att säga föll dem inte på läppen.

Behöver jag säga att de smörade för mig sen resten av dagen.

Behöver jag säga att de kan smöra hur mycket som helst. Jag bryr mig inte.

Vi är där för att sköta ett jobb. Jag skötte mitt. Det passade inte riktigt dem.

Men å andra sidan. Jag har sålt ett halsband. Jag har en ganska fri och ledig kväll och jag kan virka tills jag stupar. Och det var inte jag som snackade skit om någon som råkade höra.

Men det var jag som spillde kaffe.

Jag sa förlåt.

84 gånger.

Halsband till salu

Såhär. Nu. Såhär blir det.

Jag säljer mina halsband.

De kostar 125 kronor.
I detta ingår porto och 25 kr per sålt halsband skänker jag till Min stora dag.

Halsbanden är ca 90 cm långa och går lätt att korta av om man önskar. Kulorna är handrullade (obs, absolut inte identiska) och hänger på ett vaxat bomullssnöre.

Är du intresserad av ett halsband så maila mig så löser vi det.

susanne.undersolen[SNABEL-A]gmail.com
(Fast byt ut [SNABEL-A] mot @ förstås.

Meddela i mailet vilket halsband du vill ha. Jag har döpt dem till datum. Det kändes rimligt.


hb0111

Blåbärskaka till spontanfika

En kompis ville komma förbi och låna en sjal och en handväska. Trevligt. Jag gillar spontana fikabesök. Jag hann slänga ihop en kaka och den blev bra. Den här gör jag fler gånger!

Blåbärskaka med lime

100 gram smör
2 dl strösocker
2 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker
1 tsk rivet limeskal
3 msk pressad lime
1-2 dl blåbär

Garnering:
1 tsk rivet limeskal
1 msk strösocker

Sätt ugnen på 200 grader.
Smält smöret.
Smöra och bröa en springform
Vispa ägg och socker poröst, rör ner övriga ingredienser.
Allt utom blåbären.
Blanda ner smöret.
Häll smeten i formen, strö över blåbär.
Baka i ugn, cirka 25 minuter.
Strö över socker och limeskal.

 

 

Tacksamhet

Blommorna jag skrev om i förra inlägget kom fram till mig trots att jag gått från jobbet när de kom. Tack vare snälla kollegor fick jag dem till slut.

Och de kom från en snäll kompis som skickade dem som en uppmuntran. Och visst blev jag uppmuntrad. Jag blev så uppmuntrad att det stod härliga till.

Tack Pernilla!