Miss Jellybean

Jag har kämpat ett par dagar med ett mönster till en väska. Och på väskan ska det sitta ett lock som är som en virkad rund duk. Och mönstret är ett diagram-mönster. Jag lyckades fatta en enklare variant av ett sånt för en tid sen, men detta är ta mig tusan omöjligt att fatta. Jag fattar att man börjar längst in och virkar sig ut mot kanten. I cirklar. Men vilka maskor hör till vilket varv? Fattar noll.

Så jag repade upp fjorton gånger och bröt ihop.

Fast sen tog jag mig samman och kom på att jag kunde skita i alltihop och virka nått kul istället. Och då virkade jag Miss Jellybean.

Det var hur kul som helst. Och jag blev på bättre humör. Hon borde få sällskap av Miss Marshmallow och de andra också, men det får bli en annan dag.

Sen fick jag hybris och gjorde mig två armband. Bara för att jag kan.

Men virka enligt diagram kan jag inte. Det är bara att inse.

 

 

Grattis bloggen 6 år!

Fick ett meddelande från WordPress (som min blogg ligger hos). De meddelade att min blogg idag fyller 6 år. Men vad fint. Vilken grej. Hurra.
Detta trots att det äldsta inlägget är från december 2009. Kanske registrerade jag bloggen tidigare. Och hattade lite fram och tillbaka. Så som jag brukar. Å ena sida och å andra sidan. Hit eller dit. Och lite uppåt. Och neråt.

Men grattis i alla fall. Alla som lämnar en hälsning efter sig i detta inlägget tävlar om ett halsband. Jo, så kan vi säga. Vill du vinna ett halsband? Lämna då en hälsning efter dig. Det är allt du behöver göra. Skriv vilket halsband du vill ha. Du får förstås en liten virkad väska också.

Och jag blir extra glad om du gör ”reklam” för den här tävlingen i din blogg. Om du har en förstås.
Länkar du får du dubbla lotter i lotteriet.

Glöm inte att lämna din mailadress. Och meddela mig om du länkar så att jag vet att du ska ha en extra lott.

Vill du av någon anledning inte lämna en hälsning här går det bra att maila in hälsningen. susanne.undersolen @ gmail.com

Tävlingen pågår till och med onsdag 1 oktober kl 20.00.

Namngivningskalas

Igår var vi på kalas minsann. En liten Maräng jag känner hade namngivningsparty. Otroligt fint och trevligt. Mat och fika och tipspromenad med frågor om festföremålet.

Tack snälla familjen för en trevlig fest och en fin dag.

Vi gav Maja böckerna om Gittan. Samt en burk minimajs lite på skoj. Bara för att Maja brukar kallas för Minimajsen.

 

En perfekt dag

Vi hade planer för den här dagen. En utflykt inplanerad. Bara vi. Men när vi vaknade i morse frågade vi varandra, näst intill i kör, om den andra tycker att vi ska åka eller om vi ska stanna hemma istället. Vi svarade i samma kör att hemma är där vi vill vara idag. Så praktiskt när man tycker lika om en sån sak och båda blir nöjda.

Medan den vegetariska lasagnen med en udda kryddsymfoni (vad sägs om kanel?) lagar till sig i ugnen, funderar jag på saker som är lite ytliga. Men som känns lagom svåra att fundera över idag.

Jag har länge drömt om att sticka eller virka en poncho. Men det blir aldrig av. Och jag hittar inget mönster på en perfekt poncho. Vilket inte är konstigt eftersom jag inte vet hur en perfekt poncho ser ut. Men så hittar jag en hos Lindex. Den ser fin ut på bilden men finns inte i min stad. Och inte i jobbstaden heller. Och att nätshopa något för 399:- som jag inte vet om jag gillar… Hm… (Jag vet att man får skicka tillbaka. Men jag vet också att jag är lat. Så köper jag den och inte gillar den finns det risk för att den bara blir hängande som en dekoration i hallen.)
Vad tycker ni? Har ni sett den?

En period i mitt liv var IKEA mitt andra hem. Jag ville dit jämt. Titt som tätt var jag där och härjade. Nu är jag där en gång i kvartalet. Om ens det. Det handlar om att jag väldigt starkt känner att mitt hem är fullt. Att jag inte behöver fler saker. Att det får vara stop. Men ibland läser jag om grejer som känns som något väldigt viktigt. Som jag kanske inte kan leva utan. Som nu t ex, när jag läser att de säljer bordsunderreden. Som är till för att man själv ska lägga dit en skiva. Som man gjort själv.

Strålande.

Hittar jag en storlek som passar för vårt TV-rum finns det stor risk för att jag måste åka dit snart. Och värmeljus och servetter behöver man ju också. Alltid. Ungefär.

Jag missbrukar ju Pinterest rätt kraftigt. I tid och otid. Och där hittade jag häromdagen as-söta fågelburar. Som man kan göra själv. Och jag råkar ju ha ståltråd. Så vem vet, snart har jag nog en sån. Eller tre.

Och tre är ju även filmerna om Änglagård. Och herre jösses vad mycket jag tycker om dem. Jag har alla filmerna och jag lånade ut dem till en kollega en gång. När jag fick tillbaka dem sa han att han och hans fru pratade om att göra ett släktträd över alla karaktärerna. Jag gick igång på alla cylindrar.
Nu har vi sett alla tre filmerna under en väldigt kort period och jag antecknade lite medan jag såg dem. Det är inget organiserat och perfekt träd, men jag gillar det.

Alla karaktärer har inte ett namn. Och alla som nämns vid namn finns inte med i filmerna. Som t ex ”Lena med bena i jordgubbslandet”. Men hon förtjänar en plats i trädet.

Men vill man veta vem som är Fannys pappa så kan man inte utläsa det av trädet. Då får man faktiskt se filmerna själv.

Så det så.

Nu är lasagnen klar.

Ett oerhört smart köp

Ni som följer mig på Instagram vet ju att jag föll pladask för några fruktansvärt söta lock härom dagen. Marsipangröna lock med rosa rosor.

Som gjorda för mig.

Och jag kunde inte låta bli. Habegäret blev för stort.

Och det tackar jag för.

För detta slår det mesta.

Kolla! Nu har jag allt jag kan önska mig!

Jag har köpt mina lock hos Broarne. En affär jag verkligen kan rekommendera. Snabb och trevlig service. Sånt gillar vi!

(Prenumererar man Broarnes nyhetsbrev får man automatiskt rabatt. Bara en sån sak!)

Trevlig fredag snyggingar!

Drömtydning

Jag drömde i natt att jag var hemma hos Laila Bagge. Jag hade visst varit med i någon tävling och vunnit detta. Att få komma dit. Och vara med en vanlig dag.

De hade huset fullt med människor. Barn och vuxna. Och djur. Trettio hundar eller nått. Alla kom och gick som de ville. In och ut. Och tog mat ur kylen utan att fråga först.

Och de bodde jättefult. Sopor överallt och stökigt som bara den. Genom fönstret kunde man se Pernilla Wahlgrens hus (Jättefult. Tänk ruckel.) och en sopstation. Som var mer ett berg än en station.

Undrar varför jag drömmer så? Om detta?

Ja, för min del tycker jag bara att det finns ett svar.

Det luktar avundsjuka.

Jag har drabbats av en dödssynd.

Jag borde skämmas.

Mitt i veckan

Man säger ju att onsdag är mitt i veckan. Det är ju rena rama bullshit…en. Det är mitten av arbetsveckan. Det är inte bullshit. Men mitt i veckan. Pyttsan.

Hur som helst är onsdagen en bra dag tycker jag. Man har klarat av måndagen och tisdagen och det känns liksom lite mer hoppfullt igen.

Igår var det en annorlunda tisdag. Jag var på ost- och vinprovning ihop med en hög andra tjejer. En väldigt trevlig och god kväll. Vi röstade fram ost och vin som meningen med livet och tyckte att allt var en fröjd. Och det var det också. För har man vin, vänner och goda ostar inom en armlängds avstånd så behöver man inte så mycket mer. Inte just då i alla fall.

Idag däremot behövde jag något helt annat. Eller jag har behövt en grej rätt länge. Men inte fått tag på. En lyckoklöver. Helst med röda blad men i brist på annat kan jag tänka mig en med gröna. Ja, den här blomman är så hip nu att det liknar ingenting. De pratade om den i Go’ kväll i lördags t ex. Och kanske är det därför den inte går att få tag på nu. Letar och letar som en galning.

Men jag kunde inte åka hem tomhänt från blomsteraffären idag. Så jag köpte två andra finingar. Inga klöver, men fina ändå.